24 juni - 7 månader

Idag har alltså våra små flickor blivit 7 månader gamla. En ganska labil period i deras liv känns det som. Ena stunden glada som bara den och sover gott hela natten. Andra stunden hysteriskt ledsamt och enormt mammigt, vaknar 5 gånger per natt. Vi vet aldrig vad som väntar. Påfrestande på många sätt. Väljer vi att se på de positiva bitarna så händer det mycket i utvecklingen som visar på en ljusare framtid. För det första så har de ju bevisat att de klarar av att sova en hel natt utan att ens vakna till och gny. För det andra så sitter dom bättre och bättre vilket ger dom en roligare dag, då de kan vara mer sociala och ha bättre koll på läget runt omkring. Dom har roligt åt varandra och skrattar ofta tillsammans. Ibland känns även som de försöker trösta varandra när den ena eller andra är ledsen. Fast det kanske mest är något vi bara önskar se. De äter bra och tycker för det mesta att mat är gott. Att dricka vatten ur pipmugg är riktigt gott och kul. Allt oftare lyckas dom själva styra muggen rätt och få i sig en slurk.


7-månadersdagen firades väl kanske inte med nåt pompa och ståt, men en sväng på stranden hann det bli. Premiär dessutom, för Tora och Rut alltså. Svante och jag badade och badade medan familjens tjejer tog det lugnt på stranden under skuggan av vagnens paraply. Svante fullkomligt älskar att bada här. Han vill aldrig gå upp ur vattnet. Som tur är lyssnar han fortfarande på mig och följer ändå med upp när jag tycker det är läge för det. Tycker inte han ska vara mitt i solen hur långa stunder i sträck som helst. Hans soldräkt som vi köpte förra sommaren är som försvunnen. Vi hittar den inte. Någonstans måste den vara annars får vi köpa en ny och även var sin till tjejerna. Så himla bekvämt att ha en sån på barnen och slippa tänka på farlig UV-strålning. Svante var även mycket nöjd i sin dräkt förra året, så det var liksom bara plus med en sån.

Gårdagen bjöd också på bad för min och Svantes del och sen minipicknick med glass och jordgubbar hemma på gräsplätten. Den må vara liten, men det är ändå en gräsplätt utanför vår altan. Vet inte vad det är det där med att ha sin egen gräsplätt. Men så gott som alla man pratar med om att man flyttat ställer genast frågan: då har ni väl en trädgård då? När man då svarar nej, kommer följdfrågan: men en gräsplätt har ni väl i alla fall? Och det har vi ju faktiskt och den är dessutom riktigt trevlig att ha. Vår lilla gräsplätt. Svante passade på att vila lite där under parasollet. Sen dök granntjejen upp och de lekte först i hans minitält (på vår lilla gräsplätt) och sen hemma hos henne. Det känns så himla roligt.


Ikväll är Rut åter igen lite labil och vaknar om och om igen. Otröstligt ledsen och med gråtsvullna ögon. Hon är så oerhört mammig just nu. Ser hon sin mamma gå förbi lite på håll kommer tårarna som på beställning. Stackars liten.

-tobias.