måndag 24 maj 2010

24 maj - 18 månader - Slut


Tjejerna har hunnit bli 1 och ett halvt år. Dom är inte små bebisar längre. Dom börjar verkligen utvecklas till barn, personer, två små tjejer med härliga personligheter. Glada och uppmärksamma. Nyfikna och äventyrslystna. Pratglada och envisa. Det finns hur mycket som helst att skriva om. Men jag tänker låta bli. Tvillingtur lägger ner. Stort tack alla som läst, kommenterat och tyckt, stöttat, tipsat och delat med er. Det har varit kul att skriva, men nu är det dags att göra annat. Allt ska fortsätta som vanligt, men utan bloggrapportering. Känner helt enkelt att jag har skrivit klart och att jag borde bryta nu. Vill inte ha en blogg som inte uppdateras eller känns oinspirerad.

Det blev:
18 månader
221 inlägg
349 kommentarer
22700 sidträffar
En knippe fina tvillingbloggvänner

Tack och Hej

-tobias.


onsdag 28 april 2010

Tidsfördelning


Den senaste tiden har det slagit mig tydligt hur illa tiden är fördelad. För vår del och alla andra i samma skede av livet så räcker knappt dygnets timmar till. Det är 1000 och åter 1000 saker att göra hela tiden.

Som föräldraledig spenderar jag den mesta tiden i och kring hemmet. Hela dagen fylls upp av olika saker som ska tajmas in. Sovtider, mattider, hämtning och lämning, nattning... Där emellan ska man hinna ha roligt. Leka, lära och utforska saker tillsammans med barnen. Men man ska även hinna laga mat, städa och hålla en hyfsad ordning på hemmet. När barnen somnat finns det lite tid över. Då skulle man kunna ta tag i det ena eller det andra. Men orkar man det då? Sällan. Då har man endast ork för att sitta still. Gärna ha det lite tyst omkring sig. Möjligtvis en TV påslagen.

Bland mina grannar har jag 2 pensionärer. 1 av dom är helt nybliven sådan. Han är ständigt ute och ser sig om efter någon att fördriva sin tid med. Det går knappt att titta ut genom fönstret utan att få ögonkontakt med honom. Det är inget fel på honom, men det är inte alltid jag känner att jag har så oerhört mycket tid över till att prata med mannen i fråga. Ändå så samtalar vi om lite ditt och datt ett x antal gånger per dag. Han går liksom omkring och väntar på livstecken ute på gatan för att få umgås med någon åtminstone för en liten stund. Själv händer det att jag inte ens hinner gå på toaletten.

Det finns dock små stunder att finna som man kan ägna åt någonting annat än hem, hushåll och familj. Det är små korta lufthål som jag oftast väljer att fylla med att skriva någonting. Antingen som nu, ett inlägg på bloggen. Eller så filar jag på någon låt. Men som sagt, det är oftast korta små stunder. Och nu tar denna stund slut för det är dags att gå till tvättstugan. Misstänker att jag även kommer utbyta några ord med en viss granne...

-tobias.

tisdag 27 april 2010

MiddagsStatus


För ungefär 1 år sen hände det ständigt. Jag skrev här på bloggen att någonting gått bra - barnens nattning till exempel - och så vaknade dom med ett skrik. Sen fick vi dom inte att sova på flera timmar och nattningarna var rena katastrofen en tid fram över. Jag började nästan bli vidskeplig och skrev inte gärna om våra framgångar gällande detta för att inte förstöra någonting. Vet inte om det hjälpte?

Igår skrev jag i alla fall att det såg ut som det fina vädret var tillbaka. Jag glömde dock att vi fortfarande är i april månad. Den lurigaste av dom alla. Ruggigt och småkallt idag såklart. Min vision om en lekpark, 2 glada barn och en termos kaffe till pappan gick helt i stöpet. Istället blev det en ganska så gnällig början på dagen. Svante var trött och gnällig men kom tillslut iväg till dagis med ett ganska gott humör. Tjejerna och jag gick raka vägen hem efter Svantes lämning. Hemma roade de sig med att vilja ha exakt det den andre just då hade. Slå i huvudet i alla tänkbara saker man kan slå i det i. Inga hårda smällar, men nog för att göra en liten tjej ledsen och arg. Om och om igen...

Just nu är dom dock på ett strålande humör och sitter och äter mat. Dom äter så dukigt med sina skedar nu. Visserligen tröttnar dom ibland på pillandet och lassar in med händerna istället. Men vem kan klandra dom för det? Själv sitter jag och undrar om min lagning av nya vagnens punktering har blivit bra? Jag minns inte när jag lagade en punktering senast? Frågan är om jag ens gjort det förr? Resultatet återstår att se. Det ser i alla fall bra ut. Men kommer det hålla?

-tobias.

måndag 26 april 2010

Värme och Vår




Detta är ett av Svantes senaste intressen. Fingertrix. Just det här trixet med långfingrarna har han tränat på som ett litet djur den senaste tiden. Nu har han bemästrat konsten ett tag och är nästan lite besatt av det hela. När som helst kan man finna honom i full färd att utföra detta fantastiska fingertrix.


Vi har äntligen öppnat upp vår ena altan. Så nu har vi öppet ut till vår enorma trädgård. Sen fixade vi ett litet staket ut mot gården så vi slipper oroa oss för små rymmare. Nu kan man sitta med en kopp kaffe och blicka ut över sina ägor medan småtjejerna roar sig för fullt. Svantes såpbubblemaskin är mycket populär, men ingenting jämfört med den lilla vattensamlingen i det lilla växthusskåpet. Vad är det egentligen med vatten?


Efter några kyliga dagar med bland annat hagelskurar och regn så verkar det bli varmt nu igen. Underbart. Allt är så mycket roligare och lättare då. Barnen älskar att vara ute och leka. Dom verkar aldrig tröttna. Hela tiden på strålande humör och i full fart. Svante övar på sin sparkcykel och nu även på sin vanliga cykel utan stödhjul. Dock med handtag för springglada föräldrar. Själv har jag dragit igång min fina moppe igen. Så idag tog jag den till jobbet. Det kändes vårigt och gott.

-tobias.

söndag 25 april 2010

4 och ett halvt

Efter nästan en veckas helt oplanerad bloggpaus skulle jag kunna skriva ett mastodontinlägg ikväll. Men det tänker jag inte. Istället kommer jag nog att portionera ut de funderingar jag lyckats skramla på mig under "ledigheten" och ta dom i den kommande veckan.

Idag riktar jag in mig på att Svante nu mer kan räknas in bland de i åldern 4 och ett halvt. Han är stora killen. Och det märks på så många sätt. Han tänker på ett annat sätt och han uttrycker sig på ett annat sätt. Det senaste halvåret har varit 6 månader med en jätteutveckling. Så spännande att lära känna denna lille man mer och mer för varje dag.

Nu är det söndag kväll. I morgon börjar en ny vecka. Jag ska till jobbet och mamman är ledig och hemma. Svantes bästa vän ska följa med hem efter dagis. Det är en bra start på veckan.

-tobias.

onsdag 21 april 2010

Manboy



Dags för tävling igen. Denna gången är det Evelina som skriver Tvillingar..What! Underbart! som står för det hela. Priset är den signerade Manboy-singeln på bilden ovan. Och trots att den redan finns i familjens ägor (osignerad dock) så måste vi ju bara vara med och tävla om denna. Vid eventuell vinst kan jag ju alltid imponera lite på mina elever på skolan. En fin prydnad i musiksalen, eller hur...

-tobias.

fredag 16 april 2010

Klippt sig och skaffat ett jobb



Ja, så skulle man kunna sammanfatta de senaste dagarna. En första hårklippning har genomförts. Bara lite, lite. De längsta bitarna av luggen och lite smått i nacken bara. Men fint blev det. Tur för oss att vi lyckats hamna i ett kvarter med 2 trevliga frisörer som gärna hjälper till med barnens klippning. Bättre kan det väl knappast bli.

Sen har tjejerna även fått bekräftat att dom är välkomna att börja på samma förskola som Svante. Precis som vi önskat. Det sätter igång i augusti. Precis som vi önskat. Bättre kan det väl knappast bli.

Till helgen väntas både barnens farmor och mormor. Mamman fyller år och det kommer vi fira med att gå ut och äta och sen gå på konsert. Bara vi 2. Faktiskt första gången vi kommer ut tillsammans ensamma på över 1 och 1 halvt år. Det är liksom på tiden. Bättre kan det väl knappast bli?

-tobias.

onsdag 14 april 2010

Det händer mycket en vanlig dag

Idag har allt hänt. Det har varit en underbar dag. Det har varit en intensiv dag. Det har varit en otäck dag. Åtminstone så var det otäckt en liten stund. Men det räcker för att pulsen ska gå upp i ett ohälsosamt tempo. Det hela började med att jag plockar ner Rut från soffbordet för ungefär 8.e gången på mindre än 10 minuter. Eftersom jag själv försökte laga mat just då bestämde jag mig för att blockera ingången till vardagsrummet. På så sätt slapp jag springa och lyfta ner henne om och om igen. Skönt. Tora bryter ihop för att Rut biter henne i handen. Något som faktiskt inte hänt 1 endaste gång sen jag skrev om det sist. Så vi hade liksom hoppats att det var nåt tillfälligt som slutat lika snabbt som det börjat. Nu får vi väl se? Nu hände det i alla fall igen. Inget farligt bett, men nog för att få en trött och hungrig Tora att ge upp. Så med henne på armen fortsätter jag steka (enligt onsdagstraditionen) pannkakor vid spisen.

Rut följer med ut i köket och på ett ögonblick lyckas häva sig upp över Svantes "Tripp Trapp-stol" som vi alltid har liggande ner för att förhindra just klättring. Men hon häver sig upp över kanten och stupar rakt ner på andra sidan med huvudet först. Landar på pannan och får kroppen över sig. Nacken böjs så jag är 100% säker på att hon knäckt den. Jag har sett dom ramla rätt mycket och falla på otäcka sätt. Brukar inte bli såå orolig, men ikväll såg det fruktansvärt otäckt ut. Jag trodde verkligen hon bröt nacken. Det gjorde hon såklart inte. Hon blev jätteledsen och storgrät. Men fungerade som hon skulle. Strax därefter satt hon och åt pannkakor för glatta livet. En bula och ett litet skrapsår i pannan är spåren som lämnades kvar efter det hela.

Vad ska man göra? Jag hade just blockerat möjligheten att dansa på soffbordet för att slippa höra henne falla i backen. Jag hade en gråtande Tora på armen som för en stund hade tappat hoppet om kvällen. Rut handlar blixtsnabbt och plötsligt så bara händer det. Så är hon hela tiden. Och självklart lär hon sig ingenting av sina misstag. Det fungerar ju inte så. Jag fick givetvis ta bort henne från nya klättringsförsök på samma stol strax efter kvällsmaten. Inte bara 1 gång...

Jag minns ett inlägg som Linda skrev på grannbloggen themedhonung om en på många sätt liknande upplevelse. Jag kände igen mig i det hon skrev då. Nu vet jag exakt vad hon menade. Hemska syn.

För att byta till ett trevligare ämne tänkte jag bjuda på ett smakprov på hur Tora och Rut klär i MOLO-mössan som jag lyckades vinna i tävlingen på bloggen ett plus ett blev fyra. Fina va? Vi får helt enkelt slå till på att köpa 1 till så dom har varsin. Annars blir det slagge.


Lägger också in en bild från förmiddagen då vi hjälptes åt att vattna blommorna utanför dörren. Mycket vatten på många ställen, men kanske inte så värst mycket just över blommorna.


Slänger också in en bild på Svante som idag äntligen lottades fram att få ta hem guldpåsen ifrån förskolan. I denna ska han lägga i någonting hemligt som han i morgon ska beskriva och låta dom andar få gissa vad det är. Han har väntat länge nu. Han blev dragen sist ut av alla - nr 17. Det har varit bestämt sen länge att det är Diesel 10 som skall in i påsen och så blev det. I morgon ska han äntligen få berätta att den har 8 hjul. Den är grön, svart, grå och brun. Den har en krossande, gripande klo och en sur min...


-tobias.

tisdag 13 april 2010

E.T.N.A.V.S


Dagens inlägg handlar om Svante. Vår lille prins. Han utvecklas så mycket just nu. Lär sig nya saker hela tiden. Blir modigare, förståndigare, kunnigare för varje dag. Bokstäver har intresserat honom ganska länge. Den senaste tiden har det utvecklats enormt. Nu ljudar han fram ord överallt. Läser ut ord där han hittar dom skrivna i versaler. Sen pratar han om ord och bokstäver och stavning. Vill diskutera och filosofera kring det.


I morse medan vi klädde på oss ytterkläderna inför lämningen på förskolan sa han att Anna blir samma sak åt vilket håll man än skriver det. Detta stämmer ju helt och hållet. Han tänker en stund och säger att så blir det inte med hans namn. Sen står han still med en koncentrerad blick rakt in i väggen och säger E T N A V S ...så blir det. Och just så blir ju Svante baklänges. Jag blev imponerad. Såg han namnet stavat framför sig och läste det baklänges, eller hur fick han till det? Jag nämnde det lite senare för en bekant när Svante var med. Då stavade han det baklänges igen. Utan problem. Jag blir imponerad. Det är väl ändå inte såå lätt eller?

En helt annan sak berättade han en annan dag. Detta roar mig oerhört mycket. Apropå absolut ingenting säger han: Igår hittade vi en nagel i dockvrån. Den var Måns eller Antons. Jag frågade om dom sa att den var deras? -nej men den passade på dom, svarar Svante. Oj, vad jag skulle velat sett detta när det utspelade sig. Undrar hur engagerade de var alla barnen när de hittade den där nageln? Fick alla barnen prova nageln? Jag har tänkt på det ganska mycket och blir alltid på gott humör av dessa tankar.

-tobias.






söndag 11 april 2010

Hänt i helgen


Fredagens studioplaner blev för min egen del blev givetvis inställda. Det fick helt enkelt skjutas upp. Men vad gör det när man får ha en finfin helg i Ängelholm som både bjöd på skogspromenad och tågsläppardag. Tågsläppardag innebär att tågmuseet tar ut sina gamla ånglok för allmän beskådning. Så det passade ju oss perfekt. Så nu har Svante och jag ännu en gång varit uppe hos lokföraren till ett 100-år gammalt ånglok. Lyssnat på tågvisslan, tittat i eldluckan och sett när det åkt och vänt på den stora vändskivan. Lyckat såklart.


Skogspromenad behöver väl ingen närmare förklaring. Men det var underbart att se småtjejerna knata på bland mossa och kottar. Vi måste helt klart ut i skogen oftare.



När vi kommit hem efter vårt Ängelholmsbesök var alla 3 barn på ett strålande humör. Jag minns inte senast det hände. Det brukar alltid vara åtminstone 1 som lyckas somna under bilfärden och vaknar på ett uruselt humör lagom hemma vid dörren. Men idag höll sig alla vakna hela vägen hem. Alla 3 satt knäpptysta inne på Svantes rum och lekte. Svante byggde en stor briobana. Rut hade fullt upp med att sitta på Svantes bord och bemästra CD-spelaren. Tora roade sig med att plocka fram alla Svantes pussel och blanda ihop bitarna på golvet. Men lugna, nöjda och glada.

Under kvällsmaten kom Tora på det mycket underhållande tricket att hälla yoghurt med sin sked på sin näsa. Systrarna skattade nästan ihjäl sig åt detta påfund. Och bara en liten stund senare hade det hela urartat en smula och båda 2 (i synnerhet Rut) hade yoghurt i HELA ansiktet. Även lite bröd faktiskt. Jättesöt, eller?


Kvällen fick helt enkelt avslutas med bad. Till vår stora glädje så av någon anledning gick Ruts badskräck ikväll plötsligt över till badglädje. Hon som har skrikit ihjäl sig bara hon hört oss tappa upp vatten i badkaret. Ikväll var det just så. Rut skrek halsen av sig medan Tora redan hoppat i och glatt satt sig för att plaska runt. Men så bara vände det och Rut började också plaska. Efter en liten stund ville hon inte ens gå upp. Hårtvätt och allt - inte ens ett litet gnäll. Märkligt. Men efterlängtat. Hoppas verkligen detta kommer hålla i sig. Det bådar gott för sommarbadandet.

-tobias.

onsdag 7 april 2010

Bokad vecka


Vi är inne i en händelserik vecka. Varje dag har någonting inplanerat. Inte alltid så stora saker, men ändå någonting. Någonting roligt dessutom. Igår var jag och tjejerna med på Svantes förskola och "genrepade" inför torsdagens vårspel. Då ska vintern smältas bort av våren och Svante ska vara sol. Hur sött är inte det?

Idag var barnens mormor här och tog hand om barnen medan jag var på frugans jobb och spelade piano till hennes komponerade mässa som kommer sändas på P1 som radiogudstjänst söndagen den 18 april. Roligt och annorlunda att spela in för radio. Hela programmet (knappt 1 timma) spelades in live, men med möjlighet att göra omtagningar om nåt skulle gå helt åt skogen. Meningen är dock att det ska vara så mycket live som möjligt. Och det blev det, så när som när inspelningsteknikerns dator strulade 1 gång och vi fick ta en liten paus. Annorlunda känsla att spela under dessa förutsättningar.

I morgon är det som sagt dags för Svantes förskolas vårspel. Så jag och tjejerna får hänga med ännu en förmiddag och spela lite med barnen. Detta ser jag verkligen fram emot. Det är på en sån fin nivå. Lek, sång och teater på en 5-årings nivå. Svante ser fram emot detta och det vet jag att hans förskolevänner också gör.

På fredag ska jag själv iväg på för att jobba med en låt tillsammans med en vän och tillika låtskrivare/producent i hans studio. Där är ju jag som en Svante i en leksaksbutik inriktad på tåg. Underbart.

Till helgen åker vi en sväng till barnens mormor och hälsar på. Rolig vecka, helt klart.

-tobias.

tisdag 6 april 2010

Tävling hos grannbloggen


På bloggen Ett plus ett blev fyra pågår just ett lotteri med chans att vinna denna fina MOLO-mössa. Kika in och var med. Alla är välkomna - med eller utan egen blogg. Kul grej.



-tobias.

söndag 4 april 2010

Påskhelgen


Påsken kom och vi var alla äntligen friska igen. Vi har hunnit med påskmat, påskägg, utflykt, och massa musiklyssning med tillhörande dans i vardagsrummet. I årets påskägg fann vi förutom det inte helt oväntade godiset nämligen lite skivor. En skön blandning när man la ihop Svantes, mammans och pappans äggskiveskörd.


Annars har barnens nya fortskaffningsmedel varit till stor glädje. En efterlängtad ny vagn till tjejerna som både vi och dom är mycket nöjda med. Äntligen får dom plats ordentligt och verkar dessutom sitta riktigt skönt. Lite trögare för oss som puttar på dock, men det är nog mest en vanesak.

Tjejernas Bobby Cars var ett riktigt lyckat inköp. Och varför trodde jag barnen skulle gnabbas om vem som skulle få åka när osv? Här finns ju hur många varianter som helst om man hjälps åt. Antingen agerar Svante motor och tjejerna får njuta av åkturen. Eller så gör man som Rut och Svante visar på filmsnutten här nedan.




I morgon är det måndag. Fast ändå inte. Gott. Glad Påsk.

-tobias.




torsdag 1 april 2010

Det är ju ändå skönt att veta...


Ja vi i familjen är ju såklart överrens. Visst är hon en fantastisk liten tjej. Men det är ju väldigt trevligt att få reda på att vår åsikt delas med resten av byn. Svart på vitt i veckans lokaltidning Lommabladet.


-tobias.

onsdag 31 mars 2010

Stövelinvigning


En märkligt sjuk Svante hemma idag. Nästan lika pigg som vanligt, men ändå inte hela vägen. Frukosten fick inte stanna kvar i magen mer än ca 20 minuter. Sen kunde han dock äta lite lunch i form av 1 rostad macka och vid 17-tiden gick det till och med bra med en portion makaroner och veggokorv. Sen har han dock sprungit på toaletten med en riktigt lös mage ett par gånger. Fortfarande förhållandevis pigg och hela dagen feberfri. Undrar om det är över i morgon eller om det kommer fortsätta.

Under eftermiddagen idag passade vi på att inviga barnens nya stövlar. Efter en regnig förmiddag kom solen fram igen. Med andra ord - det bästa av 2 världar - sol och vattenpölar. Svante lärde glatt ut alla fina trix när det gäller plasktekniker och vattenpölshoppning. Dom ville INTE gå in när jag tyckte det var dags.



-tobias.

MiniZoo


Jag lägger in några bilder från vår lilla utflykt i måndags. Efter skoaffären svängde vi förbi ett minizoo här i närheten. Detta till allas stora glädje. Rut och Tora blev tokförtjusta där de fick mysa omkring bland kaniner och getter. Akvarieavdelningen var också populär. Fågelrummet var för skrikigt och högljutt även för våra små damer. Märkligt?





Annars så är statusen här hemma: Sjuk Svante. Hängig i måndags. Feber och kräktes i Tisdags. Till synes pigg idag, tills han kräktes upp frukosten. Relativt pigg ändå. Vi får se vad det blir av detta. Suck...

-tobias.



måndag 29 mars 2010

VårSkoUppdatering



Ibland blir det så tydligt att vi har mer än 1 barn. Som efter en 30 minuters runda i skoaffären för att uppdatera barnens skoförråd inför våren.

-tobias.

söndag 28 mars 2010

Återvinning och starka ljud


Bara knappt 1 minut efter jag lovordat återvinning på en av mina grannbloggar klickade jag mig vidare till blocket.se och snubblade över 2 bobby cars till försäljning till ett angenämt pris. De befann sig bara ett par minuter med bil härifrån så nu står dom och väntar ute i hallen. 1 blå och 1 röd. Bägge med tillhörande släpvagn. Ska bli spännande att se hur tjejerna tar sig an dessa vrålåk i morgon bitti. Kanske även lite spännande att se hur Svante kommer tackla dessa nya leksaker. Vågar man chansa på ett: Vad får jag då? Får inte jag någon present? Och det kan man väl unna honom att fråga. Han lär säkert använda dom minst lika mycket som sina systrar. Åtminstone till en början.

Måste kolla upp en sak. Hur är det egentligen med högljudda tjejer? Små tjejer alltså. Som Rut till exempel. Tora hon kan låta hon med såklart, men Rut är så fruktansvärt högljudd nästan jämt. Hon har världens mest spända stämband som frambringar de mest starka: Maaammaaaa... Paaaaappaaaa... Tiiiiittaaaaaa... Piiiippiiiii.... osv. Ibland (faktiskt ganska ofta) så håller hon för sina egna öron medan hon gastar på. Gärna liggandes på skötbordet där ljudet blir ännu mer genomskärande där det studsar mellan helkaklade väggar. Ibland får vi verkligen fysiskt ont i öronen och huvudet av hennes starka stämma. Och själv är hon bara glad och vill prata. Prata STARKT.

Är det en tvillinggrej? Triggar kampen om att få plats, synas och höras att man tar i ända från tårna när man vill nåt? Är det åldersrelaterat? Kommer det ge sig med tiden? Är det en tjejgrej? Låter tjejer oftare mer än killar? Anledningen att jag tänker så är att av alla barn jag känner så är det mer högljudda tjejer än killar. Men det kan såklart mycket väl bara vara en ren slump. Men det är därför jag frågar. Är det någon som känner igen sig i detta över huvud taget? Man blir ju smått galen av denna ljudnivå. Speciellt eftersom Tora inte är mycket tystare hon. Till och med vår annars rätt så tysta och lugna Svante har börjat ta i när han pratar bara för att rättvis chans att höras han med.

Svar till: Trötta öron.

-tobias.

Helgbestyr


När Tora verkade må bra igen och det var dags för lite helg. Då slog magsjukan till värre än någonsin på stackars mamman. En liten känsla på fredagskvällen. En trött och lite starkare känsla på lördag morgon. En totalt utslagen mamma några timmar senare. Jag har aldrig sett henne så utslagen förr. Riktigt knockad och dålig. Vi andra mår dock fortfarande bara bra. Något märkliga bajsblöjor hos Tora dock. Man kan tro att hon varit nere vid havet och ätit sandstrand. Men annars allt bra.

Jag och Svante var i alla fall på cirkus i lördags. Vi hade fått fribiljetter av vår goda granne. Han och Svante är bundis, så när han hade fått några biljetter via sitt jobb, tänkte han på vår lille kille. Det är snällt. Svante uppskattade verkligen cirkusen. Speciellt akrobaten som balanserade på stegar utan att luta dom mot någonting. Han var bäst enligt Svante. Näst bäst var killen med hundarna. Det var nog det roligaste numret tycker jag med. Fartfyllt och busigt. Annars tror jag nog att man som vuxen blivit lite bortskämd med vad god underhållning är. Klassisk cirkus känns inte så fantastiskt längre. Lite imponerande ibland, men inte mer. Jag kan även slå fast att det är inte dom vassaste musikerna som tar jobben i en cirkusorkester. Där svängde det inte så värst. Fast dom fyller ändå sin funktion.

Även om cirkusen i sig var uppskattad så var kanske det blinkande plaströret (enligt Svante: lasersvärdet) det allra bästa. Ett blinkande rör som roat alla barn här hemma sen det kom hem.

Annars har helgen varit lugn. Mormodern har varit på besök och passat barnen. Både jag och mamman skulle jobbat lite i dag. Mamman hela dagen och jag på förmiddagen. Mamman kunde såklart inte och jag kände att det nog var bäst att stanna hemma med mina eventuella smittsamma bakterier. Även om jag själv mår bra så vill jag ju inte riskera att smitta någon annan med det som frugan drabbats av. Inte när det visade sig bli så illa. Idag har hon dock varit uppe på benen några gånger, så det går åt rätt håll.

Nu på eftermiddagen har jag och Svante roat oss med att öva på att skriva. Det är inte Svantes favoritsysselsättning. Fast idag var han positiv till det så det var bara att smida medan järnet var varmt. Han var riktigt duktig mot vad han brukar vara. Men han var riktigt duktig när vi istället gick över till läsning. Jag skrev ord och Svante läste. Han fixar hur mycket som helst. När det gäller ord med 3 bokstäver så var han hundraprocentig. Och han läste även ut en hel del andra ord med fler bokstäver. Väldigt roligt. Han har helt klart kopplat hur man gör. Skillnaden mellan vad bokstäverna heter och hur dom låter och kan ljuda fram orden när han koncentrerar sig. Det var en riktigt rolig stund vid köksbordet tyckte vi bägge två. Systrarna roade sig med att sopa i hallen med deras nya sopkvast som jag köpte i förmiddags. Den är lite lättare att tass med än de stora vi har utanför dörren. Nu kommer vi ha det fint sopat här utanför hela våren lång.

-tobias.

torsdag 25 mars 2010

En riktig vårdag


Vilken underbar dag. Trots att Tora givetvis kräktes ännu en gång strax innan midnatt så kan dagen knappast kunnat blivit bättre. Med lite skonsam kost och en lång middagsvila så var Tora rätt så bra på benen igen runt 13-tiden. Så vi klädde på oss för att gå ut jag och barnen. Det visade sig vara så pass fint väder att det inte rådde några tvivel om att det var vårkläder som gällde. Hur trevligt är inte det? Att få slippa overaller, vantar och halsdukar. Alla njöt i fulla drag och vi struntade i att gå in för att äta mellanmål. Vi tog fram solstolar och filt istället och åt ute. Mysigt.


När mamman kom hem från jobbet gick vi ut igen. Vi besökte en lekplats en lite bit härifrån. Och just när vi skulle gå sprang vi på grannen och passade på att fråga om det var deras sparkcykel som stod i cykelrummet. Det var det och Svante fick låna den hur mycket han ville. Succé. En mycket lycklig kille kämpade på och blev bättre och bättre på det för varje minut.


På lekplatsen fick Tora smak på den stora korggungan. Svante gillar de där snurrande pinnarna med fot- eller sittstöd på längst ner. Såna som får mig att vilja kräkas på ca 0,5 sekunder. Rut spatserade omkring och kikade lite här och lite där. Så skönt för dom att bara ha vanliga byxor på sig. Kunna röra sig utan sina michelindräkter.


Inte mycket att klaga på såna här dagar. Om ingen misstycker så tar vi gärna några såna här dagar till.

-tobias.


onsdag 24 mars 2010

Utveckling och Kräksjuka?

Dagen började så fint med att tjejerna INTE vaknade 05:50 som de tycks tycka om att göra nu för tiden. Åtminstone den senaste veckan drygt. Klockan hann att bli strax över 07:00 innan Svante och systrarna vaknade. Det är en bra tid att vakna på. Då måste vi ändå upp om vi ska hinna iväg till våra sysslor för dagen. Alla var på bra humör och efter Svantes lämning vid dagis tog jag och tjejerna en sväng förbi affären och sen hem. Glada men lite trötta spenderade vi förmiddagen hemma. Runt 10:30 var dom dock märkbart trötta och jag kände att vi fick ta en lite tidig middag så dom kunde få komma i säng och sova innan det skulle utbryta ett större kaos. De åt bra, vilket de inte gjort de 2 senaste dagarna. Någonting har varit lite skumt och inte helt bra med de små. Idag verkade det dock bättre. Efter maten somnade båda 2 som stockar och sov länge. Sen vaknade de båda 2 och Tora var jätteledsen. När jag tittar in i rummet så pekar hon ner i sängen som visar sig vara full av kräk. NEJ, inte igen!

Jag fick upp henne och hann nätt och jämt in på toaletten innan nästa omgång. Sen var hon lite lugn ett tag innan den 3e och sista svängen. Som tur var så satt hon hos mig och jag kunde tydligt känna att kräk var på väg och hann således till toaletten även denna gång. Skönt att åtminstone slippa torka upp det från golvet. Hon hade även feber och var alldeles blek och matt.

Då Tora i detta läge behövde lite extra omhändertagande blev Rut alldeles utom sig av förtvivlan. Efter bara en liten stund så var det Rut som var den bedrövade medan Tora bara var blek och låg. Svårt att känna sig tillräcklig i det läget. Klockan började även närma sig tid för att hämta Svante och jag visste inte riktigt hur jag skulle reda ut alltihop. Mamman fick helt enkelt komma hem från jobbet så vi kunde reda i det tillsammans. Betydligt enklare så. Från nästan omöjligt till hyfsat drägligt.

Efter att Tora fått sova i ungefär en timma så vaknade hon och var lite piggare. Vi åt mat, även Tora, och sen var hon förhållandevis pigg igen. Fortfarande lite blek. Men gott humör och lite på hugget. Så pass att när Svante dragit igång en allsång på låten "Manboy" (som han är mycket förtjust i) så sjöng både Rut och Tora med. De lyckades både få till melodi och ett tillräckligt tydligt uttal för att det inte gick att ta miste på. Underbart roligt tyckte vi. Så på deras 1 år och 4månaders-dag har dom nått så pass långt i utvecklingen att de kan härma och lära sig en melodisnutt från årets melodifestival. Och då var faktiskt tonerna helt rätt på refrängens hela första takt. Inte bara nästan - helt rätt.

Efter vällingen var de trötta och somnade snabbt i sina sängar som vanligt. Vi håller alla våra tummar för att det är slut på kräkandet nu. Svante får i alla fall vara hemma imorgon och på fredag. Känns inte bra att lämna honom på dagis med en eventuell smittrisk inneboende. I och för sig så kommer hela kalaset därifrån. Det är flera barn och tillhörande småsyskon som varit hemma under veckan. Det var på något sätt ingen överraskning...


måndag 22 mars 2010

Veckostart


Idag var det ett faktum. Barnen har börjat äta mer mat. Så nu när vi ikväll lagade så mycket mat som vi brukar laga så fick vi föräldrar nöja oss med betydligt mindre mat än vi brukar äta. Inte så vi svalt direkt, men ändå märkbart mindre. Vi måste helt enkelt börja ha nya propoptioner vid matlagningen. De små barnen börjar bli stora små barn nu.

Rut vaknade strax innan 5 i morse och var jätteledsen. Täppt i näsan så hon inte kunde andas ordentligt. Hon fick lite nässpray och somnade om strax därefter. Men bara i 15 minuter. Sen var det samma ledsna tjej inne i sin säng. Inte mycket att be för. Strax därefter vaknade även Tora och sen var det liksom ingen mening att försöka sova något mer. Det positiva med alltihop var att jag lyckades komma iväg till jobbet i riktigt bra tid. Länge sen jag hann förbereda mig så pass inför första lektionen. Det kändes riktigt bra. Kändes dock som en dålig start på mammans hemmadag. Men det visade sig ändå bli en riktigt trevlig dag. Trotts att Rut verkar blivit dålig i magen på något sätt. Bara hoppas innerligen att det inte rör sig om någon magsjuka utan bara en dålig mage rakt av. Utan några krussiduller. Det lär vi märka i morgon.

-tobias.

söndag 21 mars 2010

Team Tvillingtur


Dagen har bjudit på ytterligare lite bandy ute på planen intill vårt hem. Alla 3 engagerade på ett så fint sätt. Det är det fina med "många" barn - man kan när som helst lätt få ihop ett helt lag. Alla tycker det är väldigt roligt och jag tycker det är så skönt att ha dom på en stor öppen plan där man lätt har kontroll på vart man har dom allihop. Lysande. Några bilder får sammanfatta dagen och Team Tvillingtur.





-tobias.

torsdag 18 mars 2010

Filmtajm


Idag är det Tora som bjuder på lite underhållning. Ny favoritleksak i samlingen bidrar till detta lilla spex.



tobias.

onsdag 17 mars 2010

Musik och Nagellack

Även denna onsdag gjorde jag ett besök på Svantes dagis. Denna gång hade vi inte bara med oss gitarren utan även lite slagverksinstrument. En slags conga, en liten djembe, en cajoun och lite extra skrammelinstrument. Något nyfikna barn småstormade oss när vi kom, men det lugnade sig snabbt och vi kunde sätta igång lite mer kontrollerat. Det är så roligt att se en hel knippe ungar sitta sådär och vara så intresserade och glada i att få sjunga och spela. Alla fick pröva de olika instrumenten och spela till olika små sånger. Hemskt kul. Svante var väldigt uppspelt och något svår att få fokuserad. Det blir lite svårt ändå för honom att veta hur han ska bete sig. Där är vi på hans dagis bland hans kompisar och hans pedagoger. Och så har vi med lite av hans instrument plus pappa och systrar. Klart det blir lite splittrat. Vad är det egentligen som gäller?

Men det var inga större problem alls. Vi höll på länge och hade en frukstund i mitten. Gullungar hela bunten. När jag sen kom och hämtade Svante på eftermiddagen berättade en av tjejerna att hon och en annan tjej hade lekt med Svante idag. Dom hade lekt att Svante var Svante och hon var Tora och den andra tjejen var Rut. -Så lekte vi er familj. Hur nyfiken blir man inte då på att få reda på hur leken såg ut?

När vi kom hem efter dagis ville Svante ringa sin mormor. Så jag lät honom göra det och så lyssnade jag lite i smyg på vad han ville prata med henne om. Det hela gällde att han vill att hon skulle ta med sig nagellacksbortagninsmedel nästa gång hon kom. För mammas är slut och hans nagellack börjar se lite väl slitet ut. Han ville ta bort det och måla en ny färg. Han har mycket funderingar den där lille killen. Och målade naglar tycker han är snyggt. Det spelar ingen roll att några av de andra killarna på förskolan hade retats om att det bara var tjejer som har nagellack. Det struntar han i. Och eftersom han gör det så är det heller ingen som fortsätter retas. Istället vill han ha en ny färg. Jag håller på dig Svante. När vi förut bodde i Malmö på Möllan så var lite nagellack ingenting någon direkt reagerade på. Där ser man ut som man vill och det finns folk av alla slag. Här i Lomma är det väl inte direkt lika vanligt med sådana detaljer. Så det är bra att det finns någon som väger upp lite. Svante - vegetarianen med nagellack och röd rosenmönstrad sjal. Ett vackert sällsynt exemplar.

-tobias.

måndag 15 mars 2010

Skor och sånt...


Tänkte idag bjuda på några bilder. Valde ut några som visar våra tjejers passion för skor och stövlar. Så gott som när som helst och mest hela tiden så kommer åtminstone 1 av de små strosandes med något på fötterna. Ibland förbannade då de inte lyckats få till det som de tänkt. Men oftast helnöjda över sin lyckade påklädande. Märk väl Ruts bakofram-variant på stövlarna på den första bilden och den snygga dela-med-sig-varianten på sista bilden. Undrar om dom kommer bli såna där sko-tjejer...





-tobias.

lördag 13 mars 2010

En helg med de små


Lördag förmiddag och Svante har just satt sig i bilen tillsammans med sin mormor och den drygt 1 meter höga Alfons-docka som han fått med sig hem från dagis. Varje fredag lottar dom ut vem Alfons ska få följa med hem över helgen. Sen får man dokumentera och skriva i Alfons bok om vad han varit med om under helgen. Kul grej som verkar oerhört uppskattat av alla barnen. Det finns även en risk att man som förälder (i alla fall jag) kan gå igång på en sån grej och se till att Alfons är med på absolut allt. Kanske var det tur att det var planerat en helg hos mormor så behöver jag inte gå loss på Alfons-aktiviteter. Istället kan jag ägna mig åt Rut, Tora och mig själv. Mamman är bortrest med jobbet över helgen så hon får klara sig på egen hand.

I går kväll var jag iväg och roade mig och kom hem rätt sent. Då känns det i när tjejerna vaknar och vill upp klockan 06:45. När de dessutom är på tornadohumör direkt från start hinner man inte riktigt med. Ibland så får dom någon form av tokspel och bara röjer runt. Gör allt som dom inte bör. Sätter på alla plattor på spisen, plundrar skåp och skriker som besatt när de inte får av sig de skor de just lyckats få på sig...

Nu har dom dock lugnat ner sig och sitter lugna och mysiga och pillar med olika saker här på golvet. Jag passar på att skriva lite här medan jag försöker lösa melodikrysset. Den gråa himlen börjar klarna upp och jag ser fram emot en lång stund ute tillsammans med tjejerna efter att de sovit middag. Kanske ska vi lira lite bandy på planen här intill. Det gjorde vi härom dagen och det var uppskattat. Ska bli skönt att inte ha några andra tider än deras att förhålla sig så här någon dag. Ikväll blir det lugna gatan och ensamsittande i soffan framför melodifestivalen. Inte så trist som det kanske låter. Jag håller tummarna lite extra för Eric Saade eftersom låten är skriven av pappan till grabbarna på bloggen Tvillingar...what! Underbart! som jag besöker så gott som dagligen. All lycka ikväll.


-tobias.

onsdag 10 mars 2010

Stolt & Stolt

Ibland är det extra kul att ha vissa kunskaper eller en viss begåvning. Idag var en sån dag för jag var inbjuden till Svantes dagis och hans avdelning för att spela och sjunga med barnen. Så himla mysigt. Dom ska ha ett litet vårspel för de andra avdelningarna på samma dagis och då ska jag vara med dom och spela till. Så idag övade vi lite på dom vårsångerna plus att vi sjöng en massa annat som dom kunde och tyckte om. Dom lärde mig något nytt och jag lärde dom något nytt. Tora och Rut var också med. Dom stortrivdes där dom fick leka för sig själva med allt roligt som dom hittade. Dom kommer inte tycka det är lika kul att sitta kvar i vagnen längre när vi lämnar av Svante. Nu vet dom ju hur roligt man kan ha där inne. Fast nästa vecka ska vi göra samma sak igen, så då får dom leka loss ännu en gång.

Jag var nyfiken på hur Svante skulle tackla att jag var med där på "Svantes ställe". Kanske skulle han tycka det var konstigt och fel. Eller så skulle han tycka det var jättekul. Det visade sig till min stora glädje vara det sistnämnda. Igår hade han ritat en teckning till mig som jag fick när vi kom dit idag. Och när vi satt i ringen och sjöng kröp han fram till mig lite då och då för att ge mig en puss på kinden eller klappa lite eller ge mig en kram. Lite för att visa att det var hans pappa. Jag var alldeles varm inom mig och det känns så fint att han är stolt över mig. Det är ju jag som är stolt över honom. Stolt så jag ibland nästan spricker. Underbara unge.

På eftermiddagen fick vi besök av min syster och barnens 2 kusiner. De lekte på för fulla muggar och sen fick dom hänga med på onsdagspannkakan. Vilket lass man får steka när man är 7 personer som ska äta...

Efter maten försökte Svante lära sig rocka med rockring. Det är inte så lätt alltid. Han lyckades väl inte perfekt om man håller sig till den mer traditionella tekniken. Men om man ser på det lite mer kreativt och tänjer på sina ramar om rätt och fel - då blev han en riktig fena på det där med rockring. Själv var han lika nöjd som alltid över sin prestation.

-tobias.




måndag 8 mars 2010

Sånt jag blir glad av


De senaste dagarna har vi värmts av några glädjande små uttalanden och läten. T.ex. så har Tora satt igång någonting som nästan känns som ett mantra som hon upprepar under stora delar av sin vakna tid. Det går ut på att hon sjunger en klockren växelbas. Hon sjunger den på olika ljud. Ofta Ba ba, Ba, Ba... eller Pa pa, Pa pa... eller liknande. Men det goa i det är att hon gör ett såkallat glissando på den 4e tonen. Detta är helt klart trombonintrot till Trazan & Banarne som Svante lyssnar på då och då. Och ikväll när vi satte på den låten för att se om hon hängde på så gjorde hon det. Och i rätt tonart dessutom. Hon gör det klockrent och man blir så glad när man hör henne.

Sen sa Svante härom kvällen att han hör musik när det är tyst. Att när det är tyst runt omkring så hör han musik inom sig. Bland annat hade han den kvällen hört trudelutten "Ananas i påse" (från barnprogrammet Amigo) och sen även Higher (årets Idolvinnarlåt). Att höra musik inom sig är det säkert många som gör. Men det är härligt att han uppmärksammar det och vill berätta om det. Han är medveten om det på ett fint sätt. Underbart tycker jag.

På tal om musik så var vi bjudna på dop i söndags. Det var några vänner som skulle döpa sina 4a-månaders tvillingar. Det är förövrigt den familjen som redan har ett tvillingpar i Svantes ålder. Där killen verkar blivit Svantes bästa vän. Vi (jag och frugan) hade även fått förfrågan om att spela och sjunga i kyrkan vilket vi såklart gärna gjorde. Jag skulle sjunga den sång jag skrev till Tora och Ruts dop och min kära framförde en sång av Peter LeMarc. Det festliga var att vi båda tyckte hela utmaningen låg i att hålla våra 3 barn under kontroll under hela dopgudstjänsten. Att inte hamna i situationen där en av oss stod och sjöng medan den andre hade panik över att ett eller flera (läs Tora och Rut) tappade tålamodet och inte ville vara kvar i kyrkan längre. Så att framföra en sång kändes märkligt sekundärt och lite som en sak vi gjorde mitt i vårt riktiga uppdrag. Att hålla allt i schack. Det gick ändå helt OK och barnen var det sista vi behövde oroa oss för. Sångerna var uppskattade och uppdraget slutfört.

På bjudningen efteråt lekte Svante järnet med de andra barnen. Rut och Tora blev väldigt uppvaktade av de några år äldre flickorna. Speciellt av syskonparet Rut och Nora. De gick omkring hand i hand länge, länge. Våra små tjejer njöt i stora drag. Fin dag.

-tobias.

torsdag 4 mars 2010

Fullt Hus

Ja idag har det verkligen varit fullt hus här hemma. Man skulle kunna tänka sig att jag tog mig lite vatten över huvudet när dagen planerades, men det gick ändå rätt bra. Först och främst så spenderade jag och döttrarna dagen tillsammans med deras jämngamla tvillingvänner och deras pappa. Alltid trevligt. Idag prövade vi att dom stannade kvar och sov sin middagslur här också. Vi har ju ändå skaffat oss 2 resesängar som vi kunde använda. Och det gick verkligen över förväntan. Så efter att 4 hungriga barn ätit sin lunch knoppade dom in i var sina sängar i 2 olika rum. Inte ett pip från någon. Perfekt. Sen kunde papporna äta middag i lugn och ro. Sitta och prata, ta en kaffe och bulle. Prata ännu mer, i nästan 2 timmar medan alla små tjejer låg och sov i godan ro.

Sen följdes vi alla åt till Svantes dagis och hämtade upp honom och hans vän som skulle följa med hem och leka. Där gick vi sen 2 pappor och 6 barn. Kändes verkligen som en riktig "familjen annorlunda". När väl alla 6 overaller, 12 stycken skor och lika många vantar var av satte killarna igång att leka på Svantes rum medan vi kunde ge tjejerna mellanmål i köket. Och allting flöt på. Sen åkte dock pappan och tjejkompisarna hem och kvar var jag med 4 barn. Middag stod på schemat och middag lyckades lagas. Det var väl kanske den punkten jag var mest nervös över. Inte för matlagandets skull i sig, utan för risken av att två 4-åriga grabbar inte alltid tycker lika dant om allting samtidigt som två 1-åriga tjejer brukar ha sin gnälligaste period på dagen just vid middagslagningstiden. Men det gick ändå. Rätt så smärtfritt dessutom. Phuu.
Så nu är man lite trött i skallen. Men vad gör det efter en lyckad dag i socialiserandets tecken. Fy vad trevligt att sitta ner och prata med någon vuxen sådär mitt på dagen hemma. Det händer ju inte för ofta. Det kommer däremot göras om igen.

En festlig sak med Svante och hans kompis var att dom helt plötsligt satte igång världens pusskalas. Svante förklarade det själv såhär lite senare på kvällen: Först pussade jag honom, sen pussade han mig. Sen pussades vi tillsammans.

Sött.

-tobias.

tisdag 2 mars 2010

Vårcykling



Att ena dagen ta pulkan och andra dagen ta cykeln? Det svänger i klimatet helt klart. Underbart att låta Svante få ta en efterlängtad cykeltur idag efter dagis. Systrarna var såå sugna på att få cykla dom också. Men dom får väl vänta lite till i alla fall. Men ett par trehjulingar kanske inte vore så dumt till våren. Fast å andra sidan lär det betyda ett jäkla springande för min del. Det tål att tänkas på... Svante ska ju lära sig cykla utan stödhjul så det lär väl bli springande så det räcker där.

Både Tora och Rut tycker det är väldigt roligt att vara ute och undersöka omgivningen nu för tiden. Tora har helt lagt ner sin tveksamma inställning till att röra sig i overall. Undrar bara om dom någonsin kommer vara intresserade av att gå åt samma håll som jag? Eller samma håll som sin syster för den delen? Det spelar inte någon roll hur länge man är ute. Man kommer ingenstans.

-tobias.



lördag 27 februari 2010

Bra och dåligt

Igår kändes det lite som våren var på väg. En underbar känsla verkligen. Det har varit roligt med en vit vinter. Pulkaåkning, snöskottning, snöänglar och nedgrävda barn. Sånt är man inte bortskämd med i skåneland. Men när det nu blev nån plusgrad och solen lyste igenom molnen. Då kändes det riktigt, riktigt bra. Denna dag spenderade vi genom att gå upp tidigt och komma iväg på utflykt. Först till Vellingeblomman. Det är ett av Mammans och Svantes favoritställen. Där handlade vi lite nya blommor till hemmet och tittade på deras ambitiösa påsklandskap. Det är ett mycket bra ställe att spendera lite tid tillsammans med barnen på. Får, lamm, marsvin och kaniner fanns också på plats att beskåda. Tora och Rut var oerhört uppspelta över detta. Dom hade ju också riktigt bra platser upp i kundvagnarna. 3 glada barn och 2 lika glada föräldrar. Bra utflykt, helt klart.


På hemvägen svängde vi förbi Ikea. Handlade lite nödvändigheter såsom ett efterlängtat barnlås till kylskåpet. Tyvärr Rut, nu är det slut på roligheterna där. Nu är det bara vitrinskåpet som är problemet. Jag känner inte för att skruva hål i det för att förhindra tjejernas inbrottsliga ådra. Men det kanske är det som behövs?

En tråkig sak som bekymrar oss är att Rut har börjat bitas. Det har inte inträffat så många gånger, men det räcker. Det händer ofta i samband med att hon och syrran vill åt samma sak. Går det då för hett till kan det komma ett bett. Tora skriker i högan sky och Rut får en mycket tydligt skyldig blick. Idag hände det och jag vi hörde Toras skrik från vardagsrummet. När jag frågade Rut om hon hade gjort någonting så pekade hon på Toras arm och sa: titta där... Mycket riktigt så var där ett tydligt bitmärke. Inget som gått igenom, men illa nog för att det lite senare skulle svullna upp och blir rött och fult. Det gjorde säkert jätteont och man lider med Tora. Men vi lider också med Rut som tyvärr väljer den vägen i vissa konflikter. Någon som vet vad man kan göra åt det? Detta vill vi ju komma ifrån så snart som möjligt.

-tobias.

onsdag 24 februari 2010

Dags för lite kort...




Ikväll bjuds det på poker i hemmet för första gången sen flytten. Ett bra tecken på att livet då och då kan påminna lite grann om hur det en gång var. Detta trogna pokergäng som träffades 1 gång i veckan under många år ses nu allt mer sällan. Men då och då lyckas vi få ihop det och ikväll är just ett sånt tillfälle. Efter Tora och Ruts middagslur fann dom snabbt väskan med marker. Lycka. Svante är ju sedan länge invigd i pokerns ädla konst. Snart är det dags att ge systrarna deras första lektion. Men först får dom känna lite fritt på marker och kort...

-tobias.




måndag 22 februari 2010

2 nätter borta

I helgen har vi varit iväg och hälsat på hos mormodern i Ängelholm. Det var 1a gången vi var och sov över någonstans på väldigt länge. Absolut 1a gången sen tjejerna blivit så pass stora att dom inte kunde sova i sina mjukliftar till vagnen. En resesäng sen Svantes tid fanns i våra ägor och en till fyndade vi på Blocket. Helt klart en av mina favoritsidor på nätet. Tittar där minst 1 gång om dagen, inte sällan 2 eller fler. För det är då man kan hitta en så gott som oanvänd resesäng för 100 spänn. Det gillar jag.

Nu var det bara att hålla tummarna för att systrarna skulle gilla läget och sova gott även i dessa sängar. Och det visade sig inte vara några problem alls. Inte det minsta krångel eller stök och bök. Kändes så grymt skönt att det fungerade så bra. Nu vet vi att vi kan vara iväg över natten utan att det ska behöva bli galenskap och tokeri under nätterna. Det räcker liksom med det normala tokeritillståndet på dagarna. Vissa dagar har man verkligen ingen energi kvar alls när barnen väl slocknat.

När vi kom hem idag var det kul att se hur framför allt Tora och Rut verkade uppleva känslan av att komma hem igen. De strosade trivsamt omkring och kollade in rummen, sakerna och kändes nöjda. När väl tiden för läggning var inne var det inte mycket som behövdes innan alla 3 barn sov som stockar i sina egna sängar. Det är kul och spännande att vara borta och det tar på krafterna. Det lär nog snusas på rätt bra i natt. I hemmets alla sängar. För att inte nämna mormoderns.

-tobias.

torsdag 18 februari 2010

Gårdagens tidning





En rubrik från gårdagens tidning får nu pryda vårat kylskåp. Den säger allt på något sätt och passar lite extra bra just på kylskåpet. Det är inget snack om att det vågas allt mer och mer på hemmaplan nu för tiden. Det finns ingenting att tveka på. Allt skall undersökas på ALLA sätt.

-tobias.

onsdag 17 februari 2010

Förkrossade damer

Tror det här var den mest svettiga dagen hemma hittills. Från vi kommit hem efter att ha lämnat Svante på dagis till strax innan 14 ungefär var Rut i totalt upplösningstillstånd. Hon var så ledsen och förtvivlad och ingenting jag gjorde tycktes få henne att må bättre. Näsan fullständigt sprutade ut snor och ögonen skvätte av tårar. Tora tyckte väl inte heller att livet var så kul just då, men Rut fick ta så gott som all fokus. Men inte hjälpte det. Jag funderade på om hon hade ont i öronen, men nu med hela dagen som facit så har hon nog inte det. För hur som helst så blev det bättre där runt 14-tiden. De kom i säng som vanligt för sin middagslur runt 11:30 men sov bara 1 timma istället för sina vanliga 2. Vaknade tokledsna båda 2 och jag ville bara dela upp mig i 2 personer jag också. Men när vi tillslut satt tillsammans i soffan lyckades Tora blir på lite bättre humör. Hon klättrade ner och fick igång TVn (Toras specialitet) där det var nåt barnprogram som båda blev jätteglada av. Så helt plötsligt var det 2 riktigt glada och nöjda tjejer som började spatsera omkring hemma och hitta på roliga saker. Mycket bättre. Det är verkligen en känsla av hopplöshet när man är ensam hemma med 2 förkrossade små flickor. Då räcker man faktiskt inte till. För det duger inte att bära på 1 i taget och inte heller båda 2 samtidigt. Det enda som räknas är att båda 2 får 100% uppmärksamhet var hela tiden tills det känns bättre. Och där finns ju helt klart ett litet problem.

Eftermiddagen och kvällen var i alla fall betydligt bättre. Det vara bara sista minuten innan maten låg på tallrikarna som var otrevligt högljudd. Vilket fruktansvärt liv dom för när tålamodet tryter. Fruktansvärt. Det får mig att fullkomligt koka inombords medan man skyndar sig som en idiot för att få allting på plats. Men annars var allting frid och fröjd igen och inga mer tecken på öronont hos någon av tjejerna.

Strax innan de skulle i säng hörde jag hur Tora och Rut skrattade som bara den ute i hallen. Jag tittade till dom för att se vad dom sysslade med. Det visade sig att dom kommit igång med någon lite svårtydd lek som jag tror gick ut på att de sprang från var sitt håll rakt in i varann så att de föll omkull. Sen satt dom på golvet och skrattade som bara den en stund för att sen resa sig upp och springa in i varandra igen. Ett slags chicken race för 1-åringar. Det är oerhört roande att se dom leka och ha så roligt tillsammans. Vilken lek dom nu än tagit sig för.

-tobias.

tisdag 16 februari 2010

En tur i tvättkorgen


I helgen small det till och sen var alla barnen dunderförkylda. Man kan undra vad som händer. Helt plötsligt så rinner snoret som Niagarafallen ur näsorna och ögonen är blanka och trötta. Svante inledde alltihop i fredags. Han sa att han hade ont i halsen och någon timma senare hade han knappt någon röst. Under lördagen hade han hosta och och var jättehes och allmänt smålåg. Tjejerna sov oroligt under helgens nätter. Vaknade och var ledsna. Svårt att somna om. Natten till måndagen lät de som små sågverk där de låg och snorsnarkade båda två. Så långtråkigt med dessa förkylningar. Det tar lite för mycket av deras energi och det blir allt för lätt gnälligt och tråkigt.

Idag har dom dock hållit fanan hyfsat högt och trotsat sina rinnande snokar. Humöret har varit helt OK även om det varit några stycken ihopbrytningar. Jag lyckades i alla fall få med dom till tvättstugan när jag behövde gå dit. Svante valde att vara ensam hemma en stund. Det tycker han är spännande. Och då vi bor vägg i vägg med tvättstugan känns det inte så värst allvarligt att låta honom stanna hemma själv den stund det tar att hänga upp lite tvätt och sätta igång nya maskiner. Han är alltid nöjd när man kommer genom dörren igen och han har varit hemma ensam. Systrarna fick idag åka med tvättkorgen då jag inte kom på något bättre sätt att få med mig både dom och tvätten. Det var som tur var inte så mycket i korgen denna runda så dom fick plats mer än väl. Hyfsat roade av åkturen var de också.


Jag tror Svante är redo för att gå till dagis i morgon igen. Det får morgonskicket avgöra. Han är fortfarande lite hes, men har varit pigg och glad hela dagen idag. När systrarna sov middag hjälpte han mig att sätta upp en lampa. Sånt tycker han är så kul. Då hämtar han sin värktygslåda med riktiga värktyg som jag får låna. Det är bra det, för jag har inte någon jättesamling av verktyg själv. Sen sökte vi på nätet efter ritningar till pappersflygplan. Det var lätt att hitta så vi skrev ut ett par stycken. Svante var så imponerad över hur skrivaren kunde kopplas till datorn och till och med skriva ut flygplansritningar. Och när man tänker på det så är det ju rätt så häftigt ändå vilken teknik vi har hemma och ser som så självklar. En skrivare är ju ingenting i vår teknikvärld. Men när en 4a-åring vill vika pappersplan och pappan inte lyckas något vidare så har vi en maskin hemma som kan fixa fram ritningar på bättre modeller. Det kan man gott bli lite imponerad av.

-tobias.

lördag 13 februari 2010

Gubba, Gubba.. Oboy, Oboy...

Det bubblas på som aldrig förr från systrarna. Tora är kanske mer verbal än Rut, eller? Det är svårt att säga. Men Tora har i alla fall några tydliga specialord som hon kör stenhårt på. Bland annat är det Gubba och C'mon. Vi vet inte riktigt vad de betyder för de används väldigt flitigt till det mesta. Däremot har både Tora och Rut enats om att fåglar heter Bovva och alla andra djur heter Vovva. Det går inte att ta miste på. De är grymt aktiva fågelskådare när de sitter vid matbordet och har fönstret rakt framför sig. Det missas inte en endaste Bovva där inte. Titt som tätt brukar det också komma ett Oboy, oboy, oboy... från Tora. Detta oftast i samband med att hon har byggt ihop två duplo-bitar eller liknande som hon stolt vill visa upp.

Rut dyker gärna upp mitt framför näsan på en med sitt eget lilla huvud på sned och säger titt ut. Detta gör hon både på sina syskon och på oss andra. Väldigt uppskattat och glädjespridande. De har båda 2 otroligt kul åt när jag ligger på rygg på golvet och snurrar omkring dom så de slår volter och gör kullerbyttor på min mage. En sån sak som Svante alltid har tyckt är lite för läskigt. Han vill gärna prova lite, men ångrar sig alltid när han hänger uppochner. Lite för otäckt för hans del. Men inte för dessa små tjejer.

Ikväll passade vi på att fira lite alla hjärtans dag i förskott då mamman ska iväg och jobba hela morgondagen. Tora och Rut fick var sina små gosedjur i form av en häst och en nyckelpiga. Trycker man på dom så låter dom exakt som Tora och Rut när de bubblar som mest. Mycket festligt.

Ikväll blir det att titta på melodifestivalen och hålla tummarna extra hårt för låten Manboy som är skriven av Evelinas man tillika tvillingarna Bastian och Milos pappa som finns att hitta på bloggen Tvillingar..what! underbart! som jag brukar byta erfarenheter med titt som tätt. All lycka till er alla.

-tobias.


onsdag 10 februari 2010

Mitt-i-veckan-rapport

Upp på morgonen precis som vanligt. Strax innan 9 stod jag i hallen med 3 overallbeklädda barn beredda att ge oss av mot Svantes dagis. Då säger han att han mår konstigt i magen och känner sig nästan lite kräkig. Nej, inte kräkig. Allt annat men inte det - tänker jag. Tydligen hade någon på hans avdelning varit hemma på tisdagen på grund av denna eviga vinterkräksjuka. Så det kändes ju inte helt 100 att höra honom säga dessa ord. Det fick såklart bli att ringa till dagis och lämna återbud för denna dag och hoppas på att det bara var ett falskt alarm. Som tur är verkar det som just så är fallet. Nu har en hel dag gått och ingenting sjukligt har hänt. Skönt. Kanske behövde han bara en dag hemma och ta det lugnt. Så svårt att säga exakt vad det kan bero på. Svante har varken varit pigg eller hängig idag. Han har varit lugn och rofylld. Inget gnällande alls på varken uttråkighet eller trötthet. Så i morgon lär det bli dagis som vanligt igen så länge det inte brutit ut någon ny omgång av denna tröttsamma vinterkräka.

Efter tjejernas middagsvila gav vi oss ut en sväng. Vi tog oss ner till affären och köpte lite yoghurt och bananer för att sen ta mellanmålet utomhus. Det var nog snäppet för kallt, men inga större klagomål. Sen försökte vi leka lite grann på en rolig lekpark. Det var lättare sagt än gjort. Denna snö... rolig att leka i när man vill, men rätt besvärlig när man ska försöka göra något annat. Rut spatserade glatt omkring och föll i backen titt som tätt. Inga skador där inte. Bara ett flin och sen ett försök att ta sig upp på benen igen. Tora stod mest still och var emellanåt småsur över att behöva stå där och glo. Sen ramlade hon EN gång - skrapade upp näsan på "skaren" så det började blöda. Bara ett litet skrapsår, men ändå så typsikt. Då slår det mig att jag gått hemifrån utan deras nappar. Lite dumt. Jag vet ju att deras humör alltid börjar tryta på vägen hem efter man varit nere vid affären. Det är snäppet för lång promenad för att dom ska vara nöjda och glada i vagnen hela vägen fram och tillbaka. Det gick rätt OK ändå, även om den sista biten hem var rätt högljudd. Nu har Tora åter igen en sån där rödskrapad näsa. Ser så näpet ut.

Dagen avslutades som sig bör med pannkakor. Det är ju onsdag. Om Svante och jag är förtjusta i denna rätt så vet jag inte vad jag ska kalla systrarnas engagemang. De fullkomligt vräker i sig och nästan slänger tallriken på mig för att få mer när portionen är slut. Galet, men kul. Jag hinner knappt själv få i mig något när det ska serveras åt höger och vänster hela tiden. Festligt helt enkelt.

Nu är det i alla fall lugna gatan här och alla barn sover och frugan jobbar sent. Sällan det är så tyst och stilla nu för tiden. Det är inte alls dumt.

-tobias.

tisdag 9 februari 2010

Galenskaper hela dagen

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: När pappan försöker styra upp tågbanan med storebror och hans kompis, då dansar systrarna i kylskåpet.


Idag hade Svante med sig en kompis hem efter dagis. Det är nog första gången som en kompis följer med sådär på egen hand utan föräldrar i sällskap. Dom skulle såklart leka med tåg och jag behövde hjälpa igång dom. Tora och Rut stod sura och tittade på genom grinden in till brorsans rum. Men efter en stund gick dom därifrån. Jag skyndade mig så mycket jag kunde för att få till en bra bana på kort tid. Jag vet ju att de där tjejerna inte missar ett tillfälle för bus ett obevakat ögonblick. Jag såg inte vart de tog vägen och det var oroväckande tyst. Jag visste i alla fall att det var stängt in till badrum och såna lite "farliga" ställen så jag bestämde mig för att låta dom hållas tills vi var klara. Efter några minuter stod banan färdig och killarna satte igång att leka. Jag gick ut ur rummet för att leta rätt på de små busfröna. Varför jag inte gick till köket direkt begriper jag inte. Givetvis var det där dom satt, smaskandes på päron och kiwi nyplockade från den så omtyckta underdelen av kylen. Sjukt nöjda damer med munnen full av frukt. Jag kände mig på sitt sätt också rätt nöjd då de inte ställt till med något värre. Dom hade ju ändå plockat ut ketchupflaskan som också nu låg där på golvet. Fortfarande med stängt lock som tur väl var.

Det är fart på dom nu vill jag lova. Vissa stunder på dagen far de runt som två tornados och ger sig på alla saker som de bör låta bli. Idag har vårat rätt så stora vitrinskåp legat illa till. Skåpet har dessutom lite svåra dörrar att hitta en bra blockering för. Sen är det det där med gåvagnarna som numer endast lockar som någon form av skateboard. Fullkomligt livsfarliga när dom klättrar upp i dom och de far iväg med full fart. Som gjorda för att slå ihjäl sig på. Men stå i dom det ska man tydligen. Hela tiden. Idag fick jag plocka undan dom ett tag så dom helt enkelt kunde komma på andra tankar.


Svantes gamla motorcykel är också populär. Den är inte så farlig att åka på som tur är. Även om den har en stark tendens till att lätt kunna vippa bakåt. Märkligt hur de konstruerar leksaker ibland. Det borde väl inte vara så svårt att balansera upp den på något sätt så den inte tippar bakåt så fort man lutar sig lite tillbaka. Fast den har aldrig genererat till några bakhuvuden i golvet. Bara ett antal stjärtdunsar.

På tal om bakdelar så bjöd Svante ikväll på en alldeles speciell form av teater. Detta skedde strax efter att hans kläder klätts av och strax innan pyjamasen åkt på. Nu blir det teater säger Svante som gömmer sig bakom soffbordet. Kom och titta, man vet aldrig vilken slags teater det kommer bli... Sen dyker det upp en naken rumpa och ett tokfinss hörs från vår lille filur. Rumpteater!

Såhär ser en vardag ut här hemma numera. Man blir liksom aldrig överraskad över vad som kan ske. Eller är det kanske just vad man blir. Ständigt överraskad. Långtråkigt är det i alla fall inte.

-tobias.

måndag 8 februari 2010

Lugn måndag för mig i alla fall

Inget brutet och inga sprickor i någon rygg på vår vän som föll nedför trappan igår. Verkligen skönt. En ond och blå rygg dock, men tydligen inget allvarligt. Tänk vilken tur i all otur ändå. Vågar knappt tänka på alla riktigt otäcka scenarion som kunde utspelas vid det tillfället.

En helt annan sak var vi med om i lördags. Vi hade 2 säljare här för att demonstrera en rätt så känd städmaskin. Vi hade tackat ja till denna demonstration efter att ha blivit lovade att det absolut inte fanns någon köptvång eller andra hakar. Bara att vi skulle få en matta eller soffa tvättad under själva demonstrationen. Så blev också fallet. Inget köptvång och inga jobbiga krav på något sätt. Däremot lyckades vi få 2 mattor, 1 säng, 3 kuddar och en barnpuff i form av en igelkott rengjord. Allt på säljarens initiativ. Och jag är enormt imponerad hur mycket smuts maskinen lyckades få ur dessa grejer. Svårt att inte bli intresserad av att köpa en sån maskin när man inser hur mycket skit som sitter i mattor och madrasser som en vanlig dammsugare inte har en chans att få upp. Men 38 tusen spänn? Trodde dom verkligen att vi skulle köpa maskinen för så mycket pengar. Spelar ju ingen roll om man delar upp det på 3 år. Inte på 10 år heller som var deras sista förslag. Det lurigaste av alltihop är att vi nu upptäckt att priset de presenterade för oss inte var det samma som våra bekanta fick presenterat för sig några dagar tidigare. Och sen har några andra bekanta haft samma demonstration idag och fått ytterligare ett prisförslag. Är detta någon genomtänkt plan dom har? Att försöka räkna ut på förhand vilken typ av person man är med tanke på vart man bor och i vilken bostadsform och på så sätt försöka få ut så mycket pengar som möjligt? Om det nu är så, så räknade dom oerhört fel på vår familj. Men våra mattor, vår säng och våra kuddar blev riktigt fina och det tackar vi för.

Idag har jag varit på jobbet igen. Mycket trivsamt även denna dag. Hemma hade dock Tora och Rut agerat kamikazebarn från och till under hela dagen. Allt för trötta sen gårdagens strapatser har de snubblat omkring, ramlat omkring, klättrat omkring och slagit sig både här och där under hela dagen. Toras bula från gårdagen var helt borta i morse. Helt ofattbart. Men hon har såklart lyckats skaffa sig en ny lite mindre, på andra sidan pannan. Denna gång av egen maskin. Hon hade lyckats trassla in sig i en av Svantes koftor och ramlat handlöst in i altandörren. Rut har ett rött märke som ett rakt sträck mitt på pannan efter att ha klättrat upp i barnvagnen, vält den och tippat i backen. Eller kom märket efter att hon ramlat ner från sin egna lilla stol och hamnat med huvudet fast under skänken som stod intill? Svårt att säga, men mycket har dom lyckats med i alla fall. Sen har Svante lyckats svinga en sån där svart brioleksak (i form av en svart hund på röda hjul) i huvudet på Tora. Vid det tillfället började både han och Tora störtgråta av förtvivlan. Känns på något sätt rätt skönt att jag inte var hemma idag. Om jag ska se det hela ur ett rent egoistiskt perspektiv. Alla barnen somnade som stockar väldigt fort och i god tid ikväll. Hoppas dom är något mer utvilade i morgon så dagen blir någorlunda normal.

-tobias.

söndag 7 februari 2010

Man vet verkligen aldrig hur en dag kommer sluta...

Idag var vi bortbjudna till gamla vänner. Vi kom dit och fick en strålande god brunch med alla möjliga godsaker att ta för sig av. Barnen hade ett kärt återseende och Svante lekte med sin gamle vän på ett så fint sätt. Tora och Rut var trots utebliven middagslur på ett strålande humör. Vi vuxna (som jag förmodligen aldrig riktigt kommer kunna känna mig bekväm med att kalla mig själv) satt och pratade om allt möjligt och hade allmänt trevligt medan barnen trivdes på egen hand. På så sätt är det ju faktiskt inte alltid när man försöker umgås sådär familjevis. Det är inte alltid helt smärtfritt.

Nu visade sig att den här dagen inte skulle bli helt smärtfri den heller. Fast det blev en helt annan typ av smärta än den man kanske först tänker på i sådana här sammanhang. För när deras dotter sovit middag och mamman är på väg ner med henne från övervåningen händer det fruktansvärt otäcka. Hon halkar i trappan och faller rejält på rygg och åker ner för hela trappan med dottern i famnen. Antagligen av automatiskt inbyggda mammareflexer lyckas hon såklart hålla barnet framför sig så hon inte fick en skråma. Själv gjorde hon rejält illa sig i ryggen och som om det inte skulle räcka med otur. Nedanför trappen står Tora och håller i barngrinden och får den över sig när mamman kommer ramlandes nedför trappan. Tora får en ordentlig smäll i pannan, men hamnar på rumpan och lyckas undvika att slå bakhuvudet i stengolvet. Två glaslyktor som stod i trappan flyger iväg och splittras och mitt i allt detta ligger alltså en totalchockad mamma som skadat ryggen. Ett barn på mammans mage som bara tittar förstummat och undrar vad som hänt. En Tora med Skånes största och fulaste bula i pannan så man först knappt kunde se vad som hänt. Hon såg helt deformerad ut. Bulan gick dock snart tillbaks en hel del och Tora visade sig klarat sig riktigt bra så när som på bulan då.

Mamman kunde varken sätta sig eller lägga sig ner efter detta och fick tillslut hämtas av sjuktransport och föras till sjukhus för att undersökas. Min käresta följde med och vi pappor stannade hemma med barnen. Nu är vår familj hemma igen och vi väntar på att få något besked hur det gått på sjukhuset. Misstänker dock att hon fortfarande är kvar där. Det kan ju ta lång tid på akuten om man inte har livshotande skador. Hoppas verkligen att det inte är värre än en rejäl smäll med smärtor som snabbt kommer gå över. Men det kan tyvärr nog ha blivit tråkigare än så då fallet i trappan såg rätt illa ut. Men vi kan i alla fall hoppas.

Man vet som sagt aldrig vad som väntar. Från en sån lyckad dag till en sån otäck vändning på bara någon kort sekund. Men jag tror vi ska vara lite glada ändå över att det inte blev värre än det blev. Hur tråkigt det än nu blev.

-tobias.

onsdag 3 februari 2010

Normalonsdagen

Normalt igen. Svante tillbaks på dagis och det känns som det brukar. Det innefattar en piggare Svante och mer lätttillfredställda systrar. Det är helt enkelt lite för mycket att ro i land när alla barnen är hemma hela tiden i för många dagar. Ingen blir riktigt nöjd. Men idag kändes det bra igen. Och när Svante är hämtad på dagis är det inga problem att vara hemma allihop. Då har vi ju inte nött på varandra sen tidig morgon.


Jag tror att jag och Svante har skapat en tradition. Den heter onsdagspannkakan. Eftersom mamman alltid jobbar sin 13-timmarsdag på onsdagar så har vi ju även hela kvällen för oss själva. Och både Svante och jag gillar ju pannkakor, vilket mamman också gör fast inte lika mycket. Så då passar vi på att steka pannkakor till kvällsmat på onsdagar. Ikväll fick även Tora och Rut vara med att ha pannkakor som självaste huvudrätt. Tidigare har dom bara fått smaka lite som efterrätt. Men inte idag. Så med mosad banan och blåbärspuré smaskade dom gladeligen i sig var sin rejäl omgång. När deras tallrik var tom sträckte dom den mot mig så jag skulle ladda om med en ny pannkaka. Ingen tid att förlora. Otåligt satt dom och tittade medan jag gjorde i ordning dom så snabbt jag bara kunde. Sen kalasades det vidare. Trevligt med onsdagspannkaka.


Och ännu en onsdagskväll där alla barn sover som stockar innan klockan slagit 20:00. Systrarna sa inte ett pip ikväll. Vi läste en liten bok, la ner dom i sängen, släckte lampan, sa god natt och gick ut. Inte ett pip. Sen var det bara att borsta tänder med Svante, läsa bok, hämta vatten, vänta och blunda medan han ska kissa, släcka lampan och gömma sig under täcket, pussa och krama, säga god natt. 1 minut senare så snarkar han. Underbart. I morgon kommer tjejernas kompisar på besök igen. Det ska bli trevligt.

-tobias.

tisdag 2 februari 2010

En långtråkig dag

Det är fortfarande kräksjuka på Svantes dagis, så han är fortfarande hemma på dagarna. 6 dagar i rad utan den vanliga kompisstimulansen sätter sina spår. Han är oerhört uttråkad nu och det är så svårt att få honom tillfredsställd. Det går såklart att göra roliga saker då och då, men sen avbryts man och han börjar hänga direkt. Han blir trött och orkar inte göra någonting. Känns så trist. Hoppas han kan gå dit i morgon. Vi ringer till dagiset på morgonen och kollar läget helt enkelt. Igår hade det varit ett barn som kräktes på morgonkvisten igen. Då känns det bra att vara hemma en dag utöver det också. Men har det varit lugnt idag så får han nog gå dit i morgon. Innan han kreverar.

Det blev så ruskigt dåligt väder idag igen. Det gjorde att vi inte kom ut någonting alls idag. Det sätter också sina spår. Tora och Rut var i luven på varann många gånger idag. Uttråkade och på jävelhumör. Vid två tillfällen var dom riktigt förbannade på varann och drog i tröjan och håret, lappade till och storböla båda två. Jag fick liksom gå i mellan och dra isär dom. Så ska det ju inte va. Men så är det. Oftast har dom kul ihop och då är det nog underbart att vara två. Men när det är irriterat då är det riktigt irriterat och då är det inte underbart att vara två. Då är det fruktansvärt.

Morgondagen verkar väl inte bjuda på nåt fantastiskt uteväder heller. Får se till att hitta på något skoj ändå på något sätt. En hel dag utan något speciellt blir en alldeles för lång dag.

-tobias.

måndag 1 februari 2010

Jobb och Hem

Jag har varit och jobbat idag. Känns så annorlunda att jobba när man bara gör det 1 dag i veckan. Det är en sprängfylld dag med endast 20 minuters hål i schemat. Ändå känns det mest avslappnande och lustfyllt. Jag gillar mitt jobb skarpt, men visst kan man bli oerhört trött på det man sysslar med ibland. Men nu när jag bara är på plats 1 dag i veckan känns det väldigt inspirerande och tillfredsställande mest hela tiden. Ett lufthål från vardagen i övrigt. Även om den vanliga vardagen faller mig väldigt väl i smaken just som den är.

När jag väl kommer hem från jobbdagen har jag svårt att ställa om till hemmaväxeln. Man har just lyckats varva ner från en rätt ljudstark dag som musiklärare på gymnasiesärskolan. Och så är det såklart full rulle hemma precis som alltid. Fast man har själv inte varit i processen under dagen. Det är klurigt. En blandning av glädjen av att se alla igen och en längtan efter en stunds lugn och ro. Svår kombination att få till. Jag tycker nog det är lättare att orka med hela kvällen ut med barnen då jag varit hemma med dom under dagen. Då är man redan inne i racet från början. Så känns det i alla fall nu. Kanske kommer att ändra sig så småningom. Det lär väl märkas.

-tobias.

söndag 31 januari 2010

En helg i raketfart

Söndag kväll, igen. Veckorna går rysligt fort ibland. Speciellt en sån här vecka när hela helgen varit fullbelagd med en massa saker. I lördags var jag iväg hela dagen och spelade in. Jag och en kollega på jobbet har slagit oss ihop och håller på med en inspelning som börjar kännas riktigt trevlig. Fast det tar enormt lång tid att få någonting klart nu för tiden. Det finns ju liksom nästan ingen tid över till sånt. Sakta men säkert börjar det nu i alla fall låta lite fint om vår musik och det ska bli kul när inspelningen är så pass färdig att den kan bli offentlig. Om nån månad kanske?

I förmiddags var jag iväg och hade ett gitarrkomparjobb. Det är ett roligt extraknäck. Spela tillsammans med begåvade musiker och dessutom tjäna pengar på det. Stimulerande. Sen, väl hemma igen strax efter lunch så var det frugans tur att åka och jobba. Så vi har inte sett mycket av varandra denna helg. Så kan det vara ibland. Istället har vi haft solotid med barnen och det är inte fy skam det heller. I eftermiddags var vi ute och skottade snö jag och Svante. Tora och Rut var också med. Tora ägnade mesta tiden till att leka staty, medan Rut gjorde motsatsen och försökte ta sig så långt hemifrån hon kunde innan hon blev tillbakaburen. Efter snöskottningen grävde vi ner Svante i snön. Det var skoj tyckte alla. Sen kändes det som att det var dags och gå in och tina upp igen.


Jag vet inte hur många gånger Rut hamnade i den här positionen idag. Men inte en sur min för det. Snarare tog hon det som ett perfekt tillfälle att smaka lite på snön. Skillnaden på systrarnas upptäckarådra, nyfikenhetsbegär eller äventyrslusta är många gånger tydlig. Ruts overall var inte direkt torr efter dagens utepass. Toras däremot såg knappt ut som den varit utanför dörren. Men när det kommer till inomhusklättring då är det inget fel på Toras initiativförmåga. Hur många gånger per dag ska man behöva hämta ner en drygt 1 år gammal tjej från hörnbord egentligen?

-tobias.