Opolerad Luchkonsert

Idag fick tjejerna en liten och väldigt opolerad lunchkonsert. Jag passade på att filma lite då just den här sången efterfrågats av släkt och vänner sen tjejernas dopdag. Tiden för att göra en seriös inspelning finns bara inte, så då får man utgå från de förutsättningar som finns. Har man tid, lust och möjlighet kan man höra mer av detta i morgon 31 maj då jag blivit inbjuden att ha en picknick-konsert på St Johannes kyrkas innergård mitt i Malmö. Alldeles gratis kan man slå sig ner på sin filt, packa upp picknick-korgen och lyssna på lite musik och sång. 18:00 öppnas portarna.

Vet inte om Tora och Rut kommer. Fick inte helt koll på om dom uppskattade det dom hörde. Men helt kass tyckte dom nog inte att det var. Det skulle jag inte kunnat missa.

Sången skrevs någon dag innan Tora och Ruts dopdag och framfördes även under dopgudstjänsten.

-tobias.

Läget i Lomma

Dagarna springer verkligen iväg för tillfället. Ändå är det enormt långa dagar just nu. Tidiga morgnar till sena kvällar, ibland nätter. Tror tjejerna har väldigt mycket på gång nu. Tora kommer börja vända sig från rygg till mage när som helst. Rut gör det hela tiden. Tänderna blir allt tydligare hos dom bägge. Sömnen är oroligare igen och rösterna oerhört starka. Det är en bit kvar tills dom kommer kunna sitta, men även där tycker jag dom blivit snäppet stabilare. Det är galet vilken utvecklingskurva barn har. Någongång fick jag lära mig att hälften av allt man lär sig under hela sin livslängd lär man sig under de första 7 åren. Jag vet inte om det är sant, men jag tycker ändå det låter rimligt. Skulle man fortsätta i den stilen från 7 år fram till 80 så skulle varenda kotte vara genier, nobelpristagare och framgångsrika vetenskapsmän. Vilken oerhört tråkig värld det skulle vara, kan jag tycka.

Sakta, sakta gör vi framsteg i vårt "komma-i-ordnings-projekt" här hemma. Men allt som oftast är det myrsteg vi tar. Svårt att jobba fortare under dessa förutsättningar. Långhelgen vi nyss haft ägnade vi i första hand åt det sociala livet. Torsdagen fylldes av besök från grannarna/vännerna från gatan i Malmö. Svantes dagisvän med familj. Riktigt trevligt, inte minst att se Svante så glad över att få leka med en kompis igen. Det har varit dåligt med det sen flytten. Här i området är det inga barn hemma under dagarna. Alla går på dagis då. Men igår på eftermiddagen lyckades vi fånga en rolig stund tillsammans med en jämnårig granntjej. Cykling, kattklappning och allmänt kul. Kändes hoppfullt inför framtiden. Att hennes katt dessutom hade samma namn som ett av tågen i Thomas Tåg gjorde ju inte saken sämre.

Vi vuxna känner oss kanske lite väl slitna just nu. Den tappre mamman som kämpar på dagarna i ända gör ett hästjobb och det med bravur. Enormt frustrerande när de senasaste kvällarna tagits upp av osovande tjejer som haft uppesittarstafett fram till midnatt. Att inte ens ha kvällarna lugna eller lediga för att vila, plocka, fixa eller röja upp här hemma. Frustrerande. Ikväll har de dock lyckats somna i alla fall. Vi hoppas det kommer hålla i sig åtminstone en stund till. Själv försöker jag lägga pusslet "vad ska göras- när, var och hur - på jobbet" samtidigt som tankarna ofta finns i hemmet. Lite förvirrat minst sagt och jag hoppas att jag inte strular till det allt för mycket på min skola. Musiklärartjänst och skolavslutningstider betyder allt som oftast: Mycket att göra, mycket att få ihop. Men det får funka. På ett eller annat sätt går det väl ihop tillslut och sen är det 8 veckor tillsammans med familjen. Det ser jag verkligen fram emot.

-tobias.

24 Maj = 6 Månader

Idag har våra tjejer hunnit bli hela 6 månader gamla. Ett halvår alltså. Ofattbart på många sätt, men helt självklart på kanske ännu fler sätt. Livet har gått igenom en stor förändring och jag misstänker att det aldrig kommer återgå till det som det en gång var. Vilket vi heller inte vill ska ske. Inte på något sätt. Livet förändras, det är hela grejen. Sen är olika förändringar olika märkbara. Ni är i allra högsta grad märkbara Tora och Rut. Och vi är så glada att ni är en del av vår familj.

-tobias.

Debutanterna

I allt ståhej infinner sig givetvis en del fina stunder också. Idag var dagen inte bara fylld av barn som vägrar att sova och som jobbar stenhårt på sina små spända stämband. Dagen bjöd också på ett par trevliga debuter. Kolla in trailern till filmen Debutanterna och se själva.

-tobias

Söker du en gaphals? - finns här, i dubbla upplagor

Vad är det som händer? Helt plötsligt har våra små tjejer börjat gapa och skrika som galningar. Rakt ut, högt och starkt som bara den. Låter som en blandning mellan en galen papegoja och en trimmad visselpipa. Dom behöver inte ens vara trötta eller hungriga, de bara skriker rakt ut när som helst. Rut skriker mest och värst, men Tora är inte långt efter. Det är såna galna skrik som man direkt blir riktigt förbannad av. Man kan bara inte ignorera det.

Efter att ha funderat på alla tänkbara orsaker. Oroat oss för att de är hungriga, ostimulerade eller sjuka hittade vi tillslut en bok som beskriver barns olika utvecklingsfaser i olika åldrar. Den heter "Växa och upptäcka världen" -av Hetty van de Rijt & Frans X. Piooij. Där kunde vi läsa att just i den här åldern upptäcker de relationsvärlden. Detta innebär i korthet att de börjar förstå att det finns många olika typer av relationer mellan saker som utgör deras värld. T.ex. avståndsrelationen, vilket innebär att de börjar inse att det existerar avstånd mellan saker och ting. Detta kan vara oerhört oroväckande då världen plötsligt blivit en väldigt stor plats och själv är man kanske bara en obetydlig liten rackare som ligger där och sprattlar. Bara en sån sak som att de nu förstår att mamma och pappa kan gå sin väg. Eller att någonting ligger på en plats omöjlig för dom att nå. Klart man blir rädd och frustrerad, eller?

Stora steg i utvecklingen brukar ha med sig oroliga biverkningar. Detta är ett väldigt stort steg och har tydligen ofta med sig en massa orosmoment. Vi kunde bara bocka av sak efter sak som nämndes. Det kändes både lite lättande och lite skrämmande. Saker som enligt boken kan tyda på att barnet är i en ny utvecklingsfas och som vi kunde bocka av för tjejerna var:

• skriker mer, är ofta grinig, kinkig och på dåligt humör
• vill att du ska underhålla honom/henne
• vi ha mer fysisk kontakt
• sover dåligt
• tappar aptiten
• vill inte att du byter blöja på honom/henne

Inte några jätteovanliga saker, men ack så påfrestande. Jag minns nu liknande faser med Svante. Men ännu en gång går det knappt att jämföra i och med den dubbla uppsätnningen. Det är ju mer eller mindre omöjligt att lyckas tillfredställa alla dessa behov hos 2 stycken samtidigt, hela tiden. Det är alltid minst 1 som är missnöjd.

Detta kan enligt boken hålla igång i 1-5 veckor - 4 i snitt. Behöver ju inte nämna hur länge jag önskar det skall pågå. Inte minst för Svantes skull, som förtillfället inte har det lätt. Det känns ändå skönt att hitta en förklaring på alltihop. Även om det nu inte behöver vara hela sanningen, så kan man i alla fall luta sig mot någonting och inte bara stå där i ett enda stort oroligt frågetecken.

-tobias.

Söndagsfunderingar i långform

Helgen är över och tjejerna mår märkbart bättre. Söndagen har inte varit alls lika fylld av missnöjda läten och snoriga näsor. Förhoppningsvis börjar skräpet lägga sig nu. Det skulle kännas så himla bra. Så mycket gladare flickor och så mycket lättare dagar om de kan få vara friska och krya. Det räcker liksom gott med allt som det är, utan sjukligheter.

Idag var jag och tjejerna hemma själva en sväng medan Svante hängde med mamman och mormorn till favorithaket Vellingeblomman. Det slog mig då så tydligt vilken enorm skillnad det är att ta hand om 1 barn, eller 2 barn eller 3 barn. Sen oktober 2005 fram till november 2008 levde vi livet som 3-mannafamilj. Jag tyckte hela tiden att förändringen inte var SÅ stor som jag kanske väntat mig. Förändringen - att ha barn eller inte. Ett litet (friskt) nyfött barn kräver inte så mycket faktiskt. Inte så mycket olika saker åtminstone. Det kräver kanske dock mycket av de få saker de måste ha. I stora drag - kärlek, närhet, omsorg och mat. Gråter spädbarnet är det antingen hungrigt, trött eller har gaser i magen. Ju äldre det blir destå mer utveklar sig alltihopa, men i samma takt har man förhoppningsvis själv också lyckats utvecklas i sin roll som förälder. Det hade t.ex. varit en helt annan sak att föda ett barn som hade samma krav och behov som en 1-åring. Då hade livet fått ta en rejäl vändning. Det gör det ju dock ändå, men det är kanske mer känslomässigt.

Att få 2 barn på samma gång skiljer sig en hel del från att få 1 barn. Bara rent praktiskt så krävs det dubbla resurser av rätt mycket grejer. Utrymme, blöjjor, kläder, stolar, sängar, armar osv. Men det kräver också mycket mer av tid, tålamod, sömnbrist, ev. amning, omsorg, vård och allt annat som kommer med småbarnslivet. När vi bara hade Svante kunde vi röra oss på ett helt annat sätt. Vi kunde lätt ta honom med om vi var bortbjudna och man kunde stanna hemma själv en kväll om den andre ville iväg på egen hand. Även på egen hand var man tillräckligt många för de flesta situationer. Med 2 småttingar känner man sig emellanåt lite kort om folk när man står där själv och ska försöka trösta två förkrossade små liv. Det går, men det kräver betydligt mer och man får lära sig överleva med att inte kunna ge allt man har till båda samtidigt, utan dela på det. Nu har vi ju inte fått uppleva att få 2 barn samtidigt utan att då redan ha 1 sen tidigare. Så jag kan ju omöjligt exakt veta hur vi skulle känna inför den situationen. Men jag tror jag ändå har ganska stor inblick i hur det borde kännas.

Nu kommer dock den riktigt knepiga biten. Att få 2 barn samtidigt som man inte ska tappa fokus från storasyskonet. Denna lille person som fram till nyss fått all uppmärksamhet av bägge föräldrarna hela tiden. Nu kommer konkurensen och dessutom av 2 på en gång. Ingen lätt nöt att knäcka.

Svante visar (enligt mig) en enorm respekt och kärlek för sina småsystrar. Han har ännu aldrig varit hårdhänt eller petat dom i ögonen eller andra saker som ändå verkar vara rätt vanligt förekommande. Han har ett stort tålamod och låter sig vänta på sin tur många gånger om dagen. Men givetvis kan han inte sätta sig själv i andra rummet hela tiden och givetvis prövar han då och då vart på popularitetsskalan han ligger genom att göra saker som kräver vår uppmärksamhet just då vi har svårt att ge honom den. Det är ju nåt som han måste göra. Och det är nåt vi föräldrar måste lyckas hitta en bra lösning på just när det händer. En lösning som kan se olika ut för varje gång, men det måste ändå alltid lösas på ett eller annat sätt. Vi kan ju omöjligt nonchalera honom och låtsas som om han inte finns. Det hade ju varit fruktansvärt. Ett barn på 3,5 år har totalt skillda behov från ett barn på 5 månader. Att lyckas tillfredställa dessa behov samtidigt är krångligt nog i sig. Att dessutom ha 2 lirare i 5-månaderslaget gör inte saken lättare. Ska man dessutom lyckas ta lite hand om sig själv och få någon mat lagad och ett ärende utfört så har man att göra så det räcker. Det är fulltidsarbete med rätt mycket övertid, men utan ersättning för OB såklart.

Fast den där ersättningen finns nog ändå där inbakad i alla fall. Även om dagarna blir långa och sömntimmarna få så innehåller alla dagar stunder man inte skulle velat vara utan. Och en pojke på 3,5 år har ju inte bara rent egoistiska behov utan uppskattar ju även att hjälpa till och göra andra glada. Inte minst sina småsyskon. Och när man själv är trött och sliten som ett urblekt lakan finns det ingen bättre rekreation än just sina små. Det är ett stort jäkla pussel att få till. Svetten lackar och modet rasar titt som tätt. Men nog ska det gå tillslut? Det är i alla fall min övertygelse.




Imorgon börjar en ny vecka. Skam den som ger sig.

-tobias.

Hängigt men på bättringsvägen

Efter ytterligare en orolig natt med tjejerna fick det bli en dag VAB till. Ganska säkra på att de åkt på ytterligare en sväng öroninflammation ringde vi Vårdcentralen för att boka en tid för undersökning. Väl på plats visade sig att de inte hade några tecken på öroninflammation vilket var väldigt skönt att höra. Läkaren menade att det antagligen var förkylningen och nästäppan som var orsaken till sömnsvårigheterna och oviljan att vilja ligga plant. Eftermiddagen har varit snäppet lugnare med flickorna och det känns som de är påväg att må lite bättre igen. Kan bara hoppas på att det är så det ligger till. Denna orolighet tar så mycket kraft av en.

Efter besöket på vårdcentralen gick vi allesammans ner i fiskehamnen för att handla fisk. Till Svantes förtjusning fick vi se hur en kranbil sjösatte en segelbåt. Många spännande element på samma gång.


På vägen hem fick Rut debutprommenera sittandes i en sele på min rygg. Hon verkade stortrivas och satt knäpptyst och kikade hela vägen hem. Sista biten somnade hon till och verkade även sova riktigt gott där hon satt. Selen är (om jag uppfattat allt rätt) hemmasydd av Svantes gamle dagisväns pappa. Vi bodde grannar med dom innan vi flyttade från stan och vi fick låna denna då deras barn vuxit ur den. Känns som den kommer komma väl till pass, då de små för tillfället inte vill vara i sin vagn om de inte sover. Sova i vagnen går jättebra, men så fort de vaknat vill de bara upp, upp, upp. Än så länge är de dock lite för små för att klara att sitta i vagnen. De är lite för ostabila sittare än. Rätt vad det är så faller de åt sidan och har de otur så faller de mot varandra och krockar skallar. De måste få till det där med sittningen lite bättre innan de kan sitta i sin tvillingvagn, tyvärr. Men som sagt - det är då selen räddar situationen. Tora fick även hon hänga lite på mammans mage i en annan sele. Även den lånad av andra grannar. Det är en väldans tur man har trevliga vänner omkring sig som kan ställa upp på det ena eller andra sättet då och då. Livet blir lite lättare så.


Dagen avrundades med ännu en debut. Då barnens mormor kom på besök passade vi på att åka och storhandla. Svante stannade hemma och lekte med sin bäste vän mormor och tjejerna fick följa med oss. Vi har inte haft båda med oss på någon storhandling tididgare så det var lite spännande. Trots förkylning och hängighet så gick det riktigt bra. Trots att båda valde att bajsa redan i början av mathandligen så gick det riktigt bra. Trots att det (som alltid) tog längre tid än vi tänkt så gick det riktigt bra. Trots att de var galet trötta lagom till hemfärd så gick det riktigt bra. Vi upptäckte också hur oerhört nära det var till Nova Lund som vi hört mycket bra om. Det känns bara bättre och bättre detta. Trots oroliga flickor och tuffa vardagsutmaningar. I morgon ska vi till gamla lägenheten och få lite städat. Roligare kan man ha, men det måste ju göras.

-tobias.

Oroliga snoriga näsor

Förkylda barn, igen. Dom kommer och går de där förkylningarna. Mest kommer, känns det som. Kan ju vara en av anledningarna till tjejernas sömnproblem. Nu är i alla fall Toras säng uppvinklad i ett lite bättre läge för täppta näsor. Psalmböcker är riktigt bra som klossar under sängbenen när det behövs pallas upp lite. Och är man gift med en kyrkomusiker så finns ju resurser att tillgå när situationen kräver.

Dagen här hemma har varit tuff. Oerhört missnöjda systrar och då självklart en uppmärksamhetskrank storebror. Om de inte verkar märkbart bättre i morgon bitti får det bli ytterligare en dag VAB. Det är bara att inse att 1 person inte är tillräckligt för 3 små barn när 2 av dom inte mår bra. Svante hamnar ju i en orättvist tuff situation. Han har ju knappast valt den själv heller. Han har ett lekbehov och ett kompisbehov som inte är riktigt stimulerat fullt ut nu. Det märks så tydligt. Hoppas vi kan hitta lite barn här i krokarna som han kan leka lite med. Än så länge har vi stött på några stycken, men bara på kvällarna. Dagtid är ju alla på såklart på förskolan. Det verkar dock vara ett rätt barntätt område vi flyttat till. Barn i alla åldrar. Det kommer antagligen bli väldigt bra när vi väl lärt känna vår omgivning lite bättre. Alla förutstättnigar finns där.

Nu ska jag se till att få lite sömn medan tillfälle finns. Man vet ju aldrig hur länge lugnet ligger. Vill även bara kort tacka för biltipsen jag efterfrågade. Jakten fortsätter och jag tycker det har klarnat lite vad det gäller vilka modeller och funktioner som vi eftersöker. Det får bli en redovisning när allt är klart. Men nu: Sov gott.

-tobias.

Toppar & Dalar

Vi är killar - vi har snopp och tänder.

Så sa Svante till mig i morse efter att vi ätit frukost och satt tillsammans i soffan. Sen lade han till att kusin Ludvig inte har några tänder. Det har han i och för sig, men han är 6 år och har väl några gluggar. Misstänker att det är dom Svante har spanat in och lagt till grund i sitt resonemang. Många tankar har han i alla fall den unge mannen.

Efter en riktigt jobbig kväll och ännu värre natt beslutade jag mig för att stanna hemma och VAB.a idag. Tjejerna mår inte bra. Svårt att säga vad det är, men bra är det inte. Båda två vaknar gapskrikandes hur många gånger som helst under nätterna. I skrivande stund händer det igen...

Nu ligger Tora hos mamman i sängen och Rut har just vaggats till sömns i sin bilbarnstol av mig. Svante har mardrömmar och skriker NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJ, SLUUUUUUUUUUUUTA osv. Sådana här tillfällen är det inte direkt roligt eller mysigt. Frustration, dåligt samvete och trötthet fyller hela kroppen. Inte minst mammans. Jag funderar på att kolla upp möjligheterna för mig att ta ut föräldraledighet någon dag i veckan fram till sommarlovet. Det kanske kan göra någon skillnad. Åtminstone för min kära fru som är själv hemma mitt i alltihop dagarna långa. Hoppas de närmsta 5 veckorna kommer gå fort så vi kan reda ut det här tillsammans. Vi kommer ju ändå ha 8 veckor ledigt i sommar. Det ska väl räcka för att trassla ut en och annan tova i vardagastrasslet.

-tobias.

Söndag med tjejerna

Söndagen har spenderats på olika håll. Svante tog med sig mamman till en gammal vän som flyttade från Malmö i vintras. Frågan är om man kan ha en gammal vän när man själv bara är 3,5 år. Men dom har ju ändå "känt" varandra sen de var ett par månader gamla. Vi tillhörde samma föräldragrupp och fixade senare även ihop en babyrytmikgrupp för att sen också hamna på samma förskola. Så visst kan man säga att de är gamla vänner? Det tycker i alla fall jag. Hon var vännen på dagis som han pratade mest om. Det var tråkigt när hon flyttade därifrån, men vi hade ju själva liknande planer. Det är kul att dom fortfarande ses då och då. Även om det blir rätt långt mellan tillfällena. Dom påminner väldigt mycket om varandra. Både utseendemässigt och till sättet. Hoppas att vi kommer fortsätta se till att de får träffas så länge de själva verkar uppskatta det.

Jag stannade hemma och tillbringade dagen tillsammans med Tora och Rut. Det var första gången vi gjort så. Svante och frugan var borta i 8 timmar så jag och tjejerna hade verkligen en heldag för oss själva. Det var riktigt mysigt och gick väldigt bra. Hela förmiddagen var en ren njutning. Men jag vet ju att det är eftermiddagarna som är den stora prövningen. Det är nångång runt 16:00 som tjejernas humör börjar svikta och dom bli trötta, hungriga och gnälliga. Mamman brukar vara rätt trött vid den tiden, lagom när jag kommer hem från jobbet. Jag har inte alls svårt att förstå varför. Dom är helt klart svåra att tillfredställa där på eftermiddagstimmarna. Men som sagt innan dess var de rent av ljuvliga att umgås med.

Under deras middagslur i vagnen passade jag på att utforska nya byn lite mer. Promenerade runt bland husen och ner mot havet och ut på pirarna och bryggorna vid hamnen. Det är rena rama idyllen. Jag mår bra i hela kroppen av denna miljö. Jag tror jag lyckas fylla min dos av stadsbehov under den tid jag är på jobbet. Vägen dit och hem. Det räcker. Behöver jag göra något stadsärende så kan jag fixa det på vägen hem. Mer än så behövs inte just nu. Just nu trivs jag kanon när jag slipper stadspulsen. Att låta tjejerna vila i vagnen i den här miljön går ju inte att jämföra med tidigare läge.


Det räcker gott att ha storstaden på håll, lite i horisonten sådär.

Vi passade på att testa lite nya grejer idag när vi hade så mycket tid ihop. Till att börja med så kollade jag hur de kunde hantera varsin pipmugg med vatten. Det gick sådär. En väldig iver infann sig, speciellt hos Tora. Jag har dock svårt att tro att de lyckades få i sig nåt vatten just denna gången. Men de lär sig nog.

Vi prövade även att strunta i mjukliftarna och istället halvsitta lite i vagnen under en vaken promenad. Det var väldigt uppskattat. Pigga ögon som stirrade på mig hela tiden. Roligt att kunna skoja och busa lite med dom under tiden också.

Nu är det dock dags att gå och lägga sig. Ännu en jobbvecka väntar. Men det är inte så väldans många kvar tills det är dags för sommarledighet.

-tobias.

En hel dag tillsammans

Dagen har spenderats utforskande, uppackande, omflyttandes och umgåendes. En riktigt trevlig dag helt enkelt. Efter frukost gick vi ut på promenad. Tjejerna sov i vagnen och Svante cyklade glatt brevid. Vi tog oss igenom byn i lite kringelikrokar för att sedan ta oss en titt på hamnen, båtarna och fiskebodarna. Vi var ute i drygt 2 timmar och Svante cyklade tappert hela vägen. Nere vid hamnen passade vi även på att äta en glass och ha det allmänt mysigt. Det här känns så bra.


Efter middagen var det dags för lite uppackning och möblering. Flickornas blivande sovrum agerar för tillfället avlastningscentral. Där står allt vi inte tagit reda på än. Skönt att kunna ha ett sånt ställe. Det är rörigt nog ändå överallt. Idag var det musikrummet som skulle komma i ordning. Efter att en vägg byggts upp av min käre far har nu ett lite mindre, men riktigt trevligt musikrum kommit på plats. I allafall är det pågång. Gitarrer, pianon, orgel och dator mm. har fått sitt utrymme och det blev mycket lyckat. Känns inspirerande. Medan vi vuxna stökade med den grejen passade Svante på att instudera Blommig falukorv. Jag vet inte hur många gånger han lyssnade igenom den låten idag, men ska man lära sig varenda liten detalj så är ju repetition rätt väg att gå. Mamman smygfilmade honom lite där han satt och jobbade. Jag lägger ut ett litet smakprov här.

På kvällen kom min syster med familj på besök. Efter husesyn åt vi sushi medan Svante och kusinerna tittade på film och åt popcorn. Vilken helkväll de hade. Jag tror Svante slog sitt rekord i att få vara uppe länge. Men de hade det himla roligt och kryssade mellan filmen och Svantes rum där det rådde lite discostämmning. Denna gång var det Välkommen till djungeln med Bröderna Lindgren & Patrik Arve som gick på repeat. Svante var på strålande humör och systranra hängde med oss i köket tills det var dags att sova. Natten till idag var faktiskt lite mer lik de lugna nätterna vi hade för en tid sen. Vi får väl se hur denna natt blir. Kanske börjar dom hitta sitt lugn och ro igen.

Till sist tänkte jag slänga ut en fråga. Vi är på jakt efter en bil. Vi behöver en bra bil som rymmer 2 vuxna, 3 bilbarnstolar och minst en tvillingvagn. Om någon har några bra tips eller erfarenheter - dela dem gärna med oss. Tack på förhand.

-tobias.

Flyttade, omtumlade och nöjda

Då har vi bytt kommun. Lämnat Malmö och intagit Lomma. Att flytta med 3 små barn är ingen lek. Jag har själv flyttat rätt många gånger och har en del erfarenhet av just den saken. Vi har flyttat 1 gång sen Svante kom, men det var inom samma hus - bara trappuppgångsbyte. Detta var någonting helt annat. Men det gick och nu bor vi äntligen i vårat nya hem. Inget trapphus, ingen trång hiss, inte full rusningstrafik utanför dörren, ingen som kissar utanför porten och inga discobilar utanför fönstret om natten. Inte alls dumt. Riktigt trevligt fakitkst.

Svante har fått sin första cykel. Det var hans farmor och farfar som hade äran att stå för denna present. Vi visste alla att det inte kunde bli fel. Som vi bott tidigare har det inte varit läge ens för en trehjuling. Men på förskolan har han ägnat timmar och åter timmar till att trampa runt. Det har helt klart varit ett av hans största intressen sen han började på dagis. Sista dagen på förskolan innan flytten bad han om att få cykla och visst fick han det. Dagen till ära fick han även välja cykel först. Men nu har han alltså sin egen riktiga cykel. En med stödhjul. Det finns ju olika tankar om vad som är bra och inte bra - stödhjul eller ej - springcykel eller sån med handtag där bak för nån vuxen att springa och hålla i. Vi körde på en vanlig med stödhjul och han ÄLSKAR den.


Han skulle kunna cykla från morgon till kväll om han själv fått välja. Så himla härligt att se honom sådär. Det är ju liksom en av anledningarna vi lämnat storstadslivet.


Tjejerna har nog haft det lite tufft ändå. Trots att dom bara är drygt 5 månader gamla märks det ganska tydligt hur mycket dom påverkas av allt omkring dom. All röra, all stress och så själva förändringen har fått dom lite ur balans. De efterlängtade lugna nätterna har åter igen vänts till stök och vakna skrikfyllda nätter. Svårt att klandra dom, men vi hoppas verkligen att vi snart ska hitta tillbaka till de lugna och sovnade nätterna. Idag har det faktiskt kännts lite bättre än tidigare i veckan, så vi kan ju hoppas....

Det händer annars mycket med de små nu. Tjejerna har börjat bli lite stora på nåt sätt. De kan sitta i barnstolar och de äter smakporttioner med god aptit. Från början var det Tora som var mest positiv till att äta mat, men nu har även Rut funnit matglädjen. Tur att man har 2 händer att jobba med som matare för de har inte mycket tålamod mellan skedarna. Tar man för lång tid på sig åker genast haklappen in i munnen och när skeden närmar sig försöker de allt vad de kan att själva få vara med att hålla. En svettig men rolig sysselsättning vill jag lova.


Själv har jag börjat få smaka på livet som pendlare och AnnaKajsa på livet som MammaKajsa på heltid. Fram till mitten av juni är det hon som får vara själv hemma dagtid med 3 små barn. Det kommer hon fixa galant, men jag vet vad det kräver. Svårt att förklara vad, men jag har ibland svårt att tro att vem som helst skulle fixa det.

-tobias.

Online

Bredbandet igång och inom kort även bloggandet. Just nu är det inget bra läge dock, ville bara visa livstecken och meddela läget. Ser fram emot att skriva redan ikväll.

-tobias.

I väntan på det som skulle varit klart redan från början...

I väntan på att vår telefon- och bredbansleverantör skall skicka oss rätt utrustning för att kunna använda de tjänster vi betalar för måste jag ligga lite lågt med skrivandet här. Men om jag skall våga tro på deras ord denna gång så ska det vara igång till slutet av veckan. Då kommer TvillingTur igång igen som det ska vara. Håll gärna en tumme för att Telia lyckas skicka ut rätt sak i rätt tid. De kan behöva lite support för att lyckas med denna till synes ganska simpla uppgift.

-tobias.