fredag 18 september 2009

The soundtrack of our lives

I väntan på Lars Winnerbäcks nya album har första singeln "jag får liksom ingen ordning" rullat rätt många varv i cd-spelaren. Hela familjen håller herr Winnerbäck varmt om hjärtat. Svante har snappat upp ett och annat citat från tidigare skivor som han vid oväntade tillfällen överraskat oss föräldrar med. En kväll för drygt 1 år sen satt vi och pratade lite under kvällsmaten. Jag minns inte om vad, men ordet tröst var i alla fall något som nämndes och Svante tillade snabbt med allvar i rösten: "min helande tröst" - vilket den insatte vet är en av låttitlarna på förra plattan Daugava. Senaste singeln har berikat honom med uttrycket "pundigt", som han tycker låter roligt. Redan efter ett par lyssningar undrade han över vad just pundigt betyder - Dumt och trögt - fick bli min förklaring. Jag tror han nöjde sig med det svaret. Han tycker också det är roligt att berätta vilka olika instrument som spelar vad. Trummor, elgitarr, synt och fiol... Låten har liksom ett bra upplägg för såna funderingar.


Rut visar sin uppskattning över musiken på annat sätt. Ta en titt på det lilla filmklippet så ser ni vad jag menar.




Tora visar sin uppskattning av musik på annat sätt. Skivorna i CD-hyllorna ligger risigt till nu för tiden. Väl medvetna om att det är förbjuden mark tar både hon och Rut varje tillfälle i akt att våldföra sig på så många skivor som möjligt. En positiv sak som uppstått ur detta beteende är att vi ibland låter oss inspireras av deras skivfångst och lägger på just den nyfångade plattan i stereon. På så sätt har en hel del gamla kära återseenden uppstått. Skivor vi inte spelat på åratal. Rätt kul faktiskt.


Något annat som vi glädjer oss över är flickornas positiva känsla för sitt egna rum. Dom tycker verkligen om att vara där inne och och styra och ställa. Särskilt Tora kan på egen hand tillbringa långa stunder med sina saker inne på rummet. Rut är lite mer törstig på att socialisera med oss andra och brukar komma utkrypandes efter en stund. Men Tora kan som sagt finna sig riktigt väl till ro där inne. Här om kvällen lekte vi lite i en plastback. Jag fick små flashbacks från dagarna på BB där de mest låg och sov i sin lilla plastlåda. Tror kanske inte Tora och Rut hade samma minnen, men vem vet? Roligt hade dom i alla fall.


-tobias.


3 kommentarer:

Evelina sa...

Härligt! de har fått pappas musikintresse då? kanske mamman också har?
Läste att barn föds med ett "absolut gehör", inte för att jag mäskt något sådant på taktkänslan, men nog rockas det loss! Underbar film!

Familjen Sundström sa...

Ja plastbackar är roliga. här tömmer de plastbacken på leksakerna och leker med backen istället! de tycker det är jättekul att banka på den och försöka vända och vrida på den, de samarbetar rätt bra då ;-)
Skönt att de trivs i sitt rum, det gör våra också, än så länge...

Lisa sa...

Det är så kul att följa din blogg, Tobias! Är så imponerad av hur ni styr upp ert familjeliv... att ni har tre!! Själv kämpar jag ju med en enda liten bestämd dam...
Jag skriver också lite blogg men den kräver att jag skickar en inbjudan om du/ni vill läsa. Om ni vill det kan ni väl ge mig en mailadress så att jag kan bjuda in?? Massa kram och pepp! //Lisa