Idag åkte vi till Ängelholm och lämnade Svante för några dagar hos sin mormor. Han var som alltid lika nöjd över att få spendera några dagar på sitt favorithotell. Det känns genast tomt i huset när man kommer hem. Känns på samma gång både aningens vemodigt och väldigt roligt att han är iväg på "egen hand" sådär. Mest roligt förstås. Den där svaga vemodskänslan är av högst egoistisk natur.
Tora har idag tagit sina första minipromenader på eget initiativ. Från en stol till en vägg eller från en vägg till en mamma osv. Det rör sig om små turer på 3-10 steg. Men det är tydligt att hon idag kommit på att hon inte kan köra på backhopparstilen med 45 graders framåtlutning med överkroppen. Nu har hon börjat sträcka på sig lite och får såklart oerhört mycket bättre balans. I morgon lär vi nog se mer gång för hennes del. Skoj.
Ikväll tog vi även tjuren vid hornen och bestämde oss för att natta dom i sina sängar och inte på något sätt (läs: bärandes eller knäsittandes). Vi började med att låta dom försöka komma till ro själva med någon form av 5-minutersmetod. Med jämna mellanrum gick vi in för att lägga ner dom i sängen och försöka få dom lugna och sovsugna. Först var Tora rätt lugn och tyckte läget inte var helt kass ändå. Rut däremot skrek och grät så det sprutade om henne. Vi försökte att inte vara inne på rummet så länge när vi gick in, utan klappa lite och lägga dom ner och försöka gosa till det lite för dom. Men det gick inget vidare. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att stanna kvar i rummet en stund. Jag hos Tora och mamman hos Rut. Rut lugnade sig och somnade efter en stund totalt utmattad. Tora lugnade sig inte. Hon blev tokmammig och var inte alls intresserad av mitt sällskap. Så när Rut väl sov (trots Toras skrikandes 2 meter bort) tog mamman plats bredvid hennes säng och lyckades lugna ner henne. Efter ca 15 minuter tog jag över. Fast då var hon redan så gott som sovande även om hon inte stängt sina ögon riktigt. Jag behövde inte mer än klappa lite på henne och sen gick jag ut. Allt som allt tog det 1 timma och kanske 10 minuter. Längre än så har vi hållit på många gånger förr trots bärande. Kanske inte lika mycket gråt då bara. Fast det kommer bli lugnare i morgon. I alla fall om jag ska tro på tidigare erfarenheter. Känns i alla fall jättebra att dom kunde somna tillsammans på rummet i sina sängar ungefär samtidigt. Ett stort steg åt rätt håll och värt att fortsätta jobba på.
-tobias
Våren har kommit
6 år sedan
3 kommentarer:
bara att fortsätta kämpa. vi har också burit och burit och burit, alldeles för länge. mina tjejer, som ju nu är 1 år äldre än dina, somnar i sina sängar...men det krävs fortfarande att J eller jag sitter i rummet. lite segt...men okej. lycka till med fortsättningen!!!
Skönt att det gick så pass bra iaf. Vi har precis igår börjat att inte sitta vid sängarna tills båda somnat. För vi har upptäckt att sover den ena så är det lättare för den andre att somna. Är båda vakna och vi lämnar rummet så trissar de upp varandra. och inatt sov de hela natten igen, jippii! De vaknade först halv tio imorse(!), bara W som vaknade till två gånger men somnade snabbt om. Vi ändrade lite på matningsrutinerna också på kvällen, tog gröten innan pyjamas och blöjbyte och sedan tandborstning.
Få se hur det går ikväll...
Hoppas hoppas att de fortsätter sova hela nätter igen.
Lycka till ikväll med era små.
Härligt kämpat! Vi gjorde lite som Fam Sundström. De har dock aldrig haft problemen att somna in själva. Men när de skulle få eget rum, fick de samtidigt ändrade mål mat, och lite ändring i andra rutiner. vet inte om det gjorde de lättare? Men det var inga nämnvärda klagomål. Våra var yngre än era är, det gjorde det kanske lättare också. Ju äldre de blir desto mer medvetna. Det blir säkert några tuffa kvällar att genomlida, men det kommer säkert att sluta som ni vill.Men det är säkert tufft! Lycka till!!
Skicka en kommentar