Energikick x 2

I onsdags bar det av till Ven. Den uppskjutna utflyktsdagen tillsammans med nyfunna vänner med lika gamla tvillingflickor. Det var faktiskt just dom små tjejerna i vagnen som bidrog till att vi lärt känna varandra. Två omskadade mammor på promenad. Råkar se likheten i den andres vagn. Pratar av sig en stund. Träffas igen. Hittar en ny vänskap. Det kan ju behövas nåt som för en samman för att man ska ta kontakt med en främling. Tvillingar kan ju vara en sak. Trevligt är det i alla fall. Och i onsdags var vi som sagt tillsammans på Ven. En 8 timmar lång utflykt i alla tänkbara väderlekar, bortsett från vinterväder då. Först enorm sommarhetta som plötsligt blåste upp i starka vindar. Detta övergick i små störtskurar som blandade upp sig med varma solkskensstunder. Sen blev himlen kolsvart och sommarens (för vår del) värsta regn- & åskväder gjorde oss alla dyblöta. Efter att tillslut ha hittat skydd för regnet och en plats köpa sig en kopp kaffe avtog sen regnet och vi kunde torka i strålande sol igen på tillbakavägen till färjan. Vädret spelade dock föga roll då hela dagen kändes mycket lyckad och trevlig. Alla var på gott humör dagen igenom. Stora som små. Svante kanske var dagens hjälte som utan varken egen vagn eller ståbräda på systrarnas hängde på hela dagen utan klagan. Några turer på mina axlar blev det förståss.


Igår var det sen dags för mig att debutera en hel kväll hemifrån sen Tora och Rut föddes. Känns galet när man tänker på det såhär i efterhand, men när man är mitt i det känns det inte det minsta konstigt. Kvällarna är svåra att sköta på egen hand, så är det bara. Igår var dock en av Toras faddrar här hos mamman och stöttade upp. Det är en bra lösning istället för att ge sig på någonting som inte känns bra. Själv var jag först och hade ett litet speljobb och sen på en efterlängtad pokerkväll. Vi har ett pokergäng som spelat en kväll i veckan i rätt många år nu. Men senaste året har vi legat i ide. Svante var första barnet som dök upp i denna krets. Sen dess har det dock hänt en del och nu kan majoriteten av oss titulera oss föräldrar. Från ett gäng hopplösa musikhögskolestudenter till ett gäng hopplösa småbarnsföräldrar. Steget är inte så långt som det låter. Igår var det i alla fall åter dags för en drabbning och det var galet efterlängtat från min sida. Och ja... jag vann.

Dagens energinivå är påtagligt många snäpp över vad den brukar vara på. Det behövs inte så mycket, men ett avbrott från vardagen kan göra underverk ibland.

-tobias.