Hängigt men på bättringsvägen

Efter ytterligare en orolig natt med tjejerna fick det bli en dag VAB till. Ganska säkra på att de åkt på ytterligare en sväng öroninflammation ringde vi Vårdcentralen för att boka en tid för undersökning. Väl på plats visade sig att de inte hade några tecken på öroninflammation vilket var väldigt skönt att höra. Läkaren menade att det antagligen var förkylningen och nästäppan som var orsaken till sömnsvårigheterna och oviljan att vilja ligga plant. Eftermiddagen har varit snäppet lugnare med flickorna och det känns som de är påväg att må lite bättre igen. Kan bara hoppas på att det är så det ligger till. Denna orolighet tar så mycket kraft av en.

Efter besöket på vårdcentralen gick vi allesammans ner i fiskehamnen för att handla fisk. Till Svantes förtjusning fick vi se hur en kranbil sjösatte en segelbåt. Många spännande element på samma gång.


På vägen hem fick Rut debutprommenera sittandes i en sele på min rygg. Hon verkade stortrivas och satt knäpptyst och kikade hela vägen hem. Sista biten somnade hon till och verkade även sova riktigt gott där hon satt. Selen är (om jag uppfattat allt rätt) hemmasydd av Svantes gamle dagisväns pappa. Vi bodde grannar med dom innan vi flyttade från stan och vi fick låna denna då deras barn vuxit ur den. Känns som den kommer komma väl till pass, då de små för tillfället inte vill vara i sin vagn om de inte sover. Sova i vagnen går jättebra, men så fort de vaknat vill de bara upp, upp, upp. Än så länge är de dock lite för små för att klara att sitta i vagnen. De är lite för ostabila sittare än. Rätt vad det är så faller de åt sidan och har de otur så faller de mot varandra och krockar skallar. De måste få till det där med sittningen lite bättre innan de kan sitta i sin tvillingvagn, tyvärr. Men som sagt - det är då selen räddar situationen. Tora fick även hon hänga lite på mammans mage i en annan sele. Även den lånad av andra grannar. Det är en väldans tur man har trevliga vänner omkring sig som kan ställa upp på det ena eller andra sättet då och då. Livet blir lite lättare så.


Dagen avrundades med ännu en debut. Då barnens mormor kom på besök passade vi på att åka och storhandla. Svante stannade hemma och lekte med sin bäste vän mormor och tjejerna fick följa med oss. Vi har inte haft båda med oss på någon storhandling tididgare så det var lite spännande. Trots förkylning och hängighet så gick det riktigt bra. Trots att båda valde att bajsa redan i början av mathandligen så gick det riktigt bra. Trots att det (som alltid) tog längre tid än vi tänkt så gick det riktigt bra. Trots att de var galet trötta lagom till hemfärd så gick det riktigt bra. Vi upptäckte också hur oerhört nära det var till Nova Lund som vi hört mycket bra om. Det känns bara bättre och bättre detta. Trots oroliga flickor och tuffa vardagsutmaningar. I morgon ska vi till gamla lägenheten och få lite städat. Roligare kan man ha, men det måste ju göras.

-tobias.