tisdag 28 april 2009

Just nu räcker det gott...

Jag skulle kunna säga att det just nu räcker det gott med jobbet. Endast jobbet skulle vara gott nog att pyssla med just nu. Saker som ska slutföras, genomföras och framföras osv. Jag skulle också kunna säga att just nu räcker det gott med flytten. Bara flytten skulle vara gott nog att pyssla med just nu. Packa och planera, måla, fixa och städa osv. Jag skulle också lätt kunna säga att just nu räcker det gott med familjelivet. Bara familjen skulle vara gott nog att ägna sig åt just nu. Bära, kånka, byta, tvätta, leka, busa, mata, torka, trösta, lyssna, natta, vagga, valla, våndas, glädjas, svettas, snyta, bygga, städa, plocka, diska, skratta, tjata, somna, vakna, börja om...

-tobias.

söndag 26 april 2009

Ett fullkomligt Kaos


Tora och Rut har hunnit bli 5 månader gamla. Mycket märkligt vad tiden går. Mycket har hänt sista månaden och det börjar märkas att de växer till sig från små bäbisar till en stora bäbisar. Svante är noga vad det gäller vem som är bäbis, barn och vuxen. Systrarna är fortfarande bäbisar, men på god väg uppåt.

Det är en blandning av positvit och negativt i deras utveckling just nu. Det possitiva är ju helt klart att kvälls- och nattrutinerna börjat falla på plats och de sover numer i sina sängar när innan klockan slagit 21:00. Ofta redan strax efter 20.00. Vi har givetvis upplevt en och annan kväll som inte utspelat sig helt efter de nya reglerna, men oftast så. Däremot har de den senaste veckan inte varit lika roliga att ha i sin vagn under eftermiddagarna. Deras eftermiddagslur i samband med hämtningen av Svante på dagis kl. 14:00 med tillhörande lek- och mellanmålsutflykt är inte längre vad den varit. Istället för att sova gott till 16-tiden vaknar de nu redan runt 14:30 och är helt vansinniga om de inte får komma upp ur vagnen. Snacka om utmaning - att leka med en 3 och ett halvt år gammal kille som just fått smak på att klättra i träd och samtidigt underhålla 2 stycken 5-månaders flickor som totalvägrar att ligga i sin vagn. Eftersom jag jobbar vid den här tiden är det mamman som fått försöka lösa den ekvationen. Hon har varit totalt slut varenda dag och våndas hela tiden för kommande dagar av gråtande tvillingflickor, klättrande storebröder och stirrande mammor runt omkring en.

Den här helgen har det varit jag som varit ute med alla 3 barnen på egen hand. Det är liksom det enda sättet att någonting blir gjort här hemma. Att 1 vuxen tar ut alla barnen och 1 vuxen stannar hemma och får saker gjort. Det har varit en nyttig helg för mig misstänker jag. För hur mycket jag än fått berättat och beskrivet för mig har jag ändå inte riktigt lyckats greppa hur det egentligen är. Att vara där ute, på stan, eller i nån park och försöka reda ut alltihop när 2 av 3 är grymt missnöjda. Att bära Rut, dra Tora i vagnen och försöka umgås/leka/uppmärksamma Svante på en och samma gång. Jag kan säga att det är en utmaning stor nog för 2 föräldrar tillsammans på samma gång. Att reda ut hela grejen på egen hand är rena tokeriet. När alla är glada och nöjda är det en helt OK situation. Till och med riktigt trevlig. Man känner sig nöjd, stolt och duktig. Men bara på någon sekund ändras förutsättningarna totalt och det enda man känner då är svettningar, panik och en stark känsla av otillräcklighet. Vi är helt klart i en ny fas och jag hoppas så innerligt att den snabbt ska gå över i något lite mer hanterbart.

Trotts läget har vi väl ändå på något sätt försökt göra något bra av helgen. En hel del flyttpackning såklart, men även lite trevligheter. Söndagseftermiddagen spenderade vi grillandes med våra vänner och grannar på deras innergård. Flickorna var i upplösningstillstånd lagom till vi skulle komma ut, men de lugnade sig när vi väl kommit iväg. Svante lekte och cyklade glatt med granntjejen tillika dagiskompisen och hade inte alls tid för mat. Svåra att fånga på osuddiga kort, då det gick så fort...


Vi vuxna kunde i alla fall sitta ett tag tillsammans och äta och prata lite. Inte barnlöst såklart, utan tillsammans med 3 fina småsyskon. Livet ser inte riktigt längre ut som för ett par år sen. Den saken är klar.

-tobias.

torsdag 23 april 2009

Lycka är...


...att vara 3 och ett halvt år och bli upplyft in i en grävmaskin av en snäll arbetargubbe på en av alla spännande "byggplatser" runt vårat hem. När man sedan får testa tutan är ju lyckan total. Tänk ändå vad mycket snälla och trevliga människor det finns. Många fina personer som blir glada av att se ens barn och i gengäld vill ge något tillbaka. Denna gång var det mamman i familjen som hade glädjen att uppleva en lyckodag för sonen.

-tobias.

onsdag 22 april 2009

Förkyld reflektion

Förkylningen hos tjejerna verkar ha gått över i ett nytt läge för Tora. Hon mår inte så bra som vi önskar. Hon har varit lite röd i ena ögat och är alldeles hes i rösten. I eftermiddags och ikväll har hon varit oerhört ledsen och verkligen gråtit stora tårar. Stundtals har hon lugnat sig och varit sansad och glad, men rätt vad det är slår det om och gråt och skrik tar vid igen. Stackars liten. Strax efter 21 ikväll var hon i alla fall både lugn och trött så läggnignen gick jättebra. Det är en sån oerhörd tillfredställelese när dom kommer till ro och somnar av egen maskin. När man kan lägga dom vakna i sin säng och pyssla om dom en stund för att sen se hur dom gosar till sig och kommer till ro. Rut var ikväll först väldigt motsträvig till att sova, men efter en stund sittandes i mitt knä i soffan så var det bara att lägga ner henne i sängen och så somnade hon med. Det finns aldrig några garantier hur länge dom tänker sova, eller hur natten kommer att bli. Men det är ändå underbart att de i alla fall får somna lugna och nöjda. Oddsen för en stabil natt måste ju ändå vara bättre i ett sånt läge.

-tobias.

måndag 20 april 2009

Att sova, eller att inte sova...

Oberäkneliga nätter förtillfället. Ena natten lugn, andra galen. Ena flickan rofylld, andra orolig. Ena föräldern sovandes, andra förbannad. Ja, inte hela tiden då förstås och inte heller samma sovande förälder varje natt. Vi liksom turas om att ha mer eller mindre lyckade nätter känns det som. Den översega förkylning som jag dragits med under en lång tid som även drabbat tjejerna verkar störa dom rätt mycket emellanåt. Särskilt Tora som har sovit väldigt oroligt senaste nätterna. Vaknar varannan timma och är direkt så gott som otröstlig. Ingen startsträcka där inte. Rut sover dock rätt bra och vaknar bara nån gång per natt nu mer. Tora har haft ett par sådana nätter hon med, men de senaste har varit riktigt jobbiga för henne. Och för oss som också måste vara vakna med henne såklart. Det är ju lätt hänt att man stressar upp sig lite när den ena vaknar och är tokledsen. Man vill ju att hon ska må bra. Man vill ju att den andre ska få sova ostört vidare. Man vill ju inte att Svante ska vakna heller. Samtidigt vill man inget annat än att lägga sig ner och sova själv.

Ikväll kom vi lite snett i kvällsrutinerna och sista målet mat serverades en halvtimma senare än vanligt. Tjejerna var i uppror och somande som stockar båda två när de ätit upp. Vaknade dock igen stax efter i samma upproriska tillstånd som innan kvällsmaten. Vi lyckades dock få dom att somna om igen. Efter rätt mycket om och men, eller snarare skrik och gråt. Nu sover de gott bägge två och jag ska alldeles strax göra dom sällskap. Det jävliga är att jag banne mig vet att nån av dom kommer vakna inom 10 minuter efter att jag krypit ner under täcket. Det slår aldrig fel. Vilken tid jag än går och lägger mig. Höjden av irritation. Kanske kan denna natt vara undantaget som bekräftar regeln. Jag önskar just det, varje natt.

-tobias.

söndag 19 april 2009

Levande exempel

Dagen började tidigt då jag och Svante var uppe och förberedde paket och sång för mamman som fyllde år. Svante gick knappt att väcka tills jag nämnde att vi skulle ju sjunga för mamma och då for han upp snabbt som bara den. Så stod han där sen på darriga ben och halvslutna ögon fullt redo för en "vi gratulerar... " Tora och Rut vaknade snart till dom med och hela familjen kunde tillsammans fira födelsedagsmamman.


Sen var det dags för oss alla att vara levande exempel på en tvillingfamilj på BVC som höll öppet hus denna dag. Vi och några andra tillhörande samma BVC hade blivit tillfrågade om vi ville vara där under ett par timmar idag och finnas till hands om någon blivande förälder var nyfiken eller hade några frågor. Eftersom vi är väldigt glada i vår BVC-sköterska och uppskattar henne mycket så kändes det hela inte som någon stor uppoffring, utan som en självklarhet. Dessvärre dök det ju inte upp en enda kotte som inte var tillfrågad i förtid. Inget som förvånade de 2 sköterskorna som anordnat dagen, men de hade väl ändå hoppats på att nån stackare skulle hittat dit. Vi hade i alla fall väldigt trevligt ändå tillsammans med de andra familjerna som var där. Ytterligare 2 tvillingfamiljer plus 2 nyblivna "enlingsfamiljer". Svante bosatte sig i öppna förskolans byggrum och gick loss på tågbanefixandet. Där det finns ett tåg - där finns Svante. Han uttryckte sig ganska smart om hela grejen: Det är som ett dagis, utan dagis.

På eftermiddagen tog vi en tur på stan. Kanonfint väder och en massa folk ute. Svante invigde sin coola skinnjacka som inhandlades 1972 till hans något äldre kusin. Han kände sig märkbart fin i den. Det gick inte att ta fel på. Och visst var han det. Pappas pop-pojke hela dagen.


För övrigt så prövar vi om Svante kan vara blöjfri även om natten nu mer. Vi fick ett bra tipps från några vänner och tillika arbetskamrater till mig om hur dom gjort med deras jämngamle son. Ett enkelt och smart sätt genom att sätta honom på pottan eller toan och låta honom kissa någon gång innan man själv knyter sig. Runt 12-slaget sådär. Det hela sker med en så gott som sovandes Svante. Ska bli kul och se hur denna metod funkar på vår lille kille. Av 2 nätter hittills står det nu 1-1. Olycksfira nätter hoppas dock på att kunna utöka ledningen efter nattens match. Håll tummarna.

-tobias.

onsdag 15 april 2009

Vardagsgröten

Vardagen är åter här. Påsklovet är slut och jobbet har rullat igång. Både idag och igår har de övriga i familjen hängt i en lekpark alldeles intill mitt jobb när jag slutat. Det är väldigt trevligt att umgås en stund ute tillsammans innan det bär av hemåt för middag och hela kvällsrutingrejen. Svantes fina humör har hållit i sig sen det kom tillbaka och vi kan nog pusta ut. Det var inte början på någon prövande fas. Även om det ingår i utvecklingen att säga emot, stå för sina åsikter och pröva kraften i sin egen vilja så underlättar ju inte de mest testande stunderna familjelivet direkt. Just nu räcker det med Toras eviga tjoande och skrikande. Vet inte riktigt vad hon vill, men låta det kan hon. Båda våra tjejer är stundtals väldigt lättfrustrerade för tillfället. Minns inte alls om Svante hade nån liknande period vid samma ålder. Det är alldeles för mycket man inte minns angående vad som hände när osv. Vi var dåliga på att skriva upp för att minnas. När det väl händer känns det ju som man aldrig kommer kunna glömma, men ack vad man bedrar sig.


Tora och Rut har i alla fall börjat äta lite smakportioner nu. Dom har fått börja med gröt. Detta på rekomendationer från vår sköterska på BVC eftersom de hade så svårt att komma till ro på kvällen. Då kan det ju vara bra att så småning komma igång med en lite stabilare kvällsmat. Nu har de ju börjat komma till ro rätt bra på kvällarna och sover helt OK under nätterna med. Det vände liksom som på en kväll. Från att vi slet som djur för att lyckas få dom att somna för att sen ändå vakna en massa gånger varje natt, till att båda två somnar i sina sängar redan innan 21:30 och sen bara vaknar var sin gång under natten för att käka lite. Helt märkligt. Nu har dom dock åkt på ännu en förkylningsomgång och vaknar därför lite lättare under natten igen. Men det lär bero på snoriga näsor, det känns rätt tydligt. Tora verkar i alla fall uppskatta gröten något bättre än Rut som rent av verkar tycka det är riktigt läskigt. Svante med sin äckelmage tycker det är spännande att hjälpa till att mata systrarna, men far lite illa av när dom spottar ut för mycket. Då rynkar han ihop ansiktet och går därifrån med nåt i stil med: Uää, nu vill jag inte vara med mer...

-tobias.

måndag 13 april 2009

En helg upp & ner

På flera sätt har helgen känts lite upp och ner. Vår lägenhet är i en flyttröra, Svante har haft någon form av efter-febern-ilska och påsken fick oss föräldrar att tycka det var tid för att ge Svante lite godis.

Att lägenheten består av en mängd packade flyttkartonger och tomma skåp är ju inte så märkligt. Det är endast 19 dagar kvar tills vi flyttar härifrån. Det känns både fantastiskt och märkligt. Men vi ser fram emot detta oerhört mycket. Svantes febersjuka i början av förra veckan fick ett efterspel vi inte räknat med. Vi befarade att han helt plötsligt hamnat i en sk. trottsålder då han hela tiden tappade humöret, blev jättearg för ingenting och skrek högt så fort något bar emot honom. Det verkar dock som det hela mer eller mindre har gått över nu de senaste dagarna och han är åter sig själv igen. Glad, snäll och fin. Han är fortfarande lite tröttare än vanligt, men vem är inte det i den här familjen? Möjligen Tora och Rut då kanske, som förövrigt somnar för natten redan runt 21:15 nu för tiden. Bara det är ju helt upp & ner.

Sen var det ju det här med att Svante skulle få godis i sitt påskägg. Vi har legat lågt med godis för Svantes del. Vi tänker som så att han lär säkerligen äta godis så det räcker vad det lider. Visst har han smakat någongång, lite choklad eller några non stop. Men annars har naturgodis varit hans godis. Annat (vanligt godis) har gått under namnet vuxengodis, vilket Svante helt har accepterat. Men så tyckte vi (av någon anledning) att han ändå skulle få lite godis nu den här påsken, så det fick han. Men ville han ha? Nepp. Under hans Thomas Tåg-film som fanns i ägget låg även lite skumgodis. AnnaKajsa fick först och främst påpeka att det låg där och fråga om han inte skulle smaka. Då tog han upp en och slickade på den för att sen lägga tillbaka den med orden: Det är vuxengodis. Vi svarade: Mm, det är vuxengodis, men idag får du äta det för det är påsk. Men det ville han inte. Vi blev helt förvånade och under dagen fann vi oss vid flera tillfällen försöka truga i honom lite. Men han ville verkligen inte ha. AnnaKajsa försökte till och med locka honom genom att säga: Men den här smakar ju päron, det tycker ju du om? Men Svante var benhård och hade bestämt sig. Senare på kvällen skrattade vi åt oss själva som flera gånger under dagen ansträngt oss för att han verkligen skulle äta lite godis när han själv inte alls ville. Snacka om upp & ner. Nu känns det bara bra att han inte ville ha. För är det något man kan klara sig utan är det ju godis. Även om jag nu råkar vara sjukt förtjust i alla former av sötsaker. Fast sötare än såhär är ju svårt att bli. Det skulle väl vara om plockar ur henne (Tora) ur påskägget då möjligtvis?



-tobias.

fredag 10 april 2009

Får jag fråga en sak?

4 kvällar i rad har Svante efter sin läggning haft sina funderingar. Eftersom han vill somna och sova själv inne på sitt rum har han dörrarna stängda efter att lampan släckts. Ibland ropar han på oss och har nåt att säga, men oftast är han bara nöjd och tyst och somnar strax efter att dörren till köket stängts. De senaste kvällarna har vi dock hört honom mumla något där inne och när vi lyssnat lite närmre har vi hört honom säga: Får jag fråga en sak...? Första gången var det mamman som undrade vad han ville fråga och då fick hon till svar: Varför är ni uppe så tidigt? Mamman svarade: Så sent, menar du? Svante: Varför är ni uppe så sent? Mamman förklarar att systrarna ska få sin kvällsmat och sen ska vi sova vi också. Svante godtar svaret och somnar. Kvällen efter var det jag som hörde honom mumla inne från sängen. Samma sak: Får jag fråga en sak? Varför är ni uppe så tidigt? Jag svarade ungefär samma som mamman kvällen innan: Så sent menar du? Svante håller med och jag berättar också att systrarna ska få sin kvällsmat och sen ska vi också snart sova. Svante nöjer sig och somnar gott. Igår hör jag honom åter igen på samma sätt, men den här gången är frågan: Varför är mamma fortfarande uppe? Jag berättar att vi ska ge systrarna kvällsmat och sen sova. Helt OK tycker Svante som åter igen somnar gott. Ikväll hördes ännu en gång: ...får jag fråga en sak? När mamman denna gång kom för att ta emot frågan löd den: Varför får inte jag vara med? Mammans svar fick bli: Jag ska bara göra i ordning flickorna kvällsmat och sen ska vi alla sova. Även denna gång mottogs svaret positivt och vår lille kille somnade gott strax efter. Undrar just vilken fråga han kommer ställa i morgon?

För övrigt kan jag glatt meddela att ikväll är 3e kvällen i rad som flickorna somnar 21:15 i sina sängar. De 2 senaste nätterna har de sovit fram till ca 03:00 för att sen amma lite snabbt och sen somna om och sova gott till ca. 07:00. Igår sov Tora enda fram till 05:00 innan hon vaknade och var hungrig. Vårt liv har fått se en glimt av kvällar utan vakna barn igen och vi gillar vad vi får uppleva. Vi hoppas detta är början på något som kommer hålla i sig. Men vi passar oss noga för att ta ut någon seger i förskott. Men vi är glada för varje lyckad kväll och natt. Må våra små fina flickor få sova gott och länge var natt i resten av deras liv.

-tobias.

En hälsning på långfredagen


Efter en förmiddag i pysslets tecken passar vi på att önska alla en Glad Påsk. Svante har valt fjädrar till riset och tillsammans lyckades vi få ihop detta sköna påskgäng som nu pryder vårat hem. Vädret är tokigt trevligt, så efter maten är allt annat än utevistelse uteslutet.


Glad Påsk

-tobias.

onsdag 8 april 2009

Lokal oljekatastrof i Malmös badvatten

Ikväll var kvällen då Svante skulle vara med och bada systrarna. Han var mycket uppspelt över detta och hjälpte glatt sin dyra moder att hälla upp lagom varmt vatten i baljan. När väl vattnet var på plats fick han den viktiga uppgiften att även hälla i lite barnolja. Kolla in honom nu, säger mamman till pappan som lovar att ha koll på killen. Flaskan med barnolja var redan använd ca 2/3-delar, men strax efter att Svante vänt den upp och ner var den helt slut. Jag hann inte mer än att säga: nu räcker det... så var hela baljan som en enda oljekatastrof. Det såg till en början inte så farligt ut, men så snart Tora sänkts ner i plurret stod det klart att de olika delar vatten/barnolja inte var så väl anpassade till varandra. Det gick knappt att hålla den lilla hala tjejen som snabbt fick en alldeles blank och glansig yta över hela sig. Hon var hal som den halaste ål och blänkte som den mest kokosoljeinsmorda soldyrkaren på hela 80-talet. Eftersom vi höll till i köket fick vi lösa det hela genom att skölja av henne under kranen i diskhon. Svante skrattade av förtjusning och ropade: ni kan väl inte diska Tora... Men det kunde vi.

Inför Ruts bad fick vi i nytt vatten, men baljan var ändå rätt oljig och även hon fick lite av ett oljebad. Dock inte riktigt lika delikat som Toras. Två mjuka tjejer intog sen sitt kvällsmål och somnade samtidigt som stockar i sina egna sängar redan 21:15. Nu är klockan 22:40 och än så länge lugna puckar. Vi passar helt enkelt på att komma till sängs i god tid ikväll. Man vet ju aldrig när det börjar röra sig i de små sängarna intill igen.

-tobias.

tisdag 7 april 2009

Sjukdag utan VAB

Så har Svante åkt på att bli sjuk igen. Denna gång är det feber som hägrar. Han har sällan feber, så det känns alltid lite märkligt och olustigt när han blir trött och hängig sådär. Det började i måndags eftermiddag då vi upptäckte att han var varm. Även om han då var lite tröttare än vanligt så höll han ändå modet uppe. Idag var han betydligt hängigare och efter en lugn och mysig lässtund i soffan gick han in på sitt rum. Det var tyst ett tag och jag ropade på honom, men utan svar. När jag gick in till honom så visade det sig att han lagt sig på sängen och somnat. Då vet man att han är hängig och trött, för vila sådär mitt på dagen är ingen favoritsyssla direkt. I sin hand höll han stadigt sin bäste vän Thomas. Honom kan man lite på.


Efter en alvedon och lite vila åt han mat och var sedan betydligt piggare. Mamman och tjejerna var iväg på eget håll idag. Vi skulle egentligen varit med, men fick av förklarliga själ stanna hemma. Jag slapp åtminstoen anmäla nån VAB idag då jag är ledig för påsklov. Det kändes lite som den tiden då jag och Svante var hemma själva om dagarna. Tiden då jag var pappaledig. Nästan lite märkligt att vara hemma bara han och jag. Väldigt annorlunda mot när vi är hemma alla 5. Vi målade lite, såg på Thomas Tåg, packade en flyttlåda med en enormt massa sladdar, kablar, stämapparater, trummskruvar och andra musik- och teknikprylar. En massa slängdes också som tur är. Det är bra att flytta ibland så man får rensa ut lite av det mest onödiga i lådorna. Svante hittade sina strandtennisrack och ville givetvis köra en match med de såkallade tennisklubborna. Det blev en liten match i vardagsrummet.

När väl tjejerna kom hem var han på riktigt gott humör. Tora och Rut verkade också mycket glada över att se sin storebror igen. Särskillt Rut som inte kunde få nog av sin fina storebror. Det kan ses på filmen här nedan.



Det var glada systrar som hade varit hemifrån hela dagen. Men något måste klia så väldans i Ruts mun, för hon dreglar och dreglar och vill helst ha hela handen i munnen hela tiden. Undrar just hur länge det ska behöva hålla på innan första tanden börjar synas? Hon är helt manisk emellanåt när det gäller att tugga på näven. Kanske skulle hon behöva ett märgben? Fast vi äter ju inte kött, så hon får nöja sig med sin bitsak av plast och vatten som blir kall och go efter en stund i frysen. Snygga var de i alla fall klädda i sina Beatles-tröjor som de fick i doppressent av Christoffer och Helena. Två av många fina presenter från den dagen.



-tobias.

söndag 5 april 2009

Härligt sköna dagar

En sån underbart härlig vårhelg. Det spelar ingen roll hur trött man är såna dagar, man kommer upp ur sängen ändå. Betydligt lättare än en gråmulen snålblåstdag i alla fall. I lördags tog vi eftermiddagen till picknick i Kungsparken med nybakade muffins, kaffe och vindruvor. Svante var på toppenhumör och Tora höll sig vaken och fick vara med utanför vagnen för omvälxlingsskull.

Vi har fina parker i Malmö, men vi har även sjukt mycket stora fåglar som härjar i de där parkerna. Det medför 2 stora problem. För det första så är det otroligt mycket fågelskit överallt, vilket gör det näst intill omöjligt att sitta nån stans om man inte har en riktigt bra picknickfilt att sitta på. För det andra så kan man bli överfallen av dessa galningar om man råkar smula ner lite för mycket där man sitter. Dessa fåglar har absolut inga spärrar alls känns det som. När jag var pappaledig med Svante för ganska exakt 2 år sen fick vi fly för våra liv när vi försökte mata några söta ankor i just den parken på just det stället. Det hela började lyckat och mysigt med de små söta ankorna, men bara efter en liten, liten stund var vi omringade av grymt stora gäss som gick fräsande emot oss. Jag fick lyfta upp Svante, slänga hela bullen och springa därifrån. Gässen var ju lika höga som Svante och hade inga planer på att låta bullen gå till spillo på några små söta ankor. Dumfåglar, det är just vad de är. Fula, arga dumfåglar. Men den här gången slapp vi dom i alla fall, även om de fanns där i krokarna hela tiden. Vill man så kan man lyssna på låten "Två dagar vinter" som skrevs samma dag efter fågelöverfallet. Du hittar den om du klickar här, låt nr. 4.

Idag (söndag) var tjejerna med AnnaKajsa i en kyrka här i stan där jag extraknäcker lite då och då som gitarrist. Tanken var att dom skulle sova igenom hela grejen, men inte då. Dom vaknade i samma stund som de klev genom dörren. Som tur var för AnnaKajsa fanns det direkt frivilliga på plats som kunde hjälpa till att hålla och bära. Så både Tora och Rut har idag kollat in hur jag skötte mig bakom gitarren. Jag får väl hoppas att de tyckte det var OK. Inga klagomål i alla fall. Däremot drog dom till sig rätt mycket uppmärksamhet efteråt och jag skulle ju ljuga om jag inte erkänner att man är rätt stolt över de små liven. Men det är ju bland annat det hela föräldragrejen handlar om.

-tobias.

onsdag 1 april 2009

Felaktig VAB, eller?

Det fick bli en VAB-dag igår. Ska bli intressant att se vad försäkringskassan har att säga om det. Jag hade inte tänkt så mycket på det förrens jag skulle fylla i blanketten på deras hemsida och kom till fältet nåt i stil med"vilket förskola eller verksamhet är ditt barn hemma ifrån, namn och tel". Jag fyllde i att Rut inte tillhörde nån förskola utan var hemma med sin föräldralediga mamman som dock hade händerna fulla av hennes friska tvillingsyster och storebror. Möjligen är det läge för mig att ringa upp dom och kolla av hur det hela ska gå till. Kanske är det inte VAB som gäller, utan föräldraledighet. Fast å andra sidan bör väl föräldraledighet förvarnas om på jobbet lite tidigare än samma morgon? Vi får väl se vad dom säger. Hemma var jag i alla fall och det kändes bra. Bra att finnas till på slagfältet när det är oroligt och sjukligt. Läget är i alla fall åter igen mer stabilt och idag var jag tillbaka på jobbet som vanligt. Rut är dock fortfarande betydligt mer missnöjd än vanligt och blir lätt väldigt ledsen och bestört. Speciellt när hon ligger ner, vilket ändå känns som det skulle kunna tyda på nån form av värk i öron eller bihålor. Hoppas det ger med sig snart så hon slipper elendet.

Vi har sen igår börjat ge dom lite ersättnining på kvällen igen. Dom har ju vuxit till sig så pass nu och har inte alls samma problem med magont och dylikt. Vi hoppas att det denna gång skall kunna hjälpa dom att sova lite längre stunder på natten och inte vakna och vara hungriga titt som tätt. Gott tycker dom i alla fall att det är och åter igen har deras kräk fått en oerhörd äcklig stank. Nu är det även dags att börja ge dom smakportioner vilket ska bli kul. Vi har väntat med det lite nu när dom varit dåliga, men nu är det dags vilken dag som helst. Jag minns när Svante fick smaka på mat första gångerna. Han var salig och det var mosad potatis i hela hans ansikte. Dels för att han själv var så ivrig och dels för att man själv var en riktig nybörjare på det där med att mata. Jag misstänker att just den biten har förbättrats en aning sen sist. Ivern tror jag dock vi kommer få återuppleva. I dubbel upplaga dessutom.

-tobias.