Väder, vind, kriget och lite småbarnsliv

Snön fortsätter att falla över Malmö på ett sätt jag inte alls känner igen. På vägen hem från dagens pulkatur hamnade vi i sällskap med en gammal man som sa någonting om snön och pulka till Svante. Jag uppfattade inte riktigt vad han exakt sa, men det var i alla fall någonting på vädertemat. Då jag kommenterade att jag inte direkt kände igen det aktuella vädret i stan fick jag ett inte helt medållande svar av mannen. -Under krigsåren var det allt rejält med snö även här ska jag säga dig. Det var rejäla mängder under alla de åren faktiskt. OK, det säger ju ändå en del tänkte jag, om man nu behöver gå så långt tillbaka i tiden för att prata snöminnen i Malmö. Nu har det väl säkerligen funnits lite mer snörika vintrar här omkring inom närmre räckhåll än så, men ändå...

Härom kvällen hade jag en vän på besök. Vi skulle snacka lite skit, lyssna på musik och dricka nån öl. Det var i alla fall vår ambition, fast vi visste nog båda två att det kanske var lättare sagt än gjort. Visst hann vi med vad vi tänkt till slut, men en sak är säker. Ingen kommer hit och hälsar på utan att få agera nån slags barnvakt åtminstone en liten stund. Inte så att vi lämnar våra vänner i sticket och drar iväg och tar en bit mat, men det dyker ju alltid upp nån situation där ett extra par armar kommer väl till pass. Den här gången blev det (faktiskt helt oplanerat) en perfekt hjälp då vi hade tvätt på gång nere i tvättstugan och tjejerna var inte på sitt bästa humör. En sån enkel sak som att gå ner i källaren och hänga en maskin tvätt kan ibland leda till att det är värsta kaoset när man väl är tillbaka i lägenheten igen. Kvällarna är inte alltid deras bästa tid. Men som sagt, denna gång var det Mårten som fick rycka in och hjälpa till. Han som var på besök av en helt annan anledning. Tack för det. Våra små underbart söta och goa flickor har ju såklart inte bara glada miner på läpparna. Då och då ser det ju även ut såhär.


Just då är man inte alltid överväldigad över vad man ställt till med. Men så snart det värsta lagt sig är allt snabbt förlåtet och man har inte en endaste negativ tanke om de små liven. Det är lite lustigt, men säkert helt perfekt uträknat av naturen på nåt sätt. Tänk om det vore så att man hade gett upp var gång man stöter på patrull. Då skulle man inte kommit så långt här i livet.

-tobias.