Sjukdag utan VAB

Så har Svante åkt på att bli sjuk igen. Denna gång är det feber som hägrar. Han har sällan feber, så det känns alltid lite märkligt och olustigt när han blir trött och hängig sådär. Det började i måndags eftermiddag då vi upptäckte att han var varm. Även om han då var lite tröttare än vanligt så höll han ändå modet uppe. Idag var han betydligt hängigare och efter en lugn och mysig lässtund i soffan gick han in på sitt rum. Det var tyst ett tag och jag ropade på honom, men utan svar. När jag gick in till honom så visade det sig att han lagt sig på sängen och somnat. Då vet man att han är hängig och trött, för vila sådär mitt på dagen är ingen favoritsyssla direkt. I sin hand höll han stadigt sin bäste vän Thomas. Honom kan man lite på.


Efter en alvedon och lite vila åt han mat och var sedan betydligt piggare. Mamman och tjejerna var iväg på eget håll idag. Vi skulle egentligen varit med, men fick av förklarliga själ stanna hemma. Jag slapp åtminstoen anmäla nån VAB idag då jag är ledig för påsklov. Det kändes lite som den tiden då jag och Svante var hemma själva om dagarna. Tiden då jag var pappaledig. Nästan lite märkligt att vara hemma bara han och jag. Väldigt annorlunda mot när vi är hemma alla 5. Vi målade lite, såg på Thomas Tåg, packade en flyttlåda med en enormt massa sladdar, kablar, stämapparater, trummskruvar och andra musik- och teknikprylar. En massa slängdes också som tur är. Det är bra att flytta ibland så man får rensa ut lite av det mest onödiga i lådorna. Svante hittade sina strandtennisrack och ville givetvis köra en match med de såkallade tennisklubborna. Det blev en liten match i vardagsrummet.

När väl tjejerna kom hem var han på riktigt gott humör. Tora och Rut verkade också mycket glada över att se sin storebror igen. Särskillt Rut som inte kunde få nog av sin fina storebror. Det kan ses på filmen här nedan.

Det var glada systrar som hade varit hemifrån hela dagen. Men något måste klia så väldans i Ruts mun, för hon dreglar och dreglar och vill helst ha hela handen i munnen hela tiden. Undrar just hur länge det ska behöva hålla på innan första tanden börjar synas? Hon är helt manisk emellanåt när det gäller att tugga på näven. Kanske skulle hon behöva ett märgben? Fast vi äter ju inte kött, så hon får nöja sig med sin bitsak av plast och vatten som blir kall och go efter en stund i frysen. Snygga var de i alla fall klädda i sina Beatles-tröjor som de fick i doppressent av Christoffer och Helena. Två av många fina presenter från den dagen.



-tobias.