Beskedet den 13 maj 2008 - Som jag minns det.

När vi satt där och väntade på läkaren som skulle genomföra ultraljudsundersökningen fick vi syn på en bild av ett "tvillingfoster". Min fru som träffar många småbarnsföräldrar i sitt jobb hävde snabbt ur sig: -Tänk om vi ser att det är tvillingar. Alla småbarnsmammor ser ju trötta ut, men tvillingmammor ser för j-a slitna ut. Ganska direkt efter den kommentaren öppnade läkaren dörren och det var dags för själva ultraljudet.

Det här var bara 10 veckor in i graviditeten och vi hade fått en tid för denna tidiga kontroll för att undvika onödig oro då vi innan råkat ut för ett par tidiga missfall. Så när läkaren frågade om vi såg något speciellt hade vi lite svårt att svara på det. Ett 10 veckors foster ser ju inte mycket ut för världen kan man tycka. Hon förklarade då att hon kunde se ett till synes välmående foster med hjärta, huvud osv. Där minns jag att jag slappnade av, för det var exakt vad jag hoppats få höra. Men sen tillägger hon plötsligt: -Och om jag vänder runt lite här så hittar jag en till. I exakt det ögonblicket fick jag en oerhört intensiv andning med väldigt korta andetag. ÄR DET SANT? Menar du att du ser två liv därinne? Ska vi ha tvillingar? Jag började småskratta och och frågade en massa gånger om det var sant som hon sa. Svårt att minnas mycket mer exakt än så, för det hela var minst sagt en smula omtumlande. Jag minns dock att när vi gick tillsammans därifrån hade vi båda två mobilerna vid örat för att ringa till våra föräldrar och berätta denna totala överraskning.

Sen dess har vi nog aldrig riktigt landat i tanken på att vi snart ska få två små barn och att vår lilla tremannafamilj snart ska bli en femmannafamilj. I skrivande stund är vi fortfarande bara tre, men när som helst kommer det bli ändring på det. Kanske i natt, kanske i morgon, kanske om en vecka? Bara en sak är säker. Dom har redan börjat styra och ställa med oss, och då har dom ju inte ens hittat ut. Undrar just hur detta ska gå?

-tobias.