En helg upp & ner

På flera sätt har helgen känts lite upp och ner. Vår lägenhet är i en flyttröra, Svante har haft någon form av efter-febern-ilska och påsken fick oss föräldrar att tycka det var tid för att ge Svante lite godis.

Att lägenheten består av en mängd packade flyttkartonger och tomma skåp är ju inte så märkligt. Det är endast 19 dagar kvar tills vi flyttar härifrån. Det känns både fantastiskt och märkligt. Men vi ser fram emot detta oerhört mycket. Svantes febersjuka i början av förra veckan fick ett efterspel vi inte räknat med. Vi befarade att han helt plötsligt hamnat i en sk. trottsålder då han hela tiden tappade humöret, blev jättearg för ingenting och skrek högt så fort något bar emot honom. Det verkar dock som det hela mer eller mindre har gått över nu de senaste dagarna och han är åter sig själv igen. Glad, snäll och fin. Han är fortfarande lite tröttare än vanligt, men vem är inte det i den här familjen? Möjligen Tora och Rut då kanske, som förövrigt somnar för natten redan runt 21:15 nu för tiden. Bara det är ju helt upp & ner.

Sen var det ju det här med att Svante skulle få godis i sitt påskägg. Vi har legat lågt med godis för Svantes del. Vi tänker som så att han lär säkerligen äta godis så det räcker vad det lider. Visst har han smakat någongång, lite choklad eller några non stop. Men annars har naturgodis varit hans godis. Annat (vanligt godis) har gått under namnet vuxengodis, vilket Svante helt har accepterat. Men så tyckte vi (av någon anledning) att han ändå skulle få lite godis nu den här påsken, så det fick han. Men ville han ha? Nepp. Under hans Thomas Tåg-film som fanns i ägget låg även lite skumgodis. AnnaKajsa fick först och främst påpeka att det låg där och fråga om han inte skulle smaka. Då tog han upp en och slickade på den för att sen lägga tillbaka den med orden: Det är vuxengodis. Vi svarade: Mm, det är vuxengodis, men idag får du äta det för det är påsk. Men det ville han inte. Vi blev helt förvånade och under dagen fann vi oss vid flera tillfällen försöka truga i honom lite. Men han ville verkligen inte ha. AnnaKajsa försökte till och med locka honom genom att säga: Men den här smakar ju päron, det tycker ju du om? Men Svante var benhård och hade bestämt sig. Senare på kvällen skrattade vi åt oss själva som flera gånger under dagen ansträngt oss för att han verkligen skulle äta lite godis när han själv inte alls ville. Snacka om upp & ner. Nu känns det bara bra att han inte ville ha. För är det något man kan klara sig utan är det ju godis. Även om jag nu råkar vara sjukt förtjust i alla former av sötsaker. Fast sötare än såhär är ju svårt att bli. Det skulle väl vara om plockar ur henne (Tora) ur påskägget då möjligtvis?



-tobias.