Ledighet och inte så lata dagar

En veckas ledighet har aldrig suttit bättre. Fast med 3 barn, varav 1 haft 4års-kalas vet i sjutton hur mycket ledigt det egentligen har varit. Men ledigt från jobbar-jobbet har det i alla fall varit och det är inte illa det.

Svante har som sagt haft kalas och släktbesök och allt vad det innebär med att fylla 4. Han verkar mycket nöjd med hela grejen och numer äger han en smärre förmögenhet investerat i tågprylar. Den dagen han bestämmer sig för att sälja av sin samling blir han en rik liten man.

Tora och Rut har vuxit så mycket det sista. Det är full fart hela dagen lång. De sover för det mesta rätt bra nu för tiden. Men hjälp vilken fart de har när de är vakna. Rut klättrar på allt som går att klättra på. Alltifrån en bok liggande på golvet till lägre bord och stolar. Nästan maniskt ger hon sig på uppgiften att ta sig upp på allt som kommer i hennes väg. Det kommer bli oerhört svettigt när hon börjar gå. Vilket nog inte lär dröja så länge till känns det som.

Tora tar det något lugnare. Hon klättrar också, men inte fullt lika mycket. Hon är mer ivrig i att peka på allt hon ser och brista ut i ett totalt hänfört "titta" eller "titta här". Hon har ett sådant titta-runt-behov att hon knappt kan komma till ro när hon ska sova. Även om ögonen går i kors av trötthet.

Här om dagen hade vi på en konsert-DVD med allas vår så äskade Winnerbäck. Svante studerade noga alla instrument och Tora och Rut visade tydligt vilken plats de kommer ha i publiken den dagen de är stora nog att vara med på riktigt. Dagen efter kommenterade Svante att hans BRIO-färja också har ett ankare målat på sig. Vadå också?, undrade jag. -Ja, som Lars Winnerbäck har, sa Svante. Han fick förövrigt en riktig gitarr i 4års-present (Svante alltså), så snart ska vi börja lira tillsammans han och jag. Det blir grejer det.


-tobias.

24 oktober - 11 månader

Även om bloggen har gått ifrån svårt haltande till stendöd den senaste tiden så måste ju åtminstone flickornas 11-månadersdag uppmärksammas. Hu, snart är dom 1 år. Mitt livs hittills mest prövande år. Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om. 1000-tals funderingar, men på tok för få formuleringar. Antagligen en kombination av för mycket i huvudet i förhållande till energi. Tråkigt tycker jag. Men samtidigt svårt att hitta någon motivation till att få ut nåt i skriftlig form.

Har haft målet att hålla TvillingTur vid liv tills tjejerna fyllt 1 år. Hade dock tänkt mig att jag skulle hålla igång rätt så aktivt hela tiden. Nu verkar de sista månaderna hållits vid liv endast med hjälp av respirator vilket känns misslyckat. Inget är tråkigare än en ouppdaterad blogg. En ouppdaterad blogg är till och med tråkigare än en blogg som endast går ut på att visa foton på vad man klätt sig i under dagen - vilket är utan tvekan det näst tråkigaste i bloggsammanhang. Så om inget mirakel sker, eller om inspirationen inte slår ner som en blixt så kommer TvillingTur endast återstå ytterligare en oinspirerad månad till och sen läggas ner. Eller så tar den ett lite längre break och återuppstår till jul när jag går på föräldraledighet och lägger jobbet åt sidan i drygt 7 månader. Kanske kommer motivationen åter då. Eller så visar det sig att föräldraledigheten innebär noll chans att sitta vid en dator över huvud taget. Vi får väl se.

I skrivande stund har klockan gått över 00:00 och dagens datum har plötsligt blivit 25 oktober. Detta innebär något helt annat. Något lite fantastiskt. I alla fall för oss här hemma. Svante fyller 4 år. Detta har firats idag med lite vänner från trakten och kommer firas i morgon av släktingar från olika håll. Lördagen var intensiv och jag misstänker att söndagen kommer gå loss rätt bra den med. Lördagen började dock med en överraskningspresent. Ett besök på brandstationen tillsammans med vår granne som är brandman. Mycket lyckat. Svante fick provsitta både 1, 2 och 3 olika brandbilar både framme vid ratten och i baksätet. Han fick även hålla vattenslang, prova brandhjälm, testa ficklampor och titta på alla olika verktyg som brandbilarna är utrustade med. Stooora ögon och allvarlig min på vår lille kille. Det besöket kommer han nog minnas ett tag tror jag. Avslutar med ett litet collage från brandstationsbesöket.


-tobias.