Ombytta roller och eget språk

För ett par veckor sen var det ett herrans liv på vår lille vän Rut. Hon var just i färd med att knäcka koden krypa. Hon skrek, skrek och skrek. Darrandes på knän och händer tills hon föll pladask på mage. Nya skrik och förtvivlade utrop. Upp på knäna igen och nya skakande försök. Sen en dag löste hon hela grejen och har sen dess blivit en riktig baddare på krypning. Krypa omkring. Sätta sig ner. Dra sig upp till stående mot så gott som alla tänkbara ting i hemmet. Röra sig i sidled längs soffbord. Allt detta har bara fallit på plats på ett par veckors tid. Och skriket har så gott som upphört helt. Hon är nöjd och belåten. Glad helt enkelt.


Tora har fortfarande inte knäckt koden. Nu är det hon som skriker, skriker och skriker. Sprattlande på mage ålar hon mellan rummen. Jagar efter Rut så gott det går. Hela tiden försöker hon sig på krypkonsten, men faller snart ned på mage igen och tar istället till ålartekniken. Skriker, skriker och skriker. Hjälper man henne lite så hon också får stå och hänga vid soffbordet är hon gladare än någonsin. Snälla, låt henne bemästra dessa konster snarast. Våra öron tål inte mycket mer. Vårt psyke har testats nog...


Idag uppmärksammade dock mamman i huset något väldigt roligt gällande systrarna. Tora befann sig i vardagsrummet medan Rut var i köket. Plötsligt börjar Tora hojta och Rut får en väldans fart ut till vardagsrummet till den hojtande systern. Väl framme har de båda en inlevelsefull konversation i ett par minuter. Självklart förstod mamman inte ett dugg vad de båda samtalade om. Men det verkade dock de själva göra. Och viktigt var det tydligen. Är det möjligtvis så att det där omtalade tvillingspråket har börjat komma igång hos våra små tjejer? Det sägs ju vara ett vanligt förekommande fenomen mellan tvillingsyskon. Ska bli spännande att följa denna utveckling och se vart det bär vägen.

-tobias.