torsdag 24 december 2009


Efter några tappra försök att få till ett riktigt fint julkort på 3 tindrande barn samtidigt gav vi upp. Collage fick det bli. Ett collage som speglar verkligheten på ett betydligt mer verklighetstroget sätt. Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer under året och alla fina gratulationer av flickornas 1-årsdag. Efter en välbehövlig bloggpaus kommer
TvillingTur att återuppstå 1 januari. Då går viå in i akt 2 - pappaledigheten. Hoppas ni följer med på bloggen då, för då blir det nya friska tag med skrivandet. Tills dess
önskar vi alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Ses 2010.

tisdag 24 november 2009

Tora & Rut - 1 År


Galet att tänka att det gått ett helt år sen den där morgonen vi tog taxin till BB för att sen bara någon timma senare vara 3-barnsföräldrar. Barnmorskorna som tog emot oss vid dörren till BB såg i mammans ögon att det inte var långt kvar och vi fick genast ett rum och en undersökning. Den tänkta extrapersonalen som brukar vara standard vid tvillingförlossningar hann inte på plats. Men som tur var så skedde det hela mer eller mindre komplikationsfritt. Själva prestationen i sig - att föda 2 barn med 7 minuters mellanrum är ju ingenting att leka med, så trotts uteblivna problem var det såklart en enorm påfrestning för den fantastiske modern. Jag skulle aldrig klarat det utan dig mitt hjärta. Puss.

Ett helt år har nu gått och ingenting är sig likt. Nya tider. Ny vardag. Nytt hem. Ny bil. Ny vagn. Nya nätter. Nya utmaningar. Nya omöjligheter. Nya kollapser. Nya krafter. Nya prövningar. Nya lösningar. Nya behov. Nya perspektiv. Nya galenskaper. Nya upplevelser. Nya glädjetut. Nya skratt. Ny gråt. Nya skrik. Nytt pussel. Nya bitar. Nya vänner. Nya rutiner. Nya frustrationer. Nya älsklingar.

Alltihopa är fullkomligt galet och jag har fortfarande svårt att förstå att jag är en del i allt det här. Jag får inte ihop hur det gick till. Hur hamnade vi här? Misstänker att jag aldrig kommer få ihop dessa funderingar, men allt fortsätter ju ändå som tur är. Nu har vi klarat första året, nu ska vi väl klara ett till, och ett till, och ett till, och ett till...

Grattis Tora & Rut på 1års-dagen. Ni och Svante är det finaste och bästa vi har. Vi älskar er så. -Mamma & Pappa.

tobias.

onsdag 18 november 2009

Det går framåt

I fredags tog Rut sina första stapplande försök till att gå. Sen dess har hon övat mer och mer och tycker det är otroligt roande att utföra denna aktivitet. Än så länge går hon bara om någon lockar henne och hejar på. Hon har då siktet noga inställt och kör en något framåtlutad stil som alltid resulterar med att hon faller framåt i famnen på den som lockar. Men 10 steg lyckades hon få till idag utan att ramla. Bra jobbat Rut.

Tora verkar något frustrerad över Ruts framgångar och gläds väl inte riktigt lika mycket som vi andra i familjen. Hon har istället kontrat med att börja krypa på händer och fötter istället för händer och knän. Ser märkligt och lite jobbigt ut, men alla sätt är bra...

I morse hittade vi Rut uppe i vår soffa. Så nu har hon lärt sig klättra upp i den också. Kanske det roligaste hon vet just nu. Hon är där HELA tiden och klättrar. Väl uppe så ska hon givetvis stå och banka på väggen bakom, eller försöka nå lampan som står bredvid. Livsfarligt tycker vi föräldrar och grämer oss lite över att vardagsrummet nu blivit en plats där de inte kan vara obevakade mer än ett par sekunder. Suck. Hela hemmet börjar bli en sådan plats nu. Fast å andra sidan är det ju väldigt roligt att se deras framsteg. Nu ikväll lyckades även Tora ta sig upp i soffan, så vi vet ju bergsäkert vart de kommer hålla till under morgondagen.


Så här sött kan det se ut när det är middagsdags. Jag försökte hinna ta en bild när de båda satt med varsin hand i den andres mun matandes varandra. Istället fick jag en bild på när Tora avslutar matningsstunden genom att bita Rut i fingret, vilket Rut verkligen inte uppskattade. Gråt, tandagnissel och tillslut även något som måste varit en utskällning. För inte var det några snälla ord hon försökte få fram till sin syster. Det rådde det inga tvivel om.

-tobias.

söndag 15 november 2009

2 olika aktiviteter på samma gång


Idag var Svante bjuden på kalas till en vän från hans nya dagis. Känns så bra. Han hade det jättekul och var efteråt mycket nöjd med dagen. Jag smygtog en bild på honom ett par timmar innan han skulle iväg. Kändes som han passade på att ladda lite för sig själv inne på sitt rum genom att sjunka in i en god bok. Han är vår lilla klippa.


På samma gång i rummet intill härjade systrarna på bäst de kunde. Rut har sen i fredags gett sig på några stapplande försök till att gå själv. Hon reser sig numera upp från golvet till stående och står länge och tittar. Sen har hon några gånger försökt ta ett par steg. Tror hennes rekord är 3 små snabba. Sen sätter hon sig på rumpan och skrattar.

-tobias.

tisdag 10 november 2009

Utdrag från en tisdag


En tisdagskväll kan se ut på många sätt. Ikväll såg den ut såhär. Tora och Rut i full färd med att häva sin välling och Svante iklädd skelettpyjamas, skyddsglasögon och motorsåg. Svante som för övrigt undrade om man kunde ringa tomten och ge honom önskelistan över telefon då han inte alls känner för att lära sig skriva sitt namn själv. Han är verkligen helt ointresserad av att slå sig ned med penna och papper och försöka skriva. Men han gillar att sudda. Han lägger inte heller ned sin själ i att rita några tekningar direkt. Han sitter en liten stund. Drar några streck och menar sen oftast att han hellre vill leka istället. Alla har vi ju våra intressen och Svante har absolut sina. Men att sitta och pilla med penna och papper hör inte dit. Som han själv uttrycker det: Jag vill inte lära mig det än.


Tjejerna lever livet och är allt som oftast riktigt glada och galna. Båda två klättrar på allt. Utforskar varje lite vrå de kommer åt. Triggar varandra till galna skrik och skrattar åt varandras upptåg och fyndigheter. Sen drar dom även varandra i håret och passar då och då på att klippa till syrran i bakhuvudet. Antingen med handen eller med något tillhygge ifrån kökslådorna. En slev, eller något liknande. Sen odlar dom tänder som aldrig förr. De har var sina 8 nu. Dessa tänder som även verkar bidraga till en oerhört aktiv ändtarm. Sjukt många bajsblöjor för tillfället.


Slänger in en bild till från dagen. Mamman lyckades fånga alla 3 på bild efter att Svante hämtats från dagis. Det är ju lite svårare att röra sig i overaller. Efter jul är det jag som ska vara hemma och reda ut röran. Undrar just hur det ska gå?

-tobias.

torsdag 5 november 2009

Vi kan öppna alla sorts skåp...


Det finns tydligen inget roligare och mer spännande än att öppna lådor och skåp. Sen ska det röjas runt med allt som finns att hitta. Sen kan man ju även se om man själv får plats. När man kommer på dom röjandes i förbjudna lådor och skåp tittar dom pillemariskt på en, viftar med fingret och säger nä, nä, nä, nä... Men bryr sig, det gör dom knappast.

-tobias.

söndag 1 november 2009

Lite ont om plats månne?


Tjejernas vagn har länge känts feldimensionerad. Den var nästan för liten för att få plats med mjukliftarna när de var små. Sen var den för stor för dem när mjukliftarna var för varma och de var tvungna att sitta och ligga utan. Här om dagen prövade vi hur
dom skulle få plats iförda sina vinteroveraller. Som vi trodde... det här fungerar ju inte? Vi måste uppdatera oss.


Annars är det mest såhär det ser ut nu för tiden. Rut klättrar upp på saker och Tora hänger på, fast lite lugnare. Idag har Rut råkat ta nåt steg utan att hålla sig i något. Hon gjorde samma sak i alla fall 2 gånger. Men sen ramlade hon på rumpan och skrattade. Undrar om hon kommer börja gå innan hon fyller 1? För ett par månader sen var jag övertygade om det. Hon kändes så oerhört på. Nu vet jag inte. Bara vänta och se. Kanske är det Tora som chockar oss och blir först att stappla iväg.

Idag när vi åt middag lyckades Svante kläcka ur sig nåt alldeles extra. Mamman pratade om att hon var väldigt trött. Då sa han: - "När du lägger dig i sängen med dina röda ögon kommer det monster under sängen som hoppar upp och biter dig i snippan. Det kan vara krokodiler. " Detta sades utan minsta antydan till skratt eller andra tecken som skulle tyda på att han skojade. Vi skattade dock rätt länge åt hela grejen. Vart kommer allt ifrån?

Nog svamlat. Dags att bege sig till sängen. Imorgon börjar jobbet igen. 9 dagars ledighet är slut. Suck.

-tobias.

torsdag 29 oktober 2009

Ledighet och inte så lata dagar

En veckas ledighet har aldrig suttit bättre. Fast med 3 barn, varav 1 haft 4års-kalas vet i sjutton hur mycket ledigt det egentligen har varit. Men ledigt från jobbar-jobbet har det i alla fall varit och det är inte illa det.

Svante har som sagt haft kalas och släktbesök och allt vad det innebär med att fylla 4. Han verkar mycket nöjd med hela grejen och numer äger han en smärre förmögenhet investerat i tågprylar. Den dagen han bestämmer sig för att sälja av sin samling blir han en rik liten man.

Tora och Rut har vuxit så mycket det sista. Det är full fart hela dagen lång. De sover för det mesta rätt bra nu för tiden. Men hjälp vilken fart de har när de är vakna. Rut klättrar på allt som går att klättra på. Alltifrån en bok liggande på golvet till lägre bord och stolar. Nästan maniskt ger hon sig på uppgiften att ta sig upp på allt som kommer i hennes väg. Det kommer bli oerhört svettigt när hon börjar gå. Vilket nog inte lär dröja så länge till känns det som.

Tora tar det något lugnare. Hon klättrar också, men inte fullt lika mycket. Hon är mer ivrig i att peka på allt hon ser och brista ut i ett totalt hänfört "titta" eller "titta här". Hon har ett sådant titta-runt-behov att hon knappt kan komma till ro när hon ska sova. Även om ögonen går i kors av trötthet.

Här om dagen hade vi på en konsert-DVD med allas vår så äskade Winnerbäck. Svante studerade noga alla instrument och Tora och Rut visade tydligt vilken plats de kommer ha i publiken den dagen de är stora nog att vara med på riktigt. Dagen efter kommenterade Svante att hans BRIO-färja också har ett ankare målat på sig. Vadå också?, undrade jag. -Ja, som Lars Winnerbäck har, sa Svante. Han fick förövrigt en riktig gitarr i 4års-present (Svante alltså), så snart ska vi börja lira tillsammans han och jag. Det blir grejer det.


-tobias.

lördag 24 oktober 2009

24 oktober - 11 månader


Även om bloggen har gått ifrån svårt haltande till stendöd den senaste tiden så måste ju åtminstone flickornas 11-månadersdag uppmärksammas. Hu, snart är dom 1 år. Mitt livs hittills mest prövande år. Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om. 1000-tals funderingar, men på tok för få formuleringar. Antagligen en kombination av för mycket i huvudet i förhållande till energi. Tråkigt tycker jag. Men samtidigt svårt att hitta någon motivation till att få ut nåt i skriftlig form.

Har haft målet att hålla TvillingTur vid liv tills tjejerna fyllt 1 år. Hade dock tänkt mig att jag skulle hålla igång rätt så aktivt hela tiden. Nu verkar de sista månaderna hållits vid liv endast med hjälp av respirator vilket känns misslyckat. Inget är tråkigare än en ouppdaterad blogg. En ouppdaterad blogg är till och med tråkigare än en blogg som endast går ut på att visa foton på vad man klätt sig i under dagen - vilket är utan tvekan det näst tråkigaste i bloggsammanhang. Så om inget mirakel sker, eller om inspirationen inte slår ner som en blixt så kommer TvillingTur endast återstå ytterligare en oinspirerad månad till och sen läggas ner. Eller så tar den ett lite längre break och återuppstår till jul när jag går på föräldraledighet och lägger jobbet åt sidan i drygt 7 månader. Kanske kommer motivationen åter då. Eller så visar det sig att föräldraledigheten innebär noll chans att sitta vid en dator över huvud taget. Vi får väl se.

I skrivande stund har klockan gått över 00:00 och dagens datum har plötsligt blivit 25 oktober. Detta innebär något helt annat. Något lite fantastiskt. I alla fall för oss här hemma. Svante fyller 4 år. Detta har firats idag med lite vänner från trakten och kommer firas i morgon av släktingar från olika håll. Lördagen var intensiv och jag misstänker att söndagen kommer gå loss rätt bra den med. Lördagen började dock med en överraskningspresent. Ett besök på brandstationen tillsammans med vår granne som är brandman. Mycket lyckat. Svante fick provsitta både 1, 2 och 3 olika brandbilar både framme vid ratten och i baksätet. Han fick även hålla vattenslang, prova brandhjälm, testa ficklampor och titta på alla olika verktyg som brandbilarna är utrustade med. Stooora ögon och allvarlig min på vår lille kille. Det besöket kommer han nog minnas ett tag tror jag. Avslutar med ett litet collage från brandstationsbesöket.


-tobias.

lördag 26 september 2009

2 listor

Under dagen som gått har några funderingar slagit mig. Inga som kommer belönas med några priser kanske, men lite utrymme här kan dom dock få. Det hela får sammanfattas i listform.

Som tvilling- / flersmåbarnsförälder borde man erbjudas sponsring av:
  • blöjor
  • tvättservetter
  • hushållspapper
  • tvättmedel
  • soppåsar
  • hörselskydd
  • psykolog
Som tvilling- flersmåbarnsförälder borde man automatiskt få kunna doktorera inom:
  • Tålamod
  • Uthållighet
  • Sömnlöshet
  • Koordination
  • Tinnitus
  • Idioten (spring- & konditionsövning)
  • Tidsbrist
Det var det hela.

-tobias.

torsdag 24 september 2009

24 September - 10 månader


Tora till vänster och Rut till höger helt enkelt. Börjar bli riktigt stora på nåt sätt, våra små flickor.

-tobias.

tisdag 22 september 2009

Randiga Rackare


En storebror som älskar sina systrar och verkar stå ut med nästan vad som helst. Det är inte fy skam det. Jag tycker det är smått otroligt att han har det tålamod han har och orkar med hela situationen som han gör. Visst blir han ibland irriterad på dom när de envisas med att ta hans saker och riva hans byggen. Men även då brukar han ändå alltid erbjuda ett annat alternativ. Går iväg och hämtar någonting som han tycker dom kan leka med istället. Jag tror kanske grinden till hans rum gett honom den frizon han behöver för att sedan kunna ha tålamod med nästan vad som helst. Tack Svante för att du är världens finaste kille.

Natten till idag var förövrigt historisk. Vi har tänkt oss bakåt i tiden så mycket vi bara kan och fastslagit att det denna natten var första gången som bägge systrarna samtidigt sov sött utan minsta oro från läggning (19:30) till morgonen (06:10). En underbar känsla som vi hoppas få uppleva många gånger nu framöver. Inget krångel vid läggning. Båda sovande i sina sängar på 5 minuter och sen inte ett pip. Det är ju så det ska vara. Facit helt enkelt.

Tora har lugnat ner sig med sitt galna skrikande och krypet har kommit igång riktigt bra. Rut går längs väggar och bord mest hela dagarna. Tror inte det finns en outforskad del av hemmet för hennes del. Hennes färdigheter på 2 ben skänker även glädje till övriga i familjen. Här om dagen fick Tora ta en sväng i Ruts taxi. Uppskattat av många.




-tobias.

fredag 18 september 2009

The soundtrack of our lives

I väntan på Lars Winnerbäcks nya album har första singeln "jag får liksom ingen ordning" rullat rätt många varv i cd-spelaren. Hela familjen håller herr Winnerbäck varmt om hjärtat. Svante har snappat upp ett och annat citat från tidigare skivor som han vid oväntade tillfällen överraskat oss föräldrar med. En kväll för drygt 1 år sen satt vi och pratade lite under kvällsmaten. Jag minns inte om vad, men ordet tröst var i alla fall något som nämndes och Svante tillade snabbt med allvar i rösten: "min helande tröst" - vilket den insatte vet är en av låttitlarna på förra plattan Daugava. Senaste singeln har berikat honom med uttrycket "pundigt", som han tycker låter roligt. Redan efter ett par lyssningar undrade han över vad just pundigt betyder - Dumt och trögt - fick bli min förklaring. Jag tror han nöjde sig med det svaret. Han tycker också det är roligt att berätta vilka olika instrument som spelar vad. Trummor, elgitarr, synt och fiol... Låten har liksom ett bra upplägg för såna funderingar.


Rut visar sin uppskattning över musiken på annat sätt. Ta en titt på det lilla filmklippet så ser ni vad jag menar.




Tora visar sin uppskattning av musik på annat sätt. Skivorna i CD-hyllorna ligger risigt till nu för tiden. Väl medvetna om att det är förbjuden mark tar både hon och Rut varje tillfälle i akt att våldföra sig på så många skivor som möjligt. En positiv sak som uppstått ur detta beteende är att vi ibland låter oss inspireras av deras skivfångst och lägger på just den nyfångade plattan i stereon. På så sätt har en hel del gamla kära återseenden uppstått. Skivor vi inte spelat på åratal. Rätt kul faktiskt.


Något annat som vi glädjer oss över är flickornas positiva känsla för sitt egna rum. Dom tycker verkligen om att vara där inne och och styra och ställa. Särskilt Tora kan på egen hand tillbringa långa stunder med sina saker inne på rummet. Rut är lite mer törstig på att socialisera med oss andra och brukar komma utkrypandes efter en stund. Men Tora kan som sagt finna sig riktigt väl till ro där inne. Här om kvällen lekte vi lite i en plastback. Jag fick små flashbacks från dagarna på BB där de mest låg och sov i sin lilla plastlåda. Tror kanske inte Tora och Rut hade samma minnen, men vem vet? Roligt hade dom i alla fall.


-tobias.


torsdag 10 september 2009

Lomma Blodbad * 09-09-09 *

En inte så hemskt välkänd händelse i historian, men en rätt så hemsk händelse just i stunden. Det var när Rut igår tappa greppet om soffbordet och föll in med munnen först i bordsskivan. Inte en helt unik manöver för en nyfiken person i hennes ålder, men inte mindre hemsk för det. Just när det skedde såg det inte värre ut än alla andra gånger hon snubblar ner på rumpan efter en av sina alla promenader längs soffbordet. Men när jag lyft upp henne för att trösta henne ser vi blod på mattan, blod på Rut, blod på mig, blod på det mesta kändes det som. Munnen har ju en tendens att kunna frambringa stora mängder blod när olyckan är framme, så det var så gott som omöjligt att avgöra vart hon skadat sig och hur illa läget var. Efter ett par minuter hade vi dock fått stopp på det värsta och kunde konstatera ett jack över de övre framtänderna i tandköttet. Efter ytterligare en stund verkade läget inte så allvarligt och Rut hävde sin flaska välling precis som vilken kväll som helst. Lite orolig sömn under natten, men inte mer än så. Skulle det av nån anledning börja se illa ut igen får vi ta och ringa tandläkaren. Men det verkar inte behövas. Idag var allt som vanligt.



Annars är favoritsysslorna nu för tiden att hänga utanför storebrors rum eller gunga. Tora har idag även visat att hon kan det där med krypandet och att ta sig upp sittande från liggande. Kanske kan detta få henne lite mer i balans och även lugna ner hennes stämband lite inom en närmare framtid. Vi hoppas, vi hoppas.

-tobias.

tisdag 1 september 2009

Ombytta roller och eget språk


För ett par veckor sen var det ett herrans liv på vår lille vän Rut. Hon var just i färd med att knäcka koden krypa. Hon skrek, skrek och skrek. Darrandes på knän och händer tills hon föll pladask på mage. Nya skrik och förtvivlade utrop. Upp på knäna igen och nya skakande försök. Sen en dag löste hon hela grejen och har sen dess blivit en riktig baddare på krypning. Krypa omkring. Sätta sig ner. Dra sig upp till stående mot så gott som alla tänkbara ting i hemmet. Röra sig i sidled längs soffbord. Allt detta har bara fallit på plats på ett par veckors tid. Och skriket har så gott som upphört helt. Hon är nöjd och belåten. Glad helt enkelt.


Tora har fortfarande inte knäckt koden. Nu är det hon som skriker, skriker och skriker. Sprattlande på mage ålar hon mellan rummen. Jagar efter Rut så gott det går. Hela tiden försöker hon sig på krypkonsten, men faller snart ned på mage igen och tar istället till ålartekniken. Skriker, skriker och skriker. Hjälper man henne lite så hon också får stå och hänga vid soffbordet är hon gladare än någonsin. Snälla, låt henne bemästra dessa konster snarast. Våra öron tål inte mycket mer. Vårt psyke har testats nog...


Idag uppmärksammade dock mamman i huset något väldigt roligt gällande systrarna. Tora befann sig i vardagsrummet medan Rut var i köket. Plötsligt börjar Tora hojta och Rut får en väldans fart ut till vardagsrummet till den hojtande systern. Väl framme har de båda en inlevelsefull konversation i ett par minuter. Självklart förstod mamman inte ett dugg vad de båda samtalade om. Men det verkade dock de själva göra. Och viktigt var det tydligen. Är det möjligtvis så att det där omtalade tvillingspråket har börjat komma igång hos våra små tjejer? Det sägs ju vara ett vanligt förekommande fenomen mellan tvillingsyskon. Ska bli spännande att följa denna utveckling och se vart det bär vägen.

-tobias.

lördag 29 augusti 2009

En heldag för den tågtokige

En bild lär ju säga mer än 1000 ord. Så idag tar jag den lätta vägen. Tillägger bara: Tågdiggardagarna på Österlen, 100-åriga ånglok, stora tunga disellok, euforisk Svante och superba Tora & Rut. Underbart.


Tittat, känt, åkt, frågat, åkt, beundrat, skakat, tuffat och mått som en prins.

-tobias.

måndag 24 augusti 2009

24 augusti - 9 månader

Tiden swishar förbi snabbare än någonsin. Rut swishar runt i hemmet snabbare än någonsin. Tora tar det fortfarande lite lugnare. Nåt kryp då och då, men annars mest ålande. Att ställa sig upp mot lagom höga soffbord eller andra möbler mellan 30-50 cm höga är det mest spännande som finns. Att ramla och slå huvudena i olika bordskanter gör ont men är inget hinder för att envist fortsätta testandet. Storebrors rum ligger på 1a-plats på ställen att utforska om man har en obevakad sekund. Badrummet och skohyllan i hallen ligger på en god 2a-plats. Att riva ner och förstöra hela Svantes järnväg tar bara ett par obevakade sekunder. Och då har han ändå järnvägsbygge över så gott som hela sitt golv. Han är en sann rallare denne unge man.

Övre framtänder är på frammarch. Vad kan då detta betyda? Fler tänder i munnen - Ja. Lite snorigt i näsan - Ja. Fruktansvärt dåliga magar - JA! Den senaste tiden har vi bytt fler bajsblöjor än vad som känns möjligt. Varje gång man lägger dom på skötbordet är det inte bara en laddning i blöjan. Det fortsätter oftast oxå att välla ut mördarsnigel efter mördarsnigel ur deras små rumpor. Ett evigt stånkande och ett evigt blöj-bytande, -slängande och -köpande. Dom är banne mig inte billiga i drift dessa små vandaler. Men söta som få.

-tobias.

fredag 14 augusti 2009

Utvecklingsrally


Imorgon har Rut krupit i en hel vecka. Hon lyckades alltså tillslut äntligen knäcka koden och tog i lördags sin första kryptur. Sen dess har det krupits en hel del. Mest in på Svantes rum förstås. Det är ju där dom mest spännande sakerna finns. De nedre kökslådorna är också ett populärt utflyktsmål. Tora är inte långt efter. Hon har legat 1 till 2 veckor efter Rut i de flesta lite större utvecklingsstegen. Hon är helt klart den lite lugnare av dom två. Rut är mer i allt. Mer ivrig. Mer envis. Mer känslig. Tora har tagit några små krypsteg vid ett par tillfällen under veckans gång. Men oftast väljer hon att ta sig framåt hasandes och ålandes på mage. Nu är det i alla fall verkligen dags att skaffa den där grinden vi lovat Svante till hans rum. Han ropar ibland med en viss panik i rösten. Då vet vi att tågbanan håller på att få sig en omgång av åtminsone 1 av legisterna i kommandostyrkan.


Dom sover i alla fall riktigt bra i sitt rum nu. Nattningen kan vara svår emellanåt. De har bägge 2 en enorm motvilja till att somna även när de är tydligt jättetrötta. Men när de väl somnat så sover dom riktigt bra. Än så länge har inte båda lyckats sova en hel natt samtidigt nån gång. Men både Rut och Tora har sovit flera nätter var rakt igenom utan ett endaste grymt från ca. 21:00 till 06:30 ungefär. Men varje natt har än så länge 1 utav dom vaknat till någon gång för att vid nästan alla tillfällen somnat om igen efter lite hjälp att hitta nappen. Vi är så enormt glada över detta. Nu väntar vi bara på att dom ska sluta vara så envisa på kvällarna och låta sig somna. Men det lär väl ordna sig. Man kan inte kräva allt på en gång. Inte lustigt att de är lite stirriga. På mindre än 1 vecka har de börjat krypa, klappa och vinka. Det är även övre framtänder på frammarch.


Svante har nu gått sin första vecka på sin nya förskola. Han verkar verkligen stortrivas och vi föräldrar känner oss så nöjda med vad vi hittils sett, hört och upplevt. -"Tänk att jag ska till min nya förskola i morgon igen" är bland annat något han sagt ett par kvällar nu i veckan. Han pratar om snälla barn och flickor med fina namn. Känns mycket tillfredsställande att se honom så glad och nöjd. Nu har även mitt jobb dragit igång igen och snart är allt som det brukar vara. Fast med lite större barn och på ett betydligt bättre ställe. Saknar inte stadslivet för fem öre. Den lilla pendligen är bara ett trevligt avbrott i vardagen och vår omgivning här visar sig bara bli bättre och bättre. Dessutom alldeles ypperligt för drakflygning. Någon gång ibland kan man även stöta på 1 och annan elefant.


-tobias.

fredag 7 augusti 2009

Nytt rum och Nya tider

En vecka in i augusti och endast en helt vanlig helg återstår innan semestern är över och jobbet drar igång igen. Splittrade känslor som vanligt. Jag gillar ju mitt jobb och har inget som helst emot att börja jobba igen. Men att sluta vara ledig är alltid lite jobbigt. Fast det där med att vara ledig är ju helt klart en sanning med modifikation. Jag kan nog helt ärligt påstå att det är mindre slitsamt att vara på jobbet än att vara hemma nu för tiden. Fast det är olika typer av ansträngningar. På jobbet har man alltid något slags arbetsjag att falla in i. Mitt arbete slutar varje dag vid ett visst klockslag och även om jag kan ha saker att styra upp inför kommande dagar osv. så slutar ändå arbetsdagen vid en viss tidpunkt och man kan koppla av arbetsjaget och återgå till sitt egna jag igen.

Här hemma vet man aldrig när någonting tänker börja eller sluta. Vi har målsättningar för det mesta och tankar, planer och funderingar över hur vi ska nå dessa mål. Men om vi lyckas nå dom - det har vi aldrig en blekaste aning om. Den mest lyckade dagen kan sluta i oerhörda kvälls- och nattbestyr. Den mest krävande dagen kan helt plötsligt förvandlas till något som i alla fall påminner lite om det vi en gång mindes som harmoni. I alla fall för en stund. Det är just ovissheten och känslan av att inte kunna ha kontrollen över sin vardag som är så påfrestande. En otroligt tärande situation som stundtals får en att tappa andan och bryta ihop. Men bara för en liten stund. För sen inser man att man har 3 små personer i sin närhet som inte tolererar något haveri i maskineriet. Man måste helt enkelt bara orka med.

Sen det senaste inlägget 24 juli har Tora och Rut slutat äta på natten och flyttat in i sitt nya rum. Svante har helt problemfritt slutat med nattblöja och har under dessa 2 veckor inte ens varit i närheten av en olyckssituatoin. Jag har fram tills natten till idag hållit någon form av nattjour och sovit på en madrass hos flickorna med tanken att kunna förhindra att den ena skulle väcka den andra om de skulle vakna och vara ledsna. Detta har både gått bra och dåligt. Det som är bra är att endast 1 gång har det skett att den ena väckt den andre och situation galenskap uppstått. Det som varit mindre bra är att det möjligtvis varit jag som varit den mest störande faktorn i rummet. När jag igår bestämde mig för att flytta tillbaks in i sovrummet igen blev det den än så länge mest lyckade natten sen rumsbytet. Endast var sin gång vaknade dom till. Och då var det bara att hjälpa dom hitta sin napp och sen klappa om dom lite så somnade dom om direkt. Mycket tillfredsställande. Återstår att se om detta endast var en lyckoträff eller om det kommer hålla i sig.

Avvänjningen av nattmatningen var i alla fall lyckad och inte speciellt dramatisk. Vi lät Rut flytta in i nya rummet först och lät Tora stanna kvar i vårt sovrum. Jag flyttade med Rut och mamman stannade kvar hos Tora. Vi skulle genomföra operation "skriknatt". Detta låter ju hemskt, men det behöver inte vara så farligt faktiskt. Vi fick rådet på BVC när Svante var ca 7 månader och det var så oerhört lyckat för oss alla så vi kan bara rekommendera det. Det fungerar på så sätt att när de nu är så pass gammalt och har uppnått sin matchvikt och egentligen inte behöver äta mer mitt i natten, utan bara vaknar av ren vana. Det är ju ändå så hela deras liv sett ut. Då låter man helt enkelt bli att ta upp han/henne ur sängen när han/hon vaknar och börjar gråta. Istället sitter eller står man hos barnet och klappar, tröstar och försöker få han/hon att somna om igen. Alltså utan att ta upp barnet. Det kan ta sin tid. Ett par timmar kanske. Det kan även ibland behövas 2 eller 3 såna här nätter. För Svantes del tog det 2 nätter. Första natten var han tokledsen i 1 timma och drygt 40 minuter. Den andra natten var han ledsen i ungefär 40 minuter. Sen sov han hela nätter utan problem sen dess. För Tora behövdes 1 natt med 1 och en halv timmas bestörthet. Rut nöjde sig med knappt 1 timma. Sen sov dom kommande nätter utan att vakna - i var sitt rum. Oerhört påfrestande för psyket att inte ta upp och trösta i famnen, men värt varenda sekund. Och när jag tänker på det före och efter har jag svårt att tro att det kan vara någon jättestor skillnad på att bli tröstad i famnen eller att bli tröstad i sin säng. Vi lämnar dom inte ensamma en sekund utan klappar och tröstar hela tiden. Men det är svårt att tänka när man befinner sig mitt i paniken. Det är nåt man måste laddat för innan och sen bara vara galet bestämd.

Nu sover de oerhört mycket bättre än innan, även om de ibland vaknar till och behöver sin napp. Det är inte så att de vaknar när de tappar sin napp för de gör de oftast rätt omgående när de väl somnat. Men när de av någon anledning vaknar till lite så räcker det med att de får sin napp igen och blir lagda lite på sidan så somnar de direkt om igen. Nu när de äntligen får sova själva i eget rum så är störmomenten minimerade, så jag tror nog de snart kommer sova hela nätter utan ens småavbrott. Dom gjorde det när de först sov separerade. Målet är dock att de ska göra det även som sambos. Hur det går återstår att se. Vi har nog varit bortskämda med Svantes underbara sovstatistik. Men vi måste hoppas. Vi har inte råd att tappa hoppet.

-tobias.

fredag 24 juli 2009

24 juli - 8 månader och Rötmånad


Liksom mjölken i mången kyl har även TvillingTur drabbats av denne rötmånad. Tora och Rut blev idag 8 månader gamla och mycket är pågång. Två frustrerade flickor vars enda önskan är att göra saker som dom ännu inte riktigt behärskar. Men de är pågång. Förbannade över att inte få till krypandet ägnar dom all sin vakna tid åt att lära sig bemästra konsten av att ta sig fram framlänges med armar och ben. Vet inte hur mycket mer träning de kommer behöva, men jag misstänker att dom inom en hyfsad framtid kryper omkring här hemma och utforskar allt möjligt och omöjligt i deras väg. Krypa, resa sig upp och stå är det enda som för tillfället betyder någonting.


Deras nya egna rum börjar ta form. Ikväll flyttar Rut in och mamman hänger med. Tora sover kvar ett par nätter i vårat sovrum tillsammans med mig. På detta sätt planerar vi att lyckas vänja dom att sova hela nätter utan att vakna för att nattäta och då också utan att väcka varandra under denna (misstänkt skrikiga) övergångsperiod. Själv har hjärnan min surnat till lite i denna kvava tillvaro. Bloggen kommer möjligtvis ligga lite lågt ett tag. Men jag misstänker att den kommer igen som vanligt om ett tag. När andan faller på.


-tobias.

tisdag 14 juli 2009

Kände efter och tänkte om

I morse när jag vaknade kände jag att dagens inplanerade utflykt med Svantes gamla malmökompis med pappa inte kändes bra. Eller snarare så kände jag mig inte bra. Inget fel på mig, men inte på humör. För mycket av för lite sömn och för låg i energi. Jag bestämde mig för att dra mig ur och stanna hemma. Känns alltid lite dåligt att göra så. Att höra av sig bara någon timma innan en inplanerad grej och backa ur. Men jag är så glad att jag gjorde det. För istället kunde morgonen bli lite lugnare. Mamman och döttrarna gav sig iväg på deras inplanerade dagsutflykt medan jag och Svante stannade hemma. En lugn frukost och sen var vi liksom sugna på en heldag tillsammans bara han och jag. Snacka om skillnad mot att vara hemma allesammans. Det finns inte en endaste likhet.

Först tog vi en cykeltur till en lekplats jag spanat i en annan del av byn. Där finns en linbana som jag trodde Svante skulle gilla. Rätt gissat. I den gnodde vi i en dryg timma. Sen cyklade vi till ett café och åt var sin glass. Efter detta åkte vi hem och lagade lite mat. Efter maten låg vi i fåtöljen och lyssnade på musik. Svantes senast köpta platta - "Hajar du" av James Hollingworth & Jojje Wadenius. När vi slappat klart tog vi på oss badkläderna och cyklade ner till stranden. Mycket skönt i vattnet och vi låg i och badade riktigt länge. Värmde oss en stund på stranden. Låg och pratade om allt möjligt. Han har ju som sagt så oerhört mycket att berätta. Idag berättade han bland annat om när han och hans mormor varit och badat utanför Ängelholm och sett en jätteliten tant som var brun. Jag undrade om hon var brun för att hon var solbrän? Det var hon inte för hon använde solkräm, svarade han då. Så då var hon kanske från ett annat land tänkte jag? Det trodde han nog. Brun och jätteliten, det var hon, tanten.


När vi väl kom hem ifrån stranden hade resterande familj hunnit anlända. Trötta små systrar lyckades ändå hålla modet uppe under våran kvällsmat. Detta med hjälp av varsitt rån. Det var rånpremiär idag och mycket populärt. Att man kan bli kladdig av att äta kex torde vara en omöjlighet, men alla som har barn vet att så icke är fallet. Detta ledde också vidare till att de somnade oerhört snabbt och odramatiskt ikväll, båda två. Det har inte hänt på väldigt länge känns det som. Dom har båda varit väldigt svårsövda sen rätt lång tid tillbaka. Men ikväll slocknade dom bägge två och sover ännu (3 timmar senare) utan några oroligheter. Vill inte hoppas något om natten, jag vet ju vad som då brukar hända.

Lyckades i alla fall återfinna lite ny energi igen genom att vara lite trist och ställa in redan planerade trevligheter. Vi tar den där utflykten en annan dag och det ser vi fram emot.

-tobias.

söndag 12 juli 2009

Dagar

Efter två dagar av besök hos vänner har vi idag haft en heldag hemma med lite fixande. Igår var vi hos min vän, tillika Svantes fadder och hade en heltrevlig dag. Svante är mycket förtjust i sin fadder och det blev en hel del fotboll i trädgården plus en massa rullande nedför en liten grässluttning. Enormt uppskattat och han var på ett strålande humör resten av kvällen. I morse när han vaknade var han på lika glatt humör och dessutom fast besluten över att vi just idag skulle köpa en järnvägskorsning med bommar och ljussignaler. Efter lite diskuterande kom vi fram till att han kunde kika i sin spargris och se om han hade råd att köpa en sådan för sina egna pengar. Visst hade han det. Så han och jag begav oss till närmaste leksaksaffär. Väl hemma har han sen spenderat nästan hela dagen med denna järnvägskorsning med bommar och ljussignaler. Tågtokig? Hyfsat.

Som vanligt har vår unge herre en väldans massa att säga och berätta. Ikväll när vi åt kvällsmat berättade han följande: "Om man dricker mjölk efter juice försvinner allt det goda från kroppen. Det är lite tråkigt." Kan ju låta underligt kanske, men det han såklart syftade på var nåt vi pratat om under frukosten då jag inte tyckte han skulle dricka ett glas mjölk efter sin juice då mjölken har förmågan att inte låta kroppen ta upp nyttigheterna från just juice. Är inte någon näringsexpert direkt, men visst är det nåt sånt som händer?

Idag har vi i alla fall påbörjat fixandet med Tora och Ruts blivande rum. De måste få flytta ut från vårat sovrum inom kort. Vi stör varandras sömn alldeles förmycket. Jag misstänker åtminsone att dom kommer sova bättre om de får flytta till ett eget rum. Svantes sömn blev mycket bättre när han en gång i tiden fick sitt första egna rum. Det var ungefär i den åldern som tjejerna är i nu. Helt klart värt ett försök. Men först kräver det som sagt lite fix och nu är vi igång. Det är kul, men tidskrävande. Och tid är ju inget man har i överflöd nu mer. Helt otroligt vad lite man hinner på 1 dag när man har 3 små krabater att underhålla.

Igår kväll försökte jag och min käresta titta på en film. När hon och Svante här om dagen hade varit på biblioteket passade hon på att låna en dvd som verkade bra. Gomorra heter den och handlar om italienska maffian. Den verkade helt klart bra, men kunde vi hålla oss vakna för det? Knappast. Misstänker att när vi nästa gång ska försöka oss på en filmkväll får sattsa på nåt annat. Benny Hill typ, eller något annat översimpelt som går lite för fort och inte kräver så mycket hjärnceller. Svante lånade 5 böcker. Behöver jag nämna att samtliga handlar om tåg?

-tobias.

fredag 10 juli 2009

Energikick x 2

I onsdags bar det av till Ven. Den uppskjutna utflyktsdagen tillsammans med nyfunna vänner med lika gamla tvillingflickor. Det var faktiskt just dom små tjejerna i vagnen som bidrog till att vi lärt känna varandra. Två omskadade mammor på promenad. Råkar se likheten i den andres vagn. Pratar av sig en stund. Träffas igen. Hittar en ny vänskap. Det kan ju behövas nåt som för en samman för att man ska ta kontakt med en främling. Tvillingar kan ju vara en sak. Trevligt är det i alla fall. Och i onsdags var vi som sagt tillsammans på Ven. En 8 timmar lång utflykt i alla tänkbara väderlekar, bortsett från vinterväder då. Först enorm sommarhetta som plötsligt blåste upp i starka vindar. Detta övergick i små störtskurar som blandade upp sig med varma solkskensstunder. Sen blev himlen kolsvart och sommarens (för vår del) värsta regn- & åskväder gjorde oss alla dyblöta. Efter att tillslut ha hittat skydd för regnet och en plats köpa sig en kopp kaffe avtog sen regnet och vi kunde torka i strålande sol igen på tillbakavägen till färjan. Vädret spelade dock föga roll då hela dagen kändes mycket lyckad och trevlig. Alla var på gott humör dagen igenom. Stora som små. Svante kanske var dagens hjälte som utan varken egen vagn eller ståbräda på systrarnas hängde på hela dagen utan klagan. Några turer på mina axlar blev det förståss.


Igår var det sen dags för mig att debutera en hel kväll hemifrån sen Tora och Rut föddes. Känns galet när man tänker på det såhär i efterhand, men när man är mitt i det känns det inte det minsta konstigt. Kvällarna är svåra att sköta på egen hand, så är det bara. Igår var dock en av Toras faddrar här hos mamman och stöttade upp. Det är en bra lösning istället för att ge sig på någonting som inte känns bra. Själv var jag först och hade ett litet speljobb och sen på en efterlängtad pokerkväll. Vi har ett pokergäng som spelat en kväll i veckan i rätt många år nu. Men senaste året har vi legat i ide. Svante var första barnet som dök upp i denna krets. Sen dess har det dock hänt en del och nu kan majoriteten av oss titulera oss föräldrar. Från ett gäng hopplösa musikhögskolestudenter till ett gäng hopplösa småbarnsföräldrar. Steget är inte så långt som det låter. Igår var det i alla fall åter dags för en drabbning och det var galet efterlängtat från min sida. Och ja... jag vann.

Dagens energinivå är påtagligt många snäpp över vad den brukar vara på. Det behövs inte så mycket, men ett avbrott från vardagen kan göra underverk ibland.

-tobias.

måndag 6 juli 2009

Lyckat värre


Vilken lyckad dag i Folkets Park vi hade i söndags. Först falafelfest i gräset och sen lite karuseller. Sen var det ju dags för dagens huvudattraktion - själva konserten. Riktigt, riktigt bra. Med små, små medel gjorde James Hollingworth alla rätt. Svante var totalfokuserad på varenda sång. Sjöng med i varenda text. Klappade med på alla ställen där det erbjöds. Och däremellan passade han på att ta några egna små danssteg vid sidan av när hans ben helt enkelt inte kunde låta bli. Själv var jag lika såld och det var nog de flesta som var där oavsett ålder. En gubbe och en gitarr, små smarta sånger och succé.


Tora och Rut har även dom haft en bra helg tror jag. Dom gillar verkligen att sitta i vagnen och kika runt på allt som rör sig omkring dom. Dom är så oerhört nyfikna på allt dom ser eller hör. Man kan inte ens småtrumma lite med foten under middagen utan att Rut ska checka läget under matbordet. Och när man sätter eller lägger dom någonstans på golvet så är dom genast och krafsar med sina små fingrar på närmsta spännande tapet, papperskasse, väska eller vad som nu finns till hands. Mycket som rör sig i deras små huvuden nu mer. Inte så konstigt att det är oroligt emellanåt. Linda uttryckte det bra i en kommentar till ett av mina inlägg för ett par dagar sen "...det blir en tombola i hjärnan". Alla intryck och lärdomar blir liksom för svåra att sortera och reda ut. Det lägger väl sig det med i sinom tid. Just nu sover de i alla fall, alla 3. Det kan man glädjas åt.

-tobias.

lördag 4 juli 2009

James Hollingworth

I morgon söndag är det dags att gå på konsert. Hela familjen plus mormor och lite goda vänner ska inta Malmö Folkets Park för att avnjuta lite livemusik med James Hollingworth. Denna man som tillsammans med Karin Liungman gjort barnprogram i radio och TV och släppt ett knippe underbara plattor. De skivor som rullar varma hemma i vår familj är "Djurens Brevlåda" och "Barnlåtar". Svante och vi föräldrar är helt sålda på detta underbara 70tals-sound (det är nåt alldeles speciellt med trumspelet från den tiden) och skivorna är proppfyllda med grymt svängiga och bra låtar för stora och små. Välskrivet, välarrangerat, välspelat och välsjunget. Kort sagt - Grymt bra.


Hur det hela utspelar sig 2009 live i Folkets Park återstår att se i morgon. Men jag ser fram emot det väldigt mycket. Har ni aldrig lyssnat på dessa skivor är det banne mig dags. De finns att hitta på Spotify om du söker på James & Karin.


-tobias.

Fortsatt värmebölja

Hettan ger sig inte. Varken den sommaren åstadkommer eller den inneboende hos Tora. Febern har dock sjunkit idag och vi hoppas väl att den är på väg att försvinna helt enkelt. Känns svårt att bli av med feber när det är så enormt varmt både ute och inne.

Värmen gör det såklart svårt för flickorna att sova. Igår kväll kunde dom bara inte somna. Rut somnade inte alls medan Tora först lyckades men sen vaknade och vägrade somna om. Ett herrans liv var det på de små, minst sagt. Men sen trollbands dom helt plötsligt av Tomas Ledin på TV. Märklig man att trollbindas av, men skönt för oss med lite lugna barn en stund. Ett tag hade dom dessutom det väldigt trevligt tillsammans i Toras säng. Ett minipyjamasparty i kvällsvärmen helt enkelt.



Idag har Rut svalkat sig en sväng i den lilla uppblåsbara plaskpoolen ute gräsplätten. Tora var så trött just då eftersom hon inte lyckades sova någonting på förmiddagen så hon fick nöja sig med att rulla omkring på filten intill. Hon får ta sig ett "svalkande" dopp i eftermiddag istället. Lite svårt att ensam ha koll på båda 2 samtidigt i vattnet med. Sålänge dom sitter snällt och inte vippar omkull är det ju en sak. Men om bägge 2 börjar vingla omkring blir det nog lite värre.

Svante fortsätter att roa sig kungligt hemma hos sin mormor. Idag skulle dom ut på båtutflykt. Som en sann turist skulle han ut på båtsightsing på Rönne Å. Misstänker att det är uppskattat. Får ta ett snack med honom på telefon sen ikväll och se vad han säger. Imorgon kommer han hem och då ska vi på konsert i Malmö Folkets Park. Det blir grejer det.

-tobias.

torsdag 2 juli 2009

Dubbel Hetta

I morse vaknade vi och fann Tora med knappa 39 graders feber. Stackars liten, i denna sommarhetta ska hon även behöva drabbas av inneboende överhettning i form av feber. Alvedon gör dock livet så mycket lättare och har hjälpt Tora till att ha en rätt bra dag ändå. Men trötta små tjejer har sovit lite mer än de annars brukar göra. Febern bidrog dock till att vår planerade utflyckt till Ven tillsammans med goda vänner fick ställas in. Kändes såklart tråkigt, men kanske var det bra med tanke på hur oerhört varmt det varit ute idag. Antagligen skulle det varit lite väl varmt för barnen med en sådan utflyckt den här dagen.

Istället frågade vi Svante om han ville åka och hälsa på sin mormor i några dagar. Det har han längtat efter en tid nu. Det ville han verkligen och efter att han pratat med henne i telefonen och bestämt att han skulle komma var han på ett sånt underbart strålande humör. Han bara gick omkring och småsjöng och såg omåttligt nöjd ut. Härligt att se. Han berättade glatt i telefon att hans pappa kunde köra honom i bilen då han själv inte har nåt körkort. Söta Svante, han fick oss att gråta av skratt igår kväll när vi satt och åt kvällsmat. Minns inte längre vad han sa just då, men han var verkligen i toppform. En riktig skojare är vad han är. Självklart sitter vi nu här - pappan och mamman och saknar honom då han inte är hemma. Samtidigt tycker vi det är så fantastiskt kul att veta att han är iväg och har det riktigt bra på egen hand. Han var till och med lite ivrig att jag skulle åka hem igen efter jag lämnat honom i förmiddags. Innan jag begav mig tillbaks till hemmet han vi dock pumpa upp den lilla poolen. Det lär nog badas en del i helgen kan jag tänka mig.

Själva ska vi försöka få lite ytterligare fixat här hemma medan vi endast har 2 små rackare att ha koll på. Återstår att se hur många myrsteg vi hinner ta denna omgång.

-tobias.

onsdag 1 juli 2009

Svettigt och bra


Heta dagar på sistone. Oerhört varmt och somrigt. Dagar som vi spenderat här i hemtrakterna tillsammans med olika personer på besök. Först hade Svante 2 dagar med vänner på besök. "Gamla" vänner från Malmö och hans gamla förskola. Ena dagen Ludvig med pappa. Andra dagen Selma med mamma. Och det har sannerligen lekts kan jag säga. Sen 1 dag med farmor, farfar och kusin. Så Svante har haft händelserika och roliga dagar. Det känns bra.

Tora och Rut slåss mot värmen. Mest under nätterna. Vi hoppas i alla fall att det är värmen som stör sömnen. Tora sover bättre än Rut och när hon vaknar till går hon oftast snabbt natta om genom att ge henne sin napp. Rut har det dock jobbigare. Hon vaknar ett par gånger under kvällen och ett par gånger under natten och är störtledsen direkt. Från sovande läge till förkrossad. Jag fattar inte riktigt hur det går till? Undrar vad det är som stör. Kan det vara drömmar redan nu? Jag minns inte riktigt när sånt börjar dra igång. Rut är ju faktiskt mer på hugget än Tora under dagarna. Rut rör sig mer, undersöker mer och är känsligare än Tora rent allmänt. Likaså vid läggning så somnar Tora mycket lättare än Rut nu för tiden. Förut var det tvärt om. Precis innan hon just ska till att verkligen somna blir hon tokledsen och bara störtgråter. Man kan riktigt se att hon kommit till ro och börjar andas lite mer stilla och så vänder det blixtsnabbt till detta panikgråtande. Nån som känner igen sig, några tips?

Som tur är är dom ju väldigt glada också de små. Älskar att sitta och greja på golvet. Helst i Svantes rum tuggandes på nån rälsbit från Brio. Köket går också bra. Grävandes i sin hink med leksaker. Något mjukt liggandes bakom dom kan fortfarande kännas tryggt att ha, men oftast fixar dom det riktigt bra nu för tiden.

Svante är mycket förtjust i sina småsystrar. Tur är väl det. Snart kommer utmaningen när de börjar krypa. Undrar om dom kommer vara lika välkomna in på hans rum då? Vi har i alla fall planerat för ett grindinköp.

-tobias.

lördag 27 juni 2009

Tankar på vädring


Hur har ni det?
Jodå, det är väl rätt tufft faktiskt, för tillfället. Jaså...? Mm, det är så oroligt och upp & ner med tjejerna. Ena dagen helt OK, men sen kan det vara 4 dagar total kaos. Och så storebror som bara får stå ut med alltihop, helt chanslös att ta plats och få tid bara för honom. Har så oerhört dåligt samvete över det. Sen är tjejerna så fruktansvärt skrikiga nu. De skriker helt galet mycket och sjukligt starkt så man emellanåt håller på att fullständigt gå sönder. Att man heller inte har sovit sammanhängande mer än högst 4 timmar sen 7 månader tillbaka gör ju inte situationen enklare. Hehe, OK, men... visst är det kul, dom är ju så söta. Du ska se vad roligt dom kommer ha tillsammans sen...

Just så låter det väldigt ofta när man pratar med folk rent allmänt. Och jag vet inte hur man ska reagera. Jag vill minst av allt vara en gnällig småbarnsförälder som verkar ingå i en tävling om vem som har det värst. Jag gör mitt yttersta för att se de ljusa i tillvaron och är utan tvekan oändligt lycklig över min älskade familj. Men när någon frågar hur man har det och man för en gångs skull ärligt vädrar sin livssituation känns det rätt frustrerande att få ett "Hehe, OK, men... visst är det kul..." till svar. Hörde du inte vad jag sa? Lyssnar du inte? Eller vill du egentligen inte alls veta, utan var det bara nåt du sa? Det är inte något speciellt svar jag är ute efter. Inte något direkt ömkande heller, men ett svar som är helt bak och fram känns så totalt fel. Vad är det för fel på "mm, det låter tufft" eller vad som helst annat som i alla fall är medhållande?

Livet har sina olika stadier och var sak har sin tid. Just nu är det familj, familj, familj och jobb. Inget jag är ledsen över eller ogillar. På det stora hela är jag snarare glad och känner mig lyckligt lottad. Men vad man än gör i sitt liv är det ju inte alltid man tycker det stryker medhårs och friktionsfritt?

-tobias.

torsdag 25 juni 2009

Vad ska du bli när du blir stor? del 2


När jag blir stor ska jag bli vuxen och pappa och så låter det "wrrrhwrrh..." när skägget växer.


Det är såklart Svante som har bjudit på lite av sina tankar igen. Jag misstänker att ljudet när skägget växer är inspirerat från rakapparaten. Jag vet inte? Fint ändå att han har mig med i sina tankar när han funderar framtiden.

En annan överraskning gällande Svante är att han tydligen fått upp ögonen för slap stick-humor. Här om kvällen var jag inne på toaletten och ropade på att Svante skulle komma för att borsta tänderna. Då kommer han utspringande från sitt rum och springer med flit in i garderobsdörren intill toalettdörren och flinar glatt för sig själv och säger "oj, fel dörr". Sen återupprepade han sitt nummer några gånger genom att glatt springa in i den stängda garderobsdörren. Undrar just vad han egentligen ska bli när han blir stor?

-tobias.