Trött Dopdag

Nä, natten till idag blev inte alls som jag tänkt. Det var väl inte sängens nya tassars fel dock, bara en oerhört taskig tajming våra döttrar emellan. Tora somnade gott redan 23:30 (vilket räknas som riktigt tidigt) med hjälp av just gungtassarna faktiskt. Allt kändes än mer hoppfullt. Rut var pågång att somna om och om igen, men lyckades hela tiden att skaka liv i sig själv strax innan sömnen riktigt slog till. Klockan han nästan bli 02:00 innan hon äntligen gav upp. 02:30 vaknar Tora och är hungrig. Efter maten var hon inte det minsta sugen på att sova. Hon var inte sugen på någonting alls. Hon var bara missnöjd. Missnöjd och vaken. Vaken fram till strax efter 05:00. Sen ringde min väckarklocka 06:30 och jag lyckades på något snyggt sätt stänga av den innan jag däckade igen. 08:05 väcks vi av att Svante kommer in i sovrummet med orden: Nu är morgonen här. Bara upp och ringa jobbet och meddela att jag försovit mig och kommer strax efter 9. Ringa dagis och säga att Svante inte kommer förrän 9 och sen sätta rejäl fart. Fy för att försova sig. Det är en så taskig start på dagen. Fy för den här natten. Staffettsömn är en riktigt dålig sport som vi föräldrar önskar att våra tjejer ska lägga av med bums. Jag tänker aldrig uppmuntra mina barn till staffettsömn eller fiolspel. Annars är jag öppen för mycket och tänker uppmuntra och stötta mina barn i det mesta.

Idag är det för övrigt Svantes dopdag. Det var alltså exakt 3 år sedan han döptes och vi hade en trevlig tillställning med god mat, släkt och vänner. Om ett par veckor är det tjejernas tur. Det är svårt att föreställa sig hur vi ska fixa till deras dop som vi gjorde med Svantes. Varken tid eller kraft är av samma kaliber för tillfället. Men vi ska nog få till nåt ändå. Så här såg i alla fall Svante ut på sin dopdag för 3 år sen och på sin dopdag idag. Han har växt en aning tycker jag.

-tobias.