Vardagsgröten

Vardagen är åter här. Påsklovet är slut och jobbet har rullat igång. Både idag och igår har de övriga i familjen hängt i en lekpark alldeles intill mitt jobb när jag slutat. Det är väldigt trevligt att umgås en stund ute tillsammans innan det bär av hemåt för middag och hela kvällsrutingrejen. Svantes fina humör har hållit i sig sen det kom tillbaka och vi kan nog pusta ut. Det var inte början på någon prövande fas. Även om det ingår i utvecklingen att säga emot, stå för sina åsikter och pröva kraften i sin egen vilja så underlättar ju inte de mest testande stunderna familjelivet direkt. Just nu räcker det med Toras eviga tjoande och skrikande. Vet inte riktigt vad hon vill, men låta det kan hon. Båda våra tjejer är stundtals väldigt lättfrustrerade för tillfället. Minns inte alls om Svante hade nån liknande period vid samma ålder. Det är alldeles för mycket man inte minns angående vad som hände när osv. Vi var dåliga på att skriva upp för att minnas. När det väl händer känns det ju som man aldrig kommer kunna glömma, men ack vad man bedrar sig.


Tora och Rut har i alla fall börjat äta lite smakportioner nu. Dom har fått börja med gröt. Detta på rekomendationer från vår sköterska på BVC eftersom de hade så svårt att komma till ro på kvällen. Då kan det ju vara bra att så småning komma igång med en lite stabilare kvällsmat. Nu har de ju börjat komma till ro rätt bra på kvällarna och sover helt OK under nätterna med. Det vände liksom som på en kväll. Från att vi slet som djur för att lyckas få dom att somna för att sen ändå vakna en massa gånger varje natt, till att båda två somnar i sina sängar redan innan 21:30 och sen bara vaknar var sin gång under natten för att käka lite. Helt märkligt. Nu har dom dock åkt på ännu en förkylningsomgång och vaknar därför lite lättare under natten igen. Men det lär bero på snoriga näsor, det känns rätt tydligt. Tora verkar i alla fall uppskatta gröten något bättre än Rut som rent av verkar tycka det är riktigt läskigt. Svante med sin äckelmage tycker det är spännande att hjälpa till att mata systrarna, men far lite illa av när dom spottar ut för mycket. Då rynkar han ihop ansiktet och går därifrån med nåt i stil med: Uää, nu vill jag inte vara med mer...

-tobias.