En helg i raketfart

Söndag kväll, igen. Veckorna går rysligt fort ibland. Speciellt en sån här vecka när hela helgen varit fullbelagd med en massa saker. I lördags var jag iväg hela dagen och spelade in. Jag och en kollega på jobbet har slagit oss ihop och håller på med en inspelning som börjar kännas riktigt trevlig. Fast det tar enormt lång tid att få någonting klart nu för tiden. Det finns ju liksom nästan ingen tid över till sånt. Sakta men säkert börjar det nu i alla fall låta lite fint om vår musik och det ska bli kul när inspelningen är så pass färdig att den kan bli offentlig. Om nån månad kanske?

I förmiddags var jag iväg och hade ett gitarrkomparjobb. Det är ett roligt extraknäck. Spela tillsammans med begåvade musiker och dessutom tjäna pengar på det. Stimulerande. Sen, väl hemma igen strax efter lunch så var det frugans tur att åka och jobba. Så vi har inte sett mycket av varandra denna helg. Så kan det vara ibland. Istället har vi haft solotid med barnen och det är inte fy skam det heller. I eftermiddags var vi ute och skottade snö jag och Svante. Tora och Rut var också med. Tora ägnade mesta tiden till att leka staty, medan Rut gjorde motsatsen och försökte ta sig så långt hemifrån hon kunde innan hon blev tillbakaburen. Efter snöskottningen grävde vi ner Svante i snön. Det var skoj tyckte alla. Sen kändes det som att det var dags och gå in och tina upp igen.


Jag vet inte hur många gånger Rut hamnade i den här positionen idag. Men inte en sur min för det. Snarare tog hon det som ett perfekt tillfälle att smaka lite på snön. Skillnaden på systrarnas upptäckarådra, nyfikenhetsbegär eller äventyrslusta är många gånger tydlig. Ruts overall var inte direkt torr efter dagens utepass. Toras däremot såg knappt ut som den varit utanför dörren. Men när det kommer till inomhusklättring då är det inget fel på Toras initiativförmåga. Hur många gånger per dag ska man behöva hämta ner en drygt 1 år gammal tjej från hörnbord egentligen?

-tobias.

Ett lätt beslut

Den besökande farmodern tog idag Svante till dagis. Väl framme möts dom av en massa overallbeklädda barn och en fröken som lotsade ut barn på barn från avdelningen. Anledningen var att ett barn hade börjat kräkas där inne strax innan. Vinterkräksjukan - Stanna hemma ni som kan. För alla andra är det utedag som gäller. För vår del var valet ganska lätt. Svante och farmor vände på klacken och gick hem igen. Har man möjligheten att välja mellan att vara hemma några dagar nu med friska barn eller några dagar lite senare med kräksjuka barn så är valet mycket enkelt. Tack för att det hela bröt ut innan vi hunnit lämna vår lille klimp. Jag tror det besparade oss mycket tråkigt.

Istället har vi haft en jättefin dag hemma allihop. Inte mamman förstås, hon har fullt upp med att komma tillbaks till sitt jobb efter ett och ett halvt år därifrån. Med besök i huset blir dagen aldrig tråkig. Alla barnen kör rätt så hårt på charmoffensiven och det mesta går så lätt så lätt. Ska bli intressant att se hur morgondagen kommer se ut. Nu när farmorn sitter på tåget hem kanske vardagstristessen kryper sig på igen. Eller inte? Det ska som sagt bli kul att se. Hoppas såklart på en finfin dag hemma med alla 3 imorgon igen. För något dagis för Svantes del, det blir det inte.


Här sitter Rut till vänster och Tora till höger på sina små stolar som dom älskar att klättra upp och sitta på. Inte lika kul att bara nästan kunna klättra ner igen. Det resulterar oftast i att de står och gnäller tills man hjälper dom, eller att de landar på backen med näsan först. Men upp är kul att klättra. Rut har även klätt sig stiligt i en liten rosa ryggsäck och håller ett fast grepp om en erövring från storebrors rum - ett kalejdoskop.

-tobias.

Skojare

Glada och busiga. Så har systrarna varit idag. Och brodern med för den delen även om han varit på dagis halva dagen. Barnen har sin farmor på besök och sånt livar ju alltid upp. En ny person att skoja med helt enkelt. Det roliga tycker jag är att det är Tora som har varit mest på skämtarhumör. Det brukar vara Rut som spexar mest och Tora som söker ett knä att sitta i och en famn att bli buren i. Men idag har Tora skrattat och stått i hela dagen. Rut har också varit på ett riktigt gott humör, men Tora har liksom legat i täten. Skönt att se att det inte alltid är Rut som kör på och Tora som hänger med. Det kan alltså även vara tvärt om.

Vi har hållit oss inne nästan hela dagen då det är någon form av en lindrigare snöstorm här. Det har inte blåst några stormvindar i våra kvarter idag dock, men det har snöat rejält hela dagen. Vi tog oss dock ut allihop för att hämta Svante på dagis. Snön yrde omkring oss och det blåste tillräckligt för att det inte skulle vara bara njutbart att vara ute. Det räckte gott och väl med utetid denna dag för de små. Fast de stördes inte så märkbart av snöyran. Jag trodde nog dom skulle bli betydligt kinkigare. Men overallerna var väl knäppta och luvorna på. Så eskimåkostymen gjorde väl sitt.

Dom leker med varandra mer och mer för varje dag nu. Det är härliga stunder när de finner sig till ro på egen hand inne på sitt rum. När de gör det försöker jag låta dom vara i fred så länge det går och inte störa dom. Så hör man hur dom skrattar och tjoar tillsammans och man bara måste smyga dit och se vad de sysslar med. Bland annat så har jag sett dom rulla omkring på sin lurviga matta för att ibland krocka med varann och brista ut i skratt. Jag har även lyckats se hur Rut sittandes kittlade Tora (som stog upp) genom att knipa henne i låret och samtidigt låta nåt i stil med bhaaäää..... Tora skrattade så hon kiknade. Det är ren lycka att se dom så tillsammans.


Ett evigt spexande nu för tiden. Och hittar den ena på något så dröjer det inte länge förens den andra hänger på. De har givetvis börjat göra high five med varann. En sak som när det kommer till vuxna kan kännas rätt krystat och oftast rätt fånigt. Men våra 3 små gryn dom älskar det och tvekar inte en sekund när det kommer till att klappa näven...

-tobias.

Medvetenhet

Det känns som om Tora och Rut har börjat förstå så otroligt mycket mer nu för tiden. Som om de har en mycket tydligare bild av hela sammanhanget. Att det ena ger det andra och att de själva kan påverka sin omgivning på ett sätt som de tidigare varit helt omedvetna om. Och det känns som denna utveckling har gått i raketfart. Tanken på att man skulle fortsätta att utvecklas i samma hastighet hela livet är rolig. Snacka om att det skulle få delas ut ett och annat nobelpris eller liknande utmärkelser till alla genier som skulle finnas överallt. Fast å andra sidan skulle väl ingen uppmärksamma det hela eftersom det skulle anses som fullkomligt normalt.

Härom kvällen när jag tog fram nytvättade pyjamasar till tjejerna lät jag Tora välja vilken hon vill ha. Hon valde den ena och fick den på sig. Rut fick ta den andra. Strax efter satt vi vid matbordet och någon av oss kommenterade att Tora hade på sig den pyjamas som Rut brukar ha. Då tar Rut på Toras pyjamas för att sen peka på sig själv som att bekräfta vad vi just sagt. Det kanske inte känns som nån storslagen handling, men det var så tydligt att hon lyssnat på vad vi pratat om och att hon faktiskt begripit alltihop. Och att hon faktiskt förmedlade det vidare till oss. Det är ändå något nytt och rätt så avancerat. Inte alls i stil med "var är lampan?" och så pekar hon på lampan. Det här är ändå lite mer än så.

Vi kan också be dom lägga saker på något visst ställe och så gör dom det. Inte alltid, men ganska ofta. Eller be den ena att ge någonting till den andra och sen se hur det faktiskt också sker. Glädjen hos tjejerna när de märker att de förstått rätt och lyckats göra det man bett dom om är väldigt tydlig. Rut blir så glad över sina egna lyckade prestationer att hon ofta bjuder på en liten steppdans till fnisset. Både Tora och Rut har även fått kläm på namnet Tora. Fast det låter mer som Ovah när de säger det. Tora säger det ofta och pekar på sig själv. Rut ropar gärna på sin Ovah när det är nåt hon vill visa. Sött som socker. Vi har dock aldrig hört något ens i närheten av Rut. Lite överraskande kan jag tycka. Nåt i stil med Ut borde de väl kunna klämma till med?

-tobias.

Smoothie & Sugrör

Just nu är det bästa som finns att få dricka nymixad smoothie med sugrör. Det uppstår en salig stämning i köket och aldrig är de så tysta, koncentrerade och nöjda som just då. Och aldrig är det sådana högljuda protester som när det underbara tagit slut och det är dags att duka av. Det fina i kråksången är att hela kalaset bara består av nyttigheter. Så man behöver ju inte snåla av den anledningen.

-tobias.

Skitsnack

Redan innan frukost börjar tydliga tecken visa sig att Rut behöver bajsa. Efter frukost dröjer jag lite extra med att gå iväg med dom och handla så hon får chansen att hinna göra vad hon ska. Ingenting händer. Vi går ut och hinner hem igen utan att hon hunnit utföra sina behov. Fortfarande tydliga tecken på att det är dags. Det liksom osar. Vi fixar mat och äter. Jag låter dom springa omkring lite efter maten för det brukar alltid hjälpa lite. Men självklart ingenting i blöjan. Det är dags för middagslur så jag byter på dom till nya blöjor. Sen tar det väl inte ens 1 minut så har Rut nya blöjan full. Varför är det alltid så?

Kanske av samma anledning som att jag själv inte finner något som helst nöje i att sätta mig ner i godan ro på en inte helt fräsch toalett? Klart man vill skita snyggt.

-tobias.

Luchrapport

Åter i vardagen på riktigt. Svante tillbaka på dagis och allting är som det brukar så här i vardagslunken. Han var glad när vi pulsade dit i pulkan i morse. Glad när han vinkade i alla fönster när jag gick. Han gör nämligen det varje morgon. Han vinkar i alla fönster längs de 3 sidor av huset som vi går längs när vi lämnat honom. Ibland har han en smått manisk blick för att fort hinna till nästa fönster och vinka där med. Själva springandet mellan fönsterna är mycket viktigare än själva vinkandet. När vi väl vinkat vid sista fönstret ser han alltid helnöjd ut och beger sig in i lekrummet för att börja sin dagisdag på riktigt. Själv ser man antagligen lika glad ut när man spatserar vidare där ifrån.

Det är lite svårt för systrarna att få sova tillräckligt länge på dagen när storebror är hemma. När tjejerna sover vill man ju passa på att göra någonting extra kul med Svante. Deras rum ligger vägg i vägg och det är väldigt lyhört. Och man kan ju inte leka och ha skoj samtidigt som man hela tiden ber honom att försöka vara tyst. Eller visst kan man, men det känns ju helt fel. Schhhh... skratta lite tyst. Och tjejerna kan visst sova med ljud omkring sig men vaknar ändå till lite för lätt när det kommer plötsliga höga ljud som t.ex. uppspelta skratt eller legobackar som vänds upp och ner. Så är det ju bara. Men idag hoppas jag dom kan få sova sina 2 timmar för då är dom som allra goast när de vaknar. Fnissiga och nöjda.

I natt kände jag mig aldrig trött. Det var som om all sängliggande tid under kräksjukan hade gett mig ett överskott av sömn och nu kunde jag inte sova. Efter ett tag var det bara att gå upp. Jag satt och rensade lite bland en massa bilder i datorn och så gick jag och la mig vid kl 2 igen. Låg fortfarande och snurrade. När jag väl börjat bli trött då vaknar Rut. Det gör hon så gott som aldrig nu för tiden. Hon måste haft en mardröm eller nåt liknande för hon var hemskt upprörd och hade jättesvårt att komma till ro igen. Så när hon väl somnat om på riktigt var klockan nästan halv 5 och hela natten hade nästan gått. Sjukt segt att ta sig upp när klockan ringde vid halv 7. Det blev lite stressigt, men vi kom ändå iväg till slut och nu är allt precis som vanligt igen. En helt vanlig dag. Skönt.

-tobias.

Pappanöjd

En dag hemma själv tillsammans med sina 3 små frön borde kunna kännas väldigt lång och påfrestande. Det kan den säkerligen göra någon gång, men inte idag. Det händer ju någonting precis hela tiden och då går ju tiden faktiskt rätt så fort. Och jag vågar nästan inte tänka på att klockan bara är 19:45 och alla barnen sover trots att jag fortfarande är ensam hemma med dom. Men på något sätt kan det många gånger vara lättare och mindre problematiskt att vara ensam i stöket. Då har man ingen att passa över till eller någon som man tänker borde kunna göra det som ska göras. Man vet att det som ska göras måste göras av en själv och ingen annan. För annars blir det inte gjort. Har man då lite tur och inga större katastrofer sker på vägen så behöver det inte vara så svårt. Dagen har varit klart över förväntan och jag är riktigt nöjd med mig själv. Så där nöjd som en mamma inte riktigt verkar ha så lätt för att vara. Det stämmer såklart inte. Inte på alla mammor. Och kanske inte ens på någon mamma. Men många gånger upplever jag det som att mammor tenderar att ställa högre krav på sig själva än pappor. Dessutom upplever jag att samhället i sig ställer betydligt högre krav på mammor än på pappor. Dumt på många sätt. Men det är nog så det ligger till. Än så länge.

Jag är i alla fall nöjd eftersom vi har haft en bra dag tillsammans vi fyra. Vi har lekt, ätit, läst och 2 av oss vilat. Vi har varit ute och lekt i snön - vilket många gånger kändes som ett riktigt puckat projekt att ro i land på egen hand, men som ändå mest var riktigt kul. Svante är en underbar storebror som bland annat satte sig och läste för småsystrarna på deras rum medan jag diskade efter kvällsmaten. Han visar mycket hänsyn vår lille kille och jag hoppas att vi ger honom tillräckligt med uppskattning för bara den han är också, även som Svante utan epitetet storebror.

De två senaste dagarna har både Rut och Tora stått på näsan. I bägge fallen i mitt umgänge. Igår lyckades Rut halka över mitt knä medan vi klädde på overallen så hon dunsa i golvet rakt på näsa och mun så det började småblöda. Idag föll Tora sådär långsamt som barn faller ibland - också iklädd overall, vilket gjorde att hon inte lyckades ta emot med sina händer. Detta skedde rakt i backen utanför vår ytterdörr i väntan på att jag hjälpte Svante med skorna. Hon fick såna där typiska "slagit-i-backen-röda-märken" i pannan och på näsan. Visst blir de ledsna när det händer, men det går över väldigt fort som tur är. Men man känner sig så dum när de slår sig mitt framför en utan att man lyckas förhindra det. Men är det något jag insett nu så är det att det kommer bli betydligt fler blåmärken och blödande näsor med dessa två tjejer än vad vi upplevt med Svante. Misstänker att de kommer ha uppnått Svantes totala skadekvot redan innan sommaren. Hemska tanke, men det är nog bara så det är.

-tobias.

På alla 10 igen

Usch och fy. Vi hade hört talas om att vinterkräksjukan skulle vara aggressiv i år och nu kan vi helt klart hålla med om det. Det bästa med det är att den försvinner ungefär lika fort som den kommer. Men det dryga dygnet den härjar vill man bara inte vara med längre.

Märkligt nog drabbades inte Tora. Alla andra fick oss var sin slev, men Tora kom undan. Vi kan bara vara glada för hennes skull. Hon har visserligen inte varit i toppform, men hon har i alla fall inte behövts kräkas. Personligen fick jag min attack ca 16 timmar efter Svante, som var först ut på planen. Jag var således den som blev av med det sist. Svante och Rut mådde bra redan morgonen där på, medan jag och mamman fick sick-sacka oss igenom ett lite mer långdraget race.

SKRIVPAUS

Det är inte sant? Nu kräktes Svante just innan han skulle lägga sig och sova. Precis när jag sitter och skriver att han mådde bra redan morgonen där på. Vad är detta? Nu sover han i alla fall och verkade helt oberörd av att han åter igen kräkts. Det var exakt lika dant efter förra omgången innan jul. Då bjöd han också på något slags efterskalv. Möjligtvis är det bara en reaktion efter att idag ha ätit hyfsat normal mat igen. Även om vi verkligen har tänkt på att laga riktigt skonsam mat för magen. Vi som ringt dagis och sagt att han kommer i morgon. Det som han sett fram emot. Nu får det bli ännu en hemmadag för hans del. Även om vi misstänker att det är någon form av falskt alarm så kan man ju bara inte låta honom gå till dagis i morgon. Bara tanken på att han skulle smitta ner nån är hemsk nog.

I morgon jobbar mamman en 13timmar-dag så det lär bli en lång dag här hemma för oss 4 också kan jag tänka mig. Bara hoppas att Svante mår bra i alla fall så vi kan hitta på något skojigt. Idag samlade vi våra krafter och tog en sväng i pulkabacken. Tora och Rut debuterade och tyckte det var fruktansvärt roligt. Fånigt men sant så äger vi bara en pulka eftersom dom sålde slut i hela stan på ett kick den dagen snön föll. Det är Skåne i ett nötskal det. Så de 3 syskonen fick tappert turas om och dela på 1 ynka pulka. Fast det gick bra. De är så fina.

Passar på att tacka för stöd och hejjarop under de senaste 2 dygnen. Det värmer.

-tobias.

Vad har vi gjort för ont?

Efter en ovanligt gnällig dag med 3 mer eller mindre missnöjda pajsare hemma kände jag mig riktigt trött och frustrerad. Mamman jobbade och jag var hemma och försökte ha det bra med barnen. Svante ville inte äta. Han ville inte leka. Åtminstone inte på egen hand. Han ville bara ligga i sängen eller titta på TV. Jag var irriterad. Tora och Rut vaknade redan efter en timmas middagssömn, vilket är minst en timma för lite. De var tröttare och gnälligare än någonsin. Sen kom förklaringen.

Runt 15-tiden hostar Svante till och börjar kräkas. Riktiga kaskader. Inte undra på att han ville vila och att han absolut inte hade någon matlust. Och så hade jag varit irriterad på honom. Skäms pappan.

Ungefär en timma senare kommer mamman från jobbet. Sätter sig i hallen och säger att hon känner sig helt slutkörd, nästan spyfärdig. Någon minut senare är det inte bara en känsla. Hon får gå till sängs. Svante kräks igen. Tora och Rut gnäller och gnäller. Strax innan 21 har alla barn somnat. Svante har hunnit kräkas ytterligare en gång. Mamman mår sämre än sämst. Strax innan 22 gråter Rut hysteriskt. Hon har också kräkts. Och hon gör det strax igen. Denna gången i soffan. Vi torkar, bäddar och fixar bäst vi kan. Mamman har tagit sig upp på darrande ben. Nån timma senare sover åter även Rut och jag har just bäddat tältsängen ute i hallen mellan barnens rum för att möjligtvis ha lite bättre koll om något händer under natten. Det kryper i hela kroppen och jag bara väntar på den där känslan som jag så gärna vill slippa undan. Nu ska jag försöka sova och hoppas slippa vakna av obehagliga ljud.

Vad har vi gjort för ont?

-tobias.

Sprutfest

Kanske låter det inte så fint? Kanske låter det inte så barnvänligt? Men sprutfest skulle vi ha. Det hade vi bestämt. För när alla 3 barnen hade varit så duktiga och i tur och ordning tagit sin 2a omgång av svinifluensavaccinet så var vi ju bara tvungna att fira. Och hur firar man en sån sak om inte med sprutfest.


Man känner sig lite som en cirkus när man väller in på BVC med 3 overallklädda gryn i släptåg. Men så är det. Och när vi väl kommit hem så bakades det chokladbollar och dukades till fest med partytutor, chokladbollar, saft och frukt. Vilken succé.


-tobias.

Tidig storhandling

Idag kunde mamman sköta jobbet hemifrån. Så efter vi hade lämnat Svante på dagis hann vi iväg för att storhandla. Jag har aldrig varit iväg på sånt på förmiddagen tidigare. Men det ska jag verkligen försöka göra nån mer gång. Knappt en enda kotte i hela affären. Inte ens en smula stress när det var dags att packa alla tusen kassar. Tora och Rut tycker det är jättespännande och roligt att åka omkring i varuvagnarna. Dock lyckades dom inte hålla sig vakna hela vägen hem i bilen. Vi kämpade länge för att hålla igång dom, men sista 3 minuterna slocknade dom båda två. Varken jag eller mamman trodde väl att dessa ynka 3 minuter kunde spela så stor roll. Men efter dom fått äta och sen skulle få sova på riktigt så var det så gott som omöjligt. Vi fick tillslut ge upp och låta dom vara uppe en knapp extra timma för att sen ge det ett nytt försök. Då gick det vägen. Tänk att denna 3-minuters powernap kunde göra sån skillnad. Nu sover dom i alla fall och jag kan hjälpa mamman med lite inspelningar till hennes jobb.

Gårdagens kompisträff var mycket lyckad och de var som vanligt väldigt glada att ses. Alla fyra spatserade omkring och lekte, undersökte och roade sig bäst de kunde. Det kommer bli fler såna träffar kan jag tro.

-tobias.

Sömn - Natt och Dag

Lite tröttare barn idag. Ingen katastrof, men ändå tydligt många gånger. Något störde de små i natt. De vaknade till och skrek som om de hade ont. Det brukar vara magen som ställer till det för dom. Ett lite högre snitt på blöjbytena idag än vanligt tyder också på magkrångel. Så när de vaknat vid 5-tiden och inte riktigt lyckats somna om så är det klart att ögonen går i kors runt 11-tiden på förmiddagen. Vi har ju hoppat över förmiddagssömnen nu sen en vecka tillbaka och det har fungerat riktigt bra. När vi lämnat Svante på dagis vid 9 brukar framförallt Tora se lite småtrött ut. Det är efter lämning de tagit sin förmiddagslur tidigare. Så det sitter väl i som gammal vana att bli lite trött då. Men bara man hittar på något. Ute eller inne. Så håller de glatt igång till 11 då det börjar bli lite kinkigt. Då passar det bra med mat och sen är de i säng vid 11:30 ungefär och somnar på någon minut helt på egen hand i sina sängar. Sen sover de ganska exakt 2 timmar. Ibland sover Rut något längre. Jag låter dom sova tills dom vaknar helt enkelt. Enda tiden vi måste passa är att Svantes hämtning kl 15. Men det har hittills inte varit några problem att hinna med. Vi hinner även ta ett litet mellanmål innan vi ger oss av. Skönt att bara ha dagiset på nån minuts avstånd. Sånt underlättar mycket.

Nattsömnen har förövrigt varit väldigt stabil sen vi la om sovtiden på dagen. Den ändringen tillsammans med nya nattningsrutinen har gjort riktigt gott. Det känns absolut som om de sover betydligt tryggare och lugnare när de somnat själva i sina sängar. Inte som förut när de somnade i våra famnar och sen blev lagda i sina sängar som i smyg. Mycket bättre nu. Nu sover de i regel från de somnat tills det är morgon och det brukar resultera i ca 11 timmars sömn per natt för deras del. Själv känner man sig ju utvilad och nöjd med 6 timmars sömn per natt nu för tiden. Man är rätt anpassningsbar ändå. Jag har till och med hunnit läsa en av de böcker jag fick i jul. Första boken på över 1 år. Jag är visserligen ingen bokmal, men det senaste året har det varit skrattretande att ens försöka läsa. Antingen har tiden inte funnits eller så har ögonen gått i kors redan efter fjärde bokstaven i första ordet. Det tar tid att komma igenom en bok då.

I morgon kommer tjejernas bästa vänner på besök. Det är de jämngamla tvillingtjejerna vars mammor en dag för ungefär 1 år sen sprang på varandra på stan - Lade märke till likheterna i varandras last och började prata lite. Sen dess har våra familjer setts en hel del. Vi har varit på Ven tillsammans. Vi har firat 1års-kalas både för våra och för deras små. Vi har haft middagshäng och allt det där. Vi har det väldigt trevligt ihop, för att inte prata om barnen. De 4 tjejerna älskar varandras sällskap. De skiner upp som solar när de får vara tillsammans. Så nu kommer de tillsammans med sin föräldraledige pappa och hälsar på i morgon. Det ska bli kul.

-tobias.

Tisdagsrapport

Nu är nya vardagen igång. Hemma med barnen hela veckan förutom måndagen då jag befinner mig på jobbet. Känns som att jag får ut det bästa av det mesta. I alla fall än så länge såhär efter nån vecka. Det är roligt att lämna och hämta Svante på dagis. Få inblick i hans vardag med vänner och fröknar osv. Kul att få ansikten på alla namn. Klart att en grinig morgon och en trött kväll kan kännas påfrestande på alla sätt och vis. Men en dag som denna när alla är på strålande humör från början till slut. Då finns inte mycket att klaga på.


Systrarna har hittat ett nytt favoritställe i hemmet. Ett av mina gitarrfodral är oerhört roande att sitta i, stå i, klättra på och allt annat man kan tänkas göra med ett gitarrfodral. Tora har även idag funnit en stor kärlek till ett gammalt gitarraxelband som hon lyckats lägga beslag på. Hon har haft det runt sig stora delar av dagen.

Efter hämtningen av Svante idag passade vi på att stanna ute en stund och bygga en snögubbe. Vi tog den lilla mängd snö som fanns i vår pyttelilla trädgård och fick ihop en passande liten snögubbe med både morotsnäsa och kottfötter. Svante var stormförtjust och kunde inte få nog av vårat konstverk.


Tjejerna spatserade omkring så gott dom kunde i sina overaller. Mycket nöjda och fascinerade av denna snö som idag var nollgradigt kramvänlig. Efter att Rut lyckats göra magplask i den enda vattenpöl som fanns i vår närhet var det dags att gå in. Men innan dess han de utforska rätt så mycket av det närmaste omgivningen utanför ytterdörren. Man behöver inte ge sig av på några längre utflykter för att roa dessa 1åringar.


Själv har jag idag roat mig med att sätta ett streck för varje gång jag lyft ur Rut från kylskåpet. Det slutade på 32 streck innan de gick till kojs ikväll. Det är inte illa jobbat. Mest besatt är hon av 2 limefrukter som ligger där inne. Under något av de sista kylskåpsbesöken ikväll lyckades hon tydligen smaska rätt bra på 1 av dom för hon luktade lime i hela munnen. Svante tyckte denna limedoftande mun var så fantastiskt kul att han bara var tvungen att ringa sin mormor och berätta om allt ihop. Så kul kan det bli av endast ett kylskåp, en lime och en Rut.

Nya tider

Det känns som Tora och Rut är inne i en enorm utvecklingsfas. Det händer grejer hela tiden. Inte nog med att dom hittar på hyss. Dom hittar på lugna och smarta saker också. Rut har hittat ett jätteintresse i att läsa böcker. Jag vet inte hur många gånger om dagen som hon kommer viftandes med en bok och vill att man ska sätta sig ner med henne och läsa. Framförallt en bok som hon fick i julklapp. Den heter Sjung med djuren och består av en samling klassiska barnsånger som Imse, vimse spindel och Lilla snigel mfl. Mest förtjust är hon i sången Har du sett min lille katt. Den är helt omöjlig att få nog av helt enkelt.

Tora har inte bara lärt sig gå. Även hon tycker om böcker, men också annat pyssel och plock. Som att trä på runda klossar med hål i mitten över tillhörande pinne. Hon kan sitta länge, länge och gör det om och om igen. Mysigt att se. Men det absolut bästa de vet är såklart att göra sånt dom inte får. Som att klättra in i kylskåpet. Eller in i diskmaskinen. Eller röja runt bland sopor och kompostsorteringen osv.

De nya nattningsrutinerna går bättre och bättre. Vi känner att vi har hamnat i nån slags outtalad kompromiss med de små. Dom somnar sött i sina sängar utan större problem utan att vi behöver bära omkring på dom. I gengäld stannar vi kvar lite hos dom i rummet istället för att låta dom vara där ensamma. Men vi ska dit så småningom. Om inte allt för lång tid hoppas jag. Men det kanske räcker med ett steg i taget. Även om vi hade tänkt att ta alltihop på en gång. Vi får väl se hur det går. Ikväll var det ju bara 4e kvällen på det nya sättet och det tog inte ens 20 minuter. Bara vi var kvar i rummet och klappade lite då och då så var det lugna gatan. På onsdag blir det skarpt läge för första gången för då jobbar mamman till långt efter sovdags och jag är helt enkelt tvungen att få alla 3 i säng på egen hand. Men när man måste så brukar det gå.

Avslutar veckan med en liten filmsnutt som får sammanfatta de senaste dagarna med tjejerna.

-tobias.

30 minuter

Efter en mycket trevlig kväll med kära vänner på besök måste jag ändå bara ta några sekunder och skriva: 30 minuter. Varken mer eller mindre. Och detta trotts folk på besök. Folk med 2åring dessutom. Känns mycket bra. Det är nattningen jag syftar på såklart. Det tar sig. Det tar sig.

-tobias.

Bakåtsteg

Nytt försök ikväll med nya nattningsmetoden. Började grymt bra. Rut sov efter 15 minuter och Tora var vaken men lugn och sansad i sin säng. Sen började hon gala och skrika som en tok. Vi var inne då och då och la ner henne, men hon fortsatte skrika. Efter att Rut ändå lyckats sova i drygt 30 minuter vaknar hon tillslut och blir galet ledsen. Sen tog det hela totalt 2 timmar från den stund vi la dom i sängen. Alltså en försämring sen igår. Trist. Men det började som sagt betydligt bättre. Men ingen kan väl sova sött med en dånande siren 2 meter bort, eller? Fast Rut gjorde ju faktiskt det. Åtminstone i 30 minuter. Så kanske är det nåt man kan vänja sig vid. Även efter 1 års ålder. Men förhoppningsvis ska väl ingen av de 2 behöva göra det, utan istället lära sig att somna lugnt och behagligt. En vacker kväll, kanske.

-tobias.

Framsteg i dubbel bemärkelse

Idag åkte vi till Ängelholm och lämnade Svante för några dagar hos sin mormor. Han var som alltid lika nöjd över att få spendera några dagar på sitt favorithotell. Det känns genast tomt i huset när man kommer hem. Känns på samma gång både aningens vemodigt och väldigt roligt att han är iväg på "egen hand" sådär. Mest roligt förstås. Den där svaga vemodskänslan är av högst egoistisk natur.

Tora har idag tagit sina första minipromenader på eget initiativ. Från en stol till en vägg eller från en vägg till en mamma osv. Det rör sig om små turer på 3-10 steg. Men det är tydligt att hon idag kommit på att hon inte kan köra på backhopparstilen med 45 graders framåtlutning med överkroppen. Nu har hon börjat sträcka på sig lite och får såklart oerhört mycket bättre balans. I morgon lär vi nog se mer gång för hennes del. Skoj.

Ikväll tog vi även tjuren vid hornen och bestämde oss för att natta dom i sina sängar och inte på något sätt (läs: bärandes eller knäsittandes). Vi började med att låta dom försöka komma till ro själva med någon form av 5-minutersmetod. Med jämna mellanrum gick vi in för att lägga ner dom i sängen och försöka få dom lugna och sovsugna. Först var Tora rätt lugn och tyckte läget inte var helt kass ändå. Rut däremot skrek och grät så det sprutade om henne. Vi försökte att inte vara inne på rummet så länge när vi gick in, utan klappa lite och lägga dom ner och försöka gosa till det lite för dom. Men det gick inget vidare. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att stanna kvar i rummet en stund. Jag hos Tora och mamman hos Rut. Rut lugnade sig och somnade efter en stund totalt utmattad. Tora lugnade sig inte. Hon blev tokmammig och var inte alls intresserad av mitt sällskap. Så när Rut väl sov (trots Toras skrikandes 2 meter bort) tog mamman plats bredvid hennes säng och lyckades lugna ner henne. Efter ca 15 minuter tog jag över. Fast då var hon redan så gott som sovande även om hon inte stängt sina ögon riktigt. Jag behövde inte mer än klappa lite på henne och sen gick jag ut. Allt som allt tog det 1 timma och kanske 10 minuter. Längre än så har vi hållit på många gånger förr trots bärande. Kanske inte lika mycket gråt då bara. Fast det kommer bli lugnare i morgon. I alla fall om jag ska tro på tidigare erfarenheter. Känns i alla fall jättebra att dom kunde somna tillsammans på rummet i sina sängar ungefär samtidigt. Ett stort steg åt rätt håll och värt att fortsätta jobba på.

-tobias

En fin dag med 3

Har idag haft en mycket trevlig start på min drygt 7 månaders föräldraledighet. Hade alla barnen hemma då Svantes dagis har julstängt den här veckan också. Och det blev en sån fin dag. Alla barnen på kanonhumör. Kanske inte exakt hela tiden, men absolut den mesta av tiden. De lekte tillsammans. Och vi lekte tillsammans. Vi åt mat ihop och alla var nöjda och glada. Vi känner att tjejerna står och väger mellan att behöva vila 1 eller 2 gånger per dag nu. De har haft sovpass på för- och eftermiddagen fram tills nu. Men nu känns det som det räcker med ett lite längre pass efter maten sådär vid 12-tiden ungefär. Tora är lite tröttare än Rut på förmiddagen, men jag tror nog även Tora fixar att skippa förmiddagssömnen. Man får helt enkelt hitta på tillräckligt roliga saker för att det ska fungera. Men det är alltid lite lurigt just under tiden man ska rucka på väl invanda rutiner. Fast det brukar kännas bra när det väl är gjort.

I morgon ska Svante på lite semester hos sin mormor i ett par dagar. Då ska vi även passa på att ta tag i systrarnas nattningsvanor. Hittills lyckas vi inte få dom att somna själva i sina sängar utan vi nattar dom genom att bära dom. Det kan gå fort. Det kan ta en evighet. Man vet aldrig innan de väl sover. Detta bidrar till att vi inte kan lägga alla 3 barnen om vi är själva hemma. Vi kan lägga Svante medan Tora och Rut fortfarande är vakna. Han är som vanligt familjens klippa och har inga problem med att somna i sin säng själv inne på sitt rum. Bara vi går igenom alla nattningsrutiner först. Borsta tänderna - Läsa eller Leka - Dricka pyttelite vatten - Kissa - Gömma sig under täcket - Släcka lampan - Puss & Kram - Sen är det klart. Men om man ska natta Tora genom att bära omkring på henne i lite lugn och ro betyder det att man måste lämna Rut oövervakad och tvärt om. Det går ju inte alls. Det tar ju bara nån minut innan första galenskapen drar igång. Antingen blir den "lämnade" ledsen och börjar storgråta. Eller så är det knäpptyst och nåt farligt bus på gång. Man vet aldrig riktigt vad, men nåt är det alltid. Så nu måste de lära sig att bli lagda i sina sängar och lyckas somna på egen hand. Det är hög tid. Så för att Svante ska slippa ligga i rummet intill tumulten tycker vi det passar bra att han åker på mormor-spa och vi tar fighten om enklare kvällar.

Jag fick en sån härlig stund med tjejerna på deras rum ikväll. Till min stora glädje lyckades jag hämta kameran och få en en bit av det på film. Alla har vi våra dansstilar. Även Rut och Tora. Rut på 2 ben. Tora på 4.

-tobias.

Namnsdag och Babyboom

Idag har Rut åter igen namnsdag. Tänk att hon redan lyckats hinna med 2 namnsdagar. Senaste namnsdagen passade jag på att beskriva henne lite som person. Så här skrev jag då:

Rut är en pigg och glad tjej med en positiv syn på livet. Många intressen, såsom att kika runt en stund innan det är dags för att äta och bajsa. En duktig lagspelare med god samarbetsförmåga men gillar även att ta egna initiativ, som till exempel att kräkas en stund efter maten. Med nästan hela 6 veckors livserfarenhet ger hon ett tryggt intryck med ett fast handslag och en hyfsat stadig blick. Får hon en stund över tar hon gärna en sväng i vagnen med syrran tätt intill. Grattis på namnsdagen.

Idag beskriver jag henne istället såhär:

En glad och utåtriktad person med enorm energi. Spiller inte många sekunder av den vakna tiden till att sitta och såsa. Här ska det hela tiden upptäckas saker, prövas nya grejer, spexa inför alla som vill se och höra, skoja inför Tora så att systern kiknar av skratt, för att i stunden efter passa på att klippa till henne. Allt hon gör gör hon väldigt mycket. Ska hon öppna skåp - då öppnar hon skåp vare sig de går att öppna eller inte. Känner hon för att kasta omkring med mat och muggar - då flyger det mat och muggar i hela köket. Bestämmer hon sig för att säga pappa - då säger hon pappa om och om igen i en halv dag ungefär. Men nästan alltid är hon på riktigt glatt humör. Så länge hon är mätt och belåten och har sovit den sömn som hon behöver så är hon strålande glad och en riktigt liten showare. Du gör oss glada och matta Rut. Vad vore livet utan dig. Grattis på namnsdagen.


Dagen till ära var vi hembjudna till några nya vänner här i byn. Vi lärde känna dom när vi skolade in Svante på hans nya dagis här i början av hösten. De har ett tvillingpar i Svantes ålder som skolades in på avdelningen samtidigt. Nu har de även ett nytt tvillingpar på 2 månader och har alltså lyckats bli en 6-mannafamilj. De har lite att bita i vill jag lova. Men med mycket kärlek, svett och en knippe anhöriga i närheten så verkar dom reda ut det beundransvärt bra. Tänk att vi var där i dag. En familj som hälsade på en annan och vi var inte mindre än 7 barn och 4 vuxna. De bjöd dessutom på våfflor. Vad ska man säga?

-tobias.

Utveckling

Sen nyårsafton har Tora börjat pröva på att gå. Rut har inte gjort något annat än gått de senaste 6 veckorna. Hon småspringer fram här hemma nu för tiden. Men Tora har tagit det lugnare. Det har hon gjort med det mesta. I alla fall vad det gäller lite "farliga" grejer. Rut testar och slår sig, testar och slår sig tills hon lyckas. Tora spanar in Rut och tar det säkra före det osäkra. Men nu verkar även Tora känna sig mogen för att börja använda sig av den tvåbenta stilen när hon tar sig fram. Det lär nog ta nån vecka till innan hon går mer än hon kryper. Men nu är hon i alla fall pågång och det är roligt.

Rut verkar ha så mycket roligare sen hon började gå. Hon kan ägna långa stunder till att bara gå eller småspringa runt mellan olika rum och mellan olika spännande saker att titta på. Hon är näst intill manisk när det kommer till att bestiga Svantes tripp trapp-stol eller att öppna diskmaskinen, klättra in i kylskåpet eller utforska sophinken under vasken. Hon tar varje chans att utforska dessa platser om och om igen.


Ett annat favoritintresse som väckts hos Rut är att riva fram olika klädesplagg ur lådor som hon sen vill ha på sig. Allt som går att sätta på huvudet är underbart roligt, men även Svantes gallonhängslebyxor har blivit ett favoritplagg. När hon väl hittat något att klä sig i springer hon stolt runt och visar upp sig. "Titta här"... eller "kolla" är flitigt använda ord.

När det gäller tjejernas prat så är dom väldigt jämbördiga. Tora är möjligtvis lite före med nya ord eller läten. Dom bubblar numer oavbrutet och verkar ha oerhört mycket att berätta. Långa upprörda utlägg med stora gester och ivrigt pekande. Ska bli kul sen när man förstår dom lite bättre. Kul och svettigt har jag en känsla av. Det är inga små blyga flickor vi fått. Det här är riktiga kRutpaket.

-tobias.

En udda uppladdning för ett Nytt År

En vecka innan julafton gick vi igenom en liten test i familjen. Testet gick ut på att se hur vi skulle klara ut nästan en hel veckas magsjuka. Inte bara 1 av oss. Inte heller 2, utan alla 5 såklart. På något överlevnadsinstinktivt sätt lyckades vi parera varandras toppar och liksom sicksacka oss igenom varandras katastrofer. När mamman mådde som sämst lyckades jag hålla flaggan hyfsat uppe. Svante och jag hann att komma iväg och köpa julgran och lagom hem för jag sen någon timma senare skulle tappa all färg i ansiktet. Vi hann precis natta tjejerna och jag sprang direkt ut från deras nedsläckta rum mot närmaste toalett för att sen spendera resten av kvällen till sängs. Svante och mamman klädde granen. Det var mammans tur att hålla båten flytande. Nån gång runt 12-tiden den natten vaknade både Svante och Tora. Svante skrek inne på sitt rum och Tora likaså. Vi rusade upp och tog hand om var sin. Tora rapade och släppte sig så det låg dimmor i rummet. Svante hade just kräkts i hela sin säng, på sin vägg och sitt golv. Så där stod vi kräksjuka mitt i natten och torkade och torkade. Bäddade och tröstade. Bar och klöktes. Hemska natt. I det tillfället var man ändå glad att Rut sov. Alltid nåt.


Allt detta bidrog till att vi var så illa tvungna att hålla en rätt låg profil i vårt julstökande. Vi gjorde verkligen vårt yttersta för att ha det så trevligt och mysigt tillsammans i familjen som vi bara kunde. Och mitt i allt detta så hade det fallit mer snö utanför fönstret än det tidigare gjort här under mina år i Skåne. En förmiddag tog vi modet till oss och gick ut för att låta Svante få åka lite pulka. Det var bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Måtte magarna hålla sig i skinnet i någon timma i alla fall. Det gick bra och det var riktigt mysigt. Efteråt var vi dock som vrak igen och Svante åkte på ännu en omgång kräk. Hela vårt hem luktade skumt. Inte alls kanel och pepparkakor som det borde. Men dagen innan självaste julafton var vi alla åter på benen och mådde förhållandevis bra. Smått skakiga och ett par kilon lättare, men bra.


Julafton blev mycket lyckad och alla trivdes. Tomten dök upp och klappar delades ut. Svante var i sitt esse. Oj vad en 4a-åring kan vara glad i paket.

Sen har dagarna rullat på och igår var det Nyårsafton. Tjejerna kom i säng hyfsat i tid och Svante fick för första gången vara med hela kvällen. Vid 12-slaget var han salig och beundrade alla fyrverkerier med hela sin kropp. -Jag kan knappt tro mina ögon, utbrast han flera gånger. Han var så uppfylld av detta. Väldigt roligt att se. Misstänker att det kommer pratas en del om denna natt ett tag framöver. Idag ligger vi på lågvarv och tar det lugnt. Mamman är inte längre föräldraledig, men är såklart ledig från jobbet idag ändå. Nu är det min tur att ta hand om vardagen här hemma. Det kommer bli spännande på många sätt. Jag ska göra mitt yttersta för att dela med mig av dagarna här på TvillingTur. Gott Nytt År alla.

tobias.