Det går framåt

I fredags tog Rut sina första stapplande försök till att gå. Sen dess har hon övat mer och mer och tycker det är otroligt roande att utföra denna aktivitet. Än så länge går hon bara om någon lockar henne och hejar på. Hon har då siktet noga inställt och kör en något framåtlutad stil som alltid resulterar med att hon faller framåt i famnen på den som lockar. Men 10 steg lyckades hon få till idag utan att ramla. Bra jobbat Rut.

Tora verkar något frustrerad över Ruts framgångar och gläds väl inte riktigt lika mycket som vi andra i familjen. Hon har istället kontrat med att börja krypa på händer och fötter istället för händer och knän. Ser märkligt och lite jobbigt ut, men alla sätt är bra...

I morse hittade vi Rut uppe i vår soffa. Så nu har hon lärt sig klättra upp i den också. Kanske det roligaste hon vet just nu. Hon är där HELA tiden och klättrar. Väl uppe så ska hon givetvis stå och banka på väggen bakom, eller försöka nå lampan som står bredvid. Livsfarligt tycker vi föräldrar och grämer oss lite över att vardagsrummet nu blivit en plats där de inte kan vara obevakade mer än ett par sekunder. Suck. Hela hemmet börjar bli en sådan plats nu. Fast å andra sidan är det ju väldigt roligt att se deras framsteg. Nu ikväll lyckades även Tora ta sig upp i soffan, så vi vet ju bergsäkert vart de kommer hålla till under morgondagen.


Så här sött kan det se ut när det är middagsdags. Jag försökte hinna ta en bild när de båda satt med varsin hand i den andres mun matandes varandra. Istället fick jag en bild på när Tora avslutar matningsstunden genom att bita Rut i fingret, vilket Rut verkligen inte uppskattade. Gråt, tandagnissel och tillslut även något som måste varit en utskällning. För inte var det några snälla ord hon försökte få fram till sin syster. Det rådde det inga tvivel om.

-tobias.