torsdag 18 december 2008

Sömn i sikte

Morgonen började inget vidare. Tjejerna hade sovit rätt OK, men vi själva betydligt sämre. Vi försökte ha dom liggandes på en kudde emellan oss för att ha dom under ordentlig uppsikt, men det fungerade verkligen inget bra. Dom bara kasade omkring och vi visste inte hur vi skulle ligga för att vi alla skulle kunna få vår välbehövliga sömn. Efter halva natten la vi över dom i deras egen säng igen och det fungerade betydligt bättre. En kudde under deras madrass fixade en bra vinkel för förkylda bäbisnäsor.

Så när vi alla fått någon timmas sömn efter morgonmålet vid 05:30-tiden kommer Svante in och väcker oss. Tur det, då jag för andra morgonen i rad lyckats stänga av alarmet och somna om istället för att gå upp och väcka honom. Vid 7-tiden är man sådär lagom mör om man inte sovit mer än totalt 3-4 timmar natt efter natt. Hur som helst så var Svante på dåligt humör och tjejerna vaknade till och kändes hängigare och snorigare än de tidigare varit. Svante vägrade att låta sig hjälpas av någon annan än sin mamma och tjejerna turades om att bryta ihop. Svettigt. Jag fick i alla fall sällskapa honom till förskolan och väl där gick allt som tur var bra. Hemma hade det lugnat ner sig en smula och tjejerna hade ätit och somnat om.

Senare på dagen hade vi tid för vägning och mätning på BVC igen. Det blev glada nyheter då det visade sig att båda två gått upp runt 400 g var senaste veckan. Tora hade fixat hela 420 g och Rut 380. En centimeter hade de dessutom lyckats växa och distirktan kunde glädja oss med att det tyder på att virusinfektinoen inte tagit så hårt på dom som det kanske verkat. I så fall hade de inte alls gått upp så bra i vikt som dom nu gjort. Inget snor hördes heller rassla i lugnorna. Det kändes oerhört skönt. Ännu bättre blev det när hon även tyckte att vi nu gott kunde låta dom sova på nätterna utan väckning för mat. Hon tippade på att dom numer antagligen kunde sova 5-6 timmar utan att behöva käka. Underbara tanke. Så nu ska jag med spänd förväntan lägga mig och sova och hoppas in i det sista på att inte bli väckt av varken väckarklocka eller hungriga barn på minst 4 timmar. Må det ske.

-tobias.

2 kommentarer:

Frida sa...

Skönt att höra att ni mår bättre. Jag håller tummarna för nattsömnen!

MOE sa...

God Jul på er alla 5!
Vi ses 2009!

Kram Olivia