Tankar på vädring

Hur har ni det? Jodå, det är väl rätt tufft faktiskt, för tillfället. Jaså...? Mm, det är så oroligt och upp & ner med tjejerna. Ena dagen helt OK, men sen kan det vara 4 dagar total kaos. Och så storebror som bara får stå ut med alltihop, helt chanslös att ta plats och få tid bara för honom. Har så oerhört dåligt samvete över det. Sen är tjejerna så fruktansvärt skrikiga nu. De skriker helt galet mycket och sjukligt starkt så man emellanåt håller på att fullständigt gå sönder. Att man heller inte har sovit sammanhängande mer än högst 4 timmar sen 7 månader tillbaka gör ju inte situationen enklare. Hehe, OK, men... visst är det kul, dom är ju så söta. Du ska se vad roligt dom kommer ha tillsammans sen...

Just så låter det väldigt ofta när man pratar med folk rent allmänt. Och jag vet inte hur man ska reagera. Jag vill minst av allt vara en gnällig småbarnsförälder som verkar ingå i en tävling om vem som har det värst. Jag gör mitt yttersta för att se de ljusa i tillvaron och är utan tvekan oändligt lycklig över min älskade familj. Men när någon frågar hur man har det och man för en gångs skull ärligt vädrar sin livssituation känns det rätt frustrerande att få ett "Hehe, OK, men... visst är det kul..." till svar. Hörde du inte vad jag sa? Lyssnar du inte? Eller vill du egentligen inte alls veta, utan var det bara nåt du sa? Det är inte något speciellt svar jag är ute efter. Inte något direkt ömkande heller, men ett svar som är helt bak och fram känns så totalt fel. Vad är det för fel på "mm, det låter tufft" eller vad som helst annat som i alla fall är medhållande?

Livet har sina olika stadier och var sak har sin tid. Just nu är det familj, familj, familj och jobb. Inget jag är ledsen över eller ogillar. På det stora hela är jag snarare glad och känner mig lyckligt lottad. Men vad man än gör i sitt liv är det ju inte alltid man tycker det stryker medhårs och friktionsfritt?

-tobias.

Vad ska du bli när du blir stor? del 2

När jag blir stor ska jag bli vuxen och pappa och så låter det "wrrrhwrrh..." när skägget växer.


Det är såklart Svante som har bjudit på lite av sina tankar igen. Jag misstänker att ljudet när skägget växer är inspirerat från rakapparaten. Jag vet inte? Fint ändå att han har mig med i sina tankar när han funderar framtiden.

En annan överraskning gällande Svante är att han tydligen fått upp ögonen för slap stick-humor. Här om kvällen var jag inne på toaletten och ropade på att Svante skulle komma för att borsta tänderna. Då kommer han utspringande från sitt rum och springer med flit in i garderobsdörren intill toalettdörren och flinar glatt för sig själv och säger "oj, fel dörr". Sen återupprepade han sitt nummer några gånger genom att glatt springa in i den stängda garderobsdörren. Undrar just vad han egentligen ska bli när han blir stor?

-tobias.

24 juni - 7 månader

Idag har alltså våra små flickor blivit 7 månader gamla. En ganska labil period i deras liv känns det som. Ena stunden glada som bara den och sover gott hela natten. Andra stunden hysteriskt ledsamt och enormt mammigt, vaknar 5 gånger per natt. Vi vet aldrig vad som väntar. Påfrestande på många sätt. Väljer vi att se på de positiva bitarna så händer det mycket i utvecklingen som visar på en ljusare framtid. För det första så har de ju bevisat att de klarar av att sova en hel natt utan att ens vakna till och gny. För det andra så sitter dom bättre och bättre vilket ger dom en roligare dag, då de kan vara mer sociala och ha bättre koll på läget runt omkring. Dom har roligt åt varandra och skrattar ofta tillsammans. Ibland känns även som de försöker trösta varandra när den ena eller andra är ledsen. Fast det kanske mest är något vi bara önskar se. De äter bra och tycker för det mesta att mat är gott. Att dricka vatten ur pipmugg är riktigt gott och kul. Allt oftare lyckas dom själva styra muggen rätt och få i sig en slurk.


7-månadersdagen firades väl kanske inte med nåt pompa och ståt, men en sväng på stranden hann det bli. Premiär dessutom, för Tora och Rut alltså. Svante och jag badade och badade medan familjens tjejer tog det lugnt på stranden under skuggan av vagnens paraply. Svante fullkomligt älskar att bada här. Han vill aldrig gå upp ur vattnet. Som tur är lyssnar han fortfarande på mig och följer ändå med upp när jag tycker det är läge för det. Tycker inte han ska vara mitt i solen hur långa stunder i sträck som helst. Hans soldräkt som vi köpte förra sommaren är som försvunnen. Vi hittar den inte. Någonstans måste den vara annars får vi köpa en ny och även var sin till tjejerna. Så himla bekvämt att ha en sån på barnen och slippa tänka på farlig UV-strålning. Svante var även mycket nöjd i sin dräkt förra året, så det var liksom bara plus med en sån.

Gårdagen bjöd också på bad för min och Svantes del och sen minipicknick med glass och jordgubbar hemma på gräsplätten. Den må vara liten, men det är ändå en gräsplätt utanför vår altan. Vet inte vad det är det där med att ha sin egen gräsplätt. Men så gott som alla man pratar med om att man flyttat ställer genast frågan: då har ni väl en trädgård då? När man då svarar nej, kommer följdfrågan: men en gräsplätt har ni väl i alla fall? Och det har vi ju faktiskt och den är dessutom riktigt trevlig att ha. Vår lilla gräsplätt. Svante passade på att vila lite där under parasollet. Sen dök granntjejen upp och de lekte först i hans minitält (på vår lilla gräsplätt) och sen hemma hos henne. Det känns så himla roligt.


Ikväll är Rut åter igen lite labil och vaknar om och om igen. Otröstligt ledsen och med gråtsvullna ögon. Hon är så oerhört mammig just nu. Ser hon sin mamma gå förbi lite på håll kommer tårarna som på beställning. Stackars liten.

-tobias.

Varning för levande barn

Undrar just när våra små tjejer kommer börja krypa. Det kommer nog ta ett tag till, men jag misstänker att de kommer ta sina första kryp lite tidigare än vad Svante gjorde. De verkar liksom mer pågång. Svante föddes en månad tidigare på året än sina systrar. Om jag minns rätt så väntade han med krypandet till precis efter sommaren, eller i alla fall i slutet av sommaren. Jag hoppas nog att Tora och Rut inte sätter igång att röra på sig mer än de gör förens sommaren är någorlunda över. Allt blir så mycket lättare så. Två små flickor krypandes åt var sitt håll på en sandstrand vid havet - känns lite jobbigt. De får gärna vänta tills åtminstone badsäsongen är över.

Som det är nu ålar dom omkring här hemma på golvet bäst dom kan. Rut ålar mest. Mest baklänges. Om man lämnar henne obevakad för en stund och sen inte hittar henne är det bara att leta i hörnen. För det är alltid där hon tilllslut hamnar.

-tobias.

Midsommarhelgen

Med bil, ledighet och midsommar blev det en riktigt trevlig helg i Ängelholm med omnejd. Vi avslutade helgen med en utflykt till Kullens Fyr med picknick och en utsikt som inte går av för hackor. Barnen var på topp alla tre. Likaså föräldrarna och mormodern. Av någon anledning är det ju så galet gott att äta utomhus i fint väder på en filt. Vilken macka som helst får ju gourmetklass.


Tora och Rut har börjat bli riktigt duktigt på att sitta. Visst, rätt vad det är så faller dom åt ena eller andra hållet, men ändå. Så länge dom faller framåt så blir det ju mjukt och bra. Värre med bakåt. Fast på mjuka underlag spelar det ju ingen roll. Sitta i stora sängen hemma är till exempel hur kul som helst. Såhär på en gräsmatta på en filt funkar också rätt bra. Glada var dom i alla fall.


I lördags tog vi en sväng till Ängelholms järnvägsmuseum. Svante dyrkar det stället och nu när jag själv fått äran att hänga med så förstår jag varför. Han är ju tågtokig, men även jag som inte är riktigt lika frälst på ämnet tyckte det var riktigt kul. En massa fina saker att titta på, pilla på och läsa på. Den riktigt stora modelljärnvägen med tillhörande filmvisning slukade Svantes uppmärksamhet till 100%. Han satt med ögon stora som tefat helt still och bara sög in allt han såg och hörde. Han har varit där några gånger förr med sin mormor och vid 1 tillfälle såg han visst den film- och tågvisningen 5 gånger.


Nu är man lite småtrött och hoppas på en lugn natt med mycket sömn. Det är så upp och ner det där med tjejernas sömn. Vissa nätter sover dom jättebra hela natten medan vissa nätter är rena kaoset. Tror nog att alla kan räkna ut hur pigg i huvudet man är runt halv 5-tiden efter en natt med omnattning ungefär varje timma från tolvslaget och framåt. Och när dom dessutom ibland verkar känna sig helt nöjda med sovandet och vägrar somna om efter kl 5 på morgonen, då vill man ju bara sprängas. Tur att det inte är så varje natt. Längtar såå efter att det ska stabilisera sig på riktigt. Tycker vi är värda lite riktig nattsömn nu ett tag.

-tobias.

Vad ska du bli när du blir stor?

Semestern har börjat vilket också genast leder till mer tid till barnen. Först på prioriteringslistan låg självklart: Förberedelser inför livet. Ska man bli någonting i dag måste man börja i tid. Svante ska ju bli filosof eller något annat passande för en tänkare. Tora har inte riktigt bestämt sig än, men Rut har redan siktet klart inställt. Hon ska bli...

Nu är det bara att leta upp ett par schyssta bongos så har hon nog snart plats som percussionist i vilken salsaorkester som helst. Håll ögon och öron öppna. Rut - Snart på en festival nära dig.

-tobias.

Sagt av Svante...

Svante är vår finaste lilla herre med så mycket att säga. De senaste dagarna har vi bland annat fått lyssna till de här visdomsorden:

Med en upphittad nektarinkärna i sin hand: -Har det suttit en nektarin runt den här, mamma?

Efter att tillslut blivit mutad med lovord om glass om han följer med och handlar: -Jag älskar inte glass längre, köp en till dig själv.

Efter att (som vanligt) först envisats med att enbart äta spagettin och vägrat såsen lägger han sig an med sin bästa berättarröst och säger: -Och tillslut åt han äntligen såsen.

Ja, det var några exempel på vad som slunkit ur hans mun det senaste. Saker som fått åtminstone oss på gott humör.

-tobias.

Att inte räcka till

Gårdagen innefattade ett slags experiment gällande familjens möjligheter och omöjligheter. Det hela gick ut på att vi var bjudna på dop och självaste mamman skulle dessutom ha rollen som musiker under själva gudstjänsten. Det är inte så lustigt i sig, då kyrkomusiker är hennes yrke. Men sen knappt 1 år tillbaka har hon varit sjukskriven i och med graviditeten och sen föräldraledig nu då.

Nu skulle det bli intressant att se om detta skulle gå vägen, eller ej? Tjejerna var vakna och på gott humör och Svante verkade må bra han med. En snäll person erbjöd sig hjälpa till och hålla Rut under dopet, då jag själv inte riktigt räckte till på egen hand. Det började bra. Svante satt nöjd och belåten och tittade sig omkring, åt vindruvor och ställde en och annan fråga. Tora satt också lugn och still i mitt knä, vilket även Rut gjorde i knät bredvid. Men snart började det krypa i kroppen på både Tora och Rut som inte alls ville sitta stilla längre. Svante började få mammaabstinens och vill absolut gå fram till henne där hos satt borta vid orgeln. Han vill även vara den som skulle få hälla upp dopvattnet, vilket han var på sina systrars dop. När mamman sen bytte plats från orgeln till flygeln (som stod mycket närmre där vi satt) vägrade han sitta kvar. Han struntade i vad jag tyckte och går fram mot sin mamma.

Tora och Rut är i detta laget väldigt otillfredställda och galer till då och då i missnöje. Den snälla tjejen som tog hand om Rut fick jobba hårt för att hålla situationen under kontroll. Själv svettades jag lite över att hon i all sin godhet hamnat i denna situation. Tora krävde full uppmärksamhet och Svante är nu framme hos sin mamma. Han får en stol att sitta på intill flygeln men blir som vi förfarat ledsen och börjar gråta då mamman väl börjar spela. Hemma får hon nästan inte spela alls längre, då Svante inte gillar när fokus inte är på honom. Som läget är nu - hemma hela dagarna i systrarnas hårda konkurens - är det inget som gjort saken bättre. Mammigheten är enorm och just under detta dop, under denna psalm och denna stund brister det för vår lilla kille. Han sitter på stolen intill och tårarna rinner och huvudet rycker när han hulkar av gråt. Jag står och gungar Tora och har ingen stans att lämna henne. Mamman är mitt i psalmen och kan inte direkt sluta spela för att trösta. Det känns inte helt OK detta. Efter musikens slut går jag fram och försöker övertala Svante att gå med tillbaka till vår plats, men han vill givetvis inte. Vad har jag att komma med när det är mamma han vill ha? Han lugnar sig lite, men givetivs är det snart dags för ännu en psalm. Samma sak igen.

Där står en (till känslan) maktlös pappa och ömmar för sin ledsne son. Där sitter en förkrossad, musicerande mamma som inte vet vad hon ska ta sig till. Det handlar om ett par minuter, men dessa minuter är riktigt långa minuter.

Sen är det över och allt blir genast bra igen. Men man undrar vad Svante tänker och känner. Jag tänker i alla fall att som det är nu är det inte läge att sätta sig i en liknande situation igen. Vi visste inte innan hur det skulle gå och bestämde oss för att ge det en chans. Hoppades på det bästa. Nu vet vi att det var lite för svårt att bemästra. Nästa gång delar vi på oss och gör olika saker. Spelar mamman leker vi andra i lekparken, eller så. Hur gärna man än vill kan man inte räcka till alla gånger.

-tobias.

Växande barn

Någonstans mitt i all jobbspurt, regniga dagar och halvtaskiga nätter har Tora och Rut plötsligt blivit så stora. Dom har bägge två fått nya utseenden och ny hållning. Inte så att man inte känner igen dom, men de har tydligt tagit stora steg i sin utveckling. Dom har börjat få kläm på sittandet. Inte så man kan lämna dom, för rätt vad det är så slänger dom sig bakåt, eller framåt, eller åt nåt annat håll. Men sålänge dom inte gör det så sitter dom i flera minuter och pillar och fixar med saker. Tora, som hela tiden tagit det lite lugnare än Rut har varit inne i en fruktansvärd skrikperiod. Kanske börjar det avta lite nu, men jag vågar inte hoppas på för mycket. Hon har också tyvärr börjat bli lite rädd för vissa okända mäniskor. Hoppas det är en övergående trend.


Svante är den stora idolen och han är värd varenda sekund av beundran. Han är en så fin och omtänksam storebror och är ofta väldigt uppmärksam på sina småsystrar och hjälper till med både det ena och det andra. Han matar, han skojar, han kramar, han pussar, han presenterar dom för mäniskor vi träffar och vill skydda dom mot all tänkbar fara. För hans egen del är vardagen nog rätt tung och vi räknar ner dagar, timmar och minuter till min semester. Då kan vi ge honom så mycket mer tid och plats.

-tobias.

Familjeutflykt och måndagssysslor

Söndagsutflykten till Skånes djurpark gick strålande. Detta trots ett inte helt underbart väder. Till och med så att det stundtals var ett fruktansvärt väder. Men den mesta tiden var det helt OK. Det första man möts av efter entrén är 4 små grävmaskiner som man kan lägga i en peng i och sen styra och gräva med. Svantes ögon blev stora som tefat och vi lovade honom att han skulle få testa sen innan vi skulle åka hem. Nu i efterhand är jag inte säker på att det var ett bra drag. Vi kanske skulle låtit honom köra grävmaskinen direkt och sen möjligtvis sluppit prata om den kommande provturen under själva djurparksturen. Nu gjorde vi inte så och fick helt enkelt ägna rätt mycket tid åt just grävmaskinsdiskussionen. Fast han intresserade sig som tur var lite för djuren med. Björnarna var nog det bästa. Ugglorna var också fina och älgarna. Men just vid älgarna öste regnet på oss som värst och blev minst sagt lite av en distrahering.


Eftersom biljetten till inträdet fungerar som ett årskort, kommer vi säkerligen åka dit fler gånger i sommar. Vi körde dit på mindre än 30 minuter, så det var mycket närmre än jag hade trott. Ett perfekt utflyktsmål nu när inträdet redan är betalt. Misstänker att grävmaskinerna kommer locka mest även nästa gång.

Idag följde Svante med mig till jobbet. Sista veckan innan skolavslutning och det känns svårt att hitta en dag för mig att stanna hemma. Idag var det rätt så lätthanterliga saker på schemat så det passade perfekt för mig att ta med Svante istället. Han tycker det är mycket spännande och roligt att va med på skolan. Alla känner honom där känns det som. Han själv känner några, men gillar läget när alla pratar med honom. Hemma kunde mamman ha det lite lugnare och vara mer fokuserad på tjejerna än vanligt. Uppskattat åt alla håll misstänker jag. Roligt också att se hur glada Tora och Rut blev när Svante kom hem igen. Dom är verkligen stormförtjusta i sin storebror. Ingen kan få dom att skratta så lätt och mycket som han. Känns väldigt skönt att det är så. Det gör det hela så mycket mer possitivt för Svante med. Han känner sig omtyckt och han ger mycket kärlek och glädje till systrarna sina.



-tobias.

Födelsedag i lugnt tempo

Vaknade idag till sång och frukost på sängen. Mysigt på alla sätt och vis. Har själv inte ägnat så mycket tankeverksamhet åt att det vankades födelsedag, men idag var den dock ett faktum. Vi hade bestämt oss för att ta den i lugn och ro. Vi har att göra ändå på nåt sätt. En ledig helg är guld värd och just nu måste dom lediga dagarna få tillägnas familjen och inte så mycket annat. Men att vakna till sång, dukad bricka, paket, levande ljus och blommor kändes allt annat än otrevligt och jobbigt. Svante var på topp och tyckte det hela var oerhört kul och spännande. Han har så oerhört svårt för att inte berätta vad som döljer sig inne i ett paket om han nu själv vet om det. Igår ville han berätta flera gånger om överraskningen som fanns inne i garderoben. Jag försökte vara så tydlig jag bara kunde med att det skulle få bli en överraskning tills idag och efter mycket diskuterande så lät han tillslut bli att avslöja paketen. I morse hann han dock nämna att det var en tröja i just det paketet jag var påväg att öppna. Men han var så uppspelt så det var bara sött.

En annan bra födelsedagspresent var en artikel i gårdagens Svenska Dagbladet som listade Sveriges bästa skolkommuner. Och vilken kommun fanns att finna på 1a-platsen, om inte våran alldeles nya hemkommun. Att dom dessutom förklarade framgångarna med en bra och hårdsatsande förskoleverksamhet gör ju inte saken sämre. Måste bara lägga ut dessa tidningsklipp. Vi kan inte vara mer nöjda med vårt val av hemkommun. Är det något som känns viktigt att ge sina barn så är det goda möjligheter till en bra skola. Och där verkar det som vi kammat hem högsta vinsten.


Jag har även hunnit lägga lite tid på att utforska nya bilens olika möjligheter gällande bagageutrymme, antal passagerare, placering av sittplatser osv. Känns riktigt bra. I morgon ska vi ut på första riktiga provturen hela famliljen plus Svantes bästa vän Mormor. Och efter dagens forskningsresultat visar det sig att vi kommer få plats alla 6 plus tvillingvagn och packning för en heldags utflykt till Skånes Djurpark. Det blir en lysande provtur av bilen vår. Men innan dess måste jag nog hinna sova några timmar. God natt.

-tobias.

Dagens Nyheter

Det är slutspurt på jobbet nu. Igår var det premiär av skolans alldeles egna, nyskrivna musikal. All huvudvärk var plötsligt mödan värd. Och det med råge. Vilka elever jag har. Vilken fin föreställning de lyckades prestera.

Men mycket på jobbet betyder inte mindre jobb hemma. Dagarna har varit oerhört långa det senaste. Tjejerna sover betydligt mindre på dagtid för tillfället. Lite oroligt speciellt hos Rut, som har fått ett återfall i galenskrikande igen. Skrik som kan få vem som helst att bli galen. Varför gör hon så egentligen, kan man verkligen fråga sig? Svante hade sin period med samma slags skrik, fast då var han runt 1 år gammal och hade nog mest funnit tjusningen i sin nyfunna röstkvalité.

Annars är det idag en dag av nyheter. Först och främst har vi blivit med bil. Eller buss, kanske jag ska säga. Åtminstone en slags minibuss. Efter ett ihärdigt letande, frågande och funderande uppfattade vi läget som gjort för en buss. Att få plats allihop på ett bra och bekvämt sätt. Ha plats för vagn och annat bagage och dessutom slippa krångligt packande, stuvande och en massa tidskrävande krångel. Då krävs en bil som har 3 separata fåtöljer med 3-punktsbälte i baksätet och ett rejält bagage. Denna 7-sitsare erbjuder allt det. Eftersom vi får plats i 5 säten komme de 2 bakre flyttas ut och ge plats åt allt vi kan tänkas behöva packa in. Känns mycket bra. Vi var från början på jakt efter en VW Sharan eller nån av de liknande varianterna, men så ramlade vi över en Citeroen C8 som föll oss riktigt i smaken. Så till helgen blir det provtur för hela familjen. Ska bli mycket trevligt. Tack för de tips som jag fick av er här på bloggen för en tid sen.


Dagens andra nyhet är just i full gång faktiskt. Mamman är iväg på festligheter medan jag tar hand om hemmaplan. Är inte säker, men jag tror det är första gången vi kört hela kvällen, med läggninsproceduren för alla barn på en person. Nån gång måste ju vara den första och det finns ingen anledning att båda måste vara med jämt, även om det ibland kan kännas omöjligt att få ihop allt på egen hand. Ikväll har det hittills gått oförskämt bra. Bara en sån sak som att jag sitter här och knapprar på datorn just nu är ju ett fint bevis i sig. Skön känsla när alla barn (dessutom helt utan gråt och skrik) plötsligt ligger och sover i sina sängar. Klockan hann heller inte bli mer än en vanlig kväll. Svante var en ängel och vi hade det jättemysigt med popcorn och Thomas Tåg medan tjejerna fick sitt kvällsmål. Personligen njuter jag i stora drag över att vara hemma själv i lugnet. Det händer så sällan nu för tiden. Att dessutom veta att frun har det riktigt trevligt på en (till synes) grymt bra fest där snart Timbaktu & Damn står på scenen gör det hela inte mindre angenämnt. Är det någon som är värd att ha en lyckad kväll utanför hemmets väggar är det hon.

-tobias.

Sommarsmakprov

Tror vi idag fått en försmak på väntande sommar. Vädret har varit magiskt och jag har varit ledig, vilket kommer vara läget i hela 8 veckor med start från mitten av juni. Åtminstone ledigheten. Vädret vet man ju aldrig vart man har. Det är en helt annan sak att vara hemma tillsammans. Så betydligt mycket lättare än när man är själv hemma med alla barnen. Idag har vi lyckats genomföra en massa trevligheter och nyttigheter och alltihop dagen igenom med glada barn. Svante som fått stå till sidan så mycket mer än man borde behöva göra i hans ålder har idag haft en jättefin dag. Bara en sak som att han och jag i förmiddags tog cykeln ner till stranden och premiärbadade. Det var så roligt att vi lyckades hinna med 2 bad på 2 olika ställen här i krokarna. Svante var euforisk. Själv kunde jag nästan inte släppa tanken att det här är vårat hem nu. Det är så otroligt fint och att få inleda sitt liv här med sommar, sol och bad kan bara inte bli bättre.


På eftermiddagen kom jämnårige granntjejen förbi och bjöd in till lite lek innan kvällsmat. Först lite fotboll och sen gick de in och lekte en stund hemma hos henne. Äntligen börjar det falla på plats även för vår store lillkille. Han var på ett sånt fint och harmoniskt humör hela dagen och vi resterande likaså. Mamman har med glädje suttit på knäna med huvudet in i buskarna och rensat, rafsat, planterat och fixat i rabatten i vår lilla miniträdgård. Dessutom har våran altan fått sig ett inledande ryck i tillfixning. Snart kan vi sitta där och trivas. I morgon blir det hemmadag igen. Länge leve föräldrapenning.

Vill även bara uttrycka min glädje över fina ord om sången i förra inlägget. Roligt att ni känner igen er så.

-tobias.