Hemtrevligt?

Tanken på ett nytt hem har tänkts en och annan gång det senaste. Rätt länge om jag ska vara ärlig, men nu tänker vi den mer intensivt. Det är för krångligt med en hiss för liten för barnvagn och en boyta som känns på gränsen att räcka till redan nu. För krångligt med fullbokad tvättstuga med risk för pundare på vägen. Irriterande med rökande människor i porten och rusningstrafik runt hörnet.

Senast idag var jag och Svante på en visning. Rätt komiskt möts jag av ett hem som på något sätt kändes väldigt bekant. Inte alls likt vårat eget, men det fanns en del tydliga likheter. Det ena barnrummet påminde väldigt mycket om Svantes rum. En lika dan säng och väldigt mycket liknande leksaker. Svante ville inte riktigt lämna det rummet, men följde ändå med mig in i nästa barnrum. Där väntade en spjälsäng och på väggen över kudden fanns 2 flicknamn. Den dubbla uppsättningen av babysitters i vardagsrummet och två identiska"snuttefiltsdjur" som dom Tora och Rut har gjorde inte saken mindre tydlig. Här bodde en familj med exakt samma uppsättning barn som vi. Dom är påväg ut och vi bör inte vara påväg in. Väldigt fint, men helt enkelt för litet och osmidigt för en 5-mannafamilj.

Annars har Tora och Rut varit med sin mamma på familjegrupp idag. Babymassage stod på schemat och båda våra tjejer verkade tokgilla hela grejen. Lugna och rofyllda hela de 2 timmarna och i samma stil har de sen fortsatt resten av dagen och kvällen. AnnaKajsa var mycket stolt och nöjd över flickorna och glad över att det var så trevliga mammor som var med. Verkar helt klart lovande inför framtiden. Kul tycker jag.

Det slog mig förövrigt härom dagen att nån av er som läser kanske även kunde finna intresse i att höra mina funderingar i klingande form. Har du det intresset kan du slå på ljudet och klicka här. Annars låter ni helt enkelt bara bli.

-tobias.

Scener ur en vardag

Inne i badrummet ligger en 2-månaders tjej naken på skötbordet och sprattlar med benen. Intill sitter pappan på toalettlocket och matar tvillingsystern med nappflaska. I rummet intill står en till synes besvärad mamma och torkar kräks från golvet. Mitt framför står en glad 3-årig kille i nedspydd pyjamas och utbrister lyckligt -jag raaaapade! Allt detta sker på en och samma gång och man kan lätt ställa sig frågan -hur hamnade vi här?

För att göra en lite längre historia snäppet kortare började det hela med att vi allesammans var hemma denna dag då Svante hade feber och en ruskig hosta. Strax efter att Svante fått på sig sin pyjamas och just är påväg för att borsta tänderna får han en hostattack. Denna attack leder fram till en rejäl kräkning och eftersom Svante är duktig och försöker hosta i sitt armveck kommer denna kaskad såklart just i armvecket och ner över pyjamas och golv. AnnaKajsa tar in Rut till badrummet där jag just bytt om på Tora. Jag sätter Tora i hennes babysitter och klär av Rut på skötbordet. Tora blir jätteledsen och vill inte alls sitta i sin babysitter. Hon vill inte heller hänga i selen. Hon vill bara äta. MammaKajsa är inte riktigt upplagd för att amma då hon som sagt är i full färd med att torka kräks och ta hand om Svante. I såna lägen är det underbart att kunna ge mat via nappflaska istället. Så där hamnar jag på toaletten för att mata Tora och samtidigt ha koll på Rut som ligger på skötbordet och sprattlar.

Tänk att få sett det här utifrån i genomskärning. Samtidigt som man kan beskåda grannarna pyssla med sitt. Nån kanske sitter och är irriterad över MODOs ostadiga spel, en annan försöker samla ihop alla sina (på tok för många) hundar för en kvällspromenad och en tredje pudrar pannan ända upp i luggen. Ja, inte vet jag vad som händer parallellet med vårat liv i vårat eget hus, men det sker säkert en himla massa olika saker på samma gång? Det ena märkligare än det andra.

Annars kan avslutningsvis bjuda på dagens citat undertecknat AnnaKajsa. När Svante välte ut ett glas vatten samtidigt som han placerade ett grytunderlägg på sitt huvud öppnade hon sin mun: "Han ser ut precis som jag och uppför sig precis som dig. Tänk vad bra det skulle va om det varit tvärt om."

-tobias.

V (ård) A (v) B (arn)

Måndag igen och en ny vecka drar igång. Inget jobb för mig dock, då Svante har feber och är hemma från förskolan. Halva natten låg han och skrek på hjälp i sina feberdrömmar. -Nej, jag vill inte. Sluuuuta... Maaaammmmmaaaaaa... Stackars liten. Det kan inte varit några trevliga drömmar som snurrade runt i hans huvud denna natt. Nu på förmiddagen har bara haft låg temp, men är hängig och trött. Vill bli buren och sitta i knät. Men han blev glad när Barnkanalen visade Richard Scarys "Busy Town". Det blev raka vägen till bokhyllan för att hämta en av favortiböckerna och sen bläddra mellan sidorna och hitta alla figurerna som dök upp i rutan. Själv tycker jag Scarys böcker är hemska att läsa, men Svante älskar dom. Dom är ju extremt detaljrikt tecknade och fulla av massa roliga figurer och karaktärer. Berättelserna är dock inte av samma klass. Men, men...


Nu är det bara hålla tummarna för att systrarna inte åker på samma skit som storebror. Hans åkomma är något som tydligen gått runt på hans dagis. Några barn hade varit hemma i feber förra veckan och idag var tydligen även en av pedagogerna drabbad. Vi får väl se hur det utvecklar sig. Ingen kräksjuka i alla fall. Alltid nåt.

-tobias.

24 nov - 24 jan = 2 månader

-tobias.

Slut på batterier

Idag tog nog mina reserver slut. Åtminstone krävde dom en rejäl refill. Det som fick det att rinna över var våra icke sömnvilliga tjejer, som igår höll mig vaken till 03:35. Planen för gårdagskvällen var att AnnaKajsa fick gå och lägga sig efter att de ätit sista målet. Jag och tjejerna stannade upp för att lugnt och stilla bli trötta och somna. Vid 00-tiden satt de så söta och lite dimmiga i sina babysittes och såg ut att kunna somna när som helst. Det gjorde dom också, fast bara i korta stunder. Sen vaknade dom igen och var ibland glada, ibland ledsna och ibland trötta. Jag tyckte det verkade som dom när som helst skulle somna på riktigt, men icke. När klockan var 02:30 gav jag upp och bestämde mig för att se om dom kanske skulle komma till ro lättare i sin säng denna natt. Men det gjorde dom absolut inte. Nu blev dom istället väldigt besvikna och högljudda. AnnaKajsa fick rycka in hon med och med amning och bärande lyckades vi tillslut att få dom att somna kl 03:35.

I våran plan ingick även att AnnaKajsa skulle gå upp med barnen på morgonen och jag skulle få sovmorgon. Strax efter 10 fick jag komma upp till ett dukat frukostbord. Allt vore ju perfekt om det inte vore för att jag kände mig som om jag skulle kräkas vilken sekund som helst. Jag var ärligt orolig över att jag fått kräksjukan. Jag fick gå till sängs igen och sov nu som en stock till kl 14 och kände mig tillslut äntligen betydligt piggare. En tung huvudvärk finns kvar, men den går nog snart över tack vare lite alvedon. Kräksjukekänslan är i alla fall borta och det känns otroligt bra. Det var nog bara frågan om batterikollaps. När ska vi få ordning på det här egentligen?

-tobias.

Fredagsmys, eller vad är det man säger?

Vi var medvetna om riskerna. Vi tog ändå chansen. Vi ångrade oss, lite. Det är inte lätt att äta tacos i sällskap med 3 barn. Vi tänkte att Svante nog skulle tycka det var gott. Han tycker om det mesta av det som fanns på bordet och tacoskal borde ju locka som vilket chips som helst? Men det var tyvärr inte så intressant som man kunde hoppats. Möjligtvis var han aningens för trött för en nyhet. Jag vet inte, men så vidare lyckat var det inte. Rut höll sig avslappnad och småsov sig igenom kvällsmaten medan Tora inte kunde finna någon ro i kroppen alls. Sumerar jag det hela blir slutsattsen: Lite för klurig mat för en 3åring. Svårt att äta med endast en hand. Lite för många irritationsmoment för en riktigt lyckad familjemiddag.

Nu blir det en kväll i soffan. Allt annat känns som en alldeles för stor utmaning. Tröttheten i våra kroppar är så pass att vi båda två emellanåt ser suddigt och har svårt att fokusera blicken. Tur att vi har en hyffsat stor TV.

-tobias.

Aldrig mer

Vilket skämt. Senaste inlägget alltså. Hela kvällen fortsatte i kaos fram till sena natten. Ingen trevlig kväll. Inte det minsta harmoniskt. Inte positivt på något sätt. Jag ska aldrig mer ta ut en seger i förskott.

-tobias.

Förändringens vindar, månne?

Det känns som kvällarna blivit lite lugnare den sista tiden. Inte mindre sena, men lugnare. Inte lika mycket gråt och kringbärande. Tjejerna verkar känna sig lugna och goa i sina babysitters och verkar inte alls tycka det känns så fruktansvärt att bli lagda i sin säng. Kanske var det en för stor skillnad att först ha tillbringat hela kvällen i sina föräldrars famn och sen bli lagd i sin kalla tråkiga säng. Nu är skillnaden inte så stor längre. Från babysitter till säng. Istället för att vara ledsna och söka tröst är dom nu istället lugna, nöjda och sociala. Betydligt mer harmoniska kvällar för hela familjen. Nästa mål: Somna för natten lite tidigare än 02:00.

Dagarna verkar kännas lite lättare dom också. Vi vaknar allihopa när tjejerna vill äta. När det väl är klart är det dags för mig att göra i ordning mig och Svante för att sen bege oss mot jobbet via dagis. AnnaKajsa och systrarna sover lite till och kommer igång vid 9-tiden igen. Fixar till sig, äter frukost och socialiserar. Vid 11-tiden somnar de små och AnnaKajsa får lite tid för sig själv. Om det fortsätter såhär bådar det gott för framtiden. Ibland känns det rätt tugnt, men just nu känns det betydligt lättare. Idag var jag inte ens nära att somna på jobbet, trotts att jag inte fick komma i säng innan 02:20. Vi lever i ett rätt avancerat pussel med en väldans massa bitar som ska falla på plats. Det är inte alltid lätt när 3 små lirare ruskar om bland bitarna titt som tätt. Men det går.

-tobias.

Det där med könsroller...

För ett tag sen gick jag ju ut med att jag min läggning för auktionssajten Tradera. När jag där till adderade det faktum att jag bloggar upplevde jag en stark "nära-kärring-upplevelse". Jag vill ännu en gång understryka att jag enbart finner detta som något positivt. Nu måste jag dock erkänna att den här känslan uppdagades för rätt länge sen. Faktiskt redan vid millennieskiftet. Jag behöver kanske inte orda så mycket om det, utan låter en bild tala sitt tydliga språk. De har ju en förmåga att säga mer än 1000 ord sägs det.


Jag kan ju lägga till att det hela handlar om en roll i musikalen La cage aux folles som spelades i Växjö och Kalmar. Nu är det nog ändå så att hela den här grejen har tagit ännu ett kliv framåt då jag lyckats få följande utmärkelse:


Det är bloggen Kapybarans gömställe som tagit det fina beslutet att bryta lite mot reglementet och skänka mig denna fina ära. Jag tackar ödmjukast för detta. När man fått denna utmärkelse ingår det också att man ska publicera reglerna för hela grejen. Så här går det till:

Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg och länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till de Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den.

Jag passar då på att lägga ut mina nominerade. Det får givetvis bli de andra tvillingbloggarna som jag själv följer. Det är bloggar som både roar, delar erfarenheter och ger goda tips. Några av er har redan fått denna nominering av någon annan, men här får ni den en gång till. Men jag fråntar just er kravet att göra om hela processen en gång till. De nominerade är: Kapybarans gömställe, Fraidi, Pillanopuh & Familjen Mertels blog. Grattis.

-tobias.

Helgen som försvann

Då är klockan redan 23:00 på söndagskvällen och hela helgen har susat förbi. Den där extra sömnen vi tänkt få gick det åt skogen med. Alla de där sakerna vi hade tänkt hinna fixa gick ungefär åt samma håll. Vad vi hann var att få en riktigt fin och trevlig fredagskväll. En kall, men skön lördagspromenad genom stan och var sin sväng till Ikea. Vi har också lyckats få ihop en liten och bra hylla i sovrummet där vi kan få undan lite kläder. Mest givande av hela Ikeatrippen för min del var när jag fick syn på trillingfamiljen som alldeles lugnt och fridfullt strosade omkring i folkhavet (en folkmassa som fick mig alldeles på egen hand att bli irriterad) som om ingenting. Jag fick mig en underbar uppvisning i att ingenting är omöjligt. Tänk att ha 3 stycken ca 6-månaders på samma gång. Jag var tvungen att ge dom en komplimang och säga att jag tyckte dom var riktiga hjältar. -Vi har en 14-åring också, men det går... svarade mamman glatt. Där ligger man i lä.

Annars så står den tvättade tvätten kvar i sina korgar i vardagsrummet och dammet ligger odammsuget kvar på golvet. En hel helg utan Svante hemma och vi har ändå inte lyckats städa. Tjejerna kan verkligen konsten att sluka tid och uppmärksamhet.

Tora har lagt till sig med en tveksam vana att inte bajsa mer än 1 gång var 3e dag ungefär. Detta gör henne emellanåt oerhört besvärad och när väl leveransen kommer är det inte nådiga mängder det handlar om. Efter en sån omgång är hon så otroligt nöjd och tillfredsställd så man kan nog bara ana hur mycket detta påverkar henne vissa stunder. Inte konstigt hon ibland vaknar på nätterna och tokskriker mellan fisarna. Stackars krake.

Annars fortsätter dom charma oss med sina leenden och början till skratt. Nu har även Rut kommit igång i samma klass som Tora. Skojigt också hur de härmar en när man sträcker ut tungan. Hur kommer det sig att dom lyckas härma en sån sak så tidigt?

Som en ytterligare inblick i vår tillfälliga vardag kan jag avsluta med att berätta att klockan nu är 00:26 och bloggandet har altererats med matning, rapning och kräk. Just nu sitter dock 2 systrar med stooora ögon och tittar på mig i var sin babysitter. Borde dom inte vara trötta såhär dags? Hoppas i alla fall att dom kan sova en lite längre samanhängande stund när de väl somnat. Det har varit lite dåligt med det under helgen. Allt gott.

-tobias.

Syskonkärlek

Fråga mig inte vad, men nåt skit verkar Tora ha hittat på. I alla fall om man ska tro på Rut.

Av & På

Gårdagen var nog den mest harmoniska dagen i våra tvillingsystrars liv. Hela dagen var de tillfreds och hela kvällen, nästan. När jag hade lämnat Svante hos mormor och kört tillbaka till Malmö hade klockan hunnit bli runt halv 9. När jag steg in genom dörren möttes jag av rena lugnet. Tora låg och kikade i soffan och Rut satt i sin babysitter och höll sin mamma sällskap i köket. AnnaKajsa hade hunnit laga en underbart god middag som vi dessutom kunde sitta och äta i lugn och ro. Fantastiskt trevligt helt enkelt. Men säg den lycka som varar...

Vet inte riktigt vad klockan hade hunnit bli, men tjejerna hade i alla fall börjat gruffa lite. Inte på något speciellt obehagligt sätt, utan bara som dom brukar. Men när det väl var dags för dom att läggas i säng gick larmet igång rejält. Först verkade det som de var nöjda och belåtna och såg ut att somna gott. I detta läge passar jag på att sticka ner till tvättstugan för att hänga upp en maskin tvätt. När jag kommer upp igen möts jag inte alls av samma sköna lugn som jag gjort tidigare på kvällen. Tvärt om. Det var ljudet av två enormt upprörda och missnöjda små tjejer som verkligen inte ville ligga i sin säng och sova. AnnaKajsa hade en galet panikslagen blick och var inte alls nöjd med situationen. Det var två svårtröstade döttrar som hade vaknat till. Fram till klockan 3 höll dom oss vakna genom att växla mellan nästan-sömn och avgrundsskrik. Inte mycket till sömn denna natt alltså. Eftersom jag inte lyckats få färdigt tvättandet heller så blev det dessutom en tidig morgon. Dålig start på en helg som var tänkt till att skänka lite extra sömn.

Nu ligger dom dock där och sussar sött såklart. AnnaKajsa har åkt till Ikea och jag har lyckats få tvätten klar och ätit frukost. Är inte jättesugen på att dammsuga och städa, men det är nog dessvärre just vad som måste göras. Det ser inte riktigt ut som det bör här hemma. Lite senare ska jag sticka iväg och hämta en bärsele som jag hittat på blocket. Vi har fått låna en av våra grannar och den är mycket populär. Så då är det väl lika bra att skaffa en till så dom kan hänga i stereo.

-tobias.

Helg igen

Äntligen fredag och hemma från jobbet. Inte för att jag har något emot att vara på jobbet, men fredag, helg och allt där till är ju ändå himla gott. Den här helgen ska Svante åka och hälsa på sin mormor och vi ska låna hennes bil. På så sätt kommer vi förhoppningsvis att få sova ut lite grann på morgnarna och dessutom kunna åka lite ärenden. Svante kommer i sin tur ha en mysig helg hos mormor med lite skogspromenader och annat skoj. Sånt som inte är så lätt att få till här mitt i stan.

Annars har veckan rullat på i ryslig fart. Igår (torsdag) fick jag bli hemma och VAB.a då Svante hade haft en väldigt orolig natt och inte kunnat sova alls bra. När han väl var i säng igen var det snart dags att gå upp för att komma iväg till dagis. Han var inte lätt att få igång, så jag gav upp. Han sover alltid så gott om nätterna att jag misstänkte att något var på tok. Visst var han lite slö och hängig under förmiddagen, men sen piggnade han till och allt var som vanligt igen. Skönt det. Har ingen jättelust att se honom drabbas av nån influensa eller liknande. Idag var han åter på dagis och jag på jobbet. Hemma var mamman och tjejerna och de har tydligen haft en väldigt trevlig och mysig förmiddag. Två harmoniska små systrar som bara gjort det lätt för sin mamma. Sånt sitter inte fel nån gång.


Igår kväll (eller natt kanske man säger om klockan är över 00:00?) bjöd Rut på en uppvisning i kräk-konst som jag aldrig tidigare skådat. Som jag nog nämnt nångång så kräktes aldrig Svante så jag har ingen rutin på det där. Våra små tjejer kräks dock en hel del. Oftast är det inga jättemängder, utan snarare småkräkningar lite då och då. Men igår fick vi se på fyrverkerier. Efter kvällsamningen brukar de även få lite ersättning på flaska. Ibland matar jag båda två samtidigt medan de sitter i sina babysitters och så var fallet igår. Helt plötsligt stannar Rut upp och blir helt stilla några sekunder för att sedan ljudlöst fullständigt explodera i en "mjölkfontän". Det såg ut som att hon fick upp allt hon ätit senaste dygnet på mindre än 3 sekunder. Det var nästan som ett hån mot de minihaklappar vi hade klätt dom i för att skydda deras pyjamasar för eveutuella olyckor. Dom små skyddslapparna hade ingen chans vill jag lova. Hon var helt genomblöt och likaså den babysitter hon satt i. Själv var jag helt chockad. Märkligt också hur oberörd hon sen verkade vara. Själv skulle jag helt klart kännt mig en aning matt efter en sån kraftansträngning. Men så är jag ju också en mes.

Nu ska jag packa Svantes Spidermanväska och förberda inför tågresan mot Ängelholm. Det är alltid roligt att åka tåg tillsammans med Svante. Han har så många funderingar som han bjuder på när man sitter sådär tillsammans och tittar ut genom fönstret. Drygt 1 timmas tågresa är en perfekt längd för oss bägge två. Man hinner inte riktigt tröttna, utan tycker det känns rätt behagligt att bara sitta ner och tuffa på. Trevlig helg.

-tobias.

Roligt i Röran

Vardagen har börjat på allvar. Jag är igång på jobbet, eller åtminstone så är jag på jobbet och försöker vara igång. I torsdags lyckades jag banne mig tappa huvudet en sekund och nicka till mitt under en lektion som jag höll i. Är du trött? Frågade en elev och jag kunde ju knappast påstå något annat. Tur att jag inte undervisar i lugna stillasittande diskussionsämnen mer än 1 timma i veckan. Tacka vet jag musiksalens ljudnivå och tempo. Där är det svårsomnat.

Mitt i röran händer det ju faktiskt en hel del roligt. Flickorna har börjat skratta. Eller åtminstone le. Med hela munnen och med tindrande ögon. Då och då, sen i fredags händer det att de bränner av ett leende när man skojar lite med dom. Väldigt uppskattat av föräldrarna som tycker om positiv respons. Svante har lyckats tilltalat sin mamma: lilla stumpan, vilket roade oss väldigt mycket. Han (som de flesta barn) har en god förmåga att snappa upp det mesta han hör. Denna gång hade han lyckats suga åt sig vad hans mamma då och då kallar småsystrarna för.

Natten mellan lördag och söndag vaknade tjejerna för att äta vid 5-tiden. Efter amningsstunden somnade Rut om rätt så fort medan Tora totalvägra att ens försöka verka lite trött. Efter någon timma började hon slokna lite och somnade till när jag bar omkring på henne. Men så fort jag försökte lägga ner henne i sängen vaknade hon direkt och gapskrek. Detta hände flera gånger under närmaste timmen och jag kände att jag blev mer och mer knäpp under tidens gång. Jag ville verkligen inget annat än att själv få somna om. När klockan hade passerat 06:30 och Tora fotsatte envisas med att somna bärandes och vakna liggandes började tankar likt feberflum fara runt i mitt huvud. Jag drog hela tiden parallerer från lördagkvällens avsnitt av "Stjärnor på slottet" som vi hade tittat på. Jag tyckte Tora höll sig med divafasoner likt både Kerstin Dellert och Jonas Gardell, som (enligt mig) båda två då och då tappar fotfästet en aning. Men vad har detta med stackars Tora att göra? Inte vet jag, men just då tyckte jag tanken var hyfsat logigsk. Jag hoppas slippa sådana surrealistiska tankegångar den närmaste framtiden. Det kan ju inte vara hälsosamt.

-tobias.

Att klaga, eller att inte klaga?

Finns det nån anledning att klaga och gnälla över hur livet och dagarna ter sig? Givetvis är det inte helt lätt att orka med allt som vanligt när man nu förtiden inte sover en bråkdel av vad man är van vid. När man inte har en bråkdel av den tid för sig själv som man är van vid. När en annars så pass enkel sak som att plocka i ordning lite i hemmet, tvätta veckans tvätt eller laga en enkel middag helt plötsligt blir ett nästan omöjligt uppdrag. Då känner man sig helt klart matt och slutkörd. Det är emellanåt oerhört svårt att få ihop sin vardag när man har två 7-veckors tjejer som inte går med på något annat än att bli burna och ompysslade. Lägger man dessutom till en 3-årig kille som ber än leka och umgås och då och då säger saker som: jag skulle behöva en vuxen på mitt rum, då vill man ibland bara gråta. Just i sådana tillfällen när man inte får ihop det är det lätt att bli sur, irriterad, ledsen, arg och känna sig utmattad och svag. Men så kommer plötsligt de minsta till ro och somnar gott i sin säng. Man har plötsligt båda armarna fria och kan pusta ut en sekund. Man hinner fixa tvätten, småplocka och laga mat samtidigt som man även får tid att leka och busa med storebror. Det mesta ordnar till sig och allt känns betydligt trevligare. Bättre humör, trevligare ton, gladare familj.

Några timmar går och tjejerna vaknar igen. Nu har vi andra hunnit fixa det mesta som var tänkt att fixas och flickorna är glada och nöjda. Man har till och med hunnit äta, nästan. Dom vaknar ju alltid just när det är dags att sätta sig till bords. Men i alla fall är man lite mer i fas och har hunnit samla lite nya krafter. Man har till och med hunnit börja sakna de små. Det hela är väldigt märkligt och stundtals omöjligt att förstå. Dagarna går på som i en bergochdalbana. En blandning av lugna stunder i stilla lunk och sjukt skarpa kurvor, branta backar och illamåendeframkallande loopar. Och när dagen väl är slut och man själv kan lägga sig och sova, vet man att man snart kommer väckas av hungriga tvillingsystrar. Men det är så det är. Inte så mycket att orda om. Vi visste det innan, även om vi inte riktigt kunde föreställa oss det helt och hållet. Är det värt att klaga och gnälla? Nä, jag tycker nog faktiskt inte det. Inget blir ju bättre av gnäll. Men visst gnäller man lite ändå titt som tätt. Man måste ju ventilera för att orka köra vidare. Men det är ju såhär livet är just nu och så kommer det också att vara ett tag framöver. Men sen blir det annorlunda. Sen kommer andra bekymmer och annan glädje. Och mitt i allt ihop är man dessutom så jäkla glad över att man hamnat där man hamnat. Vi har världens finaste barn och är världens stoltaste föräldrar. Trötta, slutkörda och förbannat lyckliga.

-tobias.

Tänkvärda TreårsTankar

Känner att jag helt enkelt måste dela med mig av dagens goa tankar från vår fina 3-åring Svante. När AnnaKajsa idag hämtade upp honom på dagis berättade en av pedagogerna vad Svante pratat om under dagens matstund. Eftersom Svante (liksom vi andra i familjen) är vegetarian äter han ofta inte exakt samma mat som de andra barnen. Idag funderade han lite på varför han inte hade samma mat på sin tallrik och frågade således vad alla andra åt, och varför inte han åt samma sak? Vi äter pyttipanna med kyckling och det äter ju inte du, svarade en av fröknarna. Svante frågar då: Äter ni små fåglar? Detta resulterade i att ingen av pedagogerna kunde äta upp sina kycklingbitar. Efter det så sa fröken: Du funderar en hel del du... och Svante svarar: mm, jag funderar mycket. Som pappa och som vegetarian sen 15 år tillbaka blir man allt lite stolt.

-tobias.

Nya tider

Eldprovet har startat. Tror jag? I alla fall så har jag börjat jobba och AnnaKajsa och tjejerna har påbörjat sina vardagar för sig själva hemma på egen hand. Och det hela började riktigt, riktigt bra. Personligen lyckades jag ta mig upp i morse och få iväg Svante till dagis. Hittade sen hela vägen till skolan där jag jobbar och hade en riktigt trevlig studiedag tillsammans med mina kollegor.

Hemma gick det tydligen också väldigt bra. 10:59 surrade det till till i mobilen med följande sms: "Båda har ätit, bajsat, skrikit o nu sover de i babysitterna. Jag har t.o.m. ätit frukost o ska göra mig i ordning. Det känns bra. Peppar, peppar." 11:00 surrar det till igen och jag läser: "Det är inte sant. Där vaknade Tora." Fast det ordnade upp sig det med och min kära fru var så glad och nöjd när jag kom hem från jobbet. Själv är jag lika glad och dessutom väldigt stolt över mina fina barns mamma. Svante var på topphumör och hade haft en rolig dag på dagis. Dessutom hade en av hans pedagoger ringt upp rektorn och fixat så Svante får fortsätta gå på fulltid tills vi fått svar på vår ansökan om han får gå vidare på fulltid till sommaren eller inte. Nu är den postad och det är bara hoppas på att de som bestämmer håller med oss om vad som vore det bästa för Svante.

I morgon bär det av till jobbet igen och då kommer även alla mina elever. Det ska bli riktigt kul att träffa dom igen. Har ju inte sett dem sen fredagen den 21 november innan Tora och Rut hitta ut och jag saknar dom faktiskt. Ska dock bli intressant att se hur tålamodet mitt kommer påverkas av min nya (lite ostabilare) dygnsrytm. Det får framtiden utvisa.

Dagens namn: Rut

Rut är en pigg och glad tjej med en positiv syn på livet. Många intressen, såsom att kika runt en stund innan det är dags för att äta och bajsa. En duktig lagspelare med god samarbetsförmåga men gillar även att ta egna initiativ, som till exempel att kräkas en stund efter maten. Med nästan hela 6 veckors livserfarenhet ger hon ett tryggt intryck med ett fast handslag och en hyfsat stadig blick. Får hon en stund över tar hon gärna en sväng i vagnen med syrran tätt intill. Grattis på namnsdagen.

-tobias.

Nattens formuleringar

Klockan är 01:15 och tjejerna verkar kommit till ro och sover snart snött, hoppas jag. Dom är alltid överpigga efter 22-tiden och får sedan alltid tokont i magen runt 00-snåret. Sen blir dom lugna och får sitt sista mål och brukar komma till ro av egen maskin mellan 00:30-01:00. På många sätt börjar det likna en hyfsad nattrutin nu. Nästa projekt är väl bara att tidigarelägga det hela. Kanske lättare sagt än gjort dock. Men, men, dom är faktiskt inte ens 6 veckor gamla. Vi hinner nog få ordning på det där med. En vacker natt.

Dagen har spenderats hemma. "AmmaKajsa" vaknade upp med en tråkig och ond mjölkstockning. Ett par riktigt varma vändor i duschen plus god hjälp av en rejält hungrig Tora fick till slut ordning på elendet och det hela gick så gott som över. Märkligt vad som kan hända med en kropp. Märkligt med mycket. Att vi nu har två tvillingtjejer i familjen till exempel. Jag tycker fortfarande det känns overkligt många gånger. Det var så svårt att inse under graviditeten och det är inte mycket lättare att inse nu heller. Det kanske oxå kommer med tiden. Insikten och verklighetsförankringen.

Innan jag intar horisontelt läge ska jag snabbt ner till tvättstugan igen. Tvättid i morgon bitti egentligen, men vi har tjuvstartat lite. Som vanligt. Hinner aldrig få allt tvättat och torrt annars. Alla 14 pyjamasar till exempel. Rut är en hejare på att kräkas. Tora ligger en bit efter på den grejen. Vi är helt ovana på det där med kräkande bäbisar. Svante var lyckligt befriad från hela det projektet. Han verkar förövrigt lida lite av äckelmage då han inte ens vill ta i en handduk som använts till att torka av en nykräkt syskonmun. Dessutom började han klökas när han spanade in en rejält nerbajsad blöja här om dagen. Han kunde inte sluta titta, samtidigt som han inte heller kunde sluta klökas. En smått roande syn. Han lär vänja sig. På alla andra sätt fullkomligt avgudar han annars sina systrar. Det är så skönt att se honom ge dom en sån fin omsorg och kärlek. Dagen till ära dessutom; alla tre syskon i samma mönster. Fina små traktorbarn.



-tobias.

Nyår i Ängelholm

2009 kunde inte börjat finare. I alla fall inte vad det gäller vädret. Nyårsdagen i Ängelholm bjöd på klarblå himmel, vindstilla och ett knippe minusgrader. Perfekt promenadväder med andra ord. Det tog vi givetvis till vara på. Systrarna snusade gott i vagnen och Svante altererade mellan ståbräda och stavgång. Vi lider inte av nåt snökaos här i skåneland, men å andra sidan ger ju det möjlighet till ett pass fotboll även en dag som 1 januari.

Vi firade alltså nyårsafton hos barnens mormor i Ängelholm. Det är en helt ny grej att komma på besök nu för tiden. 5 personer, varav 2 som kräver sin mat när dom vill ha den och som minsann sover när dom sover men inte annars. Men det fungerade ändå rätt bra tycker jag. Tjejerna har dessutom bjudit på ovanligt mycket sömn de senaste nätterna. Jag hoppas det är en ihållande trend. Så god mat i mängder och en skål i bubbel vid 12-slaget i Ängelholm fick bli årets nyårsfirande. Vi lyckades aldrig fånga båda tjejerna på nån bra bild i deras fina nyårsklädsel. Men Tora fastnade på en medan hon tog en lur i soffan. Ni kan kanske själva föreställa er Rut. Hon såg ju faktiskt ungefär lika dan ut.

Snart ska vardagen dra igång igen. Jag ska börja jobba, AnnaKajsa och tjejerna ska vara hemma själva på dagarna och Svante på förskolan. Vi ska ansöka om dispens för Svante att fortsätta gå heltid på dagis. När man får syskon är det så att man annars måste gå ner till endast 15 timmar i veckan, vilket innebär 9-15 varannan dag. Vi hoppas kunna låta Svante få fortsätta som vanlig på sitt dagis då hans storebrorsituation faktiskt skiljer sig från en mer normal variant. Det känns varken rimligt eller schysst att låta Svante få stå vid sidan och visa så mycket hänsyn här hemma då småsyskonen faktiskt tar enormt mycket tid och plats. Att han dessutom ska riskera att komma lite åt sidan även på sitt dagis genom att inte få vara med så mycket som han brukar känns inte rätt. Får vi igenom att han kan fortsätta på heltid så kan vi anpassa hans dagistider helt själva. Jag jobbar inte några sena dagar och hämtar honom såklart alltid påväg hem från jobbet, så han lider ju inte direkt av att vara borta för mycket från sitt hem. Jag hoppas som sagt vi får igenom detta. Det skulle kännas väldigt bra för oss, särskillt för Svante. Han måste få leka med sina vänner och få vara 3 år och liten oxå. Inte bara 3 år och stor.

-tobias.