En sjuuuk kväll

Man kan säga att den sjuka kvällen började när det var tänkt att den egentligen skulle lugna ner sig. Vi tog en kvällspromenad genom stan för att kolla in julskyltsytsmyckningen som Malmö bjuder på i år. Svante tittade storögt på alla tusentals lampor som klär staden på alla tänkbara sätt. Hans tidigare torra hosta har dock idag gått över till en mer slemmig variant. Den låter mildare för bröstet, men irriterar honom mer. Så pass att han helt plötsligt kräktes strax innan vi kommit hem från promenaden. Ajaj, inte bra. Det var ju knappast det som var meningen med denna kvällstur. Väl hemma så åt han i alla fall sin kvällsmat och verkade ändå må helt OK förutom hostan då. Runt 22.30 gick AnnaKajsa in till honom för att kolla till honom där han sov och upptäcker då att han spytt igen. Täcke, lakan, kudde, ja till och med golvet hade läskiga spår av kvällsmaten. Svante sov ändå som en stock och gick knappt att väcka. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen för att dubbelkolla med dom att vår egen tes stämde. Att det alltså inte rörde sig om nån kräksjuka utan att det var rethostan som ställde till det. Dom var helt på vårat spår, då han inte visat några andra tecken på sjuka i övrigt.

Som tur var höll jag på att tvätta kvällen till ära. Så jag begav mig ner i källaren med hans sängkläder för att slänga in dom i maskinen på en gång. I vårat hus har vi turen att kunna tvätta över natten utan att störa nån. Så har man kvällstiden kan man hålla på tills morgonen om man så vill. Nu är det bara det att man måste ut från källaren för att komma till själva tvättstugan som ligger alldeles dörr i dörr med källardörren på bakgården. Just ikväll kom jag inte så långt då jag nästan snubblade över en man som låg däckad precis mitt emellan källar- och tvättstugedörren. Jag blev livrädd och backade genast in i källaren igen och slängde igen dörren efter mig. Så nu var det bara upp i lägenheten för att denna gång ringa polisen.

Efter en stund kom det en patrull bestående av två poliser som tog sig an mannen utanför dörren. Då hade han just vaknat till och det visade sig att han helt enkelt hade skjutit lite heroin. Våran innergård visar sig var ett perfekt gömställe alldels i centrum för sådana aktiviteter. Inte så vidare trevligt om ni frågar mig. Här kan man ju inte bo längre kände jag instinktivt. Inte nu när vi lyckats bli en familj med 3 små barn. Det funkar ju inte. Man ska ju inte behöva vara orolig för att springa på galna pundare bara för att man ska tvätta nerkräkta lakan, eller vad det nu är man behöver tvätta. Jag blir så less. När tjejerna blivit lite större och vi känner att vi landat lite i detta nya 5-mannaliv, då är det banne mig dags att se sig om efter ett riktigt hem. Vad det nu är, det får vi väl se. Men här är det i alla fall inte.

-tobias.