onsdag 31 december 2008

Gott Nytt År

Låt 2009 bli ett kanonår på alla sätt och vis. Men först och främst: Ha en riktigt fin sista kväll år 2008.

-tobias.

söndag 28 december 2008

Magont och Fåret Shaun

Dagarna går. Juldagen, annandagen och sen två helt vanliga dagar. Några nätter av "pigga" tjejer har gjort oss lite smått möra, men å andra sidan är vi väldigt glada över att dom är friska igen. Ingen förkylning kvar alls. Mycket trevligt. Dessvärre verkar våra små flickor dragit på sig lite mer magont, vilket resulterar i ganska mycket gråt och skrik under den vakna tiden på dagen. Det var svettigt redan på den tiden Svante var liten och hade magknip, men detta är ändå ett par snäpp svettigare. Antingen så vaknar de upp samtidigt med en rejäl skrikduett, eller så avlöser de varandra som i ylande revynummer. Jag vet inte vilket som är värst. I ena fallet vankar vi (två bleka vålnader) omkring samtidigt bärandes på dessa gråtande små liv och lider både med tjejerna, varandra och med Svante som får vara duktig storebror och leka själv. I det andra fallet kan vi turas om att trösta, bära osv. men när den ena börjar må bättre är det genast dags för den andra - det tar liksom aldrig slut. Vi har i alla fall köpt in magdroppar som förhoppningsvis kan hjälpa magarna må bra igen. Bara hålla tummarna.

Idag tog AnnaKajsa en långpromenad med Tora och Rut, så Svante och jag hängde lite själva här hemma. Vi passade på att roa oss med att spela in en liten video. En hyllning till Svantes nya storfavorit Fåret Shaun och en hälsning till kusinerna i Övik som haft den goda smaken att skicka denna omåttligt populära julklapp. Bara klicka igång, lyssna och se...



-tobias.

fredag 26 december 2008

Julafton & dagarna efter

Mycket riktigt satt Svante på julaftonsmorgon och tittade på paketen under granen innan vi andra hade hunnit vakna till. Men han gjorde inte mer än just tittade, ordningsam som han är. Klockan 11:00 kom vi iväg hela familjen på familjegudstjänst i kyrkan där frugan annars jobbar som musiker. Det har blivit lite av en tradition. Kyrkan och julen hör ju ändå ihop på nåt sätt, sägs det. Sen var det lutfisk och lite fika på det. Strax därefter vid 15-tiden knackade det på dörren och Svante sprang förväntansfull och öppnade. Och visst var det tomten som kom, äntligen. En mycket glad och hjälpsam 3-åring såg till att tomtens arbete blev lite lättare och efter ungefär 20 minuter var alla klapparna utdelade och det var dags för tomten att bege sig vidare. Ett äpple och en kram fick han med sig innan han gick. Svante vinkade snabbt av honom vid dörren för att sedan återgå till pakethögen för självaste öppningen.


Rätt många julklappar hade hamnat i Svantes hög och han öppnade en efter en med en oerhört härlig och förväntasfull min. Bland pussel, kläder, böcker och andra fina saker fann han nog ändå favoritklapparna i den jättefina bondgården han fick av mormor och det lilla trumsetet han fick av mamma och pappa. Sin resväska med Spiderman på var också väldigt populär och vi har både pusslat de pussel och läst de böcker som hittades bland omslagspapper och snören. Svantes julaftonskväll avslutades asgarvandes framför några avsnitt av Fåret Shaun som kom i ett av paketen från kusinerna i norrland. En annan fantastiskt fin julklapp var halsbandet från "faster guldsmed" med familj. Tora och Rut fick även dom varsina jättefina halsband. Dom kommer finnas med länge, länge.


Dagarna efter julafton har bestått av besök, mat, fika och en skön "vinterpromenad", ja det blir ju inte mycket mer vinter än såhär i malmö under december månad. Men friskt och skönt var det och Svante hittade en grymt go stubbe att stå lite på. Bara en sån sak.




För övrigt hade bloggen sin 2000.e titt idag och det tycker jag är väldigt kul. Jag önskar er en God Fortsättning och tack för visat intresse.

-tobias.

onsdag 24 december 2008

Uppesittarkväll - God Jul


Klockan har tickat över 12-slaget och självaste julafton har inletts. Svante sover sen länge och systrarna, som redan blivit 1 månad gamla nu verkar äntligen funnit sin ro i sängen dom med. Granen har fått sällskap av ett och annat paket och uppesittarkvällen börjar sakteligen avrundas. Vilken uppesittarkväll sen då. Vi hade (som vi gjort några gånger förr) tänkt att kombinera julklappsinslagning med lite bingo på 4an. Frågan stod klar redan i programmets inledning: Vad är detta för "familjen Wahlgren-jippo" vi hamnat mitt i? Vad tänkte 4ans redaktion när dom bestämde sig för att låta hela Wahlgrensläkten stå för största delen av innehållet i årets uppesittarkväll? När det dessutom tog formen av nåt slags Här är ditt liv där gamla systrar och allt vad det var dök upp var det dags att byta kanal. 4an måste (kvällen till ära) fått ett paketpris de inte kunde motstå, för inte känns väl släkten Wahlgren varken så vidare intressant eller särskillt julig? Nog om detta.

Eftermiddagen spenderade vi tillsammans med min bror, min mor och hunden Tyra som tagit sig ner till skåneland för att fira jul. Självaste julafton huserar dom hos min syster med familj och vi stannar hemma hos oss. Det känns lugnast så för oss storfamiljsnybörjare. Känns dessutom som om vi kan låta Svante få mer fokus här hemma, vilket känns viktigt nu när mycket kretsar kring småsystrarna. Julafton är ju en dag som han börjat få kläm på. Klart han ska få ta mycket plats. Det var i alla fall väldigt kul att se hur mycket Svante numer tycker om Tyra. I somras var han ganska rädd, då hon med sitt lite valpiga beteende ville lite väl mycket då och då. Nu har de vuxit till sig lite bägge två och dom verkar båda tycka om varandras närvaro. Det är roligt.


Nu väntar sängen. Ska bli kul att se hur Svante tacklar det faktum att det ligger lite paket och väntar under julgranen. Vi får väl se. Passar även på att önska alla en riktigt God Jul.


-tobias.

söndag 21 december 2008

En helg som gick fort

Igår var jag med Svante på julshowen Arena rama julen av och med Doris och Knäckebröderna samt Mora Träsk. Detta var en 3-årspresent från Svantes kusiner med familj. Det var väldigt uppskattat och vi var nog alla (Svante, jag, kusinerna Ludvig & Olivia med pappa Anders) väldigt nöjda med tillställningen trots att den var lite väl lång. 90 minuter stod det på biljetten med 120 minuter var nog mer nära sanningen. Kanske till och med längre. Det hade väl i och för sig varit helt OK om det varit lika bra tempo genom hela showen, men det var det knappast. När det var musik och sång var det riktigt kul och bra, men däremellan var det långa transportsträckor som jag tror vi skulle klarat oss bättre utan.

Julshow på Malmö Arena - 5000 pers i publiken.

Efter 1 och en halv timma var det dags för Mora Träsk att dra av några låtar och det var kanske då det var som bäst. Märkligt att de där två gubbarna (som jag själv upplevt som liten) fortfarande kan vara lika populära med samma gamla låtar. Men dom har väl helt enkelt hittat ett riktigt vinnande koncept hos barnen med trallvänliga melodier, lätta härmvänliga texter och perfekt avvägt simpla rörelser till hela kalaset. Svante var i alla fall med på noterna fast han inte lyssnat mycket alls på dessa gubbar tidigare. Kusin Ludvig på 6 år gav gärnet de 20-25 minuterna dom befann sig på scenen. Men han är också ett fullblodsfan.

Idag var vi och handlade gran. En stor till vardagsrummet och en liten till Svantes rum. AnnaKajsa och Svante klädde den lilla tillsammans under kvällen. Fixade en liten julduk som den kunde stå på och pyntade med små kulor, snögubbar och annat man kan tänkas hänga i en gran. Nu är julstämningen på god väg och snart är det ju självaste julafton.


-tobias.

torsdag 18 december 2008

Fast i fåtöljen

Jodå, visst sov dom ändå rätt så gott inatt de små liven. Om det inte hade varit för snoriga näsor och hostningar som tillslut väckte Rut vid 03:30. Stackars liten. Som liten bäbis kan man bara andas genom näsan. Jag vet inte riktigt när man lär sig andas genom munnen, (ska ta reda på det känner jag) men när man nu inte kan det och då samtidigt har en näsa fylld med snor kan inte livet vara så lätt. När Rut tillslut kommit till ro igen vaknade Tora och var hungrig. Hon hade då sovit nånstans mellan 5-6 timmar, så distriktans förhandstips stämde ju riktigt bra.

När Tora väl lycktas somna om var klockan 06:40 och det var inte mycket mening för mig att somna om när jag nu bestämt mig för att inte försova mig denna morgon oxå. Så eftersom jag idiotiskt nog inte gått och lagt mig förens klockan 01:00 i natt så blev det inte mer än 2 och en halv timma sömn för min del. Det tog jag dock igen i fåtöljen under förmiddagen i gott sällskap av två sovande tjejer i soffan intill. Jag har spenderat rätt mycket tid i den här fåtöljen senaste dagarna tittandes (för ovanlighetens skull) på radio. P3, Din gata och SVT.s sammarbete Musikhjälpen sänds ju härifrån Malmö och jag har på något sätt lyckats bli lite beroende av hela grejen. Eftersom jag dessutom blivit så sjukt mycket mer blödig de sensaste åren blir det hela emellanåt rätt fånigt. Blödighet i kombination med en rejäl sömnbrist kan ju göra vad som helst till nåt fantastiskt fint. Som till exempel när en massa dagisbarn samlats utanför radiostudion på Gustav Adolfs torg och sjöng sin lite popigare version av Bä bä vita lamm. Jag skulle lätt kunna erkänna att jag fått en väldigt nära kontakt med kärringen i mig. Jag behöver väl inte tillägga att jag förutom skriver denna blogg är en smula kär i Tradera. En riktig nära-kärring-upplevelse eller vad? Possitivt menat alltså, tycker jag själv då...

-tobias.

Sömn i sikte

Morgonen började inget vidare. Tjejerna hade sovit rätt OK, men vi själva betydligt sämre. Vi försökte ha dom liggandes på en kudde emellan oss för att ha dom under ordentlig uppsikt, men det fungerade verkligen inget bra. Dom bara kasade omkring och vi visste inte hur vi skulle ligga för att vi alla skulle kunna få vår välbehövliga sömn. Efter halva natten la vi över dom i deras egen säng igen och det fungerade betydligt bättre. En kudde under deras madrass fixade en bra vinkel för förkylda bäbisnäsor.

Så när vi alla fått någon timmas sömn efter morgonmålet vid 05:30-tiden kommer Svante in och väcker oss. Tur det, då jag för andra morgonen i rad lyckats stänga av alarmet och somna om istället för att gå upp och väcka honom. Vid 7-tiden är man sådär lagom mör om man inte sovit mer än totalt 3-4 timmar natt efter natt. Hur som helst så var Svante på dåligt humör och tjejerna vaknade till och kändes hängigare och snorigare än de tidigare varit. Svante vägrade att låta sig hjälpas av någon annan än sin mamma och tjejerna turades om att bryta ihop. Svettigt. Jag fick i alla fall sällskapa honom till förskolan och väl där gick allt som tur var bra. Hemma hade det lugnat ner sig en smula och tjejerna hade ätit och somnat om.

Senare på dagen hade vi tid för vägning och mätning på BVC igen. Det blev glada nyheter då det visade sig att båda två gått upp runt 400 g var senaste veckan. Tora hade fixat hela 420 g och Rut 380. En centimeter hade de dessutom lyckats växa och distirktan kunde glädja oss med att det tyder på att virusinfektinoen inte tagit så hårt på dom som det kanske verkat. I så fall hade de inte alls gått upp så bra i vikt som dom nu gjort. Inget snor hördes heller rassla i lugnorna. Det kändes oerhört skönt. Ännu bättre blev det när hon även tyckte att vi nu gott kunde låta dom sova på nätterna utan väckning för mat. Hon tippade på att dom numer antagligen kunde sova 5-6 timmar utan att behöva käka. Underbara tanke. Så nu ska jag med spänd förväntan lägga mig och sova och hoppas in i det sista på att inte bli väckt av varken väckarklocka eller hungriga barn på minst 4 timmar. Må det ske.

-tobias.

tisdag 16 december 2008

Så kom den första förkylningen

Efter att Svante varit sjuk förra veckan var det väl inte annat än väntat att Tora och Rut också skulle åka på det förr eller senare. Igår var dom bägge två lite småsnuviga på kvällen. Det kändes inte så farligt, men ett par timmar senare var det betydligt värre. Det var värst för Tora som blev så väldigt täppt i näsan och hade uppenbara problem att andas och amma. Vi ringde sjukvårdsrådgivningen som fick lyssna på henne genom luren. Dom tyckte vi skulle åka in till sjukhuset med hennne om vi upplevde det för problematsikt för henne. Ytterligare någon timma senare tog AnnaKajsa och Tora en taxi till barnakuten och fick där hjälp med näsdroppar som är lite mer krut i än den koksaltlösning som annars rekomenderas för såna här små. Såna ska man helst undvika innan dom blivit lite större, men om det handlar om att kunna andas eller inte så är ju valet inte så svårt. Näsdropparna gav en bra verkan och de fick åka hem igen framåt morgonkvisten, när de även hade kollat att hon fick i sig nåt vid amningen.

I morse hade Rut kommit upp i samma förkylningsklass som storasystern och vi kände oss fortfarande lite oroliga hur det egentligen var fatt med dom. I såna lägen är det extra skönt att ha BVC två våningar under oss. Våran distriktsköterska där kunde komma upp till oss för att lyssna på bröstet och se så att snoret inte satt längre ner än i näsan. Det gjorde det som väl var inte, så vi kan bara fortsätta att ge dom koksaltlösning och dessutom de andra näsdropparna 3 gånger per dygn och hoppas på det bästa. Vi måste dock vara uppmärksamma på att det inte blir värre, för det kan förvärras dramatiskt endast på några timmar om det vill sig illa. Det får vi hoppas att det inte gör, för det räcker redan som det är. Så tråkigt att se dom halvsittandes sova, snörvla och snora. Inte särskillt pigga på att äta heller, vilket inte direkt är likt dom.

Jag lägger ut en liten filmsnutt på dom från lite tidigare på kvällen när dom nyss ätit och låg med hyfsat pigga ögon och såg sig om lite. Det är ju så vi vill se dom, inte såhär hängiga och slöa.




-tobias.

måndag 15 december 2008

3 veckor och tillfällig narkolepsi

3 veckor har nu gått och dagarna har försvunnit iväg oväntat snabbt tycker jag. Jag minns att de första veckorna med Svante kändes betydligt längre. Jag hann tänka på att han bara var en vecka och att han bara var 12 dagar osv. Den här gången slår det mig någon gång helt plötsligt att tjejerna redan blivit 2 veckor och sen idag då, redan 3. På självaste julafton har dom levt i 1 hel månad och på tal om julafton så har jag idag försökt komma igång med just julklappstänket. Riktigt svårt att hinna med det här med jul i år. Firandet kommer i alla fall ske i ett litet format hemma med familjen och svärmor. Det är helt enkelt inte läge att ge sig ut på någon julfirarturné. Det viktiga den här julen är att Svante ska få en fin julafton där han får vara i fokus.

Igår slog det mig att det snart även vankas nyårsafton. Inte en fundering på den dagen har cirkulerat i min skalle tills just igår. Jag misstänker att det är ett tydligt tecken på att vi helt enkelt har viktigare saker för oss just nu än att leta eller arrangera nyårsfester. Eller också är vi helt enkelt för trötta för att orka producera tankar om sådana saker. Men det lär väl komma fler år med både jul- och nyårsaftnar.

Igår lyckades jag somna mellan två ord när jag läste för Svante innan han skulle sova. Strax därefter lyckades AnnaKajsa somna mellan två meningar när vi pratade om vad jag skulle köpa hem mer än blöjor. Så det var inte helt otippat att vi idag efter morgonens dagislämning somnade om och frukosten fick vänta tills klockan hade blivit oförskämt sena 12:30. I morgon blir det ändring på den saken. Vi måste komma ut på stan och få handlat lite julklappar helt enkelt.

söndag 14 december 2008

SöndagsSömning

Då var det söndag kväll igen. Jag vet inte riktigt vart den här helgen tog vägen. Jag känner mig ganska veckovill och har inte ens någon större koll på när det är helg eller inte? Men nu är den här helgen i alla fall snart slut. Lucia var det visst i lördags sägs det. Jag är inte säker på om det var ett luciatåg jag lyckades spana in igår, eller om det bara var vi själva här hemma som gick omkring bleka som lakan. Det har varit extremt lite sömn det sista och vi känner oss lite av banan. Tjejerna har på olika sätt hållt oss vakna större delen av de senaste nätterna. Ibland känns det som om dom driver med oss. I natt ville inte Rut sova alls. Varje gång hon var pågång att slockna var det som hon i sista stund ryckte till och lyckades undvika att somna och varje gång vi närmade oss spjälsängen började hon skrika hysteriskt. Ibland verkade det som hon hade magont, men emellanåt var det bara som om hon bara inte ville sova. Vad vi än gjorde var hon missnöjd. Det mest retsamma av alltihop är att när det väl var morgon och vi var tvugna att vakna till på riktigt och gå upp. Då tyckte både Tora och Rut att deras säng var hur mysig som helst att få ligga och dra sig i. Då var det minsann inga protester och båda två kunde helt fridfullt sussa in i godan ro. Sen sov dom där som små grisar hela förmiddagen. Själva har vi lullat omkring som bleka halvdöingar hela dagen. Tur att dom är så nedrans söta så man förlåter dom för nätternas bekymmer.

Min musiklärarkollega och hans familj var här idag med presenter och gratulationer från mitt jobb. Finfina små kläder till tjejerna, ett paket blandat julgott till oss och en briojärnväg till Svante. Vilka superkollegor jag har. Ett supertack till er. Det har redan nått oss ett rykte om hur god den där chokladen lär vara. Ser fram emot att undersöka den saken.

-tobias.

lördag 13 december 2008

En sjuuuk kväll

Man kan säga att den sjuka kvällen började när det var tänkt att den egentligen skulle lugna ner sig. Vi tog en kvällspromenad genom stan för att kolla in julskyltsytsmyckningen som Malmö bjuder på i år. Svante tittade storögt på alla tusentals lampor som klär staden på alla tänkbara sätt. Hans tidigare torra hosta har dock idag gått över till en mer slemmig variant. Den låter mildare för bröstet, men irriterar honom mer. Så pass att han helt plötsligt kräktes strax innan vi kommit hem från promenaden. Ajaj, inte bra. Det var ju knappast det som var meningen med denna kvällstur. Väl hemma så åt han i alla fall sin kvällsmat och verkade ändå må helt OK förutom hostan då. Runt 22.30 gick AnnaKajsa in till honom för att kolla till honom där han sov och upptäcker då att han spytt igen. Täcke, lakan, kudde, ja till och med golvet hade läskiga spår av kvällsmaten. Svante sov ändå som en stock och gick knappt att väcka. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen för att dubbelkolla med dom att vår egen tes stämde. Att det alltså inte rörde sig om nån kräksjuka utan att det var rethostan som ställde till det. Dom var helt på vårat spår, då han inte visat några andra tecken på sjuka i övrigt.

Som tur var höll jag på att tvätta kvällen till ära. Så jag begav mig ner i källaren med hans sängkläder för att slänga in dom i maskinen på en gång. I vårat hus har vi turen att kunna tvätta över natten utan att störa nån. Så har man kvällstiden kan man hålla på tills morgonen om man så vill. Nu är det bara det att man måste ut från källaren för att komma till själva tvättstugan som ligger alldeles dörr i dörr med källardörren på bakgården. Just ikväll kom jag inte så långt då jag nästan snubblade över en man som låg däckad precis mitt emellan källar- och tvättstugedörren. Jag blev livrädd och backade genast in i källaren igen och slängde igen dörren efter mig. Så nu var det bara upp i lägenheten för att denna gång ringa polisen.

Efter en stund kom det en patrull bestående av två poliser som tog sig an mannen utanför dörren. Då hade han just vaknat till och det visade sig att han helt enkelt hade skjutit lite heroin. Våran innergård visar sig var ett perfekt gömställe alldels i centrum för sådana aktiviteter. Inte så vidare trevligt om ni frågar mig. Här kan man ju inte bo längre kände jag instinktivt. Inte nu när vi lyckats bli en familj med 3 små barn. Det funkar ju inte. Man ska ju inte behöva vara orolig för att springa på galna pundare bara för att man ska tvätta nerkräkta lakan, eller vad det nu är man behöver tvätta. Jag blir så less. När tjejerna blivit lite större och vi känner att vi landat lite i detta nya 5-mannaliv, då är det banne mig dags att se sig om efter ett riktigt hem. Vad det nu är, det får vi väl se. Men här är det i alla fall inte.

-tobias.

torsdag 11 december 2008

Tråkiga baciller, dagis och handsprit

Senaste två dagarna har vi spenderat hemma tillsammans allihop då Svante varit sjuk och följaktligen inte på dagis. En otäck brösthosta och en påtaglig feber smög sig på honom som från ingenstans. Fast nånstans kom det ju säkerligen ifrån och det nånstans är ganska så troligtvis från dagis. Det är ju där det händer, för det mesta. I samband med att syskonen kom så var han hemma i en hel vecka och hann bli fri från förkylning och annat skräp som befann sig så smått i hans kropp. Men det räcker som sagt med en vecka på dagis igen så är skräpet tillbaks i någon tråkig form. Inte så lustigt med tanke på att dom ändå är några stycken småparvlar som delar med sig av både gott och ont till varandra där varje dag. Som tur är så trivs vi väldigt bra med hans förskola i sig, både pedagogerna och vännerna och det gör Svante med. Lite tråkigt bara att en av hans bästa dagiskompisar har flyttat och slutat. Hon är saknad, det märker vi tydligt på vår lille kille.

Själva har vi bekymrat oss över hur tjejerna ska slippa bli smittade. Det vore fruktansvärt jobbigt för oss alla inte minst för tjejerna själva. Dom har ju fötts i en rätt tråkig tid vad det gäller infektioner och otäcka virus. Dom har ju även fötts några veckor för tidigt, vilket inte gör dom direkt mer motståndskrafitga. Det som börjar som en vanlig förkylning kan vara början på ett otäckt RS-virus som i sin tur kan ha riktigt otäcka konsekvenser på såna här små. Vi känner flera vars barn råkade ut för detta när Svante var nyfödd och det var inget roligt. Ingenting man önskar någon alls helt enkelt och kanske allra minst just sina egna barn. Vi försöker ta det säkra före det osäkra och undviker helt enkelt att vistas på köpcentrum, undviker besök av bekanta som är förkylda, undviker besök av barn i dagisåldern osv. Det räcker gott med de baciller som vi själva och Svante drar hem. Dom försöker vi i sin tur att kontrollera så gott det går genom att tvätta händerna noga och faktiskt även sprita dom. Kanske kan det verka överdrivet och en smula paranoit? Kanske det också är, men känns ändå som en rätt enkel åtgärd för att åtminstone minska riskerna för onödiga infektioner och andra tråkigheter. Det har ibland känts lite fånigt att be sina vänner gå och tvätta sig om händerna när dom kommer på besök, men ingen verkar haft nåt problem med det som tur är. Finns väl helt enkelt ingen som vill utsätta såna här små pärlor för såna otäckheter.



-tobias.

tisdag 9 december 2008

Växande barn

Idag var det dags för Tora och Ruts andra besök på BVC för mätning och vägning. Båda två har fortsatt att gå upp bra i vikt. 200 g även denna gång, vilket alltså innebär att dom lyckats lägga på sig en chokladkaka var per vecka. Bra jobbat tycker jag. Dom har även lyckats växa ca. 2 cm sen dom föddes. Rut ligger fortfarande i täten rent storleksmässigt, medan Tora är något mer aktiv i sitt tittande. Däremot reagerade Rut väldigt tydligt idag när dom låg hos mamma AnnaKajsa och jag dök ner pratandes över dom. Hon vände direkt sitt huvud mot mig som för att se vad som var pågång.

Annars sover dom fortfarande väldigt mycket, men har börjat ha aningens mer vakentid nu på dagarna. Lite på förmiddagen och lite på kvällen innan det är dags för nattning. Det är bra då det gör att dom sover bättre på nätterna. Senaste tiden har dom bara vaknat när det varit dags för käk. Sen har dom kunnat somna om rätt så lätt igen. Så ingen mer vakenstafett än så länge. Men den kommer väl i natt igen då, bara för att jag nämner det.

AnnaKajsa har hittat på en liten sång om Svante och hans systrar som han tycker väldigt mycket om. Han ber henne sjunga den flera gånger om dagen och givetvis innan han ska sova. Han myser med hela kroppen och nickar instämmande varje gång hans namn nämns. Svante har för övrigt själv börjat hitta på egna små sånger. Både melodi och text som till och med är på rim. Sånt värmer i våra musikerhjärtan kan jag lova. Om jag lyckas spela in honom någon gång ska ni få höra. Det enda problemet är att han blir så distraherad så fort han får en mikrofon framför sig. Men han kommer nog vänja sig en vacker dag. Vi har ju lyckats någon gång tidigare.

Bolibompatittande i soffan.

-tobias.

måndag 8 december 2008

Jubileum och tandläkarbesök


Idag har Tora och Rut blivit 2 veckor gamla. Om man nu kan använda ordet gamla när det endast är tal om 14 dagar? Men så är det i alla fall och det började dom själva fira redan igår kväll då de båda två tappade sina kvarlevor av respektive navelsträng. Så nu ser dom högst normala ut även på magen. Man kan ju inte gå in i livet som 2-veckors med såna spädbarnsfasoner hängandes mitt på magen. Annars har dagen spenderats högst normalt med mycket sömn och några goa blöjbyten.

Svante däremot har visat prov på vad en 3-åring behärskar. För idag var det nämligen dags för tandläkarbesök igen. Förra gången, som var den första, var det mest prat om tandborstning och såna grejer. Men idag fick han ta plats i tandläkarstolen och gapa stort för en riktig undersökning med tandspegeln och vassa kroken. Detta genomförde han till min stora glädje utan några som helst protester, utan låg helt stilla och gapade så stort han kunde medan tandläkaren undersökte, räknade och kände på tänderna i munnen. Ännu en gång kunde jag känna hur stoltheten växte inom mig över vår fina lille kille. Efteråt fick han såklart välja en present ur presentlådan. En liten, liten racerbil i plast fick det bli. Mycket nöjd och glad traskade vi sedan hemåt i sällskap med granntjejen som även hon hade varit och visat upp gaddarna.




Väl hemma väntade mamman och systrarna som själva varit iväg på promenad och besök hos arbetsteraupepten. På schemat stod en undersökning av mammans karpaltunnelsyndrom som uppstått under graviditeten och som nu inte vill lägga sig. Nu har hon i alla fall fått en skena och nån slags handske att ha på sig under nätterna. Hoppas det kan hjälpa. Ni kan ju alltid hålla en tumme eller så.

-tobias.

söndag 7 december 2008

En helg tillsammans

En helg har gått och vi har varit hemma tillsammans hela familjen och försökt få lite gjort. Lite städning och lite plock. Det går inte direkt snabbare att städa hemmet nu för tiden, men det går. Det mesta som gått att göra tidigare går såklart att göra nu. Det tar bara lite längre tid och går inte alltid att göra det just när man tänkt göra det. Man får vara lite mera öppen helt enkelt.

Några bra saker som gör vardagen lite lättare är bland annat möjligheten att få maten hemkörd. Detta prövade vi på redan tidigare i höst och gillade det verkligen. Eftersom vi inte har nån bil är det inte alltid helt lätt att storhandla. Men å andra sidan bor vi mitt i stan och har både Ica och Hemköp nån minut bort. Det gör det dock inte så mycket lättare att transportera hem allt man handlar. Min stentuffa dramatenvagn har hjälpt mig rätt mycket i mina dagar och är dessutom ett utmärkt sätt att jobba på sin fåfänga. Kan man traska med rak rygg och stadig blick gågatan fram med en sån klarar man väl rätt mycket, eller? Men den rymmer ju inte hur mycket som helst den heller. Då är hemkörning av (i vårat fall) Hemmalivs.se klockrent. Bara sätta sig ned vid datorn på kvällen när lugnet lagt sig och sen få maten ända in i hallen dagen där på. Suveränt helt enkelt. Svante tycker dessutom det är enormt roande när de plingar på dörren och levererar kasse efter kasse.



En sprillans ny blöjhink som Svantes dagis fått över har också kommit väl till användning. Galet hur mycket blöjor det går åt nu när allt är dubbelt. I såna lägen kommer alla blöjrabbatkuponger som dykt upp både från BB och på affärshyllorna väl till pass. Jag vill inte veta hur mycket pengar det kommer gå åt bara på blöjor. Men det är verkligen inte gratis, det är ett som är säkert. Vi slänger en sån här påse åtminstone 6 dagar i veckan.

När Svante fyllde 3 år i slutet av oktober fick han ett par grymma skridskor av sin fadder Christoffer. Idag ringde han och frågade om Svante skulle med ut och premiäråka i folkets park. Svante var eld och lågor och dom hade givetvis en kanoneftermiddag. Jag skulle så gärna varit med, fast jag ville samtidigt att Svante skulle ha en rolig stund med Christoffer utan sina föräldrars närvaro. Vi fick i alla fall några bilder från stunden. Fast själva åkandet gick inte att fota eftersom man inte kan fota samtidigt som man håller Svante i båda händerna. Nästa gång är det min tur att följa med säger Svante. Det ser jag fram emot.



-tobias.

fredag 5 december 2008

Hyfsat utsövda

Efter regn kommer sol. Det är väl så man säger? I alla fall var det så för oss natten efter den totala sömnlösnatten. För natten till idag kunde inte blivit bättre. Direkt efter de ätit sitt sista kvällsmål sov dom som små prinsessor i sin säng ända fram till det var dags för nästa mål. Sen somnade de åter igen och sov denna gång som små grisar ända tills morgonmålet. Detta innebar totalt hela 5 och 1 halv timma sömn för oss och vi vaknade upp och kände oss totalt utvilade och kanonpigga. Så idag kunde vi hinna med en sväng på stan och lite promenad istället för att lägga tiden på att sova ut. Mycket trevligt. Gärna en repris på den, tack.



För övrigt så har identitetskrisen löst sig då vår handläggare på Skatteverket satt inne på informationen om vilka 4 sista siffror som tillhörde vem. Varför fick vi inte reda på det med än gång kan man undra? Men ja, ja, nu är det löst i alla fall och vi kan skicka in tjejernas namn till Skattemyndigheterna och slippa bötfällas. Skönt det. Nu har sömnbristen hunnit ikapp oss igen och sängen lockar.

-tobias.

torsdag 4 december 2008

Skolboksexemplet av en sömnlös tvillingnatt

Då har vi upplevt natten alla runt omkring oss frossat i under väntan på dessa små liv. Natten då gråtstafetten går av stapeln. Just den typen av natt som alla tänker på när de säger: åh vad roligt med tvillingar - samtidigt som de försöker dölja en blick av skräckblandad förtjusning.

Vi var så väl förberedda just igår kväll. Vi själva var klara för att bara kunna lägga oss och sova gott direkt efter tjejerna ätit (23:00) och nattats i sin säng. Men vad hjälper det när Rut inte alls vill sova utan bara stegrar i sin upprördhet så fort hon bara snuddar sin plats i sängen. Så höll det på tills klockan var 02:30 och det var dags för ett nytt mål mat. Efter den matstunden lyckades hon tillslut komma till ro och somna gott. Men då var det givetvis dags för Tora att inte vilja sova mer. Samma visa med denna dam fram till 05:40 då hon och jag somnade i en fåtölj i vardagsrummet. Då var det ju dock strax dags för nästa omgång mat...

Sen hann klockan bli 07:00 och en strålande glad Svante vaknar. Tack och lov att han var på så gott humör, hemska tanke annars. Han gjorde sitt bästa för att trösta sina småsystrar innan han och jag klädde på oss och promenerade till dagis. Där vinkade han glatt adjö när jag lämnade honom och traskade hem för att få nästan 2 timmars sömn innan vi lyckades masa oss upp igen.

Idag ska vi göra allt vi kan för att få dessa små damer att inte sova riktigt hela dagen. Men det är lättare sagt än gjort. Dom somnar ju faktiskt exakt när som helst då dom själva vill och det är ju inte helt lätt att hitta på en aktivitet som dom tycker är så rolig att dom håller sig vakna bara därför. Dom kräver såklart sin sömn, men lite av den kan dom väl ta på natten, eller? Och gärna samtidigt, det skulle uppskattas.

-tobias.

onsdag 3 december 2008

Identitetskris

Idag damp två brev från Skatteverket ner i brevlådan. Det var registerutdrag från folkbokföringsdatabasen där båda våra tjejer nu finns registrerade med var sitt personnummer. Allt ser ut att vara i sin ordning förutom en ganska väsentlig detalj. Inget tecken på vilket personnummer som tillhör vilken av flickorna. Ska vi välja det själva eller? Bägge deras papper ser ju exakt lika dana ut förutom de 4 sista siffrorna. Men inte en anteckning om vilka sista siffror som tillhör just Tora, eller Rut. Dags att börja jaga handläggaren på Skatteverket då. Ingen jaktlycka än så länge. Breven innehöll oxå blanketter som vi ska skicka till Skatteverket för att anmäla barnens namn. Innan vi kan skicka in dessa blanketter är det läge att ha fått personnummergåtan löst så det inte blir fel. Fast å andra sidan, vad skulle då hända? Kanske ingenting? Kanske världskrig? Vem vet?

-tobias.

måndag 1 december 2008

Ett nytt slags liv

Då har det gått en hel vecka och saker och ting ser inte längre ut som de en gång gjort. Som exempel kan jag berätta att nätterna inte består av särskilt mycket sömn längre. Det är svårt att hinna sova då vi blivit rekommenderade att låta tjejerna äta var tredje timma. Detta betyder tyvärr inte att det ska gå tre timmar efter avslutad måltid till nästa måltids start. Nej, var tredje timma är det dags för ett nytt mål mat. Dag som natt, för vakna eller sovande barn. Har flera gånger känts rent av grymt att väcka dom. Anledningen till denna tretimmarsplan är att eftersom de är för tidigt födda kan de vara i behov av lite extra måltider för att komma igång som dom ska. Viktuppgång, blodsocker osv. Då en måltid (inklusive väckning, byte, rapning, nattning) tar någonstans mellan 1 - 1 och en halv timma, ger det oftast en sovstund på högst ca. 1 och en halv timma i taget för oss. Rena tortyrmetoden à la Kina om du frågar mig. Som tur är verkar metoden gett resulutat och dagens barnvägning på BVC visade att dom båda två går upp bra i vikt och vi kan med gott samvete låta dom sova i alla fall fyra timmar mellan nattens måltider. Den extra timman kommer vara guld värd. Det känner jag redan.

En annan sak som förändrats är känslan av att gå med barnvagnen. Svante har ju sedan rätt länge enbart haft en mindre sulky att glida omkring i. Nu för tiden är det en betydligt större vagn man puttar framför sig. Även om den (för att vara en tvillingvagn) är rätt smidig, så är ju skillnaden från sulkyn enorm. Jag och Svante har även varit iväg och införskaffat en åkbräda som Svante kan stå på och åka med. Den är väldigt populär och gör känslan av att ha "många" barn ännu starkare. Där går man liksom genom stan med 3 barn rullandes framför sig i en och samma vagn. 3 barn som är våra barn. Våra och ingen annas. Grymt.



För övrigt tar ett blogginlägg ca 10 gånger längre tid att skriva nu sen de kom, då en del tillfälliga avbrott lätt kan uppstå i skrivandet. Men det är ju bara lyx att bli avbruten av nån som plötsligt hojtar till från sin säng, eller var de nu ligger och hojtar.

Nu är det dock hög tid för att förpassa mig själv i säng och njuta av en extra lång sovstund innan nattens första matpass. God natt, typ.

-tobias.

lördag 29 november 2008

En stilla (möjligtvis onödig) fundering




Dagens tidning hade fått upp just denna sida när jag fann den på köksbordet i morse. Blev nästan lite orolig att någon försökte säga mig något. Gäller det även om man råkar blanda ihop dom lite då och då? Hoppas inte. Men tydligen finns det ett par föräldrar som riskeras bötfällas om dom inte skickar in uppgifter till skatteverket om deras barns namn snart. Den saken ska vi nog klara av att få gjort i tid, även om vi säkerligen kommer råka blanda ihop vem som heter vad någon gång då och då. Som igår t.ex. då följande meningsutbyte ägde rum: -Vem är det jag har här, Tora? -Nej, för hon är väl hos mig?

-tobias.

torsdag 27 november 2008

Hemma

Vid 12-tiden idag lämnade vi BB och begav oss hem. Frun sparade på krafterna och tog en taxi. Jag och småtjejerna tog debutpromenaden med tvillingvagnen, som sen i somras stått i vårat musikrum och tagit plats. Nu kommer den äntligen till användning. Bara hoppas att vår hyresvärd vill sätta upp någonting i trapphuset så vi kan låsa fast den. I hissen kommer den ju i alla fall inte in uppfälld, den saken är klar.

Vi blev glatt mottagna av Svante och hans mormor, som förövrigt har varit stand by hos oss i minst 3 helger i rad plus nästan en hel vecka nu inför detta. Skönt att de behagade komma när de kom, medan du fanns hemma hos oss. Tack att du behagade vara här när de bestämde sig för att komma ut. Allt blev så mycket enklare på det viset. Hemma väntade även ett gäng jättefina blomsterbuketter. Erika, Anders, Ludvig & Olivia - Staffan, Emma, Elsa & Lisa - Kerstin - Eva & Anders - tusen tack. Rut, Tora och Svante hade även hunnit få fina kort. Tack snälla, Frida, Simon & Molly.


Nu är det bara för oss att hitta tillbaks till verkligheten igen och försöka få lite ordning och reda på tillvaron. Det kommer nog ta ett tag kan jag tänka mig. Fantastiskt skönt att ha möjligheten att kunna vara hemma från jobbet ända fram till 12 januari, eller när nu vårterminen drar igång? Varje dag hemma tillsammans kommer vara guld värd för att få ordning på det här. Tur att Tora och Rut har världens finaste storebror. Han kommer göra allt han kan för att hjälpa till med småsystrarna.



-tobias.

onsdag 26 november 2008

Tack för alla gratulationer och glada tillrop



Då är Tora och Rut drygt 2 dygn "gamla" och har hunnit träffa sin stolta storebror Svante. Han var väldigt förtjust i sina småsystrar och hade med sig var sitt paket till dom. Själv fick han en motorsåg som han ganska länge önskat sig i storebrors present. Så nu sågas det må ni tro.

Jag kunde stanna på BB över natten, vilket var skönt för oss alla. Både Tora och Rut äter och sover duktigt, men kanske inte när man själv helst önskar. Rut höll minsann låda inatt från 01:00 - 06:00. Så vår sömn fick bli från 23-01 och sen från 07-08 ungefär. Däremellan fick det bli en del amning, rapning, misslyckade nattningsförsök och blöjbyten. Tora sov destå bättre och verkade inte störas särskillt mycket av lillasyrran heller som tur var. Men, men, det blir nog ordning på det där med så småningom. Dom är ju inte direkt lastgamla.

Vi vill såklart tacka så hemskt mycket för alla fina gratulationer och glada meddelanden. Telefonen har gått ganska varm, facebook har levt livet och TvillingTur har nästan kokat. Tusen tack. Nu ska jag ta en dusch, handla frukt och sen bege mig till BB igen. Imorgon lämnar vi det stället för gott och beger oss hem allihop. Det ska bli trevligt.

-tobias.

måndag 24 november 2008

Tora & Rut - Vilka tjejer



Dom är här nu, äntligen. Hur det gick till får vi ta senare. Just nu känns det bara så fantastiskt skönt att Svante har blivit storebror, vi har blivit 3-barnsföräldrar och Tora och Rut har sett till att vi 3 blev 5.



08:11 kom Tora (till höger) som vägde 2745 gram och var 48 cm lång. Sju minuter senare (08:18) var det dags för Rut. 3025 gram och även hon 48 cm lång. Finare än finast såklart, båda två. Lika Svante var dom oxå, båda två. Rut mest då hon har lite mer hull och lite rundare kinder. Trots denna lilla men ändå hyfsat tydliga skillnad mellan systrarna har jag redan hunnit ta fel på dom ett otal gånger och deras mamma lika så. Men vi ska nog lära oss. Vi har redan blivit bättre och bättre.



Förlossningen var fri från dramatik och båda systrarna har mått bra hela dagen. Vi fick hålla om Rut lite extra tills hon fick upp sin temepratur från 35,1 till 36,7 grader, annars inga problem alls. Jag ska beskriva dagen lite mer vid senare tillfälle. Just ni vill jag bara somna och sova gott så jag kan vakna imorgon och snabbt bege mig till BB igen. Där väntar ju 3 fantastiska tjejer.

-tobias.

söndag 23 november 2008

Söndag och nån slags vinter

Ännu en vecka har gått och det är söndag igen. Inga tecken på några syskon här inte. Inte några nya tecken alltså. Vi är inte i behov att något graviditetstest direkt. Frustrationen smyger inte längre omkring i kroppen, den frodas för fulla muggar. Vid sådana tillfällen måste man hitta på något. Idag bjöd Malmö på någon form av februariliknande vinterdag. Inte för att snön ligger i drivor direkt, men en klarblå himmel, vindstilla och gräsmattor halvtäckta av ett slags vitt fruset puder. Tillräckligt mycket vinter för att Svante kunde inviga sin nya vintergarderob. En mycket nöjd 3-åring begav sig till Magistratsparken och gjorde några minisnögubbar och kastade några snöbollsliknande bollar. Det var, trots alla dolda hundskitar en riktigt skön stund.

Hemma stannade mamman som (utan taxi) inte har förmågan att ta sig längre än runt i lägenheten. Jag vet inte om man kan skynda på en sån här grej på nåt sätt? Jag hade små funderingar tididagre i veckan på att reta upp henne riktigt ordentligt. Då kanske värkarbetet skulle sätta igång på riktigt? Efter att ha levt ihop i ett antal år så vet man ju vilka knappar man ska trycka på för att få ut maximal effekt. Nä, det kanske inte skulle vara så lyckat. Men tanken har i alla fall noga övervägts.

-tobias.

lördag 22 november 2008

Faktadags: en- & tvåäggs...

Efter allt googlande och bokläsande på just tvillingtemat har man ju tagit åt sig en hel den information och kunskap inom ämnet. En del visste jag redan innan, men väldigt mycket nytt har jag lärt mig. Kommentarer från tidigare inlägg här på TvillingTur har skänkt mig tanken att det är dags att reda ut några olika begrepp och fakta just på ämnet tvillingar. Jag börjar med skillnaden på enäggs- och tvåäggstvillingar:

Tvåäggstvillingar är det vanligast förekommande "tvillingsorten" skulle man kunna säga. Dom kommer till genom att två spermier befruktar två ägg, vilket innebär att de kommande barnen har olika arvsmassa. I dessa fall kan tvillingsyskonen vara av olika eller samma kön och är i princip inte mer lika varann än andra syskon, fast med skillnaden att de delat plats i sin mammas mage och kommer vara helt jämnåriga.

Enäggstvillingar uppstår då ett ägg befruktas av en spermie och sen av någon anledning delar på sig. På detta sätt bildas två individer med identisk arvsmassa och kan därför aldrig vara av två olika kön. Dessa tvillingsyskon blir som "kopior" utav varandra. Antalet graviditeter av tvåäggstvillingar varierar i hela världen medan graviditeter med enäggstivllingar uppstår tämligen konstant. Nånstans mellan 3-5 av 1000 födslar är enäggstvillingar.

Det här har jag snappat upp i boken "Fler än en - att vänta tvillingar" (1995) som oxå bjuder på några sköna tecknade illustrationer på ämnet. Jag passar på att bjuda på en gravid tvillingmamma just i den tid där vi befinner oss.



-tobias.

fredag 21 november 2008

Magen 23 oktober



Den 23 oktober filmade vi magen lite. Sen dess har det nu gått en månad och jag kan inte påstå att dom lugnat ner sig. Om man känner med handen på magen när dom inte röjer runt sådär känns det mest som en hög med ben. Det är svårt att inte vara rejält nyfiken på vad det är för ena som snart ska ut och härja med oss på utsidan.

-tobias.

onsdag 19 november 2008

Hur lång kan en timma bli?

Olika saker tar olika lång tid. Lika långa tider kan kännas som oerhört olika lång tid. Största risken för missfall är inom de 12 första graviditetsveckorna. När man misstänker att en graviditet är pågång och man får ett positivt graviditetstest är man redan ett par veckor in i graviditeten, men ändå kan de där 12 första veckorna kännas som en rätt lång väntan. Jag kan inte påstå att jag är en orolig typ, eller någon som förväntar mig att saker ska gå snett. Jag ser ofta väldigt positivt på det mesta och förväntar mig att saker och ting ska gå väl. Ändå upplevde jag väntan på vecka 12 som orimligt lång. Sen gick det betydligt snabbare att vänta in vecka 18 och därifrån tickade veckorna på som helt normala veckor.

En vanlig graviditet med ett barn (en "enling", som det beskrivs i böcker skrivna med tvillingar som utgångspunkt) räknar man med förlossning efter 40 veckor i snitt. En tvillingförlossning ligger i snitt efter 37 veckor. Dessa medeltal har en marginal på 2 veckor hit eller dit, alltså kan en tvillingförlossning vecka 35 räknas som normalt. En födsel innan vecka 34 kan ses som lite väl tidig, då inte lungorna är färdigutvecklade vid det stadiet. Trots det så har det fötts barn redan innan vecka 30, som har tagits hand om på sjukhuset de första veckorna och sen tagit igen sig och vuxit ifatt som vilket annat barn som helst. Det är helt klart en fantastisk sjukvård vi har.

När våra små vänner hade befunnit sig i magen mellan 34-35 veckor fick vi åka in till förlossningen då det blev lite komplikationer som krävde en undersökning. Efter undersökningen visade det sig att det inte var någon fara, men det var ingen idé att åka hem, för förlossningen väntade nog vilken stund som helst. Jag fick åka hem medans frun min fick läggas in på prenatalavdelningen intill förlossningen. Nu satte hjärnan igång sitt mest aktiva förberedelseläge och mobiltelefonen fick ligga på kudden brevid så jag omöjligt skulle kunna missa ett samtal under natten. Något svårt att sova den natten, men tillslut ringde väckarklockan som vanligt och det var morgon igen, men inget samtal missat under natten. Ett dygn till gick och fortfarande ingen förlossning pågång. Frun blev utskriven och hemskickad igen och det var bara att fortsätta vänta på som vanligt igen. Ännu en gång hamnade vi i en tid där en helt vanlig timma kändes som en ovanligt lång tid. Sen dess har det nu gått 2 och en halv otroligt långsamma veckor och tiden känns allt drygare för varje timma. På fredag går vi in i vecka 38 och det räknas ju alltså som en helt normal tid för en "enlingsförlossning", skillnaden nu är bara att påfrestningen på en tvillinggravid kropp ter sig synnerligen brutalare än en vid en "vanlig" graviditet. Att en tvillinggravids kropp anses i vecka 30 vara likvärdig en enlingsgravid i vecka 40 talar ju sitt tydliga språk. Med den mattematiken skulle min kära ligga ca 7-8 veckor över tiden. Den ekvationen går kanske inte helt ihop, men sanningen är inte långt borta. Snälla någon, hjälp...

-tobias.

tisdag 18 november 2008

Björn & Benny

Tiden efter tvillingbeskedet blev en tid av en väldans massa frågor och funderingar. Lite typiskt på något sätt så satte en massa tankar kring praktiska saker igång i mitt huvud. Hur ska vi få plats med 3 bilbarnstolar i vår lägenhet, när vi tycker att den vi redan har tar för stor plats? Måste vi flytta nu när vi ska ha så många bilbarnstolar? Måste vi köpa en bil? Kommer vi kunna åka tåg med såhär mycket barn? Nu måste vi ju sälja Svantes gamla vagn som vi så noga uträknat sparat och tänkt ha till hans eventuella lillasyskon? Vad ska vi då köpa för vagn...? Jag tror att jag slog rekord i tvillingrelaterade sökningar på Google under andra halvan av maj månad. Efter ett par veckor började dessa funderingar lägga sig lite till en mer rimlig nivå och vi var rätt så överrens om att vi inte alls behövde flytta och bilbarnstolarna fick vi väl stapla på varandra på nåt sätt.

Efter vårt andra ultraljud (den 11 juli) fick vi reda på att det med största sannolikhet var enäggstvillingar som väntade i magen. Detta kunde de utläsa av den tunna skiljeväggen som separerade de två i hinnsäcken. I de flesta fall är det en hyffsad tjock skiljevägg, vilket kan innebära både en- och tvåäggstvillingar, men denna tunna gjorde att de kunde dra just denna slutsatts. Detta innebar alltså att vi väntade två små lirare av samma kön. Vilket kön däremot, det tog vi aldrig reda på. Vi var båda överrens om att det skulle få bli en överraskning. Som om det inte räckte med överraskningar, kan man tänka?

Nu började vi givetvis fundera på eventuella namn? Det är rätt svårt. Man vill ju att det ska kännas bra och att namnen ska passa ihop. Både med varandra och kanske även med storebror Svante. Känns nära till hands att man hamnar i "Piff och Puff-tänkadet" bara för att det ska komma två till synes lika dana barn. Arbetsnamnen råkade bli Björn och Benny. Inte för att vi tänkt ge dom dessa namn, utan mest för att det varit en roande tanke. Vi vet ju som sagt inte om det kommer bli tjejer eller killar. Nu har vi dock bestämt oss för två flicknamn som vi tycker om och är nöjda med och två pojknamn som känns rätt och bra. Vilka namn, det har vi legat lågt med. Lättast så på nåt sätt. Då undviker man andras tankar och funderingar kring ens namnförslag. Nu väntar vi bara på att de ska komma ut så vi får se om det är pojknamnen eller flicknamnen som ska bli de officiella. Vi får väl se när det blir?

-tobias.

måndag 17 november 2008

Beskedet den 13 maj 2008 - Som jag minns det.

När vi satt där och väntade på läkaren som skulle genomföra ultraljudsundersökningen fick vi syn på en bild av ett "tvillingfoster". Min fru som träffar många småbarnsföräldrar i sitt jobb hävde snabbt ur sig: -Tänk om vi ser att det är tvillingar. Alla småbarnsmammor ser ju trötta ut, men tvillingmammor ser för j-a slitna ut. Ganska direkt efter den kommentaren öppnade läkaren dörren och det var dags för själva ultraljudet.

Det här var bara 10 veckor in i graviditeten och vi hade fått en tid för denna tidiga kontroll för att undvika onödig oro då vi innan råkat ut för ett par tidiga missfall. Så när läkaren frågade om vi såg något speciellt hade vi lite svårt att svara på det. Ett 10 veckors foster ser ju inte mycket ut för världen kan man tycka. Hon förklarade då att hon kunde se ett till synes välmående foster med hjärta, huvud osv. Där minns jag att jag slappnade av, för det var exakt vad jag hoppats få höra. Men sen tillägger hon plötsligt: -Och om jag vänder runt lite här så hittar jag en till. I exakt det ögonblicket fick jag en oerhört intensiv andning med väldigt korta andetag. ÄR DET SANT? Menar du att du ser två liv därinne? Ska vi ha tvillingar? Jag började småskratta och och frågade en massa gånger om det var sant som hon sa. Svårt att minnas mycket mer exakt än så, för det hela var minst sagt en smula omtumlande. Jag minns dock att när vi gick tillsammans därifrån hade vi båda två mobilerna vid örat för att ringa till våra föräldrar och berätta denna totala överraskning.

Sen dess har vi nog aldrig riktigt landat i tanken på att vi snart ska få två små barn och att vår lilla tremannafamilj snart ska bli en femmannafamilj. I skrivande stund är vi fortfarande bara tre, men när som helst kommer det bli ändring på det. Kanske i natt, kanske i morgon, kanske om en vecka? Bara en sak är säker. Dom har redan börjat styra och ställa med oss, och då har dom ju inte ens hittat ut. Undrar just hur detta ska gå?

-tobias.