E.T.N.A.V.S

Dagens inlägg handlar om Svante. Vår lille prins. Han utvecklas så mycket just nu. Lär sig nya saker hela tiden. Blir modigare, förståndigare, kunnigare för varje dag. Bokstäver har intresserat honom ganska länge. Den senaste tiden har det utvecklats enormt. Nu ljudar han fram ord överallt. Läser ut ord där han hittar dom skrivna i versaler. Sen pratar han om ord och bokstäver och stavning. Vill diskutera och filosofera kring det.

I morse medan vi klädde på oss ytterkläderna inför lämningen på förskolan sa han att Anna blir samma sak åt vilket håll man än skriver det. Detta stämmer ju helt och hållet. Han tänker en stund och säger att så blir det inte med hans namn. Sen står han still med en koncentrerad blick rakt in i väggen och säger E T N A V S ...så blir det. Och just så blir ju Svante baklänges. Jag blev imponerad. Såg han namnet stavat framför sig och läste det baklänges, eller hur fick han till det? Jag nämnde det lite senare för en bekant när Svante var med. Då stavade han det baklänges igen. Utan problem. Jag blir imponerad. Det är väl ändå inte såå lätt eller?

En helt annan sak berättade han en annan dag. Detta roar mig oerhört mycket. Apropå absolut ingenting säger han: Igår hittade vi en nagel i dockvrån. Den var Måns eller Antons. Jag frågade om dom sa att den var deras? -nej men den passade på dom, svarar Svante. Oj, vad jag skulle velat sett detta när det utspelade sig. Undrar hur engagerade de var alla barnen när de hittade den där nageln? Fick alla barnen prova nageln? Jag har tänkt på det ganska mycket och blir alltid på gott humör av dessa tankar.

-tobias.