Flyttade, omtumlade och nöjda

Då har vi bytt kommun. Lämnat Malmö och intagit Lomma. Att flytta med 3 små barn är ingen lek. Jag har själv flyttat rätt många gånger och har en del erfarenhet av just den saken. Vi har flyttat 1 gång sen Svante kom, men det var inom samma hus - bara trappuppgångsbyte. Detta var någonting helt annat. Men det gick och nu bor vi äntligen i vårat nya hem. Inget trapphus, ingen trång hiss, inte full rusningstrafik utanför dörren, ingen som kissar utanför porten och inga discobilar utanför fönstret om natten. Inte alls dumt. Riktigt trevligt fakitkst.

Svante har fått sin första cykel. Det var hans farmor och farfar som hade äran att stå för denna present. Vi visste alla att det inte kunde bli fel. Som vi bott tidigare har det inte varit läge ens för en trehjuling. Men på förskolan har han ägnat timmar och åter timmar till att trampa runt. Det har helt klart varit ett av hans största intressen sen han började på dagis. Sista dagen på förskolan innan flytten bad han om att få cykla och visst fick han det. Dagen till ära fick han även välja cykel först. Men nu har han alltså sin egen riktiga cykel. En med stödhjul. Det finns ju olika tankar om vad som är bra och inte bra - stödhjul eller ej - springcykel eller sån med handtag där bak för nån vuxen att springa och hålla i. Vi körde på en vanlig med stödhjul och han ÄLSKAR den.


Han skulle kunna cykla från morgon till kväll om han själv fått välja. Så himla härligt att se honom sådär. Det är ju liksom en av anledningarna vi lämnat storstadslivet.


Tjejerna har nog haft det lite tufft ändå. Trots att dom bara är drygt 5 månader gamla märks det ganska tydligt hur mycket dom påverkas av allt omkring dom. All röra, all stress och så själva förändringen har fått dom lite ur balans. De efterlängtade lugna nätterna har åter igen vänts till stök och vakna skrikfyllda nätter. Svårt att klandra dom, men vi hoppas verkligen att vi snart ska hitta tillbaka till de lugna och sovnade nätterna. Idag har det faktiskt kännts lite bättre än tidigare i veckan, så vi kan ju hoppas....

Det händer annars mycket med de små nu. Tjejerna har börjat bli lite stora på nåt sätt. De kan sitta i barnstolar och de äter smakporttioner med god aptit. Från början var det Tora som var mest positiv till att äta mat, men nu har även Rut funnit matglädjen. Tur att man har 2 händer att jobba med som matare för de har inte mycket tålamod mellan skedarna. Tar man för lång tid på sig åker genast haklappen in i munnen och när skeden närmar sig försöker de allt vad de kan att själva få vara med att hålla. En svettig men rolig sysselsättning vill jag lova.


Själv har jag börjat få smaka på livet som pendlare och AnnaKajsa på livet som MammaKajsa på heltid. Fram till mitten av juni är det hon som får vara själv hemma dagtid med 3 små barn. Det kommer hon fixa galant, men jag vet vad det kräver. Svårt att förklara vad, men jag har ibland svårt att tro att vem som helst skulle fixa det.

-tobias.