En stilla (möjligtvis onödig) fundering

Dagens tidning hade fått upp just denna sida när jag fann den på köksbordet i morse. Blev nästan lite orolig att någon försökte säga mig något. Gäller det även om man råkar blanda ihop dom lite då och då? Hoppas inte. Men tydligen finns det ett par föräldrar som riskeras bötfällas om dom inte skickar in uppgifter till skatteverket om deras barns namn snart. Den saken ska vi nog klara av att få gjort i tid, även om vi säkerligen kommer råka blanda ihop vem som heter vad någon gång då och då. Som igår t.ex. då följande meningsutbyte ägde rum: -Vem är det jag har här, Tora? -Nej, för hon är väl hos mig?

-tobias.

Hemma

Vid 12-tiden idag lämnade vi BB och begav oss hem. Frun sparade på krafterna och tog en taxi. Jag och småtjejerna tog debutpromenaden med tvillingvagnen, som sen i somras stått i vårat musikrum och tagit plats. Nu kommer den äntligen till användning. Bara hoppas att vår hyresvärd vill sätta upp någonting i trapphuset så vi kan låsa fast den. I hissen kommer den ju i alla fall inte in uppfälld, den saken är klar.

Vi blev glatt mottagna av Svante och hans mormor, som förövrigt har varit stand by hos oss i minst 3 helger i rad plus nästan en hel vecka nu inför detta. Skönt att de behagade komma när de kom, medan du fanns hemma hos oss. Tack att du behagade vara här när de bestämde sig för att komma ut. Allt blev så mycket enklare på det viset. Hemma väntade även ett gäng jättefina blomsterbuketter. Erika, Anders, Ludvig & Olivia - Staffan, Emma, Elsa & Lisa - Kerstin - Eva & Anders - tusen tack. Rut, Tora och Svante hade även hunnit få fina kort. Tack snälla, Frida, Simon & Molly.

Nu är det bara för oss att hitta tillbaks till verkligheten igen och försöka få lite ordning och reda på tillvaron. Det kommer nog ta ett tag kan jag tänka mig. Fantastiskt skönt att ha möjligheten att kunna vara hemma från jobbet ända fram till 12 januari, eller när nu vårterminen drar igång? Varje dag hemma tillsammans kommer vara guld värd för att få ordning på det här. Tur att Tora och Rut har världens finaste storebror. Han kommer göra allt han kan för att hjälpa till med småsystrarna.

-tobias.

Tack för alla gratulationer och glada tillrop

Då är Tora och Rut drygt 2 dygn "gamla" och har hunnit träffa sin stolta storebror Svante. Han var väldigt förtjust i sina småsystrar och hade med sig var sitt paket till dom. Själv fick han en motorsåg som han ganska länge önskat sig i storebrors present. Så nu sågas det må ni tro.

Jag kunde stanna på BB över natten, vilket var skönt för oss alla. Både Tora och Rut äter och sover duktigt, men kanske inte när man själv helst önskar. Rut höll minsann låda inatt från 01:00 - 06:00. Så vår sömn fick bli från 23-01 och sen från 07-08 ungefär. Däremellan fick det bli en del amning, rapning, misslyckade nattningsförsök och blöjbyten. Tora sov destå bättre och verkade inte störas särskillt mycket av lillasyrran heller som tur var. Men, men, det blir nog ordning på det där med så småningom. Dom är ju inte direkt lastgamla.

Vi vill såklart tacka så hemskt mycket för alla fina gratulationer och glada meddelanden. Telefonen har gått ganska varm, facebook har levt livet och TvillingTur har nästan kokat. Tusen tack. Nu ska jag ta en dusch, handla frukt och sen bege mig till BB igen. Imorgon lämnar vi det stället för gott och beger oss hem allihop. Det ska bli trevligt.

-tobias.

Tora & Rut - Vilka tjejer

Dom är här nu, äntligen. Hur det gick till får vi ta senare. Just nu känns det bara så fantastiskt skönt att Svante har blivit storebror, vi har blivit 3-barnsföräldrar och Tora och Rut har sett till att vi 3 blev 5.

08:11 kom Tora (till höger) som vägde 2745 gram och var 48 cm lång. Sju minuter senare (08:18) var det dags för Rut. 3025 gram och även hon 48 cm lång. Finare än finast såklart, båda två. Lika Svante var dom oxå, båda två. Rut mest då hon har lite mer hull och lite rundare kinder. Trots denna lilla men ändå hyfsat tydliga skillnad mellan systrarna har jag redan hunnit ta fel på dom ett otal gånger och deras mamma lika så. Men vi ska nog lära oss. Vi har redan blivit bättre och bättre.

Förlossningen var fri från dramatik och båda systrarna har mått bra hela dagen. Vi fick hålla om Rut lite extra tills hon fick upp sin temepratur från 35,1 till 36,7 grader, annars inga problem alls. Jag ska beskriva dagen lite mer vid senare tillfälle. Just ni vill jag bara somna och sova gott så jag kan vakna imorgon och snabbt bege mig till BB igen. Där väntar ju 3 fantastiska tjejer.

-tobias.

Söndag och nån slags vinter

Ännu en vecka har gått och det är söndag igen. Inga tecken på några syskon här inte. Inte några nya tecken alltså. Vi är inte i behov att något graviditetstest direkt. Frustrationen smyger inte längre omkring i kroppen, den frodas för fulla muggar. Vid sådana tillfällen måste man hitta på något. Idag bjöd Malmö på någon form av februariliknande vinterdag. Inte för att snön ligger i drivor direkt, men en klarblå himmel, vindstilla och gräsmattor halvtäckta av ett slags vitt fruset puder. Tillräckligt mycket vinter för att Svante kunde inviga sin nya vintergarderob. En mycket nöjd 3-åring begav sig till Magistratsparken och gjorde några minisnögubbar och kastade några snöbollsliknande bollar. Det var, trots alla dolda hundskitar en riktigt skön stund.

Hemma stannade mamman som (utan taxi) inte har förmågan att ta sig längre än runt i lägenheten. Jag vet inte om man kan skynda på en sån här grej på nåt sätt? Jag hade små funderingar tididagre i veckan på att reta upp henne riktigt ordentligt. Då kanske värkarbetet skulle sätta igång på riktigt? Efter att ha levt ihop i ett antal år så vet man ju vilka knappar man ska trycka på för att få ut maximal effekt. Nä, det kanske inte skulle vara så lyckat. Men tanken har i alla fall noga övervägts.

-tobias.

Faktadags: en- & tvåäggs...

Efter allt googlande och bokläsande på just tvillingtemat har man ju tagit åt sig en hel den information och kunskap inom ämnet. En del visste jag redan innan, men väldigt mycket nytt har jag lärt mig. Kommentarer från tidigare inlägg här på TvillingTur har skänkt mig tanken att det är dags att reda ut några olika begrepp och fakta just på ämnet tvillingar. Jag börjar med skillnaden på enäggs- och tvåäggstvillingar:

Tvåäggstvillingar är det vanligast förekommande "tvillingsorten" skulle man kunna säga. Dom kommer till genom att två spermier befruktar två ägg, vilket innebär att de kommande barnen har olika arvsmassa. I dessa fall kan tvillingsyskonen vara av olika eller samma kön och är i princip inte mer lika varann än andra syskon, fast med skillnaden att de delat plats i sin mammas mage och kommer vara helt jämnåriga.

Enäggstvillingar uppstår då ett ägg befruktas av en spermie och sen av någon anledning delar på sig. På detta sätt bildas två individer med identisk arvsmassa och kan därför aldrig vara av två olika kön. Dessa tvillingsyskon blir som "kopior" utav varandra. Antalet graviditeter av tvåäggstvillingar varierar i hela världen medan graviditeter med enäggstivllingar uppstår tämligen konstant. Nånstans mellan 3-5 av 1000 födslar är enäggstvillingar.

Det här har jag snappat upp i boken "Fler än en - att vänta tvillingar" (1995) som oxå bjuder på några sköna tecknade illustrationer på ämnet. Jag passar på att bjuda på en gravid tvillingmamma just i den tid där vi befinner oss.

-tobias.

Magen 23 oktober

Den 23 oktober filmade vi magen lite. Sen dess har det nu gått en månad och jag kan inte påstå att dom lugnat ner sig. Om man känner med handen på magen när dom inte röjer runt sådär känns det mest som en hög med ben. Det är svårt att inte vara rejält nyfiken på vad det är för ena som snart ska ut och härja med oss på utsidan.

-tobias.

Hur lång kan en timma bli?

Olika saker tar olika lång tid. Lika långa tider kan kännas som oerhört olika lång tid. Största risken för missfall är inom de 12 första graviditetsveckorna. När man misstänker att en graviditet är pågång och man får ett positivt graviditetstest är man redan ett par veckor in i graviditeten, men ändå kan de där 12 första veckorna kännas som en rätt lång väntan. Jag kan inte påstå att jag är en orolig typ, eller någon som förväntar mig att saker ska gå snett. Jag ser ofta väldigt positivt på det mesta och förväntar mig att saker och ting ska gå väl. Ändå upplevde jag väntan på vecka 12 som orimligt lång. Sen gick det betydligt snabbare att vänta in vecka 18 och därifrån tickade veckorna på som helt normala veckor.

En vanlig graviditet med ett barn (en "enling", som det beskrivs i böcker skrivna med tvillingar som utgångspunkt) räknar man med förlossning efter 40 veckor i snitt. En tvillingförlossning ligger i snitt efter 37 veckor. Dessa medeltal har en marginal på 2 veckor hit eller dit, alltså kan en tvillingförlossning vecka 35 räknas som normalt. En födsel innan vecka 34 kan ses som lite väl tidig, då inte lungorna är färdigutvecklade vid det stadiet. Trots det så har det fötts barn redan innan vecka 30, som har tagits hand om på sjukhuset de första veckorna och sen tagit igen sig och vuxit ifatt som vilket annat barn som helst. Det är helt klart en fantastisk sjukvård vi har.

När våra små vänner hade befunnit sig i magen mellan 34-35 veckor fick vi åka in till förlossningen då det blev lite komplikationer som krävde en undersökning. Efter undersökningen visade det sig att det inte var någon fara, men det var ingen idé att åka hem, för förlossningen väntade nog vilken stund som helst. Jag fick åka hem medans frun min fick läggas in på prenatalavdelningen intill förlossningen. Nu satte hjärnan igång sitt mest aktiva förberedelseläge och mobiltelefonen fick ligga på kudden brevid så jag omöjligt skulle kunna missa ett samtal under natten. Något svårt att sova den natten, men tillslut ringde väckarklockan som vanligt och det var morgon igen, men inget samtal missat under natten. Ett dygn till gick och fortfarande ingen förlossning pågång. Frun blev utskriven och hemskickad igen och det var bara att fortsätta vänta på som vanligt igen. Ännu en gång hamnade vi i en tid där en helt vanlig timma kändes som en ovanligt lång tid. Sen dess har det nu gått 2 och en halv otroligt långsamma veckor och tiden känns allt drygare för varje timma. På fredag går vi in i vecka 38 och det räknas ju alltså som en helt normal tid för en "enlingsförlossning", skillnaden nu är bara att påfrestningen på en tvillinggravid kropp ter sig synnerligen brutalare än en vid en "vanlig" graviditet. Att en tvillinggravids kropp anses i vecka 30 vara likvärdig en enlingsgravid i vecka 40 talar ju sitt tydliga språk. Med den mattematiken skulle min kära ligga ca 7-8 veckor över tiden. Den ekvationen går kanske inte helt ihop, men sanningen är inte långt borta. Snälla någon, hjälp...

-tobias.

Björn & Benny

Tiden efter tvillingbeskedet blev en tid av en väldans massa frågor och funderingar. Lite typiskt på något sätt så satte en massa tankar kring praktiska saker igång i mitt huvud. Hur ska vi få plats med 3 bilbarnstolar i vår lägenhet, när vi tycker att den vi redan har tar för stor plats? Måste vi flytta nu när vi ska ha så många bilbarnstolar? Måste vi köpa en bil? Kommer vi kunna åka tåg med såhär mycket barn? Nu måste vi ju sälja Svantes gamla vagn som vi så noga uträknat sparat och tänkt ha till hans eventuella lillasyskon? Vad ska vi då köpa för vagn...? Jag tror att jag slog rekord i tvillingrelaterade sökningar på Google under andra halvan av maj månad. Efter ett par veckor började dessa funderingar lägga sig lite till en mer rimlig nivå och vi var rätt så överrens om att vi inte alls behövde flytta och bilbarnstolarna fick vi väl stapla på varandra på nåt sätt.

Efter vårt andra ultraljud (den 11 juli) fick vi reda på att det med största sannolikhet var enäggstvillingar som väntade i magen. Detta kunde de utläsa av den tunna skiljeväggen som separerade de två i hinnsäcken. I de flesta fall är det en hyffsad tjock skiljevägg, vilket kan innebära både en- och tvåäggstvillingar, men denna tunna gjorde att de kunde dra just denna slutsatts. Detta innebar alltså att vi väntade två små lirare av samma kön. Vilket kön däremot, det tog vi aldrig reda på. Vi var båda överrens om att det skulle få bli en överraskning. Som om det inte räckte med överraskningar, kan man tänka?

Nu började vi givetvis fundera på eventuella namn? Det är rätt svårt. Man vill ju att det ska kännas bra och att namnen ska passa ihop. Både med varandra och kanske även med storebror Svante. Känns nära till hands att man hamnar i "Piff och Puff-tänkadet" bara för att det ska komma två till synes lika dana barn. Arbetsnamnen råkade bli Björn och Benny. Inte för att vi tänkt ge dom dessa namn, utan mest för att det varit en roande tanke. Vi vet ju som sagt inte om det kommer bli tjejer eller killar. Nu har vi dock bestämt oss för två flicknamn som vi tycker om och är nöjda med och två pojknamn som känns rätt och bra. Vilka namn, det har vi legat lågt med. Lättast så på nåt sätt. Då undviker man andras tankar och funderingar kring ens namnförslag. Nu väntar vi bara på att de ska komma ut så vi får se om det är pojknamnen eller flicknamnen som ska bli de officiella. Vi får väl se när det blir?

-tobias.

Beskedet den 13 maj 2008 - Som jag minns det.

När vi satt där och väntade på läkaren som skulle genomföra ultraljudsundersökningen fick vi syn på en bild av ett "tvillingfoster". Min fru som träffar många småbarnsföräldrar i sitt jobb hävde snabbt ur sig: -Tänk om vi ser att det är tvillingar. Alla småbarnsmammor ser ju trötta ut, men tvillingmammor ser för j-a slitna ut. Ganska direkt efter den kommentaren öppnade läkaren dörren och det var dags för själva ultraljudet.

Det här var bara 10 veckor in i graviditeten och vi hade fått en tid för denna tidiga kontroll för att undvika onödig oro då vi innan råkat ut för ett par tidiga missfall. Så när läkaren frågade om vi såg något speciellt hade vi lite svårt att svara på det. Ett 10 veckors foster ser ju inte mycket ut för världen kan man tycka. Hon förklarade då att hon kunde se ett till synes välmående foster med hjärta, huvud osv. Där minns jag att jag slappnade av, för det var exakt vad jag hoppats få höra. Men sen tillägger hon plötsligt: -Och om jag vänder runt lite här så hittar jag en till. I exakt det ögonblicket fick jag en oerhört intensiv andning med väldigt korta andetag. ÄR DET SANT? Menar du att du ser två liv därinne? Ska vi ha tvillingar? Jag började småskratta och och frågade en massa gånger om det var sant som hon sa. Svårt att minnas mycket mer exakt än så, för det hela var minst sagt en smula omtumlande. Jag minns dock att när vi gick tillsammans därifrån hade vi båda två mobilerna vid örat för att ringa till våra föräldrar och berätta denna totala överraskning.

Sen dess har vi nog aldrig riktigt landat i tanken på att vi snart ska få två små barn och att vår lilla tremannafamilj snart ska bli en femmannafamilj. I skrivande stund är vi fortfarande bara tre, men när som helst kommer det bli ändring på det. Kanske i natt, kanske i morgon, kanske om en vecka? Bara en sak är säker. Dom har redan börjat styra och ställa med oss, och då har dom ju inte ens hittat ut. Undrar just hur detta ska gå?

-tobias.