tisdag 9 februari 2010

Galenskaper hela dagen

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: När pappan försöker styra upp tågbanan med storebror och hans kompis, då dansar systrarna i kylskåpet.


Idag hade Svante med sig en kompis hem efter dagis. Det är nog första gången som en kompis följer med sådär på egen hand utan föräldrar i sällskap. Dom skulle såklart leka med tåg och jag behövde hjälpa igång dom. Tora och Rut stod sura och tittade på genom grinden in till brorsans rum. Men efter en stund gick dom därifrån. Jag skyndade mig så mycket jag kunde för att få till en bra bana på kort tid. Jag vet ju att de där tjejerna inte missar ett tillfälle för bus ett obevakat ögonblick. Jag såg inte vart de tog vägen och det var oroväckande tyst. Jag visste i alla fall att det var stängt in till badrum och såna lite "farliga" ställen så jag bestämde mig för att låta dom hållas tills vi var klara. Efter några minuter stod banan färdig och killarna satte igång att leka. Jag gick ut ur rummet för att leta rätt på de små busfröna. Varför jag inte gick till köket direkt begriper jag inte. Givetvis var det där dom satt, smaskandes på päron och kiwi nyplockade från den så omtyckta underdelen av kylen. Sjukt nöjda damer med munnen full av frukt. Jag kände mig på sitt sätt också rätt nöjd då de inte ställt till med något värre. Dom hade ju ändå plockat ut ketchupflaskan som också nu låg där på golvet. Fortfarande med stängt lock som tur väl var.

Det är fart på dom nu vill jag lova. Vissa stunder på dagen far de runt som två tornados och ger sig på alla saker som de bör låta bli. Idag har vårat rätt så stora vitrinskåp legat illa till. Skåpet har dessutom lite svåra dörrar att hitta en bra blockering för. Sen är det det där med gåvagnarna som numer endast lockar som någon form av skateboard. Fullkomligt livsfarliga när dom klättrar upp i dom och de far iväg med full fart. Som gjorda för att slå ihjäl sig på. Men stå i dom det ska man tydligen. Hela tiden. Idag fick jag plocka undan dom ett tag så dom helt enkelt kunde komma på andra tankar.


Svantes gamla motorcykel är också populär. Den är inte så farlig att åka på som tur är. Även om den har en stark tendens till att lätt kunna vippa bakåt. Märkligt hur de konstruerar leksaker ibland. Det borde väl inte vara så svårt att balansera upp den på något sätt så den inte tippar bakåt så fort man lutar sig lite tillbaka. Fast den har aldrig genererat till några bakhuvuden i golvet. Bara ett antal stjärtdunsar.

På tal om bakdelar så bjöd Svante ikväll på en alldeles speciell form av teater. Detta skedde strax efter att hans kläder klätts av och strax innan pyjamasen åkt på. Nu blir det teater säger Svante som gömmer sig bakom soffbordet. Kom och titta, man vet aldrig vilken slags teater det kommer bli... Sen dyker det upp en naken rumpa och ett tokfinss hörs från vår lille filur. Rumpteater!

Såhär ser en vardag ut här hemma numera. Man blir liksom aldrig överraskad över vad som kan ske. Eller är det kanske just vad man blir. Ständigt överraskad. Långtråkigt är det i alla fall inte.

-tobias.

2 kommentarer:

Linda sa...

så fint du skriver. kan bara stämma in i att varje dag bjuder på nya överraskningar.

fem barns mamma sa...

Känner igen det där, konstigt, men det verkar som det hela tiden blir dubbelt bus av två! Är dom extra snabba, eller?

Kram Emma