lördag 28 februari 2009

Kaffe med dop

Klockan är 00:12 och AnnaKajsa har just plockat ut den fjärde och sista tårtbottnen ur ugnen medan jag själv fyllt varenda tänkbart hängställe i lägenheten med tvätt som inte hann torka klart i torkrummet tidigare idag. I morgon är det Tora och Ruts dopdag och vi har efter bästa förmåga försökt förbereda det som skall förberedas. Men det tar en oerhörd tid nu för tiden. Bara det att ugnen fick stå på i drygt 2 timmar i väntan på en nästa gräddning och att en smet blev döbakad då den fått stå och vänta förlänge innan den kom i formen och in i ugnen. Allt för att Tora och Rut ägnade sig åt att nästan somna, men bara nästan såklart. Men nu är det färdigbakat och färdigstökat här hemma för idag. Och stökigt har det blivit vill jag lova. En väldans tur att vi inte ska vara här hemma med några gäster i morgon över huvud taget. Det skulle vi bara inte klarat av.

Det kommer bli en händelserik helg i alla fall. En lång dag i morgon och på söndag ska det förhoppningsvis bli klart för vår planerade flytt. Men eftersom man aldrig ska ropa hej innan man kommit över bäcken, så tänker jag inte ta ut nånting i förskott. Men jag skulle bli rasande förbannad om nåt skit skulle inträffa och sätta käppar i hjulet nu. Mer om det på söndag, antar jag.

Nu ska jag göra allt jag kan för att ta emot min sömn så fort som möjligt. Låt resten av familjen vara vänligt inställda till två trötta föräldrars behov. God natt.

-tobias.

tisdag 24 februari 2009

24 februari = 3 månader

Idag har Tora och Rut hunnit bli 3 månader gamla. Vad har hänt den senaste månaden då? Vad har dom lärt sig? Hur ser dom ut? Jo, dom har fortsatt växa och nu kommit upp i vikter som 5380g (Tora) och 5610g (Rut). Tora är dock 1 cm längre med sina 58cm mot Ruts 57cm. Om vi jämför med Svante när han var 3 månader gammal så vägde han mer än 1 och ett halvt kilo mer och var drygt 3 cm längre än Tora. Han föddes ju mer eller mindre den dagen han var beräknad, medan tjejerna kom knappt 3 veckor för tidigt. Kanske har skillnaden med det att göra, eller också är dom bara en storlek mindre helt enkelt?

Den senaste månaden har det annars hänt rätt mycket tycker jag. Dom har blivit oerhört mer sociala och vakna. Dom skrattar och ler den mesta av deras vakna tid, förutom under kvällsgnället vid 8-hugget då. De senaste dagarna har dom båda funnit sina händer och finner sig väldigt roade av att undersöka och kika på dom titt som tätt. Tora har även börjat kika en del på Rut, men Rut undviker oftast hennes blickar genom att titta bort. Detta påminner om hur Svante var vid den åldern. Han undvek alltid ögonkontakt när man tittade på honom på nära håll. På lite avstånd tyckte han det var kul, men inte när man var för nära. Sån är han fortfarande. Han har en stor integritet och uppskattar inte när folk tränger sig på för nära utan hans godkännande. Vuxna som barn.


Igår vaccinerades tjejerna mot en massa saker, bland annat mot hjärnhinneinflamation. Det sista är något som är så pass nytt att Svante inte fick den sprutan vid den åldern. Den gör tydligen riktigt ont den rackarn. Något som till och med framställarna gått ut med och om jag förstått det hela rätt så tyckte även Tora och Rut att det var just vad den gjorde. AnnaKajsa hade en riktig pärs då hon var själv med tjejerna på BVC. Nästa gång är det läge för mig att ta ledigt från jobbet och vara med. Man känner sig något för ensam när man har 2 otröstliga tjejer på samma gång.

Annars så intresserar sig Rut lite mer för babygymet än Tora, medan Tora är strået vassare på sudoku.

-tobias.

måndag 23 februari 2009

Tjock-TV, Platt-TV eller Stå-TV

Vid 20-tiden på kvällen är oftast det tillfälle då nånting hyfsat bra visas på TV. Det är väl den bästa TV-tiden i tablån misstänker jag. Vid den tiden sover Svante sen knappt en timma tillbaka och själva börjar vi tackla av allt mer för var minut som går. Men alltid lagom till det program man vill se börjar, börjar också någonting annat. Småtjejerna blir oroliga och smågnälliga. Det slår aldrig fel. Detta innebär att vi så gott som alltid tillbringar kl 2o-TV-tiden ståendes. Det måste se underligt ut från våra grannars synvinkel. Dom mittemot alltså. Men det är vår enda chans att kunna höra vad som sägs i programmet helt enkelt. För när man står och bär är det nästan alltid frid och fröjd. Men så fort man ens tänker på att sitta ner en stund är det klippt. Jag kan även tillägga att text-tv.s möjlighet att texta det mesta som sänds är en oslagbar service. Speciellt när det kommer till svenska filmer som alltid har ett luddigt och lite dovt komprimerat ljud på talet. Det låter snyggt och så, men är emallanåt himla svåruppfattat. Speciellt när man har två smågnällare till sällskap. Men som sagt, textat och stående så funkar det alldeles prima.

Vill inte avslöja något om flickornas framgångar på sovfronten för då går det ju alltid åt skogen. Men om ni läser lite mellan raderna kanske ni lyckas uppfatta en viss framgång i alla fall. Men säg inget till nån, snälla.

-tobias.

söndag 22 februari 2009

Ett pass i gymet




Vet inte, men kanske har Rut nåt pågång? En helt oväntad karriär i så fall. Men dom här tjejerna har ju bjudit på oväntade överraskningar förr. Inte minst när de visade sig första gången där på ultraljudet en dag i våras...

-tobias.

fredag 20 februari 2009

Väder, vind, kriget och lite småbarnsliv

Snön fortsätter att falla över Malmö på ett sätt jag inte alls känner igen. På vägen hem från dagens pulkatur hamnade vi i sällskap med en gammal man som sa någonting om snön och pulka till Svante. Jag uppfattade inte riktigt vad han exakt sa, men det var i alla fall någonting på vädertemat. Då jag kommenterade att jag inte direkt kände igen det aktuella vädret i stan fick jag ett inte helt medållande svar av mannen. -Under krigsåren var det allt rejält med snö även här ska jag säga dig. Det var rejäla mängder under alla de åren faktiskt. OK, det säger ju ändå en del tänkte jag, om man nu behöver gå så långt tillbaka i tiden för att prata snöminnen i Malmö. Nu har det väl säkerligen funnits lite mer snörika vintrar här omkring inom närmre räckhåll än så, men ändå...

Härom kvällen hade jag en vän på besök. Vi skulle snacka lite skit, lyssna på musik och dricka nån öl. Det var i alla fall vår ambition, fast vi visste nog båda två att det kanske var lättare sagt än gjort. Visst hann vi med vad vi tänkt till slut, men en sak är säker. Ingen kommer hit och hälsar på utan att få agera nån slags barnvakt åtminstone en liten stund. Inte så att vi lämnar våra vänner i sticket och drar iväg och tar en bit mat, men det dyker ju alltid upp nån situation där ett extra par armar kommer väl till pass. Den här gången blev det (faktiskt helt oplanerat) en perfekt hjälp då vi hade tvätt på gång nere i tvättstugan och tjejerna var inte på sitt bästa humör. En sån enkel sak som att gå ner i källaren och hänga en maskin tvätt kan ibland leda till att det är värsta kaoset när man väl är tillbaka i lägenheten igen. Kvällarna är inte alltid deras bästa tid. Men som sagt, denna gång var det Mårten som fick rycka in och hjälpa till. Han som var på besök av en helt annan anledning. Tack för det. Våra små underbart söta och goa flickor har ju såklart inte bara glada miner på läpparna. Då och då ser det ju även ut såhär.


Just då är man inte alltid överväldigad över vad man ställt till med. Men så snart det värsta lagt sig är allt snabbt förlåtet och man har inte en endaste negativ tanke om de små liven. Det är lite lustigt, men säkert helt perfekt uträknat av naturen på nåt sätt. Tänk om det vore så att man hade gett upp var gång man stöter på patrull. Då skulle man inte kommit så långt här i livet.

-tobias.

onsdag 18 februari 2009

Två dagar pulka i år...

Jag minns faktiskt inte när sportlov och snö slog till på samma vecka sist? Här i Malmö alltså. Förra året var det så ont om snö att vi hann aldrig riktigt hann utnyttja den på något vettigt sätt. För två år sen låg snön i 2 dagar totalt sett under hela vintern. Då hann vi i sista sekunden få tag på en pulka och dra runt Svante en sväng i en närliggande park. Den här veckan har vi lyckats få fram pulkan två dagar i rad nu. Premiär för Svante att åka i backe och oj vad kul han tycker det är. Gårdagen bjöd på ett fantastiskt väder och solen lyste tokigt skönt på oss medan vi gnodde i en av de små pulkabackar som Pildammsparken bjuder på.


Hoppas den lilla snön som nu ligger får ligga kvar ett tag till så vi får några turer till i backen. En sväng till skridskobanan ska vi väl också hinna med hoppas jag. Det är ibland oerhört svårt att komma ut i god tid, men ut kommer vi tillslut. Idag hade vi tänkt komma iväg redan på förmiddagen, men så drog det ut på tiden och snart var det ändå nästan dags för middag. Sen dök det upp en massa små grejer som gjorde att vi inte kom iväg förrens vid 16-tiden. I morgon får vi väl satsa på att vara ute innan frukost för att möjligen komma iväg till lunch.

Jag slänger även in en film på en nöjd storebror som just funnit lyckan i att ta sig nedför och uppför en liten backe med snö. Jag var faktiskt rätt nöjd själv just över det faktum att han även gillade att dra upp pulkan för egen maskin.



-tobias.

måndag 16 februari 2009

Bra start

Det är ju så man börjar bli skrockfull. Givetvis blev det ingen natt av lugn och ro. Men jag tänker inte orda mer om det. Bättre att lägga allt sånt åt sidan och hoppas på det bästa. Det finns roligare saker att tänka på.

I förmiddags var jag och frugan på ett riktigt trevligt möte. Vår BVC-sköterska hade bokat in en tid hos en psykolog som jobbar med familjeterapi och liknande grejer. Inte på grund av att vi har någon familjekris eller är i något vidare behov av terapi. Det var snarare ett riktigt bra pep talk fullt med en massa klockrena tips om hur man kan få ihop vardagen på ett bra sätt. Hur man kan minskar problemen och stressen med små enkla medel. Vi kände båda att vi kunde ta till oss allt hon sa och ser fram emot att pröva knepen. Det kostar ju absolut ingenting att prova och hjälper det till att reda upp lite i röran är det ju kanon.

Utöver det så har veckan börjat på bästa tänkbara sätt. Återkommer med detaljerna vid senare tillfälle.

-tobias.

söndag 15 februari 2009

Växer och Svävar

Idag tog vi en biltur för att kolla in ny bostad som vi är lite sugna på. Tjejerna följde med medan Svante stannade hemma tillsammans med sin mormor. Senast vi åkte bil med de små var för 3 veckor sen och det var väldigt tydligt att dom vuxit en hel del sen dess. Dom passade liksom in i sina bilbarnstolar mycket bättre den här gången. När man ser dom och spenderar så mycket tid med dom var dag är det ibland väldigt svårt att se hur mycket dom utvecklas. Man slås av det ibland bara, som idag till exempel.

Bilbarnstolar verkar dessutom ha samma effekt som barnvagnens insattser. En mysig sövande effekt. Det är alltid ett herrans liv på våra tjejer när mössor, vantar och overaller ska på. Härjandet fortsätter när vi lägger dom i insattserna, men i samma stund man lyfter upp dom från golvet så tystnar dom direkt. Samma grej med bilbarnstolarna. Samma grej när man bär dom också. Det verkar gälla de flesta små barn. Att när dom inte är tillfreds så vill dom bli burna och då räcker det absolut inte med att sitta ned med dom i sin famn. Nä, det ska bäras omkring. Det går inte att lura dom. Så fort man sätter sig får man direkt underkänt. Är det möjligen nån slags svävande känsla dom vill åt? Att sväva fritt är väl något som de flesta skulle anse vara något oerhört behagligt och tillfredsställande?

För övrigt tror jag att jag vågar påstå att våra små tjejer sover lite bättre om natten nu. Det blir allt mer sällan vi får uppleva sådana riktiga uppesittarnätter med endast ett par timmars sömn. Nu är det snarare någonstans mellan 5-6 timmars sömn var natt för vår del. Och framför allt inte alls samma kalabalik de gånger de vaknar och ska till att somna om igen. Men jag lägger in en reservation, för hittils har det inte slagit fel en endaste gång. Varje tillfälle jag nämnt något i stil med bättre sömn har dom direkt svarat med en rejäl orosnatt. Måtte det snart vara slut på sånt. Mindre sura vakenstunder om natten utan mer glada vakenminer om dagen. Som Tora här till exempel. Sov gott.


-tobias

lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans sportlov

Då var det helt plötsligt både sportlov och Alla hjärtans dag. Alla hjärtans dag får firas i ett samarbete med svärmors födelsedag. Jag ska även iväg och spela på en Bröllopskonsert här i stan lite senare. Passar ju bra en dag som denna. Så medan AnnaKajsa tagit sin mamma ut på stan för att shoppa födelsedagskläder försöker jag förbereda mig så gott som det går på gitarrspelandet. Det är småsvårt att få till det sådär riktigt bra samtidigt som man vaggar två tjejer i var sin babysitter med ena foten. Men det går faktiskt helt OK ändå. Lite koordinationsträning har man ju ändå fått sig den seaste tiden. Det hela får mig att tänka på en klasskamrat på gymnasiet som inte var en allt för begåvad gitarrist. Han hade alltid en takt i foten och en annan i själva spelandet. Imponerande på sitt sätt. Han skulle kanske fixa detta alldeles utmärkt.

Måste säga att läraryrket har en stor fördel när det kommer till loven. Jag gillar mitt jobb även när jag är på plats, men just nu kan det inte bli bättre än med lov. Det är en ganska stor skillnad på min personliga energinivå för tillfället mot hur det brukar vara. Så en vecka hemma utan jobb sitter som en keps. Det ska bli åtmistone en sväng till skridskobanan med Svante och förhoppningsvis några hyfsat lugna stunder för personlig kraftåterhämtning med. Man kan ju alltid drömma. Jag önskar er alla en fin Alla hjärtans dag.

-tobias.

onsdag 11 februari 2009

Gästbok

Fick en idé om att lägga till en gästbok här på bloggen. Så nu finns det en. Känner man för det får man gärna skriva och läsa i den. Bara klicka på valfri länk i högra spalten under rubriken "Gästbok". Lätt som en plätt.

-tobias.

tisdag 10 februari 2009

Vardagsflum

Trötta människor hamnar ofta i flummiga situationer. Just nu flummas det en aning här i hemmet. Bara under de senaste dagarna har följande vardagsflum inträffat:

Rut som inte alls velat sova i spjälsängen om nätterna har fått sova på golvet i vagnens mjuklift. Här om kvällen (läs natten) när det var dags att få dom att somna ordentligt tog AnnaKajsa med sig Tora i vår säng för att amma henne en sista gång. Rut hade sett till att få sig ett mål strax där innan utan syrran, så hon behövde inte mer käk denna kväll. Så medan Tora ammade och sövdes hos AnnaKajsa stoppade jag ner Rut i mjukliften för att vagga henne till sömns. Det gick rätt bra och Rut sov ganska snart och fortsatta sova gott på golvet hela natten. Tora sov snart gott hon med och jag kunde försiktigt lägga över henne i spjälsängen utan att hon vakande till igen. Nån gång tidigt på morgonen vaknade Tora i spjälsängen och ropade på oss. Jag for upp och skulle hämta henne till AnnaKajsa men märker då att det inte alls är Tora som ligger där, utan Rut. Rut som inte vill sova i sängen. Rut som redan hade ätit innan läggdags och inte behövde mer mat. Rut som alltid vaknar när man försöker lägga över henne i spjälsängen. Tora låg dock snällt och sov på golvet trots att hon inte ätit det sista nattmålet som vi trodde vi gett henne. Märkligt. Hur kunde det bli så fel och ändå så rätt?

En annat natt, strax därefter vaknade vi av att Svante hade en mardröm och var ledsen inne på sitt rum. Jag gick in till honom, men han ville helst ha sin mamma hos sig och ropade vidare efter henne. AnnaKajsa kom in till honom och jag gick åter till sängs för att få sova vidare. Påväg till sovrummet hör jag AnnaKajsa säga: lägg över barnet som ligger i vår säng... Vilket barn är det? frågar jag. Inte vet jag, men flytta över det till spälsängen får jag till svar. Det var liksom ingen idé att försöka fundera ut vem som hade hamnat i vår säng denna natt, vi skulle säkert ändå bara gissat fel. Det visade sig i alla fall till slut vara Tora. Denna natt var det Rut som låg i insattsen på golvet brevid spjälsängen.

Inga större galenskaper, men små flummigheter som hela tiden smyger sig på oss. Misstänker att det kommer fortsätta i samma spår ett tag till, tills nätterna börjar bli mer stabila. Den som håller sig vaken får se.

-tobias.

söndag 8 februari 2009

Läget som det ligger nu

Några dagar har gått och det mesta traskar på som det gjort ett tag nu. Men några väsentliga förändringar har också börjat märkas. Man blir lite matt i detta sökande efter rätt bit på rätt plats i detta enorma pussel. Till exempel så har vi gett våra tjejer en portion modersmjölkersättning varje kväll innan läggdags för att dom ska känna sig riktigt mätta och belåtna och sova gott. Sova gott har ju dock inte visat sig vara deras starka sida, så den planen kanske inte varit så bra ändå. Vår BVC-sköterska tipsa oss att skippa ersättningen på kvällen för att se om det blev nån skillnad. Ersättningen är så mycket mäktigare än bröstmjölken och kan därför vara svår att bryta ner och på så sätt störa sömnen. Mycket riktigt så verkar detta stämma bra på våra tjejer och dom har nu sen några dagar varit utan ersättning och är betydligt mer till freds varje kväll och natt. Dom somnar fortfarande rätt sent, men är inte ledsna och oroliga - bara vakna. Så där fick vi för att försöka safe'a och se till att ge dom ordentligt med käk.

Tassarna på sängen fungerar faktiskt ganska bra. Dom är en bra hjälp vid läggning. I alla fall vid läggning av Tora. Rut verkar det inte direkt bita på. Hon tycker fortfarande inte om att hamna i sängen på kvällen. På dagen går det hur bra som helst, men icke på kvällen. Hon har därför de senaste nätterna sovit mellan spjälsängen och vår säng i sin insatts till vagnen. Det verkar hon gilla betydligt bättre. Då kan vi gå omkring och vagga henne i den tills hon somnat och sen sover hon riktigt gott resten av natten. De två senaste nätterna har båda två lyckats somna till 01:30 så det går i alla fall åt rätt håll. I morse sov dom till 08:30 och jag känner mig faktiskt rätt pigg och utvilad. Lite ovant, men skönt.

På dagarna är dom nu mycket mer vakna och sociala än för nån vecka sen bara. Dom skrattar och "pratar" och tittar runt på allt dom kan få span på. Svante är en fantastisk storebror som ofta vill hjälpa till att vakta sina systrar. Han gungar dom fint i sina babysitters och ibland händer det att han tar fram nåt instrument och underhåller dom en stund. En kväll fick dom sig en rejäl trumshow (se video) och en annan kväll en lite mer lugn stund med "gitarren" (det är en ukulele - jag vet).



Nu vaknar tjejerna från middagsluren och det är dags att sätta fart igen. Svante och AnnaKajsa har begett sig till Vellingeblomman, som är deras favoritutflyktsställe. Själv har jag passat på att öva lite gitarr inför nästa helgs "Alla hjärtans dag-spelning". Kul att hinna med litet speljobb också även nu för tiden. Fortsatt trevlig söndag.

-tobias.

onsdag 4 februari 2009

Trött Dopdag

Nä, natten till idag blev inte alls som jag tänkt. Det var väl inte sängens nya tassars fel dock, bara en oerhört taskig tajming våra döttrar emellan. Tora somnade gott redan 23:30 (vilket räknas som riktigt tidigt) med hjälp av just gungtassarna faktiskt. Allt kändes än mer hoppfullt. Rut var pågång att somna om och om igen, men lyckades hela tiden att skaka liv i sig själv strax innan sömnen riktigt slog till. Klockan han nästan bli 02:00 innan hon äntligen gav upp. 02:30 vaknar Tora och är hungrig. Efter maten var hon inte det minsta sugen på att sova. Hon var inte sugen på någonting alls. Hon var bara missnöjd. Missnöjd och vaken. Vaken fram till strax efter 05:00. Sen ringde min väckarklocka 06:30 och jag lyckades på något snyggt sätt stänga av den innan jag däckade igen. 08:05 väcks vi av att Svante kommer in i sovrummet med orden: Nu är morgonen här. Bara upp och ringa jobbet och meddela att jag försovit mig och kommer strax efter 9. Ringa dagis och säga att Svante inte kommer förrän 9 och sen sätta rejäl fart. Fy för att försova sig. Det är en så taskig start på dagen. Fy för den här natten. Staffettsömn är en riktigt dålig sport som vi föräldrar önskar att våra tjejer ska lägga av med bums. Jag tänker aldrig uppmuntra mina barn till staffettsömn eller fiolspel. Annars är jag öppen för mycket och tänker uppmuntra och stötta mina barn i det mesta.

Idag är det för övrigt Svantes dopdag. Det var alltså exakt 3 år sedan han döptes och vi hade en trevlig tillställning med god mat, släkt och vänner. Om ett par veckor är det tjejernas tur. Det är svårt att föreställa sig hur vi ska fixa till deras dop som vi gjorde med Svantes. Varken tid eller kraft är av samma kaliber för tillfället. Men vi ska nog få till nåt ändå. Så här såg i alla fall Svante ut på sin dopdag för 3 år sen och på sin dopdag idag. Han har växt en aning tycker jag.


-tobias.

tisdag 3 februari 2009

Vyssan Lull - Tassar till sängen

För ett tag sen fick jag lite tips av en bloggläsande tvillingmamma. Det var konkreta tips om hur dom fick sina barn att somna gott om kvällen. Bland annat använde dom sig av fjädrande tassar till spjälsängen som gör sängen gungbar. Jag fann en uppsättning på Tradera och vann auktionen till ett bra pris. Idag kom dom med posten och nu sitter dom fastskruvade på plats och i natt ska de premiärtestas. Måste säga att det känns lite hoppfullt. Man får lätt ett fint vaggande gung på sängen och jag har svårt att tro att det inte skulle ge resultat. Ska bli spännande och se hur motståndskraftiga tjejerna kan vara mot detta trick?Just nu ligger dom mätta och belåtna på amningskudden i AnnaKajsas knä och ser oerhört lättsövda ut. Men tro mig. Sånt kan vända snabbt. Men kanske har vi från och med i natt vårt vinnande drag fastsatt under sängbenen.

-tobias.

måndag 2 februari 2009

Nya tider

En ny fas i vardagen har nu inletts. Vi har fått igenom vår ansökan om att ha Svante på dagis varje dag istället för varannan. Vi fick dock inte fulltid som vi önskat, utan 30 timmar i veckan vilket innebär 6 timmar om dagen. Så jag fortsätter att lämna honom kl 08.00 och AnnaKajsa hämtar kl 14:00. Tidigare så har jag även hämtat och gjort det vid 15:30, så nu är det lite skillnad. Men vi tror det kommer fungera bra och personalen på förskolan är så hjälpsamma. Dom hjälper till att hålla ett öga på tjejerna ute i vagnen medan Svante ska klä på sig osv. Skulle det visa sig vara för krångligt och av någon anledning bli värre med tiden så får vi väl hojta till lite högre. Men vi tror nog snarare att det kommer bli lättare med tiden.


Efter en oerhört orolig natt har vi ikväll fösökt hålla igång flickorna lite mer så dom inte sitter och halvsover. Inte så lätt som det låter. Men nu ska dom i alla fall få sig ett kvällsbad innan läggdags. Det kanske gör susen för nattron.

-tobias.

söndag 1 februari 2009

Socialisera

Redan på fredagskvällen tyckte jag det kändes lite synd att det snart var lördag. Helgen kändes kort redan då. Men så farligt kort var den ändå inte tillslut. Vi har hunnit med en massa känns det som. I lördags var det riktigt trevligt då vi träffade en gammal vän som jag inte träffat på över 10 år. Via facebook och en annan gammal gemensam vän fick jag reda på att hon numer bor här i Malmö. Inte nog med det så visade det sig att hon har en dotter på 5 år och två tvillingflickor bara 6 veckor äldre än våra. Facebook är ju rätt kul, men i såna här lägen är det ju fantastiskt. Att det kan vara så lätt att hitta gamla vänner och faktiskt få ut någonting av det.

Vi stämde träff i en lekpark så de lite större barnen kunde leka av sig lite och lära känna varandra. Sen tog vi en promenad och en fika och fick tid att sitta och prata lite grann. Där var vi alla 10 och hade det alldeles lugnt och trevligt. Blev inte så mycket snack om förr, utan mest om vad som händer just nu. Väldigt tillfredsställande att prata med nån i samma båt. Nån som verkligen hajar läget, för det är nog faktiskt lättare sagt än gjort. Kul att ses sådär också efter så lång tid. Det blir det förhoppningsvis mer av i framtiden.

Sen fick vi lite tvättat och städat här hemma. Sjukt mycket tvätt varje vecka. En egen tvättmaskin skulle sitta så oerhört fint nu för tiden. En vacker dag kanske. Idag hade Svante en gammal vän på besök. Ett kärt återseende även där. Så helgen har varit social på alla plan. På dagarna med vänner och på nätterna med Tora och Rut. När ska deras dygnsrytm hitta rätt kan man undra? Träffen i lördags gav i alla fall hopp. Där hade sömnen lyckats komma rätt tillslut och vi har några veckor till godo...

-tobias.