3 veckor och tillfällig narkolepsi

3 veckor har nu gått och dagarna har försvunnit iväg oväntat snabbt tycker jag. Jag minns att de första veckorna med Svante kändes betydligt längre. Jag hann tänka på att han bara var en vecka och att han bara var 12 dagar osv. Den här gången slår det mig någon gång helt plötsligt att tjejerna redan blivit 2 veckor och sen idag då, redan 3. På självaste julafton har dom levt i 1 hel månad och på tal om julafton så har jag idag försökt komma igång med just julklappstänket. Riktigt svårt att hinna med det här med jul i år. Firandet kommer i alla fall ske i ett litet format hemma med familjen och svärmor. Det är helt enkelt inte läge att ge sig ut på någon julfirarturné. Det viktiga den här julen är att Svante ska få en fin julafton där han får vara i fokus.

Igår slog det mig att det snart även vankas nyårsafton. Inte en fundering på den dagen har cirkulerat i min skalle tills just igår. Jag misstänker att det är ett tydligt tecken på att vi helt enkelt har viktigare saker för oss just nu än att leta eller arrangera nyårsfester. Eller också är vi helt enkelt för trötta för att orka producera tankar om sådana saker. Men det lär väl komma fler år med både jul- och nyårsaftnar.

Igår lyckades jag somna mellan två ord när jag läste för Svante innan han skulle sova. Strax därefter lyckades AnnaKajsa somna mellan två meningar när vi pratade om vad jag skulle köpa hem mer än blöjor. Så det var inte helt otippat att vi idag efter morgonens dagislämning somnade om och frukosten fick vänta tills klockan hade blivit oförskämt sena 12:30. I morgon blir det ändring på den saken. Vi måste komma ut på stan och få handlat lite julklappar helt enkelt.