En helg i raketfart

Söndag kväll, igen. Veckorna går rysligt fort ibland. Speciellt en sån här vecka när hela helgen varit fullbelagd med en massa saker. I lördags var jag iväg hela dagen och spelade in. Jag och en kollega på jobbet har slagit oss ihop och håller på med en inspelning som börjar kännas riktigt trevlig. Fast det tar enormt lång tid att få någonting klart nu för tiden. Det finns ju liksom nästan ingen tid över till sånt. Sakta men säkert börjar det nu i alla fall låta lite fint om vår musik och det ska bli kul när inspelningen är så pass färdig att den kan bli offentlig. Om nån månad kanske?

I förmiddags var jag iväg och hade ett gitarrkomparjobb. Det är ett roligt extraknäck. Spela tillsammans med begåvade musiker och dessutom tjäna pengar på det. Stimulerande. Sen, väl hemma igen strax efter lunch så var det frugans tur att åka och jobba. Så vi har inte sett mycket av varandra denna helg. Så kan det vara ibland. Istället har vi haft solotid med barnen och det är inte fy skam det heller. I eftermiddags var vi ute och skottade snö jag och Svante. Tora och Rut var också med. Tora ägnade mesta tiden till att leka staty, medan Rut gjorde motsatsen och försökte ta sig så långt hemifrån hon kunde innan hon blev tillbakaburen. Efter snöskottningen grävde vi ner Svante i snön. Det var skoj tyckte alla. Sen kändes det som att det var dags och gå in och tina upp igen.


Jag vet inte hur många gånger Rut hamnade i den här positionen idag. Men inte en sur min för det. Snarare tog hon det som ett perfekt tillfälle att smaka lite på snön. Skillnaden på systrarnas upptäckarådra, nyfikenhetsbegär eller äventyrslusta är många gånger tydlig. Ruts overall var inte direkt torr efter dagens utepass. Toras däremot såg knappt ut som den varit utanför dörren. Men när det kommer till inomhusklättring då är det inget fel på Toras initiativförmåga. Hur många gånger per dag ska man behöva hämta ner en drygt 1 år gammal tjej från hörnbord egentligen?

-tobias.