TvillingTur

24 maj - 18 månader - Slut

2010-05-24T21:45:00.008+02:00

Tjejerna har hunnit bli 1 och ett halvt år. Dom är inte små bebisar längre. Dom börjar verkligen utvecklas till barn, personer, två små tjejer med härliga personligheter. Glada och uppmärksamma. Nyfikna och äventyrslystna. Pratglada och envisa. Det finns hur mycket som helst att skriva om. Men jag tänker låta bli. Tvillingtur lägger ner. Stort tack alla som läst, kommenterat och tyckt, stöttat, tipsat och delat med er. Det har varit kul att skriva, men nu är det dags att göra annat. Allt ska fortsätta som vanligt, men utan bloggrapportering. Känner helt enkelt att jag har skrivit klart och att jag borde bryta nu. Vill inte ha en blogg som inte uppdateras eller känns oinspirerad.

Det blev:

18 månader

221 inlägg

349 kommentarer

22700 sidträffar

En knippe fina tvillingbloggvänner

Tack och Hej

-tobias.

Tidsfördelning

2010-04-28T11:01:00.003+02:00

Den senaste tiden har det slagit mig tydligt hur illa tiden är fördelad. För vår del och alla andra i samma skede av livet så räcker knappt dygnets timmar till. Det är 1000 och åter 1000 saker att göra hela tiden.

Som föräldraledig spenderar jag den mesta tiden i och kring hemmet. Hela dagen fylls upp av olika saker som ska tajmas in. Sovtider, mattider, hämtning och lämning, nattning... Där emellan ska man hinna ha roligt. Leka, lära och utforska saker tillsammans med barnen. Men man ska även hinna laga mat, städa och hålla en hyfsad ordning på hemmet. När barnen somnat finns det lite tid över. Då skulle man kunna ta tag i det ena eller det andra. Men orkar man det då? Sällan. Då har man endast ork för att sitta still. Gärna ha det lite tyst omkring sig. Möjligtvis en TV påslagen.

Bland mina grannar har jag 2 pensionärer. 1 av dom är helt nybliven sådan. Han är ständigt ute och ser sig om efter någon att fördriva sin tid med. Det går knappt att titta ut genom fönstret utan att få ögonkontakt med honom. Det är inget fel på honom, men det är inte alltid jag känner att jag har så oerhört mycket tid över till att prata med mannen i fråga. Ändå så samtalar vi om lite ditt och datt ett x antal gånger per dag. Han går liksom omkring och väntar på livstecken ute på gatan för att få umgås med någon åtminstone för en liten stund. Själv händer det att jag inte ens hinner gå på toaletten.

Det finns dock små stunder att finna som man kan ägna åt någonting annat än hem, hushåll och familj. Det är små korta lufthål som jag oftast väljer att fylla med att skriva någonting. Antingen som nu, ett inlägg på bloggen. Eller så filar jag på någon låt. Men som sagt, det är oftast korta små stunder. Och nu tar denna stund slut för det är dags att gå till tvättstugan. Misstänker att jag även kommer utbyta några ord med en viss granne...

-tobias.

MiddagsStatus

2010-04-27T10:59:00.004+02:00

För ungefär 1 år sen hände det ständigt. Jag skrev här på bloggen att någonting gått bra - barnens nattning till exempel - och så vaknade dom med ett skrik. Sen fick vi dom inte att sova på flera timmar och nattningarna var rena katastrofen en tid fram över. Jag började nästan bli vidskeplig och skrev inte gärna om våra framgångar gällande detta för att inte förstöra någonting. Vet inte om det hjälpte?

Igår skrev jag i alla fall att det såg ut som det fina vädret var tillbaka. Jag glömde dock att vi fortfarande är i april månad. Den lurigaste av dom alla. Ruggigt och småkallt idag såklart. Min vision om en lekpark, 2 glada barn och en termos kaffe till pappan gick helt i stöpet. Istället blev det en ganska så gnällig början på dagen. Svante var trött och gnällig men kom tillslut iväg till dagis med ett ganska gott humör. Tjejerna och jag gick raka vägen hem efter Svantes lämning. Hemma roade de sig med att vilja ha exakt det den andre just då hade. Slå i huvudet i alla tänkbara saker man kan slå i det i. Inga hårda smällar, men nog för att göra en liten tjej ledsen och arg. Om och om igen...

Just nu är dom dock på ett strålande humör och sitter och äter mat. Dom äter så dukigt med sina skedar nu. Visserligen tröttnar dom ibland på pillandet och lassar in med händerna istället. Men vem kan klandra dom för det? Själv sitter jag och undrar om min lagning av nya vagnens punktering har blivit bra? Jag minns inte när jag lagade en punktering senast? Frågan är om jag ens gjort det förr? Resultatet återstår att se. Det ser i alla fall bra ut. Men kommer det hålla?

-tobias.

Värme och Vår

2010-04-26T21:22:00.002+02:00

Detta är ett av Svantes senaste intressen. Fingertrix. Just det här trixet med långfingrarna har han tränat på som ett litet djur den senaste tiden. Nu har han bemästrat konsten ett tag och är nästan lite besatt av det hela. När som helst kan man finna honom i full färd att utföra detta fantastiska fingertrix.

Vi har äntligen öppnat upp vår ena altan. Så nu har vi öppet ut till vår enorma trädgård. Sen fixade vi ett litet staket ut mot gården så vi slipper oroa oss för små rymmare. Nu kan man sitta med en kopp kaffe och blicka ut över sina ägor medan småtjejerna roar sig för fullt. Svantes såpbubblemaskin är mycket populär, men ingenting jämfört med den lilla vattensamlingen i det lilla växthusskåpet. Vad är det egentligen med vatten?

Efter några kyliga dagar med bland annat hagelskurar och regn så verkar det bli varmt nu igen. Underbart. Allt är så mycket roligare och lättare då. Barnen älskar att vara ute och leka. Dom verkar aldrig tröttna. Hela tiden på strålande humör och i full fart. Svante övar på sin sparkcykel och nu även på sin vanliga cykel utan stödhjul. Dock med handtag för springglada föräldrar. Själv har jag dragit igång min fina moppe igen. Så idag tog jag den till jobbet. Det kändes vårigt och gott.

-tobias.

4 och ett halvt

2010-04-25T20:49:00.002+02:00

Efter nästan en veckas helt oplanerad bloggpaus skulle jag kunna skriva ett mastodontinlägg ikväll. Men det tänker jag inte. Istället kommer jag nog att portionera ut de funderingar jag lyckats skramla på mig under "ledigheten" och ta dom i den kommande veckan.

Idag riktar jag in mig på att Svante nu mer kan räknas in bland de i åldern 4 och ett halvt. Han är stora killen. Och det märks på så många sätt. Han tänker på ett annat sätt och han uttrycker sig på ett annat sätt. Det senaste halvåret har varit 6 månader med en jätteutveckling. Så spännande att lära känna denna lille man mer och mer för varje dag.

Nu är det söndag kväll. I morgon börjar en ny vecka. Jag ska till jobbet och mamman är ledig och hemma. Svantes bästa vän ska följa med hem efter dagis. Det är en bra start på veckan.

-tobias.

Manboy

2010-04-21T10:12:00.003+02:00

Dags för tävling igen. Denna gången är det Evelina som skriver Tvillingar..What! Underbart! som står för det hela. Priset är den signerade Manboy-singeln på bilden ovan. Och trots att den redan finns i familjens ägor (osignerad dock) så måste vi ju bara vara med och tävla om denna. Vid eventuell vinst kan jag ju alltid imponera lite på mina elever på skolan. En fin prydnad i musiksalen, eller hur...

-tobias.

Klippt sig och skaffat ett jobb

2010-04-16T11:53:00.005+02:00

Ja, så skulle man kunna sammanfatta de senaste dagarna. En första hårklippning har genomförts. Bara lite, lite. De längsta bitarna av luggen och lite smått i nacken bara. Men fint blev det. Tur för oss att vi lyckats hamna i ett kvarter med 2 trevliga frisörer som gärna hjälper till med barnens klippning. Bättre kan det väl knappast bli.

Sen har tjejerna även fått bekräftat att dom är välkomna att börja på samma förskola som Svante. Precis som vi önskat. Det sätter igång i augusti. Precis som vi önskat. Bättre kan det väl knappast bli.

Till helgen väntas både barnens farmor och mormor. Mamman fyller år och det kommer vi fira med att gå ut och äta och sen gå på konsert. Bara vi 2. Faktiskt första gången vi kommer ut tillsammans ensamma på över 1 och 1 halvt år. Det är liksom på tiden. Bättre kan det väl knappast bli?

-tobias.

Det händer mycket en vanlig dag

2010-04-14T22:45:00.005+02:00

Idag har allt hänt. Det har varit en underbar dag. Det har varit en intensiv dag. Det har varit en otäck dag. Åtminstone så var det otäckt en liten stund. Men det räcker för att pulsen ska gå upp i ett ohälsosamt tempo. Det hela började med att jag plockar ner Rut från soffbordet för ungefär 8.e gången på mindre än 10 minuter. Eftersom jag själv försökte laga mat just då bestämde jag mig för att blockera ingången till vardagsrummet. På så sätt slapp jag springa och lyfta ner henne om och om igen. Skönt. Tora bryter ihop för att Rut biter henne i handen. Något som faktiskt inte hänt 1 endaste gång sen jag skrev om det sist. Så vi hade liksom hoppats att det var nåt tillfälligt som slutat lika snabbt som det börjat. Nu får vi väl se? Nu hände det i alla fall igen. Inget farligt bett, men nog för att få en trött och hungrig Tora att ge upp. Så med henne på armen fortsätter jag steka (enligt onsdagstraditionen) pannkakor vid spisen.

Rut följer med ut i köket och på ett ögonblick lyckas häva sig upp över Svantes "Tripp Trapp-stol" som vi alltid har liggande ner för att förhindra just klättring. Men hon häver sig upp över kanten och stupar rakt ner på andra sidan med huvudet först. Landar på pannan och får kroppen över sig. Nacken böjs så jag är 100% säker på att hon knäckt den. Jag har sett dom ramla rätt mycket och falla på otäcka sätt. Brukar inte bli såå orolig, men ikväll såg det fruktansvärt otäckt ut. Jag trodde verkligen hon bröt nacken. Det gjorde hon såklart inte. Hon blev jätteledsen och storgrät. Men fungerade som hon skulle. Strax därefter satt hon och åt pannkakor för glatta livet. En bula och ett litet skrapsår i pannan är spåren som lämnades kvar efter det hela.

Vad ska man göra? Jag hade just blockerat möjligheten att dansa på soffbordet för att slippa höra henne falla i backen. Jag hade en gråtande Tora på armen som för en stund hade tappat hoppet om kvällen. Rut handlar blixtsnabbt och plötsligt så bara händer det. Så är hon hela tiden. Och självklart lär hon sig ingenting av sina misstag. Det fungerar ju inte så. Jag fick givetvis ta bort henne från nya klättringsförsök på samma stol strax efter kvällsmaten. Inte bara 1 gång...

Jag minns ett inlägg som Linda skrev på grannbloggen themedhonung om en på många sätt liknande upplevelse. Jag kände igen mig i det hon skrev då. Nu vet jag exakt vad hon menade. Hemska syn.

För att byta till ett trevligare ämne tänkte jag bjuda på ett smakprov på hur Tora och Rut klär i MOLO-mössan som jag lyckades vinna i tävlingen på bloggen ett plus ett blev fyra. Fina va? Vi får helt enkelt slå till på att köpa 1 till så dom har varsin. Annars blir det slagge.

Lägger också in en bild från förmiddagen då vi hjälptes åt att vattna blommorna utanför dörren. Mycket vatten på många ställen, men kanske inte så värst mycket just över blommorna.

Slänger också in en bild på Svante som idag äntligen lottades fram att få ta hem guldpåsen ifrån förskolan. I denna ska han lägga i någonting hemligt som han i morgon ska beskriva och låta dom andar få gissa vad det är. Han har väntat länge nu. Han blev dragen sist ut av alla - nr 17. Det har varit bestämt sen länge att det är Diesel 10 som skall in i påsen och så blev det. I morgon ska han äntligen få berätta att den har 8 hjul. Den är grön, svart, grå och brun. Den har en krossande, gripande klo och en sur min...

-tobias.

E.T.N.A.V.S

2010-04-13T20:59:00.005+02:00

Dagens inlägg handlar om Svante. Vår lille prins. Han utvecklas så mycket just nu. Lär sig nya saker hela tiden. Blir modigare, förståndigare, kunnigare för varje dag. Bokstäver har intresserat honom ganska länge. Den senaste tiden har det utvecklats enormt. Nu ljudar han fram ord överallt. Läser ut ord där han hittar dom skrivna i versaler. Sen pratar han om ord och bokstäver och stavning. Vill diskutera och filosofera kring det.

I morse medan vi klädde på oss ytterkläderna inför lämningen på förskolan sa han att Anna blir samma sak åt vilket håll man än skriver det. Detta stämmer ju helt och hållet. Han tänker en stund och säger att så blir det inte med hans namn. Sen står han still med en koncentrerad blick rakt in i väggen och säger E T N A V S ...så blir det. Och just så blir ju Svante baklänges. Jag blev imponerad. Såg han namnet stavat framför sig och läste det baklänges, eller hur fick han till det? Jag nämnde det lite senare för en bekant när Svante var med. Då stavade han det baklänges igen. Utan problem. Jag blir imponerad. Det är väl ändå inte såå lätt eller?

En helt annan sak berättade han en annan dag. Detta roar mig oerhört mycket. Apropå absolut ingenting säger han: Igår hittade vi en nagel i dockvrån. Den var Måns eller Antons. Jag frågade om dom sa att den var deras? -nej men den passade på dom, svarar Svante. Oj, vad jag skulle velat sett detta när det utspelade sig. Undrar hur engagerade de var alla barnen när de hittade den där nageln? Fick alla barnen prova nageln? Jag har tänkt på det ganska mycket och blir alltid på gott humör av dessa tankar.

-tobias.

Hänt i helgen

2010-04-11T20:44:00.003+02:00

Fredagens studioplaner blev för min egen del blev givetvis inställda. Det fick helt enkelt skjutas upp. Men vad gör det när man får ha en finfin helg i Ängelholm som både bjöd på skogspromenad och tågsläppardag. Tågsläppardag innebär att tågmuseet tar ut sina gamla ånglok för allmän beskådning. Så det passade ju oss perfekt. Så nu har Svante och jag ännu en gång varit uppe hos lokföraren till ett 100-år gammalt ånglok. Lyssnat på tågvisslan, tittat i eldluckan och sett när det åkt och vänt på den stora vändskivan. Lyckat såklart.

Skogspromenad behöver väl ingen närmare förklaring. Men det var underbart att se småtjejerna knata på bland mossa och kottar. Vi måste helt klart ut i skogen oftare.

När vi kommit hem efter vårt Ängelholmsbesök var alla 3 barn på ett strålande humör. Jag minns inte senast det hände. Det brukar alltid vara åtminstone 1 som lyckas somna under bilfärden och vaknar på ett uruselt humör lagom hemma vid dörren. Men idag höll sig alla vakna hela vägen hem. Alla 3 satt knäpptysta inne på Svantes rum och lekte. Svante byggde en stor briobana. Rut hade fullt upp med att sitta på Svantes bord och bemästra CD-spelaren. Tora roade sig med att plocka fram alla Svantes pussel och blanda ihop bitarna på golvet. Men lugna, nöjda och glada.

Under kvällsmaten kom Tora på det mycket underhållande tricket att hälla yoghurt med sin sked på sin näsa. Systrarna skattade nästan ihjäl sig åt detta påfund. Och bara en liten stund senare hade det hela urartat en smula och båda 2 (i synnerhet Rut) hade yoghurt i HELA ansiktet. Även lite bröd faktiskt. Jättesöt, eller?

Kvällen fick helt enkelt avslutas med bad. Till vår stora glädje så av någon anledning gick Ruts badskräck ikväll plötsligt över till badglädje. Hon som har skrikit ihjäl sig bara hon hört oss tappa upp vatten i badkaret. Ikväll var det just så. Rut skrek halsen av sig medan Tora redan hoppat i och glatt satt sig för att plaska runt. Men så bara vände det och Rut började också plaska. Efter en liten stund ville hon inte ens gå upp. Hårtvätt och allt - inte ens ett litet gnäll. Märkligt. Men efterlängtat. Hoppas verkligen detta kommer hålla i sig. Det bådar gott för sommarbadandet.

-tobias.

Bokad vecka

2010-04-07T20:40:00.003+02:00

Vi är inne i en händelserik vecka. Varje dag har någonting inplanerat. Inte alltid så stora saker, men ändå någonting. Någonting roligt dessutom. Igår var jag och tjejerna med på Svantes förskola och "genrepade" inför torsdagens vårspel. Då ska vintern smältas bort av våren och Svante ska vara sol. Hur sött är inte det?

Idag var barnens mormor här och tog hand om barnen medan jag var på frugans jobb och spelade piano till hennes komponerade mässa som kommer sändas på P1 som radiogudstjänst söndagen den 18 april. Roligt och annorlunda att spela in för radio. Hela programmet (knappt 1 timma) spelades in live, men med möjlighet att göra omtagningar om nåt skulle gå helt åt skogen. Meningen är dock att det ska vara så mycket live som möjligt. Och det blev det, så när som när inspelningsteknikerns dator strulade 1 gång och vi fick ta en liten paus. Annorlunda känsla att spela under dessa förutsättningar.

I morgon är det som sagt dags för Svantes förskolas vårspel. Så jag och tjejerna får hänga med ännu en förmiddag och spela lite med barnen. Detta ser jag verkligen fram emot. Det är på en sån fin nivå. Lek, sång och teater på en 5-årings nivå. Svante ser fram emot detta och det vet jag att hans förskolevänner också gör.

På fredag ska jag själv iväg på för att jobba med en låt tillsammans med en vän och tillika låtskrivare/producent i hans studio. Där är ju jag som en Svante i en leksaksbutik inriktad på tåg. Underbart.

Till helgen åker vi en sväng till barnens mormor och hälsar på. Rolig vecka, helt klart.

-tobias.

Tävling hos grannbloggen

2010-04-06T10:28:00.002+02:00

På bloggen Ett plus ett blev fyra pågår just ett lotteri med chans att vinna denna fina MOLO-mössa. Kika in och var med. Alla är välkomna - med eller utan egen blogg. Kul grej.

-tobias.

Påskhelgen

2010-04-04T18:33:00.008+02:00

Påsken kom och vi var alla äntligen friska igen. Vi har hunnit med påskmat, påskägg, utflykt, och massa musiklyssning med tillhörande dans i vardagsrummet. I årets påskägg fann vi förutom det inte helt oväntade godiset nämligen lite skivor. En skön blandning när man la ihop Svantes, mammans och pappans äggskiveskörd.

Annars har barnens nya fortskaffningsmedel varit till stor glädje. En efterlängtad ny vagn till tjejerna som både vi och dom är mycket nöjda med. Äntligen får dom plats ordentligt och verkar dessutom sitta riktigt skönt. Lite trögare för oss som puttar på dock, men det är nog mest en vanesak.

Tjejernas Bobby Cars var ett riktigt lyckat inköp. Och varför trodde jag barnen skulle gnabbas om vem som skulle få åka när osv? Här finns ju hur många varianter som helst om man hjälps åt. Antingen agerar Svante motor och tjejerna får njuta av åkturen. Eller så gör man som Rut och Svante visar på filmsnutten här nedan.

I morgon är det måndag. Fast ändå inte. Gott. Glad Påsk.

-tobias.

Det är ju ändå skönt att veta...

2010-04-01T21:07:00.003+02:00

Ja vi i familjen är ju såklart överrens. Visst är hon en fantastisk liten tjej. Men det är ju väldigt trevligt att få reda på att vår åsikt delas med resten av byn. Svart på vitt i veckans lokaltidning Lommabladet.

-tobias.

Stövelinvigning

2010-03-31T20:10:00.003+02:00

En märkligt sjuk Svante hemma idag. Nästan lika pigg som vanligt, men ändå inte hela vägen. Frukosten fick inte stanna kvar i magen mer än ca 20 minuter. Sen kunde han dock äta lite lunch i form av 1 rostad macka och vid 17-tiden gick det till och med bra med en portion makaroner och veggokorv. Sen har han dock sprungit på toaletten med en riktigt lös mage ett par gånger. Fortfarande förhållandevis pigg och hela dagen feberfri. Undrar om det är över i morgon eller om det kommer fortsätta.

Under eftermiddagen idag passade vi på att inviga barnens nya stövlar. Efter en regnig förmiddag kom solen fram igen. Med andra ord - det bästa av 2 världar - sol och vattenpölar. Svante lärde glatt ut alla fina trix när det gäller plasktekniker och vattenpölshoppning. Dom ville INTE gå in när jag tyckte det var dags.

-tobias.

MiniZoo

2010-03-31T08:49:00.004+02:00

Jag lägger in några bilder från vår lilla utflykt i måndags. Efter skoaffären svängde vi förbi ett minizoo här i närheten. Detta till allas stora glädje. Rut och Tora blev tokförtjusta där de fick mysa omkring bland kaniner och getter. Akvarieavdelningen var också populär. Fågelrummet var för skrikigt och högljutt även för våra små damer. Märkligt?

Annars så är statusen här hemma: Sjuk Svante. Hängig i måndags. Feber och kräktes i Tisdags. Till synes pigg idag, tills han kräktes upp frukosten. Relativt pigg ändå. Vi får se vad det blir av detta. Suck...

-tobias.

VårSkoUppdatering

2010-03-29T18:53:00.006+02:00

Ibland blir det så tydligt att vi har mer än 1 barn. Som efter en 30 minuters runda i skoaffären för att uppdatera barnens skoförråd inför våren.

-tobias.

Återvinning och starka ljud

2010-03-28T22:02:00.003+02:00

Bara knappt 1 minut efter jag lovordat återvinning på en av mina grannbloggar klickade jag mig vidare till blocket.se och snubblade över 2 bobby cars till försäljning till ett angenämt pris. De befann sig bara ett par minuter med bil härifrån så nu står dom och väntar ute i hallen. 1 blå och 1 röd. Bägge med tillhörande släpvagn. Ska bli spännande att se hur tjejerna tar sig an dessa vrålåk i morgon bitti. Kanske även lite spännande att se hur Svante kommer tackla dessa nya leksaker. Vågar man chansa på ett: Vad får jag då? Får inte jag någon present? Och det kan man väl unna honom att fråga. Han lär säkert använda dom minst lika mycket som sina systrar. Åtminstone till en början.

Måste kolla upp en sak. Hur är det egentligen med högljudda tjejer? Små tjejer alltså. Som Rut till exempel. Tora hon kan låta hon med såklart, men Rut är så fruktansvärt högljudd nästan jämt. Hon har världens mest spända stämband som frambringar de mest starka: Maaammaaaa... Paaaaappaaaa... Tiiiiittaaaaaa... Piiiippiiiii.... osv. Ibland (faktiskt ganska ofta) så håller hon för sina egna öron medan hon gastar på. Gärna liggandes på skötbordet där ljudet blir ännu mer genomskärande där det studsar mellan helkaklade väggar. Ibland får vi verkligen fysiskt ont i öronen och huvudet av hennes starka stämma. Och själv är hon bara glad och vill prata. Prata STARKT.

Är det en tvillinggrej? Triggar kampen om att få plats, synas och höras att man tar i ända från tårna när man vill nåt? Är det åldersrelaterat? Kommer det ge sig med tiden? Är det en tjejgrej? Låter tjejer oftare mer än killar? Anledningen att jag tänker så är att av alla barn jag känner så är det mer högljudda tjejer än killar. Men det kan såklart mycket väl bara vara en ren slump. Men det är därför jag frågar. Är det någon som känner igen sig i detta över huvud taget? Man blir ju smått galen av denna ljudnivå. Speciellt eftersom Tora inte är mycket tystare hon. Till och med vår annars rätt så tysta och lugna Svante har börjat ta i när han pratar bara för att rättvis chans att höras han med.

Svar till: Trötta öron.

-tobias.

Helgbestyr

2010-03-28T15:46:00.002+02:00

När Tora verkade må bra igen och det var dags för lite helg. Då slog magsjukan till värre än någonsin på stackars mamman. En liten känsla på fredagskvällen. En trött och lite starkare känsla på lördag morgon. En totalt utslagen mamma några timmar senare. Jag har aldrig sett henne så utslagen förr. Riktigt knockad och dålig. Vi andra mår dock fortfarande bara bra. Något märkliga bajsblöjor hos Tora dock. Man kan tro att hon varit nere vid havet och ätit sandstrand. Men annars allt bra.

Jag och Svante var i alla fall på cirkus i lördags. Vi hade fått fribiljetter av vår goda granne. Han och Svante är bundis, så när han hade fått några biljetter via sitt jobb, tänkte han på vår lille kille. Det är snällt. Svante uppskattade verkligen cirkusen. Speciellt akrobaten som balanserade på stegar utan att luta dom mot någonting. Han var bäst enligt Svante. Näst bäst var killen med hundarna. Det var nog det roligaste numret tycker jag med. Fartfyllt och busigt. Annars tror jag nog att man som vuxen blivit lite bortskämd med vad god underhållning är. Klassisk cirkus känns inte så fantastiskt längre. Lite imponerande ibland, men inte mer. Jag kan även slå fast att det är inte dom vassaste musikerna som tar jobben i en cirkusorkester. Där svängde det inte så värst. Fast dom fyller ändå sin funktion.

Även om cirkusen i sig var uppskattad så var kanske det blinkande plaströret (enligt Svante: lasersvärdet) det allra bästa. Ett blinkande rör som roat alla barn här hemma sen det kom hem.

Annars har helgen varit lugn. Mormodern har varit på besök och passat barnen. Både jag och mamman skulle jobbat lite i dag. Mamman hela dagen och jag på förmiddagen. Mamman kunde såklart inte och jag kände att det nog var bäst att stanna hemma med mina eventuella smittsamma bakterier. Även om jag själv mår bra så vill jag ju inte riskera att smitta någon annan med det som frugan drabbats av. Inte när det visade sig bli så illa. Idag har hon dock varit uppe på benen några gånger, så det går åt rätt håll.

Nu på eftermiddagen har jag och Svante roat oss med att öva på att skriva. Det är inte Svantes favoritsysselsättning. Fast idag var han positiv till det så det var bara att smida medan järnet var varmt. Han var riktigt duktig mot vad han brukar vara. Men han var riktigt duktig när vi istället gick över till läsning. Jag skrev ord och Svante läste. Han fixar hur mycket som helst. När det gäller ord med 3 bokstäver så var han hundraprocentig. Och han läste även ut en hel del andra ord med fler bokstäver. Väldigt roligt. Han har helt klart kopplat hur man gör. Skillnaden mellan vad bokstäverna heter och hur dom låter och kan ljuda fram orden när han koncentrerar sig. Det var en riktigt rolig stund vid köksbordet tyckte vi bägge två. Systrarna roade sig med att sopa i hallen med deras nya sopkvast som jag köpte i förmiddags. Den är lite lättare att tass med än de stora vi har utanför dörren. Nu kommer vi ha det fint sopat här utanför hela våren lång.

-tobias.

En riktig vårdag

2010-03-25T20:16:00.006+01:00

Vilken underbar dag. Trots att Tora givetvis kräktes ännu en gång strax innan midnatt så kan dagen knappast kunnat blivit bättre. Med lite skonsam kost och en lång middagsvila så var Tora rätt så bra på benen igen runt 13-tiden. Så vi klädde på oss för att gå ut jag och barnen. Det visade sig vara så pass fint väder att det inte rådde några tvivel om att det var vårkläder som gällde. Hur trevligt är inte det? Att få slippa overaller, vantar och halsdukar. Alla njöt i fulla drag och vi struntade i att gå in för att äta mellanmål. Vi tog fram solstolar och filt istället och åt ute. Mysigt.

När mamman kom hem från jobbet gick vi ut igen. Vi besökte en lekplats en lite bit härifrån. Och just när vi skulle gå sprang vi på grannen och passade på att fråga om det var deras sparkcykel som stod i cykelrummet. Det var det och Svante fick låna den hur mycket han ville. Succé. En mycket lycklig kille kämpade på och blev bättre och bättre på det för varje minut.

På lekplatsen fick Tora smak på den stora korggungan. Svante gillar de där snurrande pinnarna med fot- eller sittstöd på längst ner. Såna som får mig att vilja kräkas på ca 0,5 sekunder. Rut spatserade omkring och kikade lite här och lite där. Så skönt för dom att bara ha vanliga byxor på sig. Kunna röra sig utan sina michelindräkter.

Inte mycket att klaga på såna här dagar. Om ingen misstycker så tar vi gärna några såna här dagar till.

-tobias.

Utveckling och Kräksjuka?

2010-03-24T21:51:00.002+01:00

Dagen började så fint med att tjejerna INTE vaknade 05:50 som de tycks tycka om att göra nu för tiden. Åtminstone den senaste veckan drygt. Klockan hann att bli strax över 07:00 innan Svante och systrarna vaknade. Det är en bra tid att vakna på. Då måste vi ändå upp om vi ska hinna iväg till våra sysslor för dagen. Alla var på bra humör och efter Svantes lämning vid dagis tog jag och tjejerna en sväng förbi affären och sen hem. Glada men lite trötta spenderade vi förmiddagen hemma. Runt 10:30 var dom dock märkbart trötta och jag kände att vi fick ta en lite tidig middag så dom kunde få komma i säng och sova innan det skulle utbryta ett större kaos. De åt bra, vilket de inte gjort de 2 senaste dagarna. Någonting har varit lite skumt och inte helt bra med de små. Idag verkade det dock bättre. Efter maten somnade båda 2 som stockar och sov länge. Sen vaknade de båda 2 och Tora var jätteledsen. När jag tittar in i rummet så pekar hon ner i sängen som visar sig vara full av kräk. NEJ, inte igen!

Jag fick upp henne och hann nätt och jämt in på toaletten innan nästa omgång. Sen var hon lite lugn ett tag innan den 3e och sista svängen. Som tur var så satt hon hos mig och jag kunde tydligt känna att kräk var på väg och hann således till toaletten även denna gång. Skönt att åtminstone slippa torka upp det från golvet. Hon hade även feber och var alldeles blek och matt.

Då Tora i detta läge behövde lite extra omhändertagande blev Rut alldeles utom sig av förtvivlan. Efter bara en liten stund så var det Rut som var den bedrövade medan Tora bara var blek och låg. Svårt att känna sig tillräcklig i det läget. Klockan började även närma sig tid för att hämta Svante och jag visste inte riktigt hur jag skulle reda ut alltihop. Mamman fick helt enkelt komma hem från jobbet så vi kunde reda i det tillsammans. Betydligt enklare så. Från nästan omöjligt till hyfsat drägligt.

Efter att Tora fått sova i ungefär en timma så vaknade hon och var lite piggare. Vi åt mat, även Tora, och sen var hon förhållandevis pigg igen. Fortfarande lite blek. Men gott humör och lite på hugget. Så pass att när Svante dragit igång en allsång på låten "Manboy" (som han är mycket förtjust i) så sjöng både Rut och Tora med. De lyckades både få till melodi och ett tillräckligt tydligt uttal för att det inte gick att ta miste på. Underbart roligt tyckte vi. Så på deras 1 år och 4månaders-dag har dom nått så pass långt i utvecklingen att de kan härma och lära sig en melodisnutt från årets melodifestival. Och då var faktiskt tonerna helt rätt på refrängens hela första takt. Inte bara nästan - helt rätt.

Efter vällingen var de trötta och somnade snabbt i sina sängar som vanligt. Vi håller alla våra tummar för att det är slut på kräkandet nu. Svante får i alla fall vara hemma imorgon och på fredag. Känns inte bra att lämna honom på dagis med en eventuell smittrisk inneboende. I och för sig så kommer hela kalaset därifrån. Det är flera barn och tillhörande småsyskon som varit hemma under veckan. Det var på något sätt ingen överraskning...

Veckostart

2010-03-22T19:56:00.002+01:00

Idag var det ett faktum. Barnen har börjat äta mer mat. Så nu när vi ikväll lagade så mycket mat som vi brukar laga så fick vi föräldrar nöja oss med betydligt mindre mat än vi brukar äta. Inte så vi svalt direkt, men ändå märkbart mindre. Vi måste helt enkelt börja ha nya propoptioner vid matlagningen. De små barnen börjar bli stora små barn nu.

Rut vaknade strax innan 5 i morse och var jätteledsen. Täppt i näsan så hon inte kunde andas ordentligt. Hon fick lite nässpray och somnade om strax därefter. Men bara i 15 minuter. Sen var det samma ledsna tjej inne i sin säng. Inte mycket att be för. Strax därefter vaknade även Tora och sen var det liksom ingen mening att försöka sova något mer. Det positiva med alltihop var att jag lyckades komma iväg till jobbet i riktigt bra tid. Länge sen jag hann förbereda mig så pass inför första lektionen. Det kändes riktigt bra. Kändes dock som en dålig start på mammans hemmadag. Men det visade sig ändå bli en riktigt trevlig dag. Trotts att Rut verkar blivit dålig i magen på något sätt. Bara hoppas innerligen att det inte rör sig om någon magsjuka utan bara en dålig mage rakt av. Utan några krussiduller. Det lär vi märka i morgon.

-tobias.

Team Tvillingtur

2010-03-21T20:49:00.003+01:00

Dagen har bjudit på ytterligare lite bandy ute på planen intill vårt hem. Alla 3 engagerade på ett så fint sätt. Det är det fina med "många" barn - man kan när som helst lätt få ihop ett helt lag. Alla tycker det är väldigt roligt och jag tycker det är så skönt att ha dom på en stor öppen plan där man lätt har kontroll på vart man har dom allihop. Lysande. Några bilder får sammanfatta dagen och Team Tvillingtur.

-tobias.

Filmtajm

2010-03-18T23:05:00.002+01:00

Idag är det Tora som bjuder på lite underhållning. Ny favoritleksak i samlingen bidrar till detta lilla spex.

tobias.

Musik och Nagellack

2010-03-17T19:59:00.004+01:00

Även denna onsdag gjorde jag ett besök på Svantes dagis. Denna gång hade vi inte bara med oss gitarren utan även lite slagverksinstrument. En slags conga, en liten djembe, en cajoun och lite extra skrammelinstrument. Något nyfikna barn småstormade oss när vi kom, men det lugnade sig snabbt och vi kunde sätta igång lite mer kontrollerat. Det är så roligt att se en hel knippe ungar sitta sådär och vara så intresserade och glada i att få sjunga och spela. Alla fick pröva de olika instrumenten och spela till olika små sånger. Hemskt kul. Svante var väldigt uppspelt och något svår att få fokuserad. Det blir lite svårt ändå för honom att veta hur han ska bete sig. Där är vi på hans dagis bland hans kompisar och hans pedagoger. Och så har vi med lite av hans instrument plus pappa och systrar. Klart det blir lite splittrat. Vad är det egentligen som gäller?

Men det var inga större problem alls. Vi höll på länge och hade en frukstund i mitten. Gullungar hela bunten. När jag sen kom och hämtade Svante på eftermiddagen berättade en av tjejerna att hon och en annan tjej hade lekt med Svante idag. Dom hade lekt att Svante var Svante och hon var Tora och den andra tjejen var Rut. -Så lekte vi er familj. Hur nyfiken blir man inte då på att få reda på hur leken såg ut?

När vi kom hem efter dagis ville Svante ringa sin mormor. Så jag lät honom göra det och så lyssnade jag lite i smyg på vad han ville prata med henne om. Det hela gällde att han vill att hon skulle ta med sig nagellacksbortagninsmedel nästa gång hon kom. För mammas är slut och hans nagellack börjar se lite väl slitet ut. Han ville ta bort det och måla en ny färg. Han har mycket funderingar den där lille killen. Och målade naglar tycker han är snyggt. Det spelar ingen roll att några av de andra killarna på förskolan hade retats om att det bara var tjejer som har nagellack. Det struntar han i. Och eftersom han gör det så är det heller ingen som fortsätter retas. Istället vill han ha en ny färg. Jag håller på dig Svante. När vi förut bodde i Malmö på Möllan så var lite nagellack ingenting någon direkt reagerade på. Där ser man ut som man vill och det finns folk av alla slag. Här i Lomma är det väl inte direkt lika vanligt med sådana detaljer. Så det är bra att det finns någon som väger upp lite. Svante - vegetarianen med nagellack och röd rosenmönstrad sjal. Ett vackert sällsynt exemplar.

-tobias.

Skor och sånt...

2010-03-15T22:27:00.003+01:00

Tänkte idag bjuda på några bilder. Valde ut några som visar våra tjejers passion för skor och stövlar. Så gott som när som helst och mest hela tiden så kommer åtminstone 1 av de små strosandes med något på fötterna. Ibland förbannade då de inte lyckats få till det som de tänkt. Men oftast helnöjda över sin lyckade påklädande. Märk väl Ruts bakofram-variant på stövlarna på den första bilden och den snygga dela-med-sig-varianten på sista bilden. Undrar om dom kommer bli såna där sko-tjejer...

-tobias.

En helg med de små

2010-03-13T10:13:00.003+01:00

Lördag förmiddag och Svante har just satt sig i bilen tillsammans med sin mormor och den drygt 1 meter höga Alfons-docka som han fått med sig hem från dagis. Varje fredag lottar dom ut vem Alfons ska få följa med hem över helgen. Sen får man dokumentera och skriva i Alfons bok om vad han varit med om under helgen. Kul grej som verkar oerhört uppskattat av alla barnen. Det finns även en risk att man som förälder (i alla fall jag) kan gå igång på en sån grej och se till att Alfons är med på absolut allt. Kanske var det tur att det var planerat en helg hos mormor så behöver jag inte gå loss på Alfons-aktiviteter. Istället kan jag ägna mig åt Rut, Tora och mig själv. Mamman är bortrest med jobbet över helgen så hon får klara sig på egen hand.

I går kväll var jag iväg och roade mig och kom hem rätt sent. Då känns det i när tjejerna vaknar och vill upp klockan 06:45. När de dessutom är på tornadohumör direkt från start hinner man inte riktigt med. Ibland så får dom någon form av tokspel och bara röjer runt. Gör allt som dom inte bör. Sätter på alla plattor på spisen, plundrar skåp och skriker som besatt när de inte får av sig de skor de just lyckats få på sig...

Nu har dom dock lugnat ner sig och sitter lugna och mysiga och pillar med olika saker här på golvet. Jag passar på att skriva lite här medan jag försöker lösa melodikrysset. Den gråa himlen börjar klarna upp och jag ser fram emot en lång stund ute tillsammans med tjejerna efter att de sovit middag. Kanske ska vi lira lite bandy på planen här intill. Det gjorde vi härom dagen och det var uppskattat. Ska bli skönt att inte ha några andra tider än deras att förhålla sig så här någon dag. Ikväll blir det lugna gatan och ensamsittande i soffan framför melodifestivalen. Inte så trist som det kanske låter. Jag håller tummarna lite extra för Eric Saade eftersom låten är skriven av pappan till grabbarna på bloggen Tvillingar...what! Underbart! som jag besöker så gott som dagligen. All lycka ikväll.

-tobias.

Stolt & Stolt

2010-03-10T20:12:00.002+01:00

Ibland är det extra kul att ha vissa kunskaper eller en viss begåvning. Idag var en sån dag för jag var inbjuden till Svantes dagis och hans avdelning för att spela och sjunga med barnen. Så himla mysigt. Dom ska ha ett litet vårspel för de andra avdelningarna på samma dagis och då ska jag vara med dom och spela till. Så idag övade vi lite på dom vårsångerna plus att vi sjöng en massa annat som dom kunde och tyckte om. Dom lärde mig något nytt och jag lärde dom något nytt. Tora och Rut var också med. Dom stortrivdes där dom fick leka för sig själva med allt roligt som dom hittade. Dom kommer inte tycka det är lika kul att sitta kvar i vagnen längre när vi lämnar av Svante. Nu vet dom ju hur roligt man kan ha där inne. Fast nästa vecka ska vi göra samma sak igen, så då får dom leka loss ännu en gång.

Jag var nyfiken på hur Svante skulle tackla att jag var med där på "Svantes ställe". Kanske skulle han tycka det var konstigt och fel. Eller så skulle han tycka det var jättekul. Det visade sig till min stora glädje vara det sistnämnda. Igår hade han ritat en teckning till mig som jag fick när vi kom dit idag. Och när vi satt i ringen och sjöng kröp han fram till mig lite då och då för att ge mig en puss på kinden eller klappa lite eller ge mig en kram. Lite för att visa att det var hans pappa. Jag var alldeles varm inom mig och det känns så fint att han är stolt över mig. Det är ju jag som är stolt över honom. Stolt så jag ibland nästan spricker. Underbara unge.

På eftermiddagen fick vi besök av min syster och barnens 2 kusiner. De lekte på för fulla muggar och sen fick dom hänga med på onsdagspannkakan. Vilket lass man får steka när man är 7 personer som ska äta...

Efter maten försökte Svante lära sig rocka med rockring. Det är inte så lätt alltid. Han lyckades väl inte perfekt om man håller sig till den mer traditionella tekniken. Men om man ser på det lite mer kreativt och tänjer på sina ramar om rätt och fel - då blev han en riktig fena på det där med rockring. Själv var han lika nöjd som alltid över sin prestation.

-tobias.

Sånt jag blir glad av

2010-03-08T23:04:00.002+01:00

De senaste dagarna har vi värmts av några glädjande små uttalanden och läten. T.ex. så har Tora satt igång någonting som nästan känns som ett mantra som hon upprepar under stora delar av sin vakna tid. Det går ut på att hon sjunger en klockren växelbas. Hon sjunger den på olika ljud. Ofta Ba ba, Ba, Ba... eller Pa pa, Pa pa... eller liknande. Men det goa i det är att hon gör ett såkallat glissando på den 4e tonen. Detta är helt klart trombonintrot till Trazan & Banarne som Svante lyssnar på då och då. Och ikväll när vi satte på den låten för att se om hon hängde på så gjorde hon det. Och i rätt tonart dessutom. Hon gör det klockrent och man blir så glad när man hör henne.

Sen sa Svante härom kvällen att han hör musik när det är tyst. Att när det är tyst runt omkring så hör han musik inom sig. Bland annat hade han den kvällen hört trudelutten "Ananas i påse" (från barnprogrammet Amigo) och sen även Higher (årets Idolvinnarlåt). Att höra musik inom sig är det säkert många som gör. Men det är härligt att han uppmärksammar det och vill berätta om det. Han är medveten om det på ett fint sätt. Underbart tycker jag.

På tal om musik så var vi bjudna på dop i söndags. Det var några vänner som skulle döpa sina 4a-månaders tvillingar. Det är förövrigt den familjen som redan har ett tvillingpar i Svantes ålder. Där killen verkar blivit Svantes bästa vän. Vi (jag och frugan) hade även fått förfrågan om att spela och sjunga i kyrkan vilket vi såklart gärna gjorde. Jag skulle sjunga den sång jag skrev till Tora och Ruts dop och min kära framförde en sång av Peter LeMarc. Det festliga var att vi båda tyckte hela utmaningen låg i att hålla våra 3 barn under kontroll under hela dopgudstjänsten. Att inte hamna i situationen där en av oss stod och sjöng medan den andre hade panik över att ett eller flera (läs Tora och Rut) tappade tålamodet och inte ville vara kvar i kyrkan längre. Så att framföra en sång kändes märkligt sekundärt och lite som en sak vi gjorde mitt i vårt riktiga uppdrag. Att hålla allt i schack. Det gick ändå helt OK och barnen var det sista vi behövde oroa oss för. Sångerna var uppskattade och uppdraget slutfört.

På bjudningen efteråt lekte Svante järnet med de andra barnen. Rut och Tora blev väldigt uppvaktade av de några år äldre flickorna. Speciellt av syskonparet Rut och Nora. De gick omkring hand i hand länge, länge. Våra små tjejer njöt i stora drag. Fin dag.

-tobias.

Fullt Hus

2010-03-04T20:30:00.003+01:00

Ja idag har det verkligen varit fullt hus här hemma. Man skulle kunna tänka sig att jag tog mig lite vatten över huvudet när dagen planerades, men det gick ändå rätt bra. Först och främst så spenderade jag och döttrarna dagen tillsammans med deras jämngamla tvillingvänner och deras pappa. Alltid trevligt. Idag prövade vi att dom stannade kvar och sov sin middagslur här också. Vi har ju ändå skaffat oss 2 resesängar som vi kunde använda. Och det gick verkligen över förväntan. Så efter att 4 hungriga barn ätit sin lunch knoppade dom in i var sina sängar i 2 olika rum. Inte ett pip från någon. Perfekt. Sen kunde papporna äta middag i lugn och ro. Sitta och prata, ta en kaffe och bulle. Prata ännu mer, i nästan 2 timmar medan alla små tjejer låg och sov i godan ro.

Sen följdes vi alla åt till Svantes dagis och hämtade upp honom och hans vän som skulle följa med hem och leka. Där gick vi sen 2 pappor och 6 barn. Kändes verkligen som en riktig "familjen annorlunda". När väl alla 6 overaller, 12 stycken skor och lika många vantar var av satte killarna igång att leka på Svantes rum medan vi kunde ge tjejerna mellanmål i köket. Och allting flöt på. Sen åkte dock pappan och tjejkompisarna hem och kvar var jag med 4 barn. Middag stod på schemat och middag lyckades lagas. Det var väl kanske den punkten jag var mest nervös över. Inte för matlagandets skull i sig, utan för risken av att två 4-åriga grabbar inte alltid tycker lika dant om allting samtidigt som två 1-åriga tjejer brukar ha sin gnälligaste period på dagen just vid middagslagningstiden. Men det gick ändå. Rätt så smärtfritt dessutom. Phuu.

Så nu är man lite trött i skallen. Men vad gör det efter en lyckad dag i socialiserandets tecken. Fy vad trevligt att sitta ner och prata med någon vuxen sådär mitt på dagen hemma. Det händer ju inte för ofta. Det kommer däremot göras om igen.

En festlig sak med Svante och hans kompis var att dom helt plötsligt satte igång världens pusskalas. Svante förklarade det själv såhär lite senare på kvällen: Först pussade jag honom, sen pussade han mig. Sen pussades vi tillsammans.

Sött.

-tobias.

Vårcykling

2010-03-02T20:46:00.004+01:00

Att ena dagen ta pulkan och andra dagen ta cykeln? Det svänger i klimatet helt klart. Underbart att låta Svante få ta en efterlängtad cykeltur idag efter dagis. Systrarna var såå sugna på att få cykla dom också. Men dom får väl vänta lite till i alla fall. Men ett par trehjulingar kanske inte vore så dumt till våren. Fast å andra sidan lär det betyda ett jäkla springande för min del. Det tål att tänkas på... Svante ska ju lära sig cykla utan stödhjul så det lär väl bli springande så det räcker där.

Både Tora och Rut tycker det är väldigt roligt att vara ute och undersöka omgivningen nu för tiden. Tora har helt lagt ner sin tveksamma inställning till att röra sig i overall. Undrar bara om dom någonsin kommer vara intresserade av att gå åt samma håll som jag? Eller samma håll som sin syster för den delen? Det spelar inte någon roll hur länge man är ute. Man kommer ingenstans.

-tobias.

Bra och dåligt

2010-02-27T11:16:00.003+01:00

Igår kändes det lite som våren var på väg. En underbar känsla verkligen. Det har varit roligt med en vit vinter. Pulkaåkning, snöskottning, snöänglar och nedgrävda barn. Sånt är man inte bortskämd med i skåneland. Men när det nu blev nån plusgrad och solen lyste igenom molnen. Då kändes det riktigt, riktigt bra. Denna dag spenderade vi genom att gå upp tidigt och komma iväg på utflykt. Först till Vellingeblomman. Det är ett av Mammans och Svantes favoritställen. Där handlade vi lite nya blommor till hemmet och tittade på deras ambitiösa påsklandskap. Det är ett mycket bra ställe att spendera lite tid tillsammans med barnen på. Får, lamm, marsvin och kaniner fanns också på plats att beskåda. Tora och Rut var oerhört uppspelta över detta. Dom hade ju också riktigt bra platser upp i kundvagnarna. 3 glada barn och 2 lika glada föräldrar. Bra utflykt, helt klart.

På hemvägen svängde vi förbi Ikea. Handlade lite nödvändigheter såsom ett efterlängtat barnlås till kylskåpet. Tyvärr Rut, nu är det slut på roligheterna där. Nu är det bara vitrinskåpet som är problemet. Jag känner inte för att skruva hål i det för att förhindra tjejernas inbrottsliga ådra. Men det kanske är det som behövs?

En tråkig sak som bekymrar oss är att Rut har börjat bitas. Det har inte inträffat så många gånger, men det räcker. Det händer ofta i samband med att hon och syrran vill åt samma sak. Går det då för hett till kan det komma ett bett. Tora skriker i högan sky och Rut får en mycket tydligt skyldig blick. Idag hände det och jag vi hörde Toras skrik från vardagsrummet. När jag frågade Rut om hon hade gjort någonting så pekade hon på Toras arm och sa: titta där... Mycket riktigt så var där ett tydligt bitmärke. Inget som gått igenom, men illa nog för att det lite senare skulle svullna upp och blir rött och fult. Det gjorde säkert jätteont och man lider med Tora. Men vi lider också med Rut som tyvärr väljer den vägen i vissa konflikter. Någon som vet vad man kan göra åt det? Detta vill vi ju komma ifrån så snart som möjligt.

-tobias.

Dags för lite kort...

2010-02-24T13:19:00.003+01:00

Ikväll bjuds det på poker i hemmet för första gången sen flytten. Ett bra tecken på att livet då och då kan påminna lite grann om hur det en gång var. Detta trogna pokergäng som träffades 1 gång i veckan under många år ses nu allt mer sällan. Men då och då lyckas vi få ihop det och ikväll är just ett sånt tillfälle. Efter Tora och Ruts middagslur fann dom snabbt väskan med marker. Lycka. Svante är ju sedan länge invigd i pokerns ädla konst. Snart är det dags att ge systrarna deras första lektion. Men först får dom känna lite fritt på marker och kort...

-tobias.

2 nätter borta

2010-02-22T20:11:00.003+01:00

I helgen har vi varit iväg och hälsat på hos mormodern i Ängelholm. Det var 1a gången vi var och sov över någonstans på väldigt länge. Absolut 1a gången sen tjejerna blivit så pass stora att dom inte kunde sova i sina mjukliftar till vagnen. En resesäng sen Svantes tid fanns i våra ägor och en till fyndade vi på Blocket. Helt klart en av mina favoritsidor på nätet. Tittar där minst 1 gång om dagen, inte sällan 2 eller fler. För det är då man kan hitta en så gott som oanvänd resesäng för 100 spänn. Det gillar jag.

Nu var det bara att hålla tummarna för att systrarna skulle gilla läget och sova gott även i dessa sängar. Och det visade sig inte vara några problem alls. Inte det minsta krångel eller stök och bök. Kändes så grymt skönt att det fungerade så bra. Nu vet vi att vi kan vara iväg över natten utan att det ska behöva bli galenskap och tokeri under nätterna. Det räcker liksom med det normala tokeritillståndet på dagarna. Vissa dagar har man verkligen ingen energi kvar alls när barnen väl slocknat.

När vi kom hem idag var det kul att se hur framför allt Tora och Rut verkade uppleva känslan av att komma hem igen. De strosade trivsamt omkring och kollade in rummen, sakerna och kändes nöjda. När väl tiden för läggning var inne var det inte mycket som behövdes innan alla 3 barn sov som stockar i sina egna sängar. Det är kul och spännande att vara borta och det tar på krafterna. Det lär nog snusas på rätt bra i natt. I hemmets alla sängar. För att inte nämna mormoderns.

-tobias.

Gårdagens tidning

2010-02-18T10:25:00.002+01:00

En rubrik från gårdagens tidning får nu pryda vårat kylskåp. Den säger allt på något sätt och passar lite extra bra just på kylskåpet. Det är inget snack om att det vågas allt mer och mer på hemmaplan nu för tiden. Det finns ingenting att tveka på. Allt skall undersökas på ALLA sätt.

-tobias.

Förkrossade damer

2010-02-17T21:41:00.003+01:00

Tror det här var den mest svettiga dagen hemma hittills. Från vi kommit hem efter att ha lämnat Svante på dagis till strax innan 14 ungefär var Rut i totalt upplösningstillstånd. Hon var så ledsen och förtvivlad och ingenting jag gjorde tycktes få henne att må bättre. Näsan fullständigt sprutade ut snor och ögonen skvätte av tårar. Tora tyckte väl inte heller att livet var så kul just då, men Rut fick ta så gott som all fokus. Men inte hjälpte det. Jag funderade på om hon hade ont i öronen, men nu med hela dagen som facit så har hon nog inte det. För hur som helst så blev det bättre där runt 14-tiden. De kom i säng som vanligt för sin middagslur runt 11:30 men sov bara 1 timma istället för sina vanliga 2. Vaknade tokledsna båda 2 och jag ville bara dela upp mig i 2 personer jag också. Men när vi tillslut satt tillsammans i soffan lyckades Tora blir på lite bättre humör. Hon klättrade ner och fick igång TVn (Toras specialitet) där det var nåt barnprogram som båda blev jätteglada av. Så helt plötsligt var det 2 riktigt glada och nöjda tjejer som började spatsera omkring hemma och hitta på roliga saker. Mycket bättre. Det är verkligen en känsla av hopplöshet när man är ensam hemma med 2 förkrossade små flickor. Då räcker man faktiskt inte till. För det duger inte att bära på 1 i taget och inte heller båda 2 samtidigt. Det enda som räknas är att båda 2 får 100% uppmärksamhet var hela tiden tills det känns bättre. Och där finns ju helt klart ett litet problem.

Eftermiddagen och kvällen var i alla fall betydligt bättre. Det vara bara sista minuten innan maten låg på tallrikarna som var otrevligt högljudd. Vilket fruktansvärt liv dom för när tålamodet tryter. Fruktansvärt. Det får mig att fullkomligt koka inombords medan man skyndar sig som en idiot för att få allting på plats. Men annars var allting frid och fröjd igen och inga mer tecken på öronont hos någon av tjejerna.

Strax innan de skulle i säng hörde jag hur Tora och Rut skrattade som bara den ute i hallen. Jag tittade till dom för att se vad dom sysslade med. Det visade sig att dom kommit igång med någon lite svårtydd lek som jag tror gick ut på att de sprang från var sitt håll rakt in i varann så att de föll omkull. Sen satt dom på golvet och skrattade som bara den en stund för att sen resa sig upp och springa in i varandra igen. Ett slags chicken race för 1-åringar. Det är oerhört roande att se dom leka och ha så roligt tillsammans. Vilken lek dom nu än tagit sig för.

-tobias.

En tur i tvättkorgen

2010-02-16T22:04:00.004+01:00

I helgen small det till och sen var alla barnen dunderförkylda. Man kan undra vad som händer. Helt plötsligt så rinner snoret som Niagarafallen ur näsorna och ögonen är blanka och trötta. Svante inledde alltihop i fredags. Han sa att han hade ont i halsen och någon timma senare hade han knappt någon röst. Under lördagen hade han hosta och och var jättehes och allmänt smålåg. Tjejerna sov oroligt under helgens nätter. Vaknade och var ledsna. Svårt att somna om. Natten till måndagen lät de som små sågverk där de låg och snorsnarkade båda två. Så långtråkigt med dessa förkylningar. Det tar lite för mycket av deras energi och det blir allt för lätt gnälligt och tråkigt.

Idag har dom dock hållit fanan hyfsat högt och trotsat sina rinnande snokar. Humöret har varit helt OK även om det varit några stycken ihopbrytningar. Jag lyckades i alla fall få med dom till tvättstugan när jag behövde gå dit. Svante valde att vara ensam hemma en stund. Det tycker han är spännande. Och då vi bor vägg i vägg med tvättstugan känns det inte så värst allvarligt att låta honom stanna hemma själv den stund det tar att hänga upp lite tvätt och sätta igång nya maskiner. Han är alltid nöjd när man kommer genom dörren igen och han har varit hemma ensam. Systrarna fick idag åka med tvättkorgen då jag inte kom på något bättre sätt att få med mig både dom och tvätten. Det var som tur var inte så mycket i korgen denna runda så dom fick plats mer än väl. Hyfsat roade av åkturen var de också.

Jag tror Svante är redo för att gå till dagis i morgon igen. Det får morgonskicket avgöra. Han är fortfarande lite hes, men har varit pigg och glad hela dagen idag. När systrarna sov middag hjälpte han mig att sätta upp en lampa. Sånt tycker han är så kul. Då hämtar han sin värktygslåda med riktiga värktyg som jag får låna. Det är bra det, för jag har inte någon jättesamling av verktyg själv. Sen sökte vi på nätet efter ritningar till pappersflygplan. Det var lätt att hitta så vi skrev ut ett par stycken. Svante var så imponerad över hur skrivaren kunde kopplas till datorn och till och med skriva ut flygplansritningar. Och när man tänker på det så är det ju rätt så häftigt ändå vilken teknik vi har hemma och ser som så självklar. En skrivare är ju ingenting i vår teknikvärld. Men när en 4a-åring vill vika pappersplan och pappan inte lyckas något vidare så har vi en maskin hemma som kan fixa fram ritningar på bättre modeller. Det kan man gott bli lite imponerad av.

-tobias.

Gubba, Gubba.. Oboy, Oboy...

2010-02-13T18:13:00.002+01:00

Det bubblas på som aldrig förr från systrarna. Tora är kanske mer verbal än Rut, eller? Det är svårt att säga. Men Tora har i alla fall några tydliga specialord som hon kör stenhårt på. Bland annat är det Gubba och C'mon. Vi vet inte riktigt vad de betyder för de används väldigt flitigt till det mesta. Däremot har både Tora och Rut enats om att fåglar heter Bovva och alla andra djur heter Vovva. Det går inte att ta miste på. De är grymt aktiva fågelskådare när de sitter vid matbordet och har fönstret rakt framför sig. Det missas inte en endaste Bovva där inte. Titt som tätt brukar det också komma ett Oboy, oboy, oboy... från Tora. Detta oftast i samband med att hon har byggt ihop två duplo-bitar eller liknande som hon stolt vill visa upp.

Rut dyker gärna upp mitt framför näsan på en med sitt eget lilla huvud på sned och säger titt ut. Detta gör hon både på sina syskon och på oss andra. Väldigt uppskattat och glädjespridande. De har båda 2 otroligt kul åt när jag ligger på rygg på golvet och snurrar omkring dom så de slår volter och gör kullerbyttor på min mage. En sån sak som Svante alltid har tyckt är lite för läskigt. Han vill gärna prova lite, men ångrar sig alltid när han hänger uppochner. Lite för otäckt för hans del. Men inte för dessa små tjejer.

Ikväll passade vi på att fira lite alla hjärtans dag i förskott då mamman ska iväg och jobba hela morgondagen. Tora och Rut fick var sina små gosedjur i form av en häst och en nyckelpiga. Trycker man på dom så låter dom exakt som Tora och Rut när de bubblar som mest. Mycket festligt.

Ikväll blir det att titta på melodifestivalen och hålla tummarna extra hårt för låten Manboy som är skriven av Evelinas man tillika tvillingarna Bastian och Milos pappa som finns att hitta på bloggen Tvillingar..what! underbart! som jag brukar byta erfarenheter med titt som tätt. All lycka till er alla.

-tobias.

Mitt-i-veckan-rapport

2010-02-10T20:17:00.005+01:00

Upp på morgonen precis som vanligt. Strax innan 9 stod jag i hallen med 3 overallbeklädda barn beredda att ge oss av mot Svantes dagis. Då säger han att han mår konstigt i magen och känner sig nästan lite kräkig. Nej, inte kräkig. Allt annat men inte det - tänker jag. Tydligen hade någon på hans avdelning varit hemma på tisdagen på grund av denna eviga vinterkräksjuka. Så det kändes ju inte helt 100 att höra honom säga dessa ord. Det fick såklart bli att ringa till dagis och lämna återbud för denna dag och hoppas på att det bara var ett falskt alarm. Som tur är verkar det som just så är fallet. Nu har en hel dag gått och ingenting sjukligt har hänt. Skönt. Kanske behövde han bara en dag hemma och ta det lugnt. Så svårt att säga exakt vad det kan bero på. Svante har varken varit pigg eller hängig idag. Han har varit lugn och rofylld. Inget gnällande alls på varken uttråkighet eller trötthet. Så i morgon lär det bli dagis som vanligt igen så länge det inte brutit ut någon ny omgång av denna tröttsamma vinterkräka.

Efter tjejernas middagsvila gav vi oss ut en sväng. Vi tog oss ner till affären och köpte lite yoghurt och bananer för att sen ta mellanmålet utomhus. Det var nog snäppet för kallt, men inga större klagomål. Sen försökte vi leka lite grann på en rolig lekpark. Det var lättare sagt än gjort. Denna snö... rolig att leka i när man vill, men rätt besvärlig när man ska försöka göra något annat. Rut spatserade glatt omkring och föll i backen titt som tätt. Inga skador där inte. Bara ett flin och sen ett försök att ta sig upp på benen igen. Tora stod mest still och var emellanåt småsur över att behöva stå där och glo. Sen ramlade hon EN gång - skrapade upp näsan på "skaren" så det började blöda. Bara ett litet skrapsår, men ändå så typsikt. Då slår det mig att jag gått hemifrån utan deras nappar. Lite dumt. Jag vet ju att deras humör alltid börjar tryta på vägen hem efter man varit nere vid affären. Det är snäppet för lång promenad för att dom ska vara nöjda och glada i vagnen hela vägen fram och tillbaka. Det gick rätt OK ändå, även om den sista biten hem var rätt högljudd. Nu har Tora åter igen en sån där rödskrapad näsa. Ser så näpet ut.

Dagen avslutades som sig bör med pannkakor. Det är ju onsdag. Om Svante och jag är förtjusta i denna rätt så vet jag inte vad jag ska kalla systrarnas engagemang. De fullkomligt vräker i sig och nästan slänger tallriken på mig för att få mer när portionen är slut. Galet, men kul. Jag hinner knappt själv få i mig något när det ska serveras åt höger och vänster hela tiden. Festligt helt enkelt.

Nu är det i alla fall lugna gatan här och alla barn sover och frugan jobbar sent. Sällan det är så tyst och stilla nu för tiden. Det är inte alls dumt.

-tobias.

Galenskaper hela dagen

2010-02-09T19:43:00.009+01:00

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: När pappan försöker styra upp tågbanan med storebror och hans kompis, då dansar systrarna i kylskåpet.

Idag hade Svante med sig en kompis hem efter dagis. Det är nog första gången som en kompis följer med sådär på egen hand utan föräldrar i sällskap. Dom skulle såklart leka med tåg och jag behövde hjälpa igång dom. Tora och Rut stod sura och tittade på genom grinden in till brorsans rum. Men efter en stund gick dom därifrån. Jag skyndade mig så mycket jag kunde för att få till en bra bana på kort tid. Jag vet ju att de där tjejerna inte missar ett tillfälle för bus ett obevakat ögonblick. Jag såg inte vart de tog vägen och det var oroväckande tyst. Jag visste i alla fall att det var stängt in till badrum och såna lite "farliga" ställen så jag bestämde mig för att låta dom hållas tills vi var klara. Efter några minuter stod banan färdig och killarna satte igång att leka. Jag gick ut ur rummet för att leta rätt på de små busfröna. Varför jag inte gick till köket direkt begriper jag inte. Givetvis var det där dom satt, smaskandes på päron och kiwi nyplockade från den så omtyckta underdelen av kylen. Sjukt nöjda damer med munnen full av frukt. Jag kände mig på sitt sätt också rätt nöjd då de inte ställt till med något värre. Dom hade ju ändå plockat ut ketchupflaskan som också nu låg där på golvet. Fortfarande med stängt lock som tur väl var.

Det är fart på dom nu vill jag lova. Vissa stunder på dagen far de runt som två tornados och ger sig på alla saker som de bör låta bli. Idag har vårat rätt så stora vitrinskåp legat illa till. Skåpet har dessutom lite svåra dörrar att hitta en bra blockering för. Sen är det det där med gåvagnarna som numer endast lockar som någon form av skateboard. Fullkomligt livsfarliga när dom klättrar upp i dom och de far iväg med full fart. Som gjorda för att slå ihjäl sig på. Men stå i dom det ska man tydligen. Hela tiden. Idag fick jag plocka undan dom ett tag så dom helt enkelt kunde komma på andra tankar.

Svantes gamla motorcykel är också populär. Den är inte så farlig att åka på som tur är. Även om den har en stark tendens till att lätt kunna vippa bakåt. Märkligt hur de konstruerar leksaker ibland. Det borde väl inte vara så svårt att balansera upp den på något sätt så den inte tippar bakåt så fort man lutar sig lite tillbaka. Fast den har aldrig genererat till några bakhuvuden i golvet. Bara ett antal stjärtdunsar.

På tal om bakdelar så bjöd Svante ikväll på en alldeles speciell form av teater. Detta skedde strax efter att hans kläder klätts av och strax innan pyjamasen åkt på. Nu blir det teater säger Svante som gömmer sig bakom soffbordet. Kom och titta, man vet aldrig vilken slags teater det kommer bli... Sen dyker det upp en naken rumpa och ett tokfinss hörs från vår lille filur. Rumpteater!

Såhär ser en vardag ut här hemma numera. Man blir liksom aldrig överraskad över vad som kan ske. Eller är det kanske just vad man blir. Ständigt överraskad. Långtråkigt är det i alla fall inte.

-tobias.

Lugn måndag för mig i alla fall

2010-02-08T21:09:00.003+01:00

Inget brutet och inga sprickor i någon rygg på vår vän som föll nedför trappan igår. Verkligen skönt. En ond och blå rygg dock, men tydligen inget allvarligt. Tänk vilken tur i all otur ändå. Vågar knappt tänka på alla riktigt otäcka scenarion som kunde utspelas vid det tillfället.

En helt annan sak var vi med om i lördags. Vi hade 2 säljare här för att demonstrera en rätt så känd städmaskin. Vi hade tackat ja till denna demonstration efter att ha blivit lovade att det absolut inte fanns någon köptvång eller andra hakar. Bara att vi skulle få en matta eller soffa tvättad under själva demonstrationen. Så blev också fallet. Inget köptvång och inga jobbiga krav på något sätt. Däremot lyckades vi få 2 mattor, 1 säng, 3 kuddar och en barnpuff i form av en igelkott rengjord. Allt på säljarens initiativ. Och jag är enormt imponerad hur mycket smuts maskinen lyckades få ur dessa grejer. Svårt att inte bli intresserad av att köpa en sån maskin när man inser hur mycket skit som sitter i mattor och madrasser som en vanlig dammsugare inte har en chans att få upp. Men 38 tusen spänn? Trodde dom verkligen att vi skulle köpa maskinen för så mycket pengar. Spelar ju ingen roll om man delar upp det på 3 år. Inte på 10 år heller som var deras sista förslag. Det lurigaste av alltihop är att vi nu upptäckt att priset de presenterade för oss inte var det samma som våra bekanta fick presenterat för sig några dagar tidigare. Och sen har några andra bekanta haft samma demonstration idag och fått ytterligare ett prisförslag. Är detta någon genomtänkt plan dom har? Att försöka räkna ut på förhand vilken typ av person man är med tanke på vart man bor och i vilken bostadsform och på så sätt försöka få ut så mycket pengar som möjligt? Om det nu är så, så räknade dom oerhört fel på vår familj. Men våra mattor, vår säng och våra kuddar blev riktigt fina och det tackar vi för.

Idag har jag varit på jobbet igen. Mycket trivsamt även denna dag. Hemma hade dock Tora och Rut agerat kamikazebarn från och till under hela dagen. Allt för trötta sen gårdagens strapatser har de snubblat omkring, ramlat omkring, klättrat omkring och slagit sig både här och där under hela dagen. Toras bula från gårdagen var helt borta i morse. Helt ofattbart. Men hon har såklart lyckats skaffa sig en ny lite mindre, på andra sidan pannan. Denna gång av egen maskin. Hon hade lyckats trassla in sig i en av Svantes koftor och ramlat handlöst in i altandörren. Rut har ett rött märke som ett rakt sträck mitt på pannan efter att ha klättrat upp i barnvagnen, vält den och tippat i backen. Eller kom märket efter att hon ramlat ner från sin egna lilla stol och hamnat med huvudet fast under skänken som stod intill? Svårt att säga, men mycket har dom lyckats med i alla fall. Sen har Svante lyckats svinga en sån där svart brioleksak (i form av en svart hund på röda hjul) i huvudet på Tora. Vid det tillfället började både han och Tora störtgråta av förtvivlan. Känns på något sätt rätt skönt att jag inte var hemma idag. Om jag ska se det hela ur ett rent egoistiskt perspektiv. Alla barnen somnade som stockar väldigt fort och i god tid ikväll. Hoppas dom är något mer utvilade i morgon så dagen blir någorlunda normal.

-tobias.

Man vet verkligen aldrig hur en dag kommer sluta...

2010-02-07T21:32:00.003+01:00

Idag var vi bortbjudna till gamla vänner. Vi kom dit och fick en strålande god brunch med alla möjliga godsaker att ta för sig av. Barnen hade ett kärt återseende och Svante lekte med sin gamle vän på ett så fint sätt. Tora och Rut var trots utebliven middagslur på ett strålande humör. Vi vuxna (som jag förmodligen aldrig riktigt kommer kunna känna mig bekväm med att kalla mig själv) satt och pratade om allt möjligt och hade allmänt trevligt medan barnen trivdes på egen hand. På så sätt är det ju faktiskt inte alltid när man försöker umgås sådär familjevis. Det är inte alltid helt smärtfritt.

Nu visade sig att den här dagen inte skulle bli helt smärtfri den heller. Fast det blev en helt annan typ av smärta än den man kanske först tänker på i sådana här sammanhang. För när deras dotter sovit middag och mamman är på väg ner med henne från övervåningen händer det fruktansvärt otäcka. Hon halkar i trappan och faller rejält på rygg och åker ner för hela trappan med dottern i famnen. Antagligen av automatiskt inbyggda mammareflexer lyckas hon såklart hålla barnet framför sig så hon inte fick en skråma. Själv gjorde hon rejält illa sig i ryggen och som om det inte skulle räcka med otur. Nedanför trappen står Tora och håller i barngrinden och får den över sig när mamman kommer ramlandes nedför trappan. Tora får en ordentlig smäll i pannan, men hamnar på rumpan och lyckas undvika att slå bakhuvudet i stengolvet. Två glaslyktor som stod i trappan flyger iväg och splittras och mitt i allt detta ligger alltså en totalchockad mamma som skadat ryggen. Ett barn på mammans mage som bara tittar förstummat och undrar vad som hänt. En Tora med Skånes största och fulaste bula i pannan så man först knappt kunde se vad som hänt. Hon såg helt deformerad ut. Bulan gick dock snart tillbaks en hel del och Tora visade sig klarat sig riktigt bra så när som på bulan då.

Mamman kunde varken sätta sig eller lägga sig ner efter detta och fick tillslut hämtas av sjuktransport och föras till sjukhus för att undersökas. Min käresta följde med och vi pappor stannade hemma med barnen. Nu är vår familj hemma igen och vi väntar på att få något besked hur det gått på sjukhuset. Misstänker dock att hon fortfarande är kvar där. Det kan ju ta lång tid på akuten om man inte har livshotande skador. Hoppas verkligen att det inte är värre än en rejäl smäll med smärtor som snabbt kommer gå över. Men det kan tyvärr nog ha blivit tråkigare än så då fallet i trappan såg rätt illa ut. Men vi kan i alla fall hoppas.

Man vet som sagt aldrig vad som väntar. Från en sån lyckad dag till en sån otäck vändning på bara någon kort sekund. Men jag tror vi ska vara lite glada ändå över att det inte blev värre än det blev. Hur tråkigt det än nu blev.

-tobias.

Normalonsdagen

2010-02-03T21:10:00.007+01:00

Normalt igen. Svante tillbaks på dagis och det känns som det brukar. Det innefattar en piggare Svante och mer lätttillfredställda systrar. Det är helt enkelt lite för mycket att ro i land när alla barnen är hemma hela tiden i för många dagar. Ingen blir riktigt nöjd. Men idag kändes det bra igen. Och när Svante är hämtad på dagis är det inga problem att vara hemma allihop. Då har vi ju inte nött på varandra sen tidig morgon.

Jag tror att jag och Svante har skapat en tradition. Den heter onsdagspannkakan. Eftersom mamman alltid jobbar sin 13-timmarsdag på onsdagar så har vi ju även hela kvällen för oss själva. Och både Svante och jag gillar ju pannkakor, vilket mamman också gör fast inte lika mycket. Så då passar vi på att steka pannkakor till kvällsmat på onsdagar. Ikväll fick även Tora och Rut vara med att ha pannkakor som självaste huvudrätt. Tidigare har dom bara fått smaka lite som efterrätt. Men inte idag. Så med mosad banan och blåbärspuré smaskade dom gladeligen i sig var sin rejäl omgång. När deras tallrik var tom sträckte dom den mot mig så jag skulle ladda om med en ny pannkaka. Ingen tid att förlora. Otåligt satt dom och tittade medan jag gjorde i ordning dom så snabbt jag bara kunde. Sen kalasades det vidare. Trevligt med onsdagspannkaka.

Och ännu en onsdagskväll där alla barn sover som stockar innan klockan slagit 20:00. Systrarna sa inte ett pip ikväll. Vi läste en liten bok, la ner dom i sängen, släckte lampan, sa god natt och gick ut. Inte ett pip. Sen var det bara att borsta tänder med Svante, läsa bok, hämta vatten, vänta och blunda medan han ska kissa, släcka lampan och gömma sig under täcket, pussa och krama, säga god natt. 1 minut senare så snarkar han. Underbart. I morgon kommer tjejernas kompisar på besök igen. Det ska bli trevligt.

-tobias.

En långtråkig dag

2010-02-02T22:04:00.002+01:00

Det är fortfarande kräksjuka på Svantes dagis, så han är fortfarande hemma på dagarna. 6 dagar i rad utan den vanliga kompisstimulansen sätter sina spår. Han är oerhört uttråkad nu och det är så svårt att få honom tillfredsställd. Det går såklart att göra roliga saker då och då, men sen avbryts man och han börjar hänga direkt. Han blir trött och orkar inte göra någonting. Känns så trist. Hoppas han kan gå dit i morgon. Vi ringer till dagiset på morgonen och kollar läget helt enkelt. Igår hade det varit ett barn som kräktes på morgonkvisten igen. Då känns det bra att vara hemma en dag utöver det också. Men har det varit lugnt idag så får han nog gå dit i morgon. Innan han kreverar.

Det blev så ruskigt dåligt väder idag igen. Det gjorde att vi inte kom ut någonting alls idag. Det sätter också sina spår. Tora och Rut var i luven på varann många gånger idag. Uttråkade och på jävelhumör. Vid två tillfällen var dom riktigt förbannade på varann och drog i tröjan och håret, lappade till och storböla båda två. Jag fick liksom gå i mellan och dra isär dom. Så ska det ju inte va. Men så är det. Oftast har dom kul ihop och då är det nog underbart att vara två. Men när det är irriterat då är det riktigt irriterat och då är det inte underbart att vara två. Då är det fruktansvärt.

Morgondagen verkar väl inte bjuda på nåt fantastiskt uteväder heller. Får se till att hitta på något skoj ändå på något sätt. En hel dag utan något speciellt blir en alldeles för lång dag.

-tobias.

Jobb och Hem

2010-02-01T20:41:00.002+01:00

Jag har varit och jobbat idag. Känns så annorlunda att jobba när man bara gör det 1 dag i veckan. Det är en sprängfylld dag med endast 20 minuters hål i schemat. Ändå känns det mest avslappnande och lustfyllt. Jag gillar mitt jobb skarpt, men visst kan man bli oerhört trött på det man sysslar med ibland. Men nu när jag bara är på plats 1 dag i veckan känns det väldigt inspirerande och tillfredsställande mest hela tiden. Ett lufthål från vardagen i övrigt. Även om den vanliga vardagen faller mig väldigt väl i smaken just som den är.

När jag väl kommer hem från jobbdagen har jag svårt att ställa om till hemmaväxeln. Man har just lyckats varva ner från en rätt ljudstark dag som musiklärare på gymnasiesärskolan. Och så är det såklart full rulle hemma precis som alltid. Fast man har själv inte varit i processen under dagen. Det är klurigt. En blandning av glädjen av att se alla igen och en längtan efter en stunds lugn och ro. Svår kombination att få till. Jag tycker nog det är lättare att orka med hela kvällen ut med barnen då jag varit hemma med dom under dagen. Då är man redan inne i racet från början. Så känns det i alla fall nu. Kanske kommer att ändra sig så småningom. Det lär väl märkas.

-tobias.

En helg i raketfart

2010-01-31T20:04:00.006+01:00

Söndag kväll, igen. Veckorna går rysligt fort ibland. Speciellt en sån här vecka när hela helgen varit fullbelagd med en massa saker. I lördags var jag iväg hela dagen och spelade in. Jag och en kollega på jobbet har slagit oss ihop och håller på med en inspelning som börjar kännas riktigt trevlig. Fast det tar enormt lång tid att få någonting klart nu för tiden. Det finns ju liksom nästan ingen tid över till sånt. Sakta men säkert börjar det nu i alla fall låta lite fint om vår musik och det ska bli kul när inspelningen är så pass färdig att den kan bli offentlig. Om nån månad kanske?

I förmiddags var jag iväg och hade ett gitarrkomparjobb. Det är ett roligt extraknäck. Spela tillsammans med begåvade musiker och dessutom tjäna pengar på det. Stimulerande. Sen, väl hemma igen strax efter lunch så var det frugans tur att åka och jobba. Så vi har inte sett mycket av varandra denna helg. Så kan det vara ibland. Istället har vi haft solotid med barnen och det är inte fy skam det heller. I eftermiddags var vi ute och skottade snö jag och Svante. Tora och Rut var också med. Tora ägnade mesta tiden till att leka staty, medan Rut gjorde motsatsen och försökte ta sig så långt hemifrån hon kunde innan hon blev tillbakaburen. Efter snöskottningen grävde vi ner Svante i snön. Det var skoj tyckte alla. Sen kändes det som att det var dags och gå in och tina upp igen.

Jag vet inte hur många gånger Rut hamnade i den här positionen idag. Men inte en sur min för det. Snarare tog hon det som ett perfekt tillfälle att smaka lite på snön. Skillnaden på systrarnas upptäckarådra, nyfikenhetsbegär eller äventyrslusta är många gånger tydlig. Ruts overall var inte direkt torr efter dagens utepass. Toras däremot såg knappt ut som den varit utanför dörren. Men när det kommer till inomhusklättring då är det inget fel på Toras initiativförmåga. Hur många gånger per dag ska man behöva hämta ner en drygt 1 år gammal tjej från hörnbord egentligen?

-tobias.

Ett lätt beslut

2010-01-28T19:45:00.008+01:00

Den besökande farmodern tog idag Svante till dagis. Väl framme möts dom av en massa overallbeklädda barn och en fröken som lotsade ut barn på barn från avdelningen. Anledningen var att ett barn hade börjat kräkas där inne strax innan. Vinterkräksjukan - Stanna hemma ni som kan. För alla andra är det utedag som gäller. För vår del var valet ganska lätt. Svante och farmor vände på klacken och gick hem igen. Har man möjligheten att välja mellan att vara hemma några dagar nu med friska barn eller några dagar lite senare med kräksjuka barn så är valet mycket enkelt. Tack för att det hela bröt ut innan vi hunnit lämna vår lille klimp. Jag tror det besparade oss mycket tråkigt.

Istället har vi haft en jättefin dag hemma allihop. Inte mamman förstås, hon har fullt upp med att komma tillbaks till sitt jobb efter ett och ett halvt år därifrån. Med besök i huset blir dagen aldrig tråkig. Alla barnen kör rätt så hårt på charmoffensiven och det mesta går så lätt så lätt. Ska bli intressant att se hur morgondagen kommer se ut. Nu när farmorn sitter på tåget hem kanske vardagstristessen kryper sig på igen. Eller inte? Det ska som sagt bli kul att se. Hoppas såklart på en finfin dag hemma med alla 3 imorgon igen. För något dagis för Svantes del, det blir det inte.

Här sitter Rut till vänster och Tora till höger på sina små stolar som dom älskar att klättra upp och sitta på. Inte lika kul att bara nästan kunna klättra ner igen. Det resulterar oftast i att de står och gnäller tills man hjälper dom, eller att de landar på backen med näsan först. Men upp är kul att klättra. Rut har även klätt sig stiligt i en liten rosa ryggsäck och håller ett fast grepp om en erövring från storebrors rum - ett kalejdoskop.

-tobias.

Skojare

2010-01-27T19:18:00.005+01:00

Glada och busiga. Så har systrarna varit idag. Och brodern med för den delen även om han varit på dagis halva dagen. Barnen har sin farmor på besök och sånt livar ju alltid upp. En ny person att skoja med helt enkelt. Det roliga tycker jag är att det är Tora som har varit mest på skämtarhumör. Det brukar vara Rut som spexar mest och Tora som söker ett knä att sitta i och en famn att bli buren i. Men idag har Tora skrattat och stått i hela dagen. Rut har också varit på ett riktigt gott humör, men Tora har liksom legat i täten. Skönt att se att det inte alltid är Rut som kör på och Tora som hänger med. Det kan alltså även vara tvärt om.

Vi har hållit oss inne nästan hela dagen då det är någon form av en lindrigare snöstorm här. Det har inte blåst några stormvindar i våra kvarter idag dock, men det har snöat rejält hela dagen. Vi tog oss dock ut allihop för att hämta Svante på dagis. Snön yrde omkring oss och det blåste tillräckligt för att det inte skulle vara bara njutbart att vara ute. Det räckte gott och väl med utetid denna dag för de små. Fast de stördes inte så märkbart av snöyran. Jag trodde nog dom skulle bli betydligt kinkigare. Men overallerna var väl knäppta och luvorna på. Så eskimåkostymen gjorde väl sitt.

Dom leker med varandra mer och mer för varje dag nu. Det är härliga stunder när de finner sig till ro på egen hand inne på sitt rum. När de gör det försöker jag låta dom vara i fred så länge det går och inte störa dom. Så hör man hur dom skrattar och tjoar tillsammans och man bara måste smyga dit och se vad de sysslar med. Bland annat så har jag sett dom rulla omkring på sin lurviga matta för att ibland krocka med varann och brista ut i skratt. Jag har även lyckats se hur Rut sittandes kittlade Tora (som stog upp) genom att knipa henne i låret och samtidigt låta nåt i stil med bhaaäää..... Tora skrattade så hon kiknade. Det är ren lycka att se dom så tillsammans.

Ett evigt spexande nu för tiden. Och hittar den ena på något så dröjer det inte länge förens den andra hänger på. De har givetvis börjat göra high five med varann. En sak som när det kommer till vuxna kan kännas rätt krystat och oftast rätt fånigt. Men våra 3 små gryn dom älskar det och tvekar inte en sekund när det kommer till att klappa näven...

-tobias.

Medvetenhet

2010-01-26T22:56:00.002+01:00

Det känns som om Tora och Rut har börjat förstå så otroligt mycket mer nu för tiden. Som om de har en mycket tydligare bild av hela sammanhanget. Att det ena ger det andra och att de själva kan påverka sin omgivning på ett sätt som de tidigare varit helt omedvetna om. Och det känns som denna utveckling har gått i raketfart. Tanken på att man skulle fortsätta att utvecklas i samma hastighet hela livet är rolig. Snacka om att det skulle få delas ut ett och annat nobelpris eller liknande utmärkelser till alla genier som skulle finnas överallt. Fast å andra sidan skulle väl ingen uppmärksamma det hela eftersom det skulle anses som fullkomligt normalt.

Härom kvällen när jag tog fram nytvättade pyjamasar till tjejerna lät jag Tora välja vilken hon vill ha. Hon valde den ena och fick den på sig. Rut fick ta den andra. Strax efter satt vi vid matbordet och någon av oss kommenterade att Tora hade på sig den pyjamas som Rut brukar ha. Då tar Rut på Toras pyjamas för att sen peka på sig själv som att bekräfta vad vi just sagt. Det kanske inte känns som nån storslagen handling, men det var så tydligt att hon lyssnat på vad vi pratat om och att hon faktiskt begripit alltihop. Och att hon faktiskt förmedlade det vidare till oss. Det är ändå något nytt och rätt så avancerat. Inte alls i stil med "var är lampan?" och så pekar hon på lampan. Det här är ändå lite mer än så.

Vi kan också be dom lägga saker på något visst ställe och så gör dom det. Inte alltid, men ganska ofta. Eller be den ena att ge någonting till den andra och sen se hur det faktiskt också sker. Glädjen hos tjejerna när de märker att de förstått rätt och lyckats göra det man bett dom om är väldigt tydlig. Rut blir så glad över sina egna lyckade prestationer att hon ofta bjuder på en liten steppdans till fnisset. Både Tora och Rut har även fått kläm på namnet Tora. Fast det låter mer som Ovah när de säger det. Tora säger det ofta och pekar på sig själv. Rut ropar gärna på sin Ovah när det är nåt hon vill visa. Sött som socker. Vi har dock aldrig hört något ens i närheten av Rut. Lite överraskande kan jag tycka. Nåt i stil med Ut borde de väl kunna klämma till med?

-tobias.

Smoothie & Sugrör

2010-01-22T21:26:00.004+01:00

Just nu är det bästa som finns att få dricka nymixad smoothie med sugrör. Det uppstår en salig stämning i köket och aldrig är de så tysta, koncentrerade och nöjda som just då. Och aldrig är det sådana högljuda protester som när det underbara tagit slut och det är dags att duka av. Det fina i kråksången är att hela kalaset bara består av nyttigheter. Så man behöver ju inte snåla av den anledningen.

-tobias.

Skitsnack

2010-01-22T11:54:00.002+01:00

Redan innan frukost börjar tydliga tecken visa sig att Rut behöver bajsa. Efter frukost dröjer jag lite extra med att gå iväg med dom och handla så hon får chansen att hinna göra vad hon ska. Ingenting händer. Vi går ut och hinner hem igen utan att hon hunnit utföra sina behov. Fortfarande tydliga tecken på att det är dags. Det liksom osar. Vi fixar mat och äter. Jag låter dom springa omkring lite efter maten för det brukar alltid hjälpa lite. Men självklart ingenting i blöjan. Det är dags för middagslur så jag byter på dom till nya blöjor. Sen tar det väl inte ens 1 minut så har Rut nya blöjan full. Varför är det alltid så?

Kanske av samma anledning som att jag själv inte finner något som helst nöje i att sätta mig ner i godan ro på en inte helt fräsch toalett? Klart man vill skita snyggt.

-tobias.

Luchrapport

2010-01-21T12:05:00.004+01:00

Åter i vardagen på riktigt. Svante tillbaka på dagis och allting är som det brukar så här i vardagslunken. Han var glad när vi pulsade dit i pulkan i morse. Glad när han vinkade i alla fönster när jag gick. Han gör nämligen det varje morgon. Han vinkar i alla fönster längs de 3 sidor av huset som vi går längs när vi lämnat honom. Ibland har han en smått manisk blick för att fort hinna till nästa fönster och vinka där med. Själva springandet mellan fönsterna är mycket viktigare än själva vinkandet. När vi väl vinkat vid sista fönstret ser han alltid helnöjd ut och beger sig in i lekrummet för att börja sin dagisdag på riktigt. Själv ser man antagligen lika glad ut när man spatserar vidare där ifrån.

Det är lite svårt för systrarna att få sova tillräckligt länge på dagen när storebror är hemma. När tjejerna sover vill man ju passa på att göra någonting extra kul med Svante. Deras rum ligger vägg i vägg och det är väldigt lyhört. Och man kan ju inte leka och ha skoj samtidigt som man hela tiden ber honom att försöka vara tyst. Eller visst kan man, men det känns ju helt fel. Schhhh... skratta lite tyst. Och tjejerna kan visst sova med ljud omkring sig men vaknar ändå till lite för lätt när det kommer plötsliga höga ljud som t.ex. uppspelta skratt eller legobackar som vänds upp och ner. Så är det ju bara. Men idag hoppas jag dom kan få sova sina 2 timmar för då är dom som allra goast när de vaknar. Fnissiga och nöjda.

I natt kände jag mig aldrig trött. Det var som om all sängliggande tid under kräksjukan hade gett mig ett överskott av sömn och nu kunde jag inte sova. Efter ett tag var det bara att gå upp. Jag satt och rensade lite bland en massa bilder i datorn och så gick jag och la mig vid kl 2 igen. Låg fortfarande och snurrade. När jag väl börjat bli trött då vaknar Rut. Det gör hon så gott som aldrig nu för tiden. Hon måste haft en mardröm eller nåt liknande för hon var hemskt upprörd och hade jättesvårt att komma till ro igen. Så när hon väl somnat om på riktigt var klockan nästan halv 5 och hela natten hade nästan gått. Sjukt segt att ta sig upp när klockan ringde vid halv 7. Det blev lite stressigt, men vi kom ändå iväg till slut och nu är allt precis som vanligt igen. En helt vanlig dag. Skönt.

-tobias.

Pappanöjd

2010-01-20T19:46:00.011+01:00

En dag hemma själv tillsammans med sina 3 små frön borde kunna kännas väldigt lång och påfrestande. Det kan den säkerligen göra någon gång, men inte idag. Det händer ju någonting precis hela tiden och då går ju tiden faktiskt rätt så fort. Och jag vågar nästan inte tänka på att klockan bara är 19:45 och alla barnen sover trots att jag fortfarande är ensam hemma med dom. Men på något sätt kan det många gånger vara lättare och mindre problematiskt att vara ensam i stöket. Då har man ingen att passa över till eller någon som man tänker borde kunna göra det som ska göras. Man vet att det som ska göras måste göras av en själv och ingen annan. För annars blir det inte gjort. Har man då lite tur och inga större katastrofer sker på vägen så behöver det inte vara så svårt. Dagen har varit klart över förväntan och jag är riktigt nöjd med mig själv. Så där nöjd som en mamma inte riktigt verkar ha så lätt för att vara. Det stämmer såklart inte. Inte på alla mammor. Och kanske inte ens på någon mamma. Men många gånger upplever jag det som att mammor tenderar att ställa högre krav på sig själva än pappor. Dessutom upplever jag att samhället i sig ställer betydligt högre krav på mammor än på pappor. Dumt på många sätt. Men det är nog så det ligger till. Än så länge.

Jag är i alla fall nöjd eftersom vi har haft en bra dag tillsammans vi fyra. Vi har lekt, ätit, läst och 2 av oss vilat. Vi har varit ute och lekt i snön - vilket många gånger kändes som ett riktigt puckat projekt att ro i land på egen hand, men som ändå mest var riktigt kul. Svante är en underbar storebror som bland annat satte sig och läste för småsystrarna på deras rum medan jag diskade efter kvällsmaten. Han visar mycket hänsyn vår lille kille och jag hoppas att vi ger honom tillräckligt med uppskattning för bara den han är också, även som Svante utan epitetet storebror.

De två senaste dagarna har både Rut och Tora stått på näsan. I bägge fallen i mitt umgänge. Igår lyckades Rut halka över mitt knä medan vi klädde på overallen så hon dunsa i golvet rakt på näsa och mun så det började småblöda. Idag föll Tora sådär långsamt som barn faller ibland - också iklädd overall, vilket gjorde att hon inte lyckades ta emot med sina händer. Detta skedde rakt i backen utanför vår ytterdörr i väntan på att jag hjälpte Svante med skorna. Hon fick såna där typiska "slagit-i-backen-röda-märken" i pannan och på näsan. Visst blir de ledsna när det händer, men det går över väldigt fort som tur är. Men man känner sig så dum när de slår sig mitt framför en utan att man lyckas förhindra det. Men är det något jag insett nu så är det att det kommer bli betydligt fler blåmärken och blödande näsor med dessa två tjejer än vad vi upplevt med Svante. Misstänker att de kommer ha uppnått Svantes totala skadekvot redan innan sommaren. Hemska tanke, men det är nog bara så det är.

-tobias.

På alla 10 igen

2010-01-19T20:02:00.002+01:00

Usch och fy. Vi hade hört talas om att vinterkräksjukan skulle vara aggressiv i år och nu kan vi helt klart hålla med om det. Det bästa med det är att den försvinner ungefär lika fort som den kommer. Men det dryga dygnet den härjar vill man bara inte vara med längre.

Märkligt nog drabbades inte Tora. Alla andra fick oss var sin slev, men Tora kom undan. Vi kan bara vara glada för hennes skull. Hon har visserligen inte varit i toppform, men hon har i alla fall inte behövts kräkas. Personligen fick jag min attack ca 16 timmar efter Svante, som var först ut på planen. Jag var således den som blev av med det sist. Svante och Rut mådde bra redan morgonen där på, medan jag och mamman fick sick-sacka oss igenom ett lite mer långdraget race.

SKRIVPAUS

Det är inte sant? Nu kräktes Svante just innan han skulle lägga sig och sova. Precis när jag sitter och skriver att han mådde bra redan morgonen där på. Vad är detta? Nu sover han i alla fall och verkade helt oberörd av att han åter igen kräkts. Det var exakt lika dant efter förra omgången innan jul. Då bjöd han också på något slags efterskalv. Möjligtvis är det bara en reaktion efter att idag ha ätit hyfsat normal mat igen. Även om vi verkligen har tänkt på att laga riktigt skonsam mat för magen. Vi som ringt dagis och sagt att han kommer i morgon. Det som han sett fram emot. Nu får det bli ännu en hemmadag för hans del. Även om vi misstänker att det är någon form av falskt alarm så kan man ju bara inte låta honom gå till dagis i morgon. Bara tanken på att han skulle smitta ner nån är hemsk nog.

I morgon jobbar mamman en 13timmar-dag så det lär bli en lång dag här hemma för oss 4 också kan jag tänka mig. Bara hoppas att Svante mår bra i alla fall så vi kan hitta på något skojigt. Idag samlade vi våra krafter och tog en sväng i pulkabacken. Tora och Rut debuterade och tyckte det var fruktansvärt roligt. Fånigt men sant så äger vi bara en pulka eftersom dom sålde slut i hela stan på ett kick den dagen snön föll. Det är Skåne i ett nötskal det. Så de 3 syskonen fick tappert turas om och dela på 1 ynka pulka. Fast det gick bra. De är så fina.

Passar på att tacka för stöd och hejjarop under de senaste 2 dygnen. Det värmer.

-tobias.

Vad har vi gjort för ont?

2010-01-17T23:10:00.003+01:00

Efter en ovanligt gnällig dag med 3 mer eller mindre missnöjda pajsare hemma kände jag mig riktigt trött och frustrerad. Mamman jobbade och jag var hemma och försökte ha det bra med barnen. Svante ville inte äta. Han ville inte leka. Åtminstone inte på egen hand. Han ville bara ligga i sängen eller titta på TV. Jag var irriterad. Tora och Rut vaknade redan efter en timmas middagssömn, vilket är minst en timma för lite. De var tröttare och gnälligare än någonsin. Sen kom förklaringen.

Runt 15-tiden hostar Svante till och börjar kräkas. Riktiga kaskader. Inte undra på att han ville vila och att han absolut inte hade någon matlust. Och så hade jag varit irriterad på honom. Skäms pappan.

Ungefär en timma senare kommer mamman från jobbet. Sätter sig i hallen och säger att hon känner sig helt slutkörd, nästan spyfärdig. Någon minut senare är det inte bara en känsla. Hon får gå till sängs. Svante kräks igen. Tora och Rut gnäller och gnäller. Strax innan 21 har alla barn somnat. Svante har hunnit kräkas ytterligare en gång. Mamman mår sämre än sämst. Strax innan 22 gråter Rut hysteriskt. Hon har också kräkts. Och hon gör det strax igen. Denna gången i soffan. Vi torkar, bäddar och fixar bäst vi kan. Mamman har tagit sig upp på darrande ben. Nån timma senare sover åter även Rut och jag har just bäddat tältsängen ute i hallen mellan barnens rum för att möjligtvis ha lite bättre koll om något händer under natten. Det kryper i hela kroppen och jag bara väntar på den där känslan som jag så gärna vill slippa undan. Nu ska jag försöka sova och hoppas slippa vakna av obehagliga ljud.

Vad har vi gjort för ont?

-tobias.

Sprutfest

2010-01-15T19:46:00.003+01:00

Kanske låter det inte så fint? Kanske låter det inte så barnvänligt? Men sprutfest skulle vi ha. Det hade vi bestämt. För när alla 3 barnen hade varit så duktiga och i tur och ordning tagit sin 2a omgång av svinifluensavaccinet så var vi ju bara tvungna att fira. Och hur firar man en sån sak om inte med sprutfest.

Man känner sig lite som en cirkus när man väller in på BVC med 3 overallklädda gryn i släptåg. Men så är det. Och när vi väl kommit hem så bakades det chokladbollar och dukades till fest med partytutor, chokladbollar, saft och frukt. Vilken succé.

-tobias.

Tidig storhandling

2010-01-15T13:01:00.003+01:00

Idag kunde mamman sköta jobbet hemifrån. Så efter vi hade lämnat Svante på dagis hann vi iväg för att storhandla. Jag har aldrig varit iväg på sånt på förmiddagen tidigare. Men det ska jag verkligen försöka göra nån mer gång. Knappt en enda kotte i hela affären. Inte ens en smula stress när det var dags att packa alla tusen kassar. Tora och Rut tycker det är jättespännande och roligt att åka omkring i varuvagnarna. Dock lyckades dom inte hålla sig vakna hela vägen hem i bilen. Vi kämpade länge för att hålla igång dom, men sista 3 minuterna slocknade dom båda två. Varken jag eller mamman trodde väl att dessa ynka 3 minuter kunde spela så stor roll. Men efter dom fått äta och sen skulle få sova på riktigt så var det så gott som omöjligt. Vi fick tillslut ge upp och låta dom vara uppe en knapp extra timma för att sen ge det ett nytt försök. Då gick det vägen. Tänk att denna 3-minuters powernap kunde göra sån skillnad. Nu sover dom i alla fall och jag kan hjälpa mamman med lite inspelningar till hennes jobb.

Gårdagens kompisträff var mycket lyckad och de var som vanligt väldigt glada att ses. Alla fyra spatserade omkring och lekte, undersökte och roade sig bäst de kunde. Det kommer bli fler såna träffar kan jag tro.

-tobias.

Sömn - Natt och Dag

2010-01-13T22:45:00.003+01:00

Lite tröttare barn idag. Ingen katastrof, men ändå tydligt många gånger. Något störde de små i natt. De vaknade till och skrek som om de hade ont. Det brukar vara magen som ställer till det för dom. Ett lite högre snitt på blöjbytena idag än vanligt tyder också på magkrångel. Så när de vaknat vid 5-tiden och inte riktigt lyckats somna om så är det klart att ögonen går i kors runt 11-tiden på förmiddagen. Vi har ju hoppat över förmiddagssömnen nu sen en vecka tillbaka och det har fungerat riktigt bra. När vi lämnat Svante på dagis vid 9 brukar framförallt Tora se lite småtrött ut. Det är efter lämning de tagit sin förmiddagslur tidigare. Så det sitter väl i som gammal vana att bli lite trött då. Men bara man hittar på något. Ute eller inne. Så håller de glatt igång till 11 då det börjar bli lite kinkigt. Då passar det bra med mat och sen är de i säng vid 11:30 ungefär och somnar på någon minut helt på egen hand i sina sängar. Sen sover de ganska exakt 2 timmar. Ibland sover Rut något längre. Jag låter dom sova tills dom vaknar helt enkelt. Enda tiden vi måste passa är att Svantes hämtning kl 15. Men det har hittills inte varit några problem att hinna med. Vi hinner även ta ett litet mellanmål innan vi ger oss av. Skönt att bara ha dagiset på nån minuts avstånd. Sånt underlättar mycket.

Nattsömnen har förövrigt varit väldigt stabil sen vi la om sovtiden på dagen. Den ändringen tillsammans med nya nattningsrutinen har gjort riktigt gott. Det känns absolut som om de sover betydligt tryggare och lugnare när de somnat själva i sina sängar. Inte som förut när de somnade i våra famnar och sen blev lagda i sina sängar som i smyg. Mycket bättre nu. Nu sover de i regel från de somnat tills det är morgon och det brukar resultera i ca 11 timmars sömn per natt för deras del. Själv känner man sig ju utvilad och nöjd med 6 timmars sömn per natt nu för tiden. Man är rätt anpassningsbar ändå. Jag har till och med hunnit läsa en av de böcker jag fick i jul. Första boken på över 1 år. Jag är visserligen ingen bokmal, men det senaste året har det varit skrattretande att ens försöka läsa. Antingen har tiden inte funnits eller så har ögonen gått i kors redan efter fjärde bokstaven i första ordet. Det tar tid att komma igenom en bok då.

I morgon kommer tjejernas bästa vänner på besök. Det är de jämngamla tvillingtjejerna vars mammor en dag för ungefär 1 år sen sprang på varandra på stan - Lade märke till likheterna i varandras last och började prata lite. Sen dess har våra familjer setts en hel del. Vi har varit på Ven tillsammans. Vi har firat 1års-kalas både för våra och för deras små. Vi har haft middagshäng och allt det där. Vi har det väldigt trevligt ihop, för att inte prata om barnen. De 4 tjejerna älskar varandras sällskap. De skiner upp som solar när de får vara tillsammans. Så nu kommer de tillsammans med sin föräldraledige pappa och hälsar på i morgon. Det ska bli kul.

-tobias.

Tisdagsrapport

2010-01-12T21:16:00.004+01:00

Nu är nya vardagen igång. Hemma med barnen hela veckan förutom måndagen då jag befinner mig på jobbet. Känns som att jag får ut det bästa av det mesta. I alla fall än så länge såhär efter nån vecka. Det är roligt att lämna och hämta Svante på dagis. Få inblick i hans vardag med vänner och fröknar osv. Kul att få ansikten på alla namn. Klart att en grinig morgon och en trött kväll kan kännas påfrestande på alla sätt och vis. Men en dag som denna när alla är på strålande humör från början till slut. Då finns inte mycket att klaga på.

Systrarna har hittat ett nytt favoritställe i hemmet. Ett av mina gitarrfodral är oerhört roande att sitta i, stå i, klättra på och allt annat man kan tänkas göra med ett gitarrfodral. Tora har även idag funnit en stor kärlek till ett gammalt gitarraxelband som hon lyckats lägga beslag på. Hon har haft det runt sig stora delar av dagen.

Efter hämtningen av Svante idag passade vi på att stanna ute en stund och bygga en snögubbe. Vi tog den lilla mängd snö som fanns i vår pyttelilla trädgård och fick ihop en passande liten snögubbe med både morotsnäsa och kottfötter. Svante var stormförtjust och kunde inte få nog av vårat konstverk.

Tjejerna spatserade omkring så gott dom kunde i sina overaller. Mycket nöjda och fascinerade av denna snö som idag var nollgradigt kramvänlig. Efter att Rut lyckats göra magplask i den enda vattenpöl som fanns i vår närhet var det dags att gå in. Men innan dess han de utforska rätt så mycket av det närmaste omgivningen utanför ytterdörren. Man behöver inte ge sig av på några längre utflykter för att roa dessa 1åringar.

Själv har jag idag roat mig med att sätta ett streck för varje gång jag lyft ur Rut från kylskåpet. Det slutade på 32 streck innan de gick till kojs ikväll. Det är inte illa jobbat. Mest besatt är hon av 2 limefrukter som ligger där inne. Under något av de sista kylskåpsbesöken ikväll lyckades hon tydligen smaska rätt bra på 1 av dom för hon luktade lime i hela munnen. Svante tyckte denna limedoftande mun var så fantastiskt kul att han bara var tvungen att ringa sin mormor och berätta om allt ihop. Så kul kan det bli av endast ett kylskåp, en lime och en Rut.

Nya tider

2010-01-10T19:49:00.005+01:00

Det känns som Tora och Rut är inne i en enorm utvecklingsfas. Det händer grejer hela tiden. Inte nog med att dom hittar på hyss. Dom hittar på lugna och smarta saker också. Rut har hittat ett jätteintresse i att läsa böcker. Jag vet inte hur många gånger om dagen som hon kommer viftandes med en bok och vill att man ska sätta sig ner med henne och läsa. Framförallt en bok som hon fick i julklapp. Den heter Sjung med djuren och består av en samling klassiska barnsånger som Imse, vimse spindel och Lilla snigel mfl. Mest förtjust är hon i sången Har du sett min lille katt. Den är helt omöjlig att få nog av helt enkelt.

Tora har inte bara lärt sig gå. Även hon tycker om böcker, men också annat pyssel och plock. Som att trä på runda klossar med hål i mitten över tillhörande pinne. Hon kan sitta länge, länge och gör det om och om igen. Mysigt att se. Men det absolut bästa de vet är såklart att göra sånt dom inte får. Som att klättra in i kylskåpet. Eller in i diskmaskinen. Eller röja runt bland sopor och kompostsorteringen osv.

De nya nattningsrutinerna går bättre och bättre. Vi känner att vi har hamnat i nån slags outtalad kompromiss med de små. Dom somnar sött i sina sängar utan större problem utan att vi behöver bära omkring på dom. I gengäld stannar vi kvar lite hos dom i rummet istället för att låta dom vara där ensamma. Men vi ska dit så småningom. Om inte allt för lång tid hoppas jag. Men det kanske räcker med ett steg i taget. Även om vi hade tänkt att ta alltihop på en gång. Vi får väl se hur det går. Ikväll var det ju bara 4e kvällen på det nya sättet och det tog inte ens 20 minuter. Bara vi var kvar i rummet och klappade lite då och då så var det lugna gatan. På onsdag blir det skarpt läge för första gången för då jobbar mamman till långt efter sovdags och jag är helt enkelt tvungen att få alla 3 i säng på egen hand. Men när man måste så brukar det gå.

Avslutar veckan med en liten filmsnutt som får sammanfatta de senaste dagarna med tjejerna.

-tobias.

30 minuter

2010-01-09T00:18:00.002+01:00

Efter en mycket trevlig kväll med kära vänner på besök måste jag ändå bara ta några sekunder och skriva: 30 minuter. Varken mer eller mindre. Och detta trotts folk på besök. Folk med 2åring dessutom. Känns mycket bra. Det är nattningen jag syftar på såklart. Det tar sig. Det tar sig.

-tobias.

Bakåtsteg

2010-01-07T21:42:00.004+01:00

Nytt försök ikväll med nya nattningsmetoden. Började grymt bra. Rut sov efter 15 minuter och Tora var vaken men lugn och sansad i sin säng. Sen började hon gala och skrika som en tok. Vi var inne då och då och la ner henne, men hon fortsatte skrika. Efter att Rut ändå lyckats sova i drygt 30 minuter vaknar hon tillslut och blir galet ledsen. Sen tog det hela totalt 2 timmar från den stund vi la dom i sängen. Alltså en försämring sen igår. Trist. Men det började som sagt betydligt bättre. Men ingen kan väl sova sött med en dånande siren 2 meter bort, eller? Fast Rut gjorde ju faktiskt det. Åtminstone i 30 minuter. Så kanske är det nåt man kan vänja sig vid. Även efter 1 års ålder. Men förhoppningsvis ska väl ingen av de 2 behöva göra det, utan istället lära sig att somna lugnt och behagligt. En vacker kväll, kanske.

-tobias.

Framsteg i dubbel bemärkelse

2010-01-06T21:56:00.007+01:00

Idag åkte vi till Ängelholm och lämnade Svante för några dagar hos sin mormor. Han var som alltid lika nöjd över att få spendera några dagar på sitt favorithotell. Det känns genast tomt i huset när man kommer hem. Känns på samma gång både aningens vemodigt och väldigt roligt att han är iväg på "egen hand" sådär. Mest roligt förstås. Den där svaga vemodskänslan är av högst egoistisk natur.

Tora har idag tagit sina första minipromenader på eget initiativ. Från en stol till en vägg eller från en vägg till en mamma osv. Det rör sig om små turer på 3-10 steg. Men det är tydligt att hon idag kommit på att hon inte kan köra på backhopparstilen med 45 graders framåtlutning med överkroppen. Nu har hon börjat sträcka på sig lite och får såklart oerhört mycket bättre balans. I morgon lär vi nog se mer gång för hennes del. Skoj.

Ikväll tog vi även tjuren vid hornen och bestämde oss för att natta dom i sina sängar och inte på något sätt (läs: bärandes eller knäsittandes). Vi började med att låta dom försöka komma till ro själva med någon form av 5-minutersmetod. Med jämna mellanrum gick vi in för att lägga ner dom i sängen och försöka få dom lugna och sovsugna. Först var Tora rätt lugn och tyckte läget inte var helt kass ändå. Rut däremot skrek och grät så det sprutade om henne. Vi försökte att inte vara inne på rummet så länge när vi gick in, utan klappa lite och lägga dom ner och försöka gosa till det lite för dom. Men det gick inget vidare. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att stanna kvar i rummet en stund. Jag hos Tora och mamman hos Rut. Rut lugnade sig och somnade efter en stund totalt utmattad. Tora lugnade sig inte. Hon blev tokmammig och var inte alls intresserad av mitt sällskap. Så när Rut väl sov (trots Toras skrikandes 2 meter bort) tog mamman plats bredvid hennes säng och lyckades lugna ner henne. Efter ca 15 minuter tog jag över. Fast då var hon redan så gott som sovande även om hon inte stängt sina ögon riktigt. Jag behövde inte mer än klappa lite på henne och sen gick jag ut. Allt som allt tog det 1 timma och kanske 10 minuter. Längre än så har vi hållit på många gånger förr trots bärande. Kanske inte lika mycket gråt då bara. Fast det kommer bli lugnare i morgon. I alla fall om jag ska tro på tidigare erfarenheter. Känns i alla fall jättebra att dom kunde somna tillsammans på rummet i sina sängar ungefär samtidigt. Ett stort steg åt rätt håll och värt att fortsätta jobba på.

-tobias

En fin dag med 3

2010-01-05T22:22:00.003+01:00

Har idag haft en mycket trevlig start på min drygt 7 månaders föräldraledighet. Hade alla barnen hemma då Svantes dagis har julstängt den här veckan också. Och det blev en sån fin dag. Alla barnen på kanonhumör. Kanske inte exakt hela tiden, men absolut den mesta av tiden. De lekte tillsammans. Och vi lekte tillsammans. Vi åt mat ihop och alla var nöjda och glada. Vi känner att tjejerna står och väger mellan att behöva vila 1 eller 2 gånger per dag nu. De har haft sovpass på för- och eftermiddagen fram tills nu. Men nu känns det som det räcker med ett lite längre pass efter maten sådär vid 12-tiden ungefär. Tora är lite tröttare än Rut på förmiddagen, men jag tror nog även Tora fixar att skippa förmiddagssömnen. Man får helt enkelt hitta på tillräckligt roliga saker för att det ska fungera. Men det är alltid lite lurigt just under tiden man ska rucka på väl invanda rutiner. Fast det brukar kännas bra när det väl är gjort.

I morgon ska Svante på lite semester hos sin mormor i ett par dagar. Då ska vi även passa på att ta tag i systrarnas nattningsvanor. Hittills lyckas vi inte få dom att somna själva i sina sängar utan vi nattar dom genom att bära dom. Det kan gå fort. Det kan ta en evighet. Man vet aldrig innan de väl sover. Detta bidrar till att vi inte kan lägga alla 3 barnen om vi är själva hemma. Vi kan lägga Svante medan Tora och Rut fortfarande är vakna. Han är som vanligt familjens klippa och har inga problem med att somna i sin säng själv inne på sitt rum. Bara vi går igenom alla nattningsrutiner först. Borsta tänderna - Läsa eller Leka - Dricka pyttelite vatten - Kissa - Gömma sig under täcket - Släcka lampan - Puss & Kram - Sen är det klart. Men om man ska natta Tora genom att bära omkring på henne i lite lugn och ro betyder det att man måste lämna Rut oövervakad och tvärt om. Det går ju inte alls. Det tar ju bara nån minut innan första galenskapen drar igång. Antingen blir den "lämnade" ledsen och börjar storgråta. Eller så är det knäpptyst och nåt farligt bus på gång. Man vet aldrig riktigt vad, men nåt är det alltid. Så nu måste de lära sig att bli lagda i sina sängar och lyckas somna på egen hand. Det är hög tid. Så för att Svante ska slippa ligga i rummet intill tumulten tycker vi det passar bra att han åker på mormor-spa och vi tar fighten om enklare kvällar.

Jag fick en sån härlig stund med tjejerna på deras rum ikväll. Till min stora glädje lyckades jag hämta kameran och få en en bit av det på film. Alla har vi våra dansstilar. Även Rut och Tora. Rut på 2 ben. Tora på 4.

-tobias.

Namnsdag och Babyboom

2010-01-04T22:31:00.005+01:00

Idag har Rut åter igen namnsdag. Tänk att hon redan lyckats hinna med 2 namnsdagar. Senaste namnsdagen passade jag på att beskriva henne lite som person. Så här skrev jag då:

Rut är en pigg och glad tjej med en positiv syn på livet. Många intressen, såsom att kika runt en stund innan det är dags för att äta och bajsa. En duktig lagspelare med god samarbetsförmåga men gillar även att ta egna initiativ, som till exempel att kräkas en stund efter maten. Med nästan hela 6 veckors livserfarenhet ger hon ett tryggt intryck med ett fast handslag och en hyfsat stadig blick. Får hon en stund över tar hon gärna en sväng i vagnen med syrran tätt intill. Grattis på namnsdagen.

Idag beskriver jag henne istället såhär:

En glad och utåtriktad person med enorm energi. Spiller inte många sekunder av den vakna tiden till att sitta och såsa. Här ska det hela tiden upptäckas saker, prövas nya grejer, spexa inför alla som vill se och höra, skoja inför Tora så att systern kiknar av skratt, för att i stunden efter passa på att klippa till henne. Allt hon gör gör hon väldigt mycket. Ska hon öppna skåp - då öppnar hon skåp vare sig de går att öppna eller inte. Känner hon för att kasta omkring med mat och muggar - då flyger det mat och muggar i hela köket. Bestämmer hon sig för att säga pappa - då säger hon pappa om och om igen i en halv dag ungefär. Men nästan alltid är hon på riktigt glatt humör. Så länge hon är mätt och belåten och har sovit den sömn som hon behöver så är hon strålande glad och en riktigt liten showare. Du gör oss glada och matta Rut. Vad vore livet utan dig. Grattis på namnsdagen.

Dagen till ära var vi hembjudna till några nya vänner här i byn. Vi lärde känna dom när vi skolade in Svante på hans nya dagis här i början av hösten. De har ett tvillingpar i Svantes ålder som skolades in på avdelningen samtidigt. Nu har de även ett nytt tvillingpar på 2 månader och har alltså lyckats bli en 6-mannafamilj. De har lite att bita i vill jag lova. Men med mycket kärlek, svett och en knippe anhöriga i närheten så verkar dom reda ut det beundransvärt bra. Tänk att vi var där i dag. En familj som hälsade på en annan och vi var inte mindre än 7 barn och 4 vuxna. De bjöd dessutom på våfflor. Vad ska man säga?

-tobias.

Utveckling

2010-01-02T23:11:00.003+01:00

Sen nyårsafton har Tora börjat pröva på att gå. Rut har inte gjort något annat än gått de senaste 6 veckorna. Hon småspringer fram här hemma nu för tiden. Men Tora har tagit det lugnare. Det har hon gjort med det mesta. I alla fall vad det gäller lite "farliga" grejer. Rut testar och slår sig, testar och slår sig tills hon lyckas. Tora spanar in Rut och tar det säkra före det osäkra. Men nu verkar även Tora känna sig mogen för att börja använda sig av den tvåbenta stilen när hon tar sig fram. Det lär nog ta nån vecka till innan hon går mer än hon kryper. Men nu är hon i alla fall pågång och det är roligt.

Rut verkar ha så mycket roligare sen hon började gå. Hon kan ägna långa stunder till att bara gå eller småspringa runt mellan olika rum och mellan olika spännande saker att titta på. Hon är näst intill manisk när det kommer till att bestiga Svantes tripp trapp-stol eller att öppna diskmaskinen, klättra in i kylskåpet eller utforska sophinken under vasken. Hon tar varje chans att utforska dessa platser om och om igen.

Ett annat favoritintresse som väckts hos Rut är att riva fram olika klädesplagg ur lådor som hon sen vill ha på sig. Allt som går att sätta på huvudet är underbart roligt, men även Svantes gallonhängslebyxor har blivit ett favoritplagg. När hon väl hittat något att klä sig i springer hon stolt runt och visar upp sig. "Titta här"... eller "kolla" är flitigt använda ord.

När det gäller tjejernas prat så är dom väldigt jämbördiga. Tora är möjligtvis lite före med nya ord eller läten. Dom bubblar numer oavbrutet och verkar ha oerhört mycket att berätta. Långa upprörda utlägg med stora gester och ivrigt pekande. Ska bli kul sen när man förstår dom lite bättre. Kul och svettigt har jag en känsla av. Det är inga små blyga flickor vi fått. Det här är riktiga kRutpaket.

-tobias.

En udda uppladdning för ett Nytt År

2010-01-01T12:29:00.006+01:00

En vecka innan julafton gick vi igenom en liten test i familjen. Testet gick ut på att se hur vi skulle klara ut nästan en hel veckas magsjuka. Inte bara 1 av oss. Inte heller 2, utan alla 5 såklart. På något överlevnadsinstinktivt sätt lyckades vi parera varandras toppar och liksom sicksacka oss igenom varandras katastrofer. När mamman mådde som sämst lyckades jag hålla flaggan hyfsat uppe. Svante och jag hann att komma iväg och köpa julgran och lagom hem för jag sen någon timma senare skulle tappa all färg i ansiktet. Vi hann precis natta tjejerna och jag sprang direkt ut från deras nedsläckta rum mot närmaste toalett för att sen spendera resten av kvällen till sängs. Svante och mamman klädde granen. Det var mammans tur att hålla båten flytande. Nån gång runt 12-tiden den natten vaknade både Svante och Tora. Svante skrek inne på sitt rum och Tora likaså. Vi rusade upp och tog hand om var sin. Tora rapade och släppte sig så det låg dimmor i rummet. Svante hade just kräkts i hela sin säng, på sin vägg och sitt golv. Så där stod vi kräksjuka mitt i natten och torkade och torkade. Bäddade och tröstade. Bar och klöktes. Hemska natt. I det tillfället var man ändå glad att Rut sov. Alltid nåt.

Allt detta bidrog till att vi var så illa tvungna att hålla en rätt låg profil i vårt julstökande. Vi gjorde verkligen vårt yttersta för att ha det så trevligt och mysigt tillsammans i familjen som vi bara kunde. Och mitt i allt detta så hade det fallit mer snö utanför fönstret än det tidigare gjort här under mina år i Skåne. En förmiddag tog vi modet till oss och gick ut för att låta Svante få åka lite pulka. Det var bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Måtte magarna hålla sig i skinnet i någon timma i alla fall. Det gick bra och det var riktigt mysigt. Efteråt var vi dock som vrak igen och Svante åkte på ännu en omgång kräk. Hela vårt hem luktade skumt. Inte alls kanel och pepparkakor som det borde. Men dagen innan självaste julafton var vi alla åter på benen och mådde förhållandevis bra. Smått skakiga och ett par kilon lättare, men bra.

Julafton blev mycket lyckad och alla trivdes. Tomten dök upp och klappar delades ut. Svante var i sitt esse. Oj vad en 4a-åring kan vara glad i paket.

Sen har dagarna rullat på och igår var det Nyårsafton. Tjejerna kom i säng hyfsat i tid och Svante fick för första gången vara med hela kvällen. Vid 12-slaget var han salig och beundrade alla fyrverkerier med hela sin kropp. -Jag kan knappt tro mina ögon, utbrast han flera gånger. Han var så uppfylld av detta. Väldigt roligt att se. Misstänker att det kommer pratas en del om denna natt ett tag framöver. Idag ligger vi på lågvarv och tar det lugnt. Mamman är inte längre föräldraledig, men är såklart ledig från jobbet idag ändå. Nu är det min tur att ta hand om vardagen här hemma. Det kommer bli spännande på många sätt. Jag ska göra mitt yttersta för att dela med mig av dagarna här på TvillingTur. Gott Nytt År alla.

tobias.

2009-12-24T13:08:00.004+01:00

Efter några tappra försök att få till ett riktigt fint julkort på 3 tindrande barn samtidigt gav vi upp. Collage fick det bli. Ett collage som speglar verkligheten på ett betydligt mer verklighetstroget sätt. Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer under året och alla fina gratulationer av flickornas 1-årsdag. Efter en välbehövlig bloggpaus kommer
TvillingTur att återuppstå 1 januari. Då går viå in i akt 2 - pappaledigheten. Hoppas ni följer med på bloggen då, för då blir det nya friska tag med skrivandet. Tills dess önskar vi alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Ses 2010.

Tora & Rut - 1 År

2009-11-24T21:19:00.003+01:00

Galet att tänka att det gått ett helt år sen den där morgonen vi tog taxin till BB för att sen bara någon timma senare vara 3-barnsföräldrar. Barnmorskorna som tog emot oss vid dörren till BB såg i mammans ögon att det inte var långt kvar och vi fick genast ett rum och en undersökning. Den tänkta extrapersonalen som brukar vara standard vid tvillingförlossningar hann inte på plats. Men som tur var så skedde det hela mer eller mindre komplikationsfritt. Själva prestationen i sig - att föda 2 barn med 7 minuters mellanrum är ju ingenting att leka med, så trotts uteblivna problem var det såklart en enorm påfrestning för den fantastiske modern. Jag skulle aldrig klarat det utan dig mitt hjärta. Puss.

Ett helt år har nu gått och ingenting är sig likt. Nya tider. Ny vardag. Nytt hem. Ny bil. Ny vagn. Nya nätter. Nya utmaningar. Nya omöjligheter. Nya kollapser. Nya krafter. Nya prövningar. Nya lösningar. Nya behov. Nya perspektiv. Nya galenskaper. Nya upplevelser. Nya glädjetut. Nya skratt. Ny gråt. Nya skrik. Nytt pussel. Nya bitar. Nya vänner. Nya rutiner. Nya frustrationer. Nya älsklingar.

Alltihopa är fullkomligt galet och jag har fortfarande svårt att förstå att jag är en del i allt det här. Jag får inte ihop hur det gick till. Hur hamnade vi här? Misstänker att jag aldrig kommer få ihop dessa funderingar, men allt fortsätter ju ändå som tur är. Nu har vi klarat första året, nu ska vi väl klara ett till, och ett till, och ett till, och ett till...

Grattis Tora & Rut på 1års-dagen. Ni och Svante är det finaste och bästa vi har. Vi älskar er så. -Mamma & Pappa.

tobias.

Det går framåt

2009-11-18T21:41:00.006+01:00

I fredags tog Rut sina första stapplande försök till att gå. Sen dess har hon övat mer och mer och tycker det är otroligt roande att utföra denna aktivitet. Än så länge går hon bara om någon lockar henne och hejar på. Hon har då siktet noga inställt och kör en något framåtlutad stil som alltid resulterar med att hon faller framåt i famnen på den som lockar. Men 10 steg lyckades hon få till idag utan att ramla. Bra jobbat Rut.

Tora verkar något frustrerad över Ruts framgångar och gläds väl inte riktigt lika mycket som vi andra i familjen. Hon har istället kontrat med att börja krypa på händer och fötter istället för händer och knän. Ser märkligt och lite jobbigt ut, men alla sätt är bra...

I morse hittade vi Rut uppe i vår soffa. Så nu har hon lärt sig klättra upp i den också. Kanske det roligaste hon vet just nu. Hon är där HELA tiden och klättrar. Väl uppe så ska hon givetvis stå och banka på väggen bakom, eller försöka nå lampan som står bredvid. Livsfarligt tycker vi föräldrar och grämer oss lite över att vardagsrummet nu blivit en plats där de inte kan vara obevakade mer än ett par sekunder. Suck. Hela hemmet börjar bli en sådan plats nu. Fast å andra sidan är det ju väldigt roligt att se deras framsteg. Nu ikväll lyckades även Tora ta sig upp i soffan, så vi vet ju bergsäkert vart de kommer hålla till under morgondagen.

Så här sött kan det se ut när det är middagsdags. Jag försökte hinna ta en bild när de båda satt med varsin hand i den andres mun matandes varandra. Istället fick jag en bild på när Tora avslutar matningsstunden genom att bita Rut i fingret, vilket Rut verkligen inte uppskattade. Gråt, tandagnissel och tillslut även något som måste varit en utskällning. För inte var det några snälla ord hon försökte få fram till sin syster. Det rådde det inga tvivel om.

-tobias.

2 olika aktiviteter på samma gång

2009-11-15T23:06:00.002+01:00

Idag var Svante bjuden på kalas till en vän från hans nya dagis. Känns så bra. Han hade det jättekul och var efteråt mycket nöjd med dagen. Jag smygtog en bild på honom ett par timmar innan han skulle iväg. Kändes som han passade på att ladda lite för sig själv inne på sitt rum genom att sjunka in i en god bok. Han är vår lilla klippa.

På samma gång i rummet intill härjade systrarna på bäst de kunde. Rut har sen i fredags gett sig på några stapplande försök till att gå själv. Hon reser sig numera upp från golvet till stående och står länge och tittar. Sen har hon några gånger försökt ta ett par steg. Tror hennes rekord är 3 små snabba. Sen sätter hon sig på rumpan och skrattar.

-tobias.

Utdrag från en tisdag

2009-11-10T21:25:00.004+01:00

En tisdagskväll kan se ut på många sätt. Ikväll såg den ut såhär. Tora och Rut i full färd med att häva sin välling och Svante iklädd skelettpyjamas, skyddsglasögon och motorsåg. Svante som för övrigt undrade om man kunde ringa tomten och ge honom önskelistan över telefon då han inte alls känner för att lära sig skriva sitt namn själv. Han är verkligen helt ointresserad av att slå sig ned med penna och papper och försöka skriva. Men han gillar att sudda. Han lägger inte heller ned sin själ i att rita några tekningar direkt. Han sitter en liten stund. Drar några streck och menar sen oftast att han hellre vill leka istället. Alla har vi ju våra intressen och Svante har absolut sina. Men att sitta och pilla med penna och papper hör inte dit. Som han själv uttrycker det: Jag vill inte lära mig det än.

Tjejerna lever livet och är allt som oftast riktigt glada och galna. Båda två klättrar på allt. Utforskar varje lite vrå de kommer åt. Triggar varandra till galna skrik och skrattar åt varandras upptåg och fyndigheter. Sen drar dom även varandra i håret och passar då och då på att klippa till syrran i bakhuvudet. Antingen med handen eller med något tillhygge ifrån kökslådorna. En slev, eller något liknande. Sen odlar dom tänder som aldrig förr. De har var sina 8 nu. Dessa tänder som även verkar bidraga till en oerhört aktiv ändtarm. Sjukt många bajsblöjor för tillfället.

Slänger in en bild till från dagen. Mamman lyckades fånga alla 3 på bild efter att Svante hämtats från dagis. Det är ju lite svårare att röra sig i overaller. Efter jul är det jag som ska vara hemma och reda ut röran. Undrar just hur det ska gå?

-tobias.

Vi kan öppna alla sorts skåp...

2009-11-05T21:33:00.002+01:00

Det finns tydligen inget roligare och mer spännande än att öppna lådor och skåp. Sen ska det röjas runt med allt som finns att hitta. Sen kan man ju även se om man själv får plats. När man kommer på dom röjandes i förbjudna lådor och skåp tittar dom pillemariskt på en, viftar med fingret och säger nä, nä, nä, nä... Men bryr sig, det gör dom knappast.

-tobias.

Lite ont om plats månne?

2009-11-01T22:29:00.004+01:00

Tjejernas vagn har länge känts feldimensionerad. Den var nästan för liten för att få plats med mjukliftarna när de var små. Sen var den för stor för dem när mjukliftarna var för varma och de var tvungna att sitta och ligga utan. Här om dagen prövade vi hur
dom skulle få plats iförda sina vinteroveraller. Som vi trodde... det här fungerar ju inte? Vi måste uppdatera oss.

Annars är det mest såhär det ser ut nu för tiden. Rut klättrar upp på saker och Tora hänger på, fast lite lugnare. Idag har Rut råkat ta nåt steg utan att hålla sig i något. Hon gjorde samma sak i alla fall 2 gånger. Men sen ramlade hon på rumpan och skrattade. Undrar om hon kommer börja gå innan hon fyller 1? För ett par månader sen var jag övertygade om det. Hon kändes så oerhört på. Nu vet jag inte. Bara vänta och se. Kanske är det Tora som chockar oss och blir först att stappla iväg.

Idag när vi åt middag lyckades Svante kläcka ur sig nåt alldeles extra. Mamman pratade om att hon var väldigt trött. Då sa han: - "När du lägger dig i sängen med dina röda ögon kommer det monster under sängen som hoppar upp och biter dig i snippan. Det kan vara krokodiler. " Detta sades utan minsta antydan till skratt eller andra tecken som skulle tyda på att han skojade. Vi skattade dock rätt länge åt hela grejen. Vart kommer allt ifrån?

Nog svamlat. Dags att bege sig till sängen. Imorgon börjar jobbet igen. 9 dagars ledighet är slut. Suck.

-tobias.

Ledighet och inte så lata dagar

2009-10-29T22:42:00.006+01:00

En veckas ledighet har aldrig suttit bättre. Fast med 3 barn, varav 1 haft 4års-kalas vet i sjutton hur mycket ledigt det egentligen har varit. Men ledigt från jobbar-jobbet har det i alla fall varit och det är inte illa det.

Svante har som sagt haft kalas och släktbesök och allt vad det innebär med att fylla 4. Han verkar mycket nöjd med hela grejen och numer äger han en smärre förmögenhet investerat i tågprylar. Den dagen han bestämmer sig för att sälja av sin samling blir han en rik liten man.

Tora och Rut har vuxit så mycket det sista. Det är full fart hela dagen lång. De sover för det mesta rätt bra nu för tiden. Men hjälp vilken fart de har när de är vakna. Rut klättrar på allt som går att klättra på. Alltifrån en bok liggande på golvet till lägre bord och stolar. Nästan maniskt ger hon sig på uppgiften att ta sig upp på allt som kommer i hennes väg. Det kommer bli oerhört svettigt när hon börjar gå. Vilket nog inte lär dröja så länge till känns det som.

Tora tar det något lugnare. Hon klättrar också, men inte fullt lika mycket. Hon är mer ivrig i att peka på allt hon ser och brista ut i ett totalt hänfört "titta" eller "titta här". Hon har ett sådant titta-runt-behov att hon knappt kan komma till ro när hon ska sova. Även om ögonen går i kors av trötthet.

Här om dagen hade vi på en konsert-DVD med allas vår så äskade Winnerbäck. Svante studerade noga alla instrument och Tora och Rut visade tydligt vilken plats de kommer ha i publiken den dagen de är stora nog att vara med på riktigt. Dagen efter kommenterade Svante att hans BRIO-färja också har ett ankare målat på sig. Vadå också?, undrade jag. -Ja, som Lars Winnerbäck har, sa Svante. Han fick förövrigt en riktig gitarr i 4års-present (Svante alltså), så snart ska vi börja lira tillsammans han och jag. Det blir grejer det.

-tobias.

24 oktober - 11 månader

2009-10-24T23:44:00.005+02:00

Även om bloggen har gått ifrån svårt haltande till stendöd den senaste tiden så måste ju åtminstone flickornas 11-månadersdag uppmärksammas. Hu, snart är dom 1 år. Mitt livs hittills mest prövande år. Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om. 1000-tals funderingar, men på tok för få formuleringar. Antagligen en kombination av för mycket i huvudet i förhållande till energi. Tråkigt tycker jag. Men samtidigt svårt att hitta någon motivation till att få ut nåt i skriftlig form.

Har haft målet att hålla TvillingTur vid liv tills tjejerna fyllt 1 år. Hade dock tänkt mig att jag skulle hålla igång rätt så aktivt hela tiden. Nu verkar de sista månaderna hållits vid liv endast med hjälp av respirator vilket känns misslyckat. Inget är tråkigare än en ouppdaterad blogg. En ouppdaterad blogg är till och med tråkigare än en blogg som endast går ut på att visa foton på vad man klätt sig i under dagen - vilket är utan tvekan det näst tråkigaste i bloggsammanhang. Så om inget mirakel sker, eller om inspirationen inte slår ner som en blixt så kommer TvillingTur endast återstå ytterligare en oinspirerad månad till och sen läggas ner. Eller så tar den ett lite längre break och återuppstår till jul när jag går på föräldraledighet och lägger jobbet åt sidan i drygt 7 månader. Kanske kommer motivationen åter då. Eller så visar det sig att föräldraledigheten innebär noll chans att sitta vid en dator över huvud taget. Vi får väl se.

I skrivande stund har klockan gått över 00:00 och dagens datum har plötsligt blivit 25 oktober. Detta innebär något helt annat. Något lite fantastiskt. I alla fall för oss här hemma. Svante fyller 4 år. Detta har firats idag med lite vänner från trakten och kommer firas i morgon av släktingar från olika håll. Lördagen var intensiv och jag misstänker att söndagen kommer gå loss rätt bra den med. Lördagen började dock med en överraskningspresent. Ett besök på brandstationen tillsammans med vår granne som är brandman. Mycket lyckat. Svante fick provsitta både 1, 2 och 3 olika brandbilar både framme vid ratten och i baksätet. Han fick även hålla vattenslang, prova brandhjälm, testa ficklampor och titta på alla olika verktyg som brandbilarna är utrustade med. Stooora ögon och allvarlig min på vår lille kille. Det besöket kommer han nog minnas ett tag tror jag. Avslutar med ett litet collage från brandstationsbesöket.

-tobias.

2 listor

2009-09-26T22:54:00.004+02:00

Under dagen som gått har några funderingar slagit mig. Inga som kommer belönas med några priser kanske, men lite utrymme här kan dom dock få. Det hela får sammanfattas i listform.

Som tvilling- / flersmåbarnsförälder borde man erbjudas sponsring av:

blöjor
tvättservetter
hushållspapper
tvättmedel
soppåsar
hörselskydd
psykolog

Som tvilling- flersmåbarnsförälder borde man automatiskt få kunna doktorera inom:

Tålamod
Uthållighet
Sömnlöshet
Koordination
Tinnitus
Idioten (spring- & konditionsövning)
Tidsbrist

Det var det hela.

-tobias.

24 September - 10 månader

2009-09-24T20:16:00.002+02:00

Tora till vänster och Rut till höger helt enkelt. Börjar bli riktigt stora på nåt sätt, våra små flickor.

-tobias.

Randiga Rackare

2009-09-22T22:21:00.003+02:00

En storebror som älskar sina systrar och verkar stå ut med nästan vad som helst. Det är inte fy skam det. Jag tycker det är smått otroligt att han har det tålamod han har och orkar med hela situationen som han gör. Visst blir han ibland irriterad på dom när de envisas med att ta hans saker och riva hans byggen. Men även då brukar han ändå alltid erbjuda ett annat alternativ. Går iväg och hämtar någonting som han tycker dom kan leka med istället. Jag tror kanske grinden till hans rum gett honom den frizon han behöver för att sedan kunna ha tålamod med nästan vad som helst. Tack Svante för att du är världens finaste kille.

Natten till idag var förövrigt historisk. Vi har tänkt oss bakåt i tiden så mycket vi bara kan och fastslagit att det denna natten var första gången som bägge systrarna samtidigt sov sött utan minsta oro från läggning (19:30) till morgonen (06:10). En underbar känsla som vi hoppas få uppleva många gånger nu framöver. Inget krångel vid läggning. Båda sovande i sina sängar på 5 minuter och sen inte ett pip. Det är ju så det ska vara. Facit helt enkelt.

Tora har lugnat ner sig med sitt galna skrikande och krypet har kommit igång riktigt bra. Rut går längs väggar och bord mest hela dagarna. Tror inte det finns en outforskad del av hemmet för hennes del. Hennes färdigheter på 2 ben skänker även glädje till övriga i familjen. Här om dagen fick Tora ta en sväng i Ruts taxi. Uppskattat av många.

-tobias.

The soundtrack of our lives

2009-09-18T20:54:00.009+02:00

I väntan på Lars Winnerbäcks nya album har första singeln "jag får liksom ingen ordning" rullat rätt många varv i cd-spelaren. Hela familjen håller herr Winnerbäck varmt om hjärtat. Svante har snappat upp ett och annat citat från tidigare skivor som han vid oväntade tillfällen överraskat oss föräldrar med. En kväll för drygt 1 år sen satt vi och pratade lite under kvällsmaten. Jag minns inte om vad, men ordet tröst var i alla fall något som nämndes och Svante tillade snabbt med allvar i rösten: "min helande tröst" - vilket den insatte vet är en av låttitlarna på förra plattan Daugava. Senaste singeln har berikat honom med uttrycket "pundigt", som han tycker låter roligt. Redan efter ett par lyssningar undrade han över vad just pundigt betyder - Dumt och trögt - fick bli min förklaring. Jag tror han nöjde sig med det svaret. Han tycker också det är roligt att berätta vilka olika instrument som spelar vad. Trummor, elgitarr, synt och fiol... Låten har liksom ett bra upplägg för såna funderingar.

Rut visar sin uppskattning över musiken på annat sätt. Ta en titt på det lilla filmklippet så ser ni vad jag menar.

Tora visar sin uppskattning av musik på annat sätt. Skivorna i CD-hyllorna ligger risigt till nu för tiden. Väl medvetna om att det är förbjuden mark tar både hon och Rut varje tillfälle i akt att våldföra sig på så många skivor som möjligt. En positiv sak som uppstått ur detta beteende är att vi ibland låter oss inspireras av deras skivfångst och lägger på just den nyfångade plattan i stereon. På så sätt har en hel del gamla kära återseenden uppstått. Skivor vi inte spelat på åratal. Rätt kul faktiskt.

Något annat som vi glädjer oss över är flickornas positiva känsla för sitt egna rum. Dom tycker verkligen om att vara där inne och och styra och ställa. Särskilt Tora kan på egen hand tillbringa långa stunder med sina saker inne på rummet. Rut är lite mer törstig på att socialisera med oss andra och brukar komma utkrypandes efter en stund. Men Tora kan som sagt finna sig riktigt väl till ro där inne. Här om kvällen lekte vi lite i en plastback. Jag fick små flashbacks från dagarna på BB där de mest låg och sov i sin lilla plastlåda. Tror kanske inte Tora och Rut hade samma minnen, men vem vet? Roligt hade dom i alla fall.

-tobias.

Lomma Blodbad * 09-09-09 *

2009-09-10T20:04:00.003+02:00

En inte så hemskt välkänd händelse i historian, men en rätt så hemsk händelse just i stunden. Det var när Rut igår tappa greppet om soffbordet och föll in med munnen först i bordsskivan. Inte en helt unik manöver för en nyfiken person i hennes ålder, men inte mindre hemsk för det. Just när det skedde såg det inte värre ut än alla andra gånger hon snubblar ner på rumpan efter en av sina alla promenader längs soffbordet. Men när jag lyft upp henne för att trösta henne ser vi blod på mattan, blod på Rut, blod på mig, blod på det mesta kändes det som. Munnen har ju en tendens att kunna frambringa stora mängder blod när olyckan är framme, så det var så gott som omöjligt att avgöra vart hon skadat sig och hur illa läget var. Efter ett par minuter hade vi dock fått stopp på det värsta och kunde konstatera ett jack över de övre framtänderna i tandköttet. Efter ytterligare en stund verkade läget inte så allvarligt och Rut hävde sin flaska välling precis som vilken kväll som helst. Lite orolig sömn under natten, men inte mer än så. Skulle det av nån anledning börja se illa ut igen får vi ta och ringa tandläkaren. Men det verkar inte behövas. Idag var allt som vanligt.

Annars är favoritsysslorna nu för tiden att hänga utanför storebrors rum eller gunga. Tora har idag även visat att hon kan det där med krypandet och att ta sig upp sittande från liggande. Kanske kan detta få henne lite mer i balans och även lugna ner hennes stämband lite inom en närmare framtid. Vi hoppas, vi hoppas.

-tobias.

Ombytta roller och eget språk

2009-09-01T21:27:00.004+02:00

För ett par veckor sen var det ett herrans liv på vår lille vän Rut. Hon var just i färd med att knäcka koden krypa. Hon skrek, skrek och skrek. Darrandes på knän och händer tills hon föll pladask på mage. Nya skrik och förtvivlade utrop. Upp på knäna igen och nya skakande försök. Sen en dag löste hon hela grejen och har sen dess blivit en riktig baddare på krypning. Krypa omkring. Sätta sig ner. Dra sig upp till stående mot så gott som alla tänkbara ting i hemmet. Röra sig i sidled längs soffbord. Allt detta har bara fallit på plats på ett par veckors tid. Och skriket har så gott som upphört helt. Hon är nöjd och belåten. Glad helt enkelt.

Tora har fortfarande inte knäckt koden. Nu är det hon som skriker, skriker och skriker. Sprattlande på mage ålar hon mellan rummen. Jagar efter Rut så gott det går. Hela tiden försöker hon sig på krypkonsten, men faller snart ned på mage igen och tar istället till ålartekniken. Skriker, skriker och skriker. Hjälper man henne lite så hon också får stå och hänga vid soffbordet är hon gladare än någonsin. Snälla, låt henne bemästra dessa konster snarast. Våra öron tål inte mycket mer. Vårt psyke har testats nog...

Idag uppmärksammade dock mamman i huset något väldigt roligt gällande systrarna. Tora befann sig i vardagsrummet medan Rut var i köket. Plötsligt börjar Tora hojta och Rut får en väldans fart ut till vardagsrummet till den hojtande systern. Väl framme har de båda en inlevelsefull konversation i ett par minuter. Självklart förstod mamman inte ett dugg vad de båda samtalade om. Men det verkade dock de själva göra. Och viktigt var det tydligen. Är det möjligtvis så att det där omtalade tvillingspråket har börjat komma igång hos våra små tjejer? Det sägs ju vara ett vanligt förekommande fenomen mellan tvillingsyskon. Ska bli spännande att följa denna utveckling och se vart det bär vägen.

-tobias.

En heldag för den tågtokige

2009-08-29T23:37:00.005+02:00

En bild lär ju säga mer än 1000 ord. Så idag tar jag den lätta vägen. Tillägger bara: Tågdiggardagarna på Österlen, 100-åriga ånglok, stora tunga disellok, euforisk Svante och superba Tora & Rut. Underbart.

Tittat, känt, åkt, frågat, åkt, beundrat, skakat, tuffat och mått som en prins.

-tobias.

24 augusti - 9 månader

2009-08-24T21:39:00.002+02:00

Tiden swishar förbi snabbare än någonsin. Rut swishar runt i hemmet snabbare än någonsin. Tora tar det fortfarande lite lugnare. Nåt kryp då och då, men annars mest ålande. Att ställa sig upp mot lagom höga soffbord eller andra möbler mellan 30-50 cm höga är det mest spännande som finns. Att ramla och slå huvudena i olika bordskanter gör ont men är inget hinder för att envist fortsätta testandet. Storebrors rum ligger på 1a-plats på ställen att utforska om man har en obevakad sekund. Badrummet och skohyllan i hallen ligger på en god 2a-plats. Att riva ner och förstöra hela Svantes järnväg tar bara ett par obevakade sekunder. Och då har han ändå järnvägsbygge över så gott som hela sitt golv. Han är en sann rallare denne unge man.

Övre framtänder är på frammarch. Vad kan då detta betyda? Fler tänder i munnen - Ja. Lite snorigt i näsan - Ja. Fruktansvärt dåliga magar - JA! Den senaste tiden har vi bytt fler bajsblöjor än vad som känns möjligt. Varje gång man lägger dom på skötbordet är det inte bara en laddning i blöjan. Det fortsätter oftast oxå att välla ut mördarsnigel efter mördarsnigel ur deras små rumpor. Ett evigt stånkande och ett evigt blöj-bytande, -slängande och -köpande. Dom är banne mig inte billiga i drift dessa små vandaler. Men söta som få.

-tobias.

Utvecklingsrally

2009-08-14T21:55:00.007+02:00

Imorgon har Rut krupit i en hel vecka. Hon lyckades alltså tillslut äntligen knäcka koden och tog i lördags sin första kryptur. Sen dess har det krupits en hel del. Mest in på Svantes rum förstås. Det är ju där dom mest spännande sakerna finns. De nedre kökslådorna är också ett populärt utflyktsmål. Tora är inte långt efter. Hon har legat 1 till 2 veckor efter Rut i de flesta lite större utvecklingsstegen. Hon är helt klart den lite lugnare av dom två. Rut är mer i allt. Mer ivrig. Mer envis. Mer känslig. Tora har tagit några små krypsteg vid ett par tillfällen under veckans gång. Men oftast väljer hon att ta sig framåt hasandes och ålandes på mage. Nu är det i alla fall verkligen dags att skaffa den där grinden vi lovat Svante till hans rum. Han ropar ibland med en viss panik i rösten. Då vet vi att tågbanan håller på att få sig en omgång av åtminsone 1 av legisterna i kommandostyrkan.

Dom sover i alla fall riktigt bra i sitt rum nu. Nattningen kan vara svår emellanåt. De har bägge 2 en enorm motvilja till att somna även när de är tydligt jättetrötta. Men när de väl somnat så sover dom riktigt bra. Än så länge har inte båda lyckats sova en hel natt samtidigt nån gång. Men både Rut och Tora har sovit flera nätter var rakt igenom utan ett endaste grymt från ca. 21:00 till 06:30 ungefär. Men varje natt har än så länge 1 utav dom vaknat till någon gång för att vid nästan alla tillfällen somnat om igen efter lite hjälp att hitta nappen. Vi är så enormt glada över detta. Nu väntar vi bara på att dom ska sluta vara så envisa på kvällarna och låta sig somna. Men det lär väl ordna sig. Man kan inte kräva allt på en gång. Inte lustigt att de är lite stirriga. På mindre än 1 vecka har de börjat krypa, klappa och vinka. Det är även övre framtänder på frammarch.

Svante har nu gått sin första vecka på sin nya förskola. Han verkar verkligen stortrivas och vi föräldrar känner oss så nöjda med vad vi hittils sett, hört och upplevt. -"Tänk att jag ska till min nya förskola i morgon igen" är bland annat något han sagt ett par kvällar nu i veckan. Han pratar om snälla barn och flickor med fina namn. Känns mycket tillfredsställande att se honom så glad och nöjd. Nu har även mitt jobb dragit igång igen och snart är allt som det brukar vara. Fast med lite större barn och på ett betydligt bättre ställe. Saknar inte stadslivet för fem öre. Den lilla pendligen är bara ett trevligt avbrott i vardagen och vår omgivning här visar sig bara bli bättre och bättre. Dessutom alldeles ypperligt för drakflygning. Någon gång ibland kan man även stöta på 1 och annan elefant.

-tobias.

Nytt rum och Nya tider

2009-08-07T09:21:00.006+02:00

En vecka in i augusti och endast en helt vanlig helg återstår innan semestern är över och jobbet drar igång igen. Splittrade känslor som vanligt. Jag gillar ju mitt jobb och har inget som helst emot att börja jobba igen. Men att sluta vara ledig är alltid lite jobbigt. Fast det där med att vara ledig är ju helt klart en sanning med modifikation. Jag kan nog helt ärligt påstå att det är mindre slitsamt att vara på jobbet än att vara hemma nu för tiden. Fast det är olika typer av ansträngningar. På jobbet har man alltid något slags arbetsjag att falla in i. Mitt arbete slutar varje dag vid ett visst klockslag och även om jag kan ha saker att styra upp inför kommande dagar osv. så slutar ändå arbetsdagen vid en viss tidpunkt och man kan koppla av arbetsjaget och återgå till sitt egna jag igen.

Här hemma vet man aldrig när någonting tänker börja eller sluta. Vi har målsättningar för det mesta och tankar, planer och funderingar över hur vi ska nå dessa mål. Men om vi lyckas nå dom - det har vi aldrig en blekaste aning om. Den mest lyckade dagen kan sluta i oerhörda kvälls- och nattbestyr. Den mest krävande dagen kan helt plötsligt förvandlas till något som i alla fall påminner lite om det vi en gång mindes som harmoni. I alla fall för en stund. Det är just ovissheten och känslan av att inte kunna ha kontrollen över sin vardag som är så påfrestande. En otroligt tärande situation som stundtals får en att tappa andan och bryta ihop. Men bara för en liten stund. För sen inser man att man har 3 små personer i sin närhet som inte tolererar något haveri i maskineriet. Man måste helt enkelt bara orka med.

Sen det senaste inlägget 24 juli har Tora och Rut slutat äta på natten och flyttat in i sitt nya rum. Svante har helt problemfritt slutat med nattblöja och har under dessa 2 veckor inte ens varit i närheten av en olyckssituatoin. Jag har fram tills natten till idag hållit någon form av nattjour och sovit på en madrass hos flickorna med tanken att kunna förhindra att den ena skulle väcka den andra om de skulle vakna och vara ledsna. Detta har både gått bra och dåligt. Det som är bra är att endast 1 gång har det skett att den ena väckt den andre och situation galenskap uppstått. Det som varit mindre bra är att det möjligtvis varit jag som varit den mest störande faktorn i rummet. När jag igår bestämde mig för att flytta tillbaks in i sovrummet igen blev det den än så länge mest lyckade natten sen rumsbytet. Endast var sin gång vaknade dom till. Och då var det bara att hjälpa dom hitta sin napp och sen klappa om dom lite så somnade dom om direkt. Mycket tillfredsställande. Återstår att se om detta endast var en lyckoträff eller om det kommer hålla i sig.

Avvänjningen av nattmatningen var i alla fall lyckad och inte speciellt dramatisk. Vi lät Rut flytta in i nya rummet först och lät Tora stanna kvar i vårt sovrum. Jag flyttade med Rut och mamman stannade kvar hos Tora. Vi skulle genomföra operation "skriknatt". Detta låter ju hemskt, men det behöver inte vara så farligt faktiskt. Vi fick rådet på BVC när Svante var ca 7 månader och det var så oerhört lyckat för oss alla så vi kan bara rekommendera det. Det fungerar på så sätt att när de nu är så pass gammalt och har uppnått sin matchvikt och egentligen inte behöver äta mer mitt i natten, utan bara vaknar av ren vana. Det är ju ändå så hela deras liv sett ut. Då låter man helt enkelt bli att ta upp han/henne ur sängen när han/hon vaknar och börjar gråta. Istället sitter eller står man hos barnet och klappar, tröstar och försöker få han/hon att somna om igen. Alltså utan att ta upp barnet. Det kan ta sin tid. Ett par timmar kanske. Det kan även ibland behövas 2 eller 3 såna här nätter. För Svantes del tog det 2 nätter. Första natten var han tokledsen i 1 timma och drygt 40 minuter. Den andra natten var han ledsen i ungefär 40 minuter. Sen sov han hela nätter utan problem sen dess. För Tora behövdes 1 natt med 1 och en halv timmas bestörthet. Rut nöjde sig med knappt 1 timma. Sen sov dom kommande nätter utan att vakna - i var sitt rum. Oerhört påfrestande för psyket att inte ta upp och trösta i famnen, men värt varenda sekund. Och när jag tänker på det före och efter har jag svårt att tro att det kan vara någon jättestor skillnad på att bli tröstad i famnen eller att bli tröstad i sin säng. Vi lämnar dom inte ensamma en sekund utan klappar och tröstar hela tiden. Men det är svårt att tänka när man befinner sig mitt i paniken. Det är nåt man måste laddat för innan och sen bara vara galet bestämd.

Nu sover de oerhört mycket bättre än innan, även om de ibland vaknar till och behöver sin napp. Det är inte så att de vaknar när de tappar sin napp för de gör de oftast rätt omgående när de väl somnat. Men när de av någon anledning vaknar till lite så räcker det med att de får sin napp igen och blir lagda lite på sidan så somnar de direkt om igen. Nu när de äntligen får sova själva i eget rum så är störmomenten minimerade, så jag tror nog de snart kommer sova hela nätter utan ens småavbrott. Dom gjorde det när de först sov separerade. Målet är dock att de ska göra det även som sambos. Hur det går återstår att se. Vi har nog varit bortskämda med Svantes underbara sovstatistik. Men vi måste hoppas. Vi har inte råd att tappa hoppet.

-tobias.

24 juli - 8 månader och Rötmånad

2009-07-24T22:35:00.006+02:00

Liksom mjölken i mången kyl har även TvillingTur drabbats av denne rötmånad. Tora och Rut blev idag 8 månader gamla och mycket är pågång. Två frustrerade flickor vars enda önskan är att göra saker som dom ännu inte riktigt behärskar. Men de är pågång. Förbannade över att inte få till krypandet ägnar dom all sin vakna tid åt att lära sig bemästra konsten av att ta sig fram framlänges med armar och ben. Vet inte hur mycket mer träning de kommer behöva, men jag misstänker att dom inom en hyfsad framtid kryper omkring här hemma och utforskar allt möjligt och omöjligt i deras väg. Krypa, resa sig upp och stå är det enda som för tillfället betyder någonting.

Deras nya egna rum börjar ta form. Ikväll flyttar Rut in och mamman hänger med. Tora sover kvar ett par nätter i vårat sovrum tillsammans med mig. På detta sätt planerar vi att lyckas vänja dom att sova hela nätter utan att vakna för att nattäta och då också utan att väcka varandra under denna (misstänkt skrikiga) övergångsperiod. Själv har hjärnan min surnat till lite i denna kvava tillvaro. Bloggen kommer möjligtvis ligga lite lågt ett tag. Men jag misstänker att den kommer igen som vanligt om ett tag. När andan faller på.

-tobias.

Kände efter och tänkte om

2009-07-14T22:09:00.003+02:00

I morse när jag vaknade kände jag att dagens inplanerade utflykt med Svantes gamla malmökompis med pappa inte kändes bra. Eller snarare så kände jag mig inte bra. Inget fel på mig, men inte på humör. För mycket av för lite sömn och för låg i energi. Jag bestämde mig för att dra mig ur och stanna hemma. Känns alltid lite dåligt att göra så. Att höra av sig bara någon timma innan en inplanerad grej och backa ur. Men jag är så glad att jag gjorde det. För istället kunde morgonen bli lite lugnare. Mamman och döttrarna gav sig iväg på deras inplanerade dagsutflykt medan jag och Svante stannade hemma. En lugn frukost och sen var vi liksom sugna på en heldag tillsammans bara han och jag. Snacka om skillnad mot att vara hemma allesammans. Det finns inte en endaste likhet.

Först tog vi en cykeltur till en lekplats jag spanat i en annan del av byn. Där finns en linbana som jag trodde Svante skulle gilla. Rätt gissat. I den gnodde vi i en dryg timma. Sen cyklade vi till ett café och åt var sin glass. Efter detta åkte vi hem och lagade lite mat. Efter maten låg vi i fåtöljen och lyssnade på musik. Svantes senast köpta platta - "Hajar du" av James Hollingworth & Jojje Wadenius. När vi slappat klart tog vi på oss badkläderna och cyklade ner till stranden. Mycket skönt i vattnet och vi låg i och badade riktigt länge. Värmde oss en stund på stranden. Låg och pratade om allt möjligt. Han har ju som sagt så oerhört mycket att berätta. Idag berättade han bland annat om när han och hans mormor varit och badat utanför Ängelholm och sett en jätteliten tant som var brun. Jag undrade om hon var brun för att hon var solbrän? Det var hon inte för hon använde solkräm, svarade han då. Så då var hon kanske från ett annat land tänkte jag? Det trodde han nog. Brun och jätteliten, det var hon, tanten.

När vi väl kom hem ifrån stranden hade resterande familj hunnit anlända. Trötta små systrar lyckades ändå hålla modet uppe under våran kvällsmat. Detta med hjälp av varsitt rån. Det var rånpremiär idag och mycket populärt. Att man kan bli kladdig av att äta kex torde vara en omöjlighet, men alla som har barn vet att så icke är fallet. Detta ledde också vidare till att de somnade oerhört snabbt och odramatiskt ikväll, båda två. Det har inte hänt på väldigt länge känns det som. Dom har båda varit väldigt svårsövda sen rätt lång tid tillbaka. Men ikväll slocknade dom bägge två och sover ännu (3 timmar senare) utan några oroligheter. Vill inte hoppas något om natten, jag vet ju vad som då brukar hända.

Lyckades i alla fall återfinna lite ny energi igen genom att vara lite trist och ställa in redan planerade trevligheter. Vi tar den där utflykten en annan dag och det ser vi fram emot.

-tobias.

Dagar

2009-07-12T22:46:00.003+02:00

Efter två dagar av besök hos vänner har vi idag haft en heldag hemma med lite fixande. Igår var vi hos min vän, tillika Svantes fadder och hade en heltrevlig dag. Svante är mycket förtjust i sin fadder och det blev en hel del fotboll i trädgården plus en massa rullande nedför en liten grässluttning. Enormt uppskattat och han var på ett strålande humör resten av kvällen. I morse när han vaknade var han på lika glatt humör och dessutom fast besluten över att vi just idag skulle köpa en järnvägskorsning med bommar och ljussignaler. Efter lite diskuterande kom vi fram till att han kunde kika i sin spargris och se om han hade råd att köpa en sådan för sina egna pengar. Visst hade han det. Så han och jag begav oss till närmaste leksaksaffär. Väl hemma har han sen spenderat nästan hela dagen med denna järnvägskorsning med bommar och ljussignaler. Tågtokig? Hyfsat.

Som vanligt har vår unge herre en väldans massa att säga och berätta. Ikväll när vi åt kvällsmat berättade han följande: "Om man dricker mjölk efter juice försvinner allt det goda från kroppen. Det är lite tråkigt." Kan ju låta underligt kanske, men det han såklart syftade på var nåt vi pratat om under frukosten då jag inte tyckte han skulle dricka ett glas mjölk efter sin juice då mjölken har förmågan att inte låta kroppen ta upp nyttigheterna från just juice. Är inte någon näringsexpert direkt, men visst är det nåt sånt som händer?

Idag har vi i alla fall påbörjat fixandet med Tora och Ruts blivande rum. De måste få flytta ut från vårat sovrum inom kort. Vi stör varandras sömn alldeles förmycket. Jag misstänker åtminsone att dom kommer sova bättre om de får flytta till ett eget rum. Svantes sömn blev mycket bättre när han en gång i tiden fick sitt första egna rum. Det var ungefär i den åldern som tjejerna är i nu. Helt klart värt ett försök. Men först kräver det som sagt lite fix och nu är vi igång. Det är kul, men tidskrävande. Och tid är ju inget man har i överflöd nu mer. Helt otroligt vad lite man hinner på 1 dag när man har 3 små krabater att underhålla.

Igår kväll försökte jag och min käresta titta på en film. När hon och Svante här om dagen hade varit på biblioteket passade hon på att låna en dvd som verkade bra. Gomorra heter den och handlar om italienska maffian. Den verkade helt klart bra, men kunde vi hålla oss vakna för det? Knappast. Misstänker att när vi nästa gång ska försöka oss på en filmkväll får sattsa på nåt annat. Benny Hill typ, eller något annat översimpelt som går lite för fort och inte kräver så mycket hjärnceller. Svante lånade 5 böcker. Behöver jag nämna att samtliga handlar om tåg?

-tobias.

Energikick x 2

2009-07-10T12:15:00.003+02:00

I onsdags bar det av till Ven. Den uppskjutna utflyktsdagen tillsammans med nyfunna vänner med lika gamla tvillingflickor. Det var faktiskt just dom små tjejerna i vagnen som bidrog till att vi lärt känna varandra. Två omskadade mammor på promenad. Råkar se likheten i den andres vagn. Pratar av sig en stund. Träffas igen. Hittar en ny vänskap. Det kan ju behövas nåt som för en samman för att man ska ta kontakt med en främling. Tvillingar kan ju vara en sak. Trevligt är det i alla fall. Och i onsdags var vi som sagt tillsammans på Ven. En 8 timmar lång utflykt i alla tänkbara väderlekar, bortsett från vinterväder då. Först enorm sommarhetta som plötsligt blåste upp i starka vindar. Detta övergick i små störtskurar som blandade upp sig med varma solkskensstunder. Sen blev himlen kolsvart och sommarens (för vår del) värsta regn- & åskväder gjorde oss alla dyblöta. Efter att tillslut ha hittat skydd för regnet och en plats köpa sig en kopp kaffe avtog sen regnet och vi kunde torka i strålande sol igen på tillbakavägen till färjan. Vädret spelade dock föga roll då hela dagen kändes mycket lyckad och trevlig. Alla var på gott humör dagen igenom. Stora som små. Svante kanske var dagens hjälte som utan varken egen vagn eller ståbräda på systrarnas hängde på hela dagen utan klagan. Några turer på mina axlar blev det förståss.

Igår var det sen dags för mig att debutera en hel kväll hemifrån sen Tora och Rut föddes. Känns galet när man tänker på det såhär i efterhand, men när man är mitt i det känns det inte det minsta konstigt. Kvällarna är svåra att sköta på egen hand, så är det bara. Igår var dock en av Toras faddrar här hos mamman och stöttade upp. Det är en bra lösning istället för att ge sig på någonting som inte känns bra. Själv var jag först och hade ett litet speljobb och sen på en efterlängtad pokerkväll. Vi har ett pokergäng som spelat en kväll i veckan i rätt många år nu. Men senaste året har vi legat i ide. Svante var första barnet som dök upp i denna krets. Sen dess har det dock hänt en del och nu kan majoriteten av oss titulera oss föräldrar. Från ett gäng hopplösa musikhögskolestudenter till ett gäng hopplösa småbarnsföräldrar. Steget är inte så långt som det låter. Igår var det i alla fall åter dags för en drabbning och det var galet efterlängtat från min sida. Och ja... jag vann.

Dagens energinivå är påtagligt många snäpp över vad den brukar vara på. Det behövs inte så mycket, men ett avbrott från vardagen kan göra underverk ibland.

-tobias.

Lyckat värre

2009-07-06T20:57:00.006+02:00

Vilken lyckad dag i Folkets Park vi hade i söndags. Först falafelfest i gräset och sen lite karuseller. Sen var det ju dags för dagens huvudattraktion - själva konserten. Riktigt, riktigt bra. Med små, små medel gjorde James Hollingworth alla rätt. Svante var totalfokuserad på varenda sång. Sjöng med i varenda text. Klappade med på alla ställen där det erbjöds. Och däremellan passade han på att ta några egna små danssteg vid sidan av när hans ben helt enkelt inte kunde låta bli. Själv var jag lika såld och det var nog de flesta som var där oavsett ålder. En gubbe och en gitarr, små smarta sånger och succé.

Tora och Rut har även dom haft en bra helg tror jag. Dom gillar verkligen att sitta i vagnen och kika runt på allt som rör sig omkring dom. Dom är så oerhört nyfikna på allt dom ser eller hör. Man kan inte ens småtrumma lite med foten under middagen utan att Rut ska checka läget under matbordet. Och när man sätter eller lägger dom någonstans på golvet så är dom genast och krafsar med sina små fingrar på närmsta spännande tapet, papperskasse, väska eller vad som nu finns till hands. Mycket som rör sig i deras små huvuden nu mer. Inte så konstigt att det är oroligt emellanåt. Linda uttryckte det bra i en kommentar till ett av mina inlägg för ett par dagar sen "...det blir en tombola i hjärnan". Alla intryck och lärdomar blir liksom för svåra att sortera och reda ut. Det lägger väl sig det med i sinom tid. Just nu sover de i alla fall, alla 3. Det kan man glädjas åt.

-tobias.

James Hollingworth

2009-07-04T22:58:00.005+02:00

I morgon söndag är det dags att gå på konsert. Hela familjen plus mormor och lite goda vänner ska inta Malmö Folkets Park för att avnjuta lite livemusik med James Hollingworth. Denna man som tillsammans med Karin Liungman gjort barnprogram i radio och TV och släppt ett knippe underbara plattor. De skivor som rullar varma hemma i vår familj är "Djurens Brevlåda" och "Barnlåtar". Svante och vi föräldrar är helt sålda på detta underbara 70tals-sound (det är nåt alldeles speciellt med trumspelet från den tiden) och skivorna är proppfyllda med grymt svängiga och bra låtar för stora och små. Välskrivet, välarrangerat, välspelat och välsjunget. Kort sagt - Grymt bra.

Hur det hela utspelar sig 2009 live i Folkets Park återstår att se i morgon. Men jag ser fram emot det väldigt mycket. Har ni aldrig lyssnat på dessa skivor är det banne mig dags. De finns att hitta på Spotify om du söker på James & Karin.

-tobias.

Fortsatt värmebölja

2009-07-04T13:00:00.004+02:00

Hettan ger sig inte. Varken den sommaren åstadkommer eller den inneboende hos Tora. Febern har dock sjunkit idag och vi hoppas väl att den är på väg att försvinna helt enkelt. Känns svårt att bli av med feber när det är så enormt varmt både ute och inne.

Värmen gör det såklart svårt för flickorna att sova. Igår kväll kunde dom bara inte somna. Rut somnade inte alls medan Tora först lyckades men sen vaknade och vägrade somna om. Ett herrans liv var det på de små, minst sagt. Men sen trollbands dom helt plötsligt av Tomas Ledin på TV. Märklig man att trollbindas av, men skönt för oss med lite lugna barn en stund. Ett tag hade dom dessutom det väldigt trevligt tillsammans i Toras säng. Ett minipyjamasparty i kvällsvärmen helt enkelt.

Idag har Rut svalkat sig en sväng i den lilla uppblåsbara plaskpoolen ute gräsplätten. Tora var så trött just då eftersom hon inte lyckades sova någonting på förmiddagen så hon fick nöja sig med att rulla omkring på filten intill. Hon får ta sig ett "svalkande" dopp i eftermiddag istället. Lite svårt att ensam ha koll på båda 2 samtidigt i vattnet med. Sålänge dom sitter snällt och inte vippar omkull är det ju en sak. Men om bägge 2 börjar vingla omkring blir det nog lite värre.

Svante fortsätter att roa sig kungligt hemma hos sin mormor. Idag skulle dom ut på båtutflykt. Som en sann turist skulle han ut på båtsightsing på Rönne Å. Misstänker att det är uppskattat. Får ta ett snack med honom på telefon sen ikväll och se vad han säger. Imorgon kommer han hem och då ska vi på konsert i Malmö Folkets Park. Det blir grejer det.

-tobias.

Dubbel Hetta

2009-07-02T22:28:00.002+02:00

I morse vaknade vi och fann Tora med knappa 39 graders feber. Stackars liten, i denna sommarhetta ska hon även behöva drabbas av inneboende överhettning i form av feber. Alvedon gör dock livet så mycket lättare och har hjälpt Tora till att ha en rätt bra dag ändå. Men trötta små tjejer har sovit lite mer än de annars brukar göra. Febern bidrog dock till att vår planerade utflyckt till Ven tillsammans med goda vänner fick ställas in. Kändes såklart tråkigt, men kanske var det bra med tanke på hur oerhört varmt det varit ute idag. Antagligen skulle det varit lite väl varmt för barnen med en sådan utflyckt den här dagen.

Istället frågade vi Svante om han ville åka och hälsa på sin mormor i några dagar. Det har han längtat efter en tid nu. Det ville han verkligen och efter att han pratat med henne i telefonen och bestämt att han skulle komma var han på ett sånt underbart strålande humör. Han bara gick omkring och småsjöng och såg omåttligt nöjd ut. Härligt att se. Han berättade glatt i telefon att hans pappa kunde köra honom i bilen då han själv inte har nåt körkort. Söta Svante, han fick oss att gråta av skratt igår kväll när vi satt och åt kvällsmat. Minns inte längre vad han sa just då, men han var verkligen i toppform. En riktig skojare är vad han är. Självklart sitter vi nu här - pappan och mamman och saknar honom då han inte är hemma. Samtidigt tycker vi det är så fantastiskt kul att veta att han är iväg och har det riktigt bra på egen hand. Han var till och med lite ivrig att jag skulle åka hem igen efter jag lämnat honom i förmiddags. Innan jag begav mig tillbaks till hemmet han vi dock pumpa upp den lilla poolen. Det lär nog badas en del i helgen kan jag tänka mig.

Själva ska vi försöka få lite ytterligare fixat här hemma medan vi endast har 2 små rackare att ha koll på. Återstår att se hur många myrsteg vi hinner ta denna omgång.

-tobias.

Svettigt och bra

2009-07-01T22:53:00.004+02:00

Heta dagar på sistone. Oerhört varmt och somrigt. Dagar som vi spenderat här i hemtrakterna tillsammans med olika personer på besök. Först hade Svante 2 dagar med vänner på besök. "Gamla" vänner från Malmö och hans gamla förskola. Ena dagen Ludvig med pappa. Andra dagen Selma med mamma. Och det har sannerligen lekts kan jag säga. Sen 1 dag med farmor, farfar och kusin. Så Svante har haft händelserika och roliga dagar. Det känns bra.

Tora och Rut slåss mot värmen. Mest under nätterna. Vi hoppas i alla fall att det är värmen som stör sömnen. Tora sover bättre än Rut och när hon vaknar till går hon oftast snabbt natta om genom att ge henne sin napp. Rut har det dock jobbigare. Hon vaknar ett par gånger under kvällen och ett par gånger under natten och är störtledsen direkt. Från sovande läge till förkrossad. Jag fattar inte riktigt hur det går till? Undrar vad det är som stör. Kan det vara drömmar redan nu? Jag minns inte riktigt när sånt börjar dra igång. Rut är ju faktiskt mer på hugget än Tora under dagarna. Rut rör sig mer, undersöker mer och är känsligare än Tora rent allmänt. Likaså vid läggning så somnar Tora mycket lättare än Rut nu för tiden. Förut var det tvärt om. Precis innan hon just ska till att verkligen somna blir hon tokledsen och bara störtgråter. Man kan riktigt se att hon kommit till ro och börjar andas lite mer stilla och så vänder det blixtsnabbt till detta panikgråtande. Nån som känner igen sig, några tips?

Som tur är är dom ju väldigt glada också de små. Älskar att sitta och greja på golvet. Helst i Svantes rum tuggandes på nån rälsbit från Brio. Köket går också bra. Grävandes i sin hink med leksaker. Något mjukt liggandes bakom dom kan fortfarande kännas tryggt att ha, men oftast fixar dom det riktigt bra nu för tiden.

Svante är mycket förtjust i sina småsystrar. Tur är väl det. Snart kommer utmaningen när de börjar krypa. Undrar om dom kommer vara lika välkomna in på hans rum då? Vi har i alla fall planerat för ett grindinköp.

-tobias.

Tankar på vädring

2009-06-27T20:27:00.002+02:00

Hur har ni det? Jodå, det är väl rätt tufft faktiskt, för tillfället. Jaså...? Mm, det är så oroligt och upp & ner med tjejerna. Ena dagen helt OK, men sen kan det vara 4 dagar total kaos. Och så storebror som bara får stå ut med alltihop, helt chanslös att ta plats och få tid bara för honom. Har så oerhört dåligt samvete över det. Sen är tjejerna så fruktansvärt skrikiga nu. De skriker helt galet mycket och sjukligt starkt så man emellanåt håller på att fullständigt gå sönder. Att man heller inte har sovit sammanhängande mer än högst 4 timmar sen 7 månader tillbaka gör ju inte situationen enklare. Hehe, OK, men... visst är det kul, dom är ju så söta. Du ska se vad roligt dom kommer ha tillsammans sen...

Just så låter det väldigt ofta när man pratar med folk rent allmänt. Och jag vet inte hur man ska reagera. Jag vill minst av allt vara en gnällig småbarnsförälder som verkar ingå i en tävling om vem som har det värst. Jag gör mitt yttersta för att se de ljusa i tillvaron och är utan tvekan oändligt lycklig över min älskade familj. Men när någon frågar hur man har det och man för en gångs skull ärligt vädrar sin livssituation känns det rätt frustrerande att få ett "Hehe, OK, men... visst är det kul..." till svar. Hörde du inte vad jag sa? Lyssnar du inte? Eller vill du egentligen inte alls veta, utan var det bara nåt du sa? Det är inte något speciellt svar jag är ute efter. Inte något direkt ömkande heller, men ett svar som är helt bak och fram känns så totalt fel. Vad är det för fel på "mm, det låter tufft" eller vad som helst annat som i alla fall är medhållande?

Livet har sina olika stadier och var sak har sin tid. Just nu är det familj, familj, familj och jobb. Inget jag är ledsen över eller ogillar. På det stora hela är jag snarare glad och känner mig lyckligt lottad. Men vad man än gör i sitt liv är det ju inte alltid man tycker det stryker medhårs och friktionsfritt?

-tobias.

Vad ska du bli när du blir stor? del 2

2009-06-25T21:43:00.005+02:00

När jag blir stor ska jag bli vuxen och pappa och så låter det "wrrrhwrrh..." när skägget växer.

Det är såklart Svante som har bjudit på lite av sina tankar igen. Jag misstänker att ljudet när skägget växer är inspirerat från rakapparaten. Jag vet inte? Fint ändå att han har mig med i sina tankar när han funderar framtiden.

En annan överraskning gällande Svante är att han tydligen fått upp ögonen för slap stick-humor. Här om kvällen var jag inne på toaletten och ropade på att Svante skulle komma för att borsta tänderna. Då kommer han utspringande från sitt rum och springer med flit in i garderobsdörren intill toalettdörren och flinar glatt för sig själv och säger "oj, fel dörr". Sen återupprepade han sitt nummer några gånger genom att glatt springa in i den stängda garderobsdörren. Undrar just vad han egentligen ska bli när han blir stor?

-tobias.

24 juni - 7 månader

2009-06-24T21:02:00.004+02:00

Idag har alltså våra små flickor blivit 7 månader gamla. En ganska labil period i deras liv känns det som. Ena stunden glada som bara den och sover gott hela natten. Andra stunden hysteriskt ledsamt och enormt mammigt, vaknar 5 gånger per natt. Vi vet aldrig vad som väntar. Påfrestande på många sätt. Väljer vi att se på de positiva bitarna så händer det mycket i utvecklingen som visar på en ljusare framtid. För det första så har de ju bevisat att de klarar av att sova en hel natt utan att ens vakna till och gny. För det andra så sitter dom bättre och bättre vilket ger dom en roligare dag, då de kan vara mer sociala och ha bättre koll på läget runt omkring. Dom har roligt åt varandra och skrattar ofta tillsammans. Ibland känns även som de försöker trösta varandra när den ena eller andra är ledsen. Fast det kanske mest är något vi bara önskar se. De äter bra och tycker för det mesta att mat är gott. Att dricka vatten ur pipmugg är riktigt gott och kul. Allt oftare lyckas dom själva styra muggen rätt och få i sig en slurk.

7-månadersdagen firades väl kanske inte med nåt pompa och ståt, men en sväng på stranden hann det bli. Premiär dessutom, för Tora och Rut alltså. Svante och jag badade och badade medan familjens tjejer tog det lugnt på stranden under skuggan av vagnens paraply. Svante fullkomligt älskar att bada här. Han vill aldrig gå upp ur vattnet. Som tur är lyssnar han fortfarande på mig och följer ändå med upp när jag tycker det är läge för det. Tycker inte han ska vara mitt i solen hur långa stunder i sträck som helst. Hans soldräkt som vi köpte förra sommaren är som försvunnen. Vi hittar den inte. Någonstans måste den vara annars får vi köpa en ny och även var sin till tjejerna. Så himla bekvämt att ha en sån på barnen och slippa tänka på farlig UV-strålning. Svante var även mycket nöjd i sin dräkt förra året, så det var liksom bara plus med en sån.

Gårdagen bjöd också på bad för min och Svantes del och sen minipicknick med glass och jordgubbar hemma på gräsplätten. Den må vara liten, men det är ändå en gräsplätt utanför vår altan. Vet inte vad det är det där med att ha sin egen gräsplätt. Men så gott som alla man pratar med om att man flyttat ställer genast frågan: då har ni väl en trädgård då? När man då svarar nej, kommer följdfrågan: men en gräsplätt har ni väl i alla fall? Och det har vi ju faktiskt och den är dessutom riktigt trevlig att ha. Vår lilla gräsplätt. Svante passade på att vila lite där under parasollet. Sen dök granntjejen upp och de lekte först i hans minitält (på vår lilla gräsplätt) och sen hemma hos henne. Det känns så himla roligt.

Ikväll är Rut åter igen lite labil och vaknar om och om igen. Otröstligt ledsen och med gråtsvullna ögon. Hon är så oerhört mammig just nu. Ser hon sin mamma gå förbi lite på håll kommer tårarna som på beställning. Stackars liten.

-tobias.

Varning för levande barn

2009-06-22T23:16:00.002+02:00

Undrar just när våra små tjejer kommer börja krypa. Det kommer nog ta ett tag till, men jag misstänker att de kommer ta sina första kryp lite tidigare än vad Svante gjorde. De verkar liksom mer pågång. Svante föddes en månad tidigare på året än sina systrar. Om jag minns rätt så väntade han med krypandet till precis efter sommaren, eller i alla fall i slutet av sommaren. Jag hoppas nog att Tora och Rut inte sätter igång att röra på sig mer än de gör förens sommaren är någorlunda över. Allt blir så mycket lättare så. Två små flickor krypandes åt var sitt håll på en sandstrand vid havet - känns lite jobbigt. De får gärna vänta tills åtminstone badsäsongen är över.

Som det är nu ålar dom omkring här hemma på golvet bäst dom kan. Rut ålar mest. Mest baklänges. Om man lämnar henne obevakad för en stund och sen inte hittar henne är det bara att leta i hörnen. För det är alltid där hon tilllslut hamnar.

-tobias.

Midsommarhelgen

2009-06-21T22:10:00.004+02:00

Med bil, ledighet och midsommar blev det en riktigt trevlig helg i Ängelholm med omnejd. Vi avslutade helgen med en utflykt till Kullens Fyr med picknick och en utsikt som inte går av för hackor. Barnen var på topp alla tre. Likaså föräldrarna och mormodern. Av någon anledning är det ju så galet gott att äta utomhus i fint väder på en filt. Vilken macka som helst får ju gourmetklass.

Tora och Rut har börjat bli riktigt duktigt på att sitta. Visst, rätt vad det är så faller dom åt ena eller andra hållet, men ändå. Så länge dom faller framåt så blir det ju mjukt och bra. Värre med bakåt. Fast på mjuka underlag spelar det ju ingen roll. Sitta i stora sängen hemma är till exempel hur kul som helst. Såhär på en gräsmatta på en filt funkar också rätt bra. Glada var dom i alla fall.

I lördags tog vi en sväng till Ängelholms järnvägsmuseum. Svante dyrkar det stället och nu när jag själv fått äran att hänga med så förstår jag varför. Han är ju tågtokig, men även jag som inte är riktigt lika frälst på ämnet tyckte det var riktigt kul. En massa fina saker att titta på, pilla på och läsa på. Den riktigt stora modelljärnvägen med tillhörande filmvisning slukade Svantes uppmärksamhet till 100%. Han satt med ögon stora som tefat helt still och bara sög in allt han såg och hörde. Han har varit där några gånger förr med sin mormor och vid 1 tillfälle såg han visst den film- och tågvisningen 5 gånger.

Nu är man lite småtrött och hoppas på en lugn natt med mycket sömn. Det är så upp och ner det där med tjejernas sömn. Vissa nätter sover dom jättebra hela natten medan vissa nätter är rena kaoset. Tror nog att alla kan räkna ut hur pigg i huvudet man är runt halv 5-tiden efter en natt med omnattning ungefär varje timma från tolvslaget och framåt. Och när dom dessutom ibland verkar känna sig helt nöjda med sovandet och vägrar somna om efter kl 5 på morgonen, då vill man ju bara sprängas. Tur att det inte är så varje natt. Längtar såå efter att det ska stabilisera sig på riktigt. Tycker vi är värda lite riktig nattsömn nu ett tag.

-tobias.