Utvecklingsrally

Imorgon har Rut krupit i en hel vecka. Hon lyckades alltså tillslut äntligen knäcka koden och tog i lördags sin första kryptur. Sen dess har det krupits en hel del. Mest in på Svantes rum förstås. Det är ju där dom mest spännande sakerna finns. De nedre kökslådorna är också ett populärt utflyktsmål. Tora är inte långt efter. Hon har legat 1 till 2 veckor efter Rut i de flesta lite större utvecklingsstegen. Hon är helt klart den lite lugnare av dom två. Rut är mer i allt. Mer ivrig. Mer envis. Mer känslig. Tora har tagit några små krypsteg vid ett par tillfällen under veckans gång. Men oftast väljer hon att ta sig framåt hasandes och ålandes på mage. Nu är det i alla fall verkligen dags att skaffa den där grinden vi lovat Svante till hans rum. Han ropar ibland med en viss panik i rösten. Då vet vi att tågbanan håller på att få sig en omgång av åtminsone 1 av legisterna i kommandostyrkan.


Dom sover i alla fall riktigt bra i sitt rum nu. Nattningen kan vara svår emellanåt. De har bägge 2 en enorm motvilja till att somna även när de är tydligt jättetrötta. Men när de väl somnat så sover dom riktigt bra. Än så länge har inte båda lyckats sova en hel natt samtidigt nån gång. Men både Rut och Tora har sovit flera nätter var rakt igenom utan ett endaste grymt från ca. 21:00 till 06:30 ungefär. Men varje natt har än så länge 1 utav dom vaknat till någon gång för att vid nästan alla tillfällen somnat om igen efter lite hjälp att hitta nappen. Vi är så enormt glada över detta. Nu väntar vi bara på att dom ska sluta vara så envisa på kvällarna och låta sig somna. Men det lär väl ordna sig. Man kan inte kräva allt på en gång. Inte lustigt att de är lite stirriga. På mindre än 1 vecka har de börjat krypa, klappa och vinka. Det är även övre framtänder på frammarch.


Svante har nu gått sin första vecka på sin nya förskola. Han verkar verkligen stortrivas och vi föräldrar känner oss så nöjda med vad vi hittils sett, hört och upplevt. -"Tänk att jag ska till min nya förskola i morgon igen" är bland annat något han sagt ett par kvällar nu i veckan. Han pratar om snälla barn och flickor med fina namn. Känns mycket tillfredsställande att se honom så glad och nöjd. Nu har även mitt jobb dragit igång igen och snart är allt som det brukar vara. Fast med lite större barn och på ett betydligt bättre ställe. Saknar inte stadslivet för fem öre. Den lilla pendligen är bara ett trevligt avbrott i vardagen och vår omgivning här visar sig bara bli bättre och bättre. Dessutom alldeles ypperligt för drakflygning. Någon gång ibland kan man även stöta på 1 och annan elefant.


-tobias.