Luchrapport

Åter i vardagen på riktigt. Svante tillbaka på dagis och allting är som det brukar så här i vardagslunken. Han var glad när vi pulsade dit i pulkan i morse. Glad när han vinkade i alla fönster när jag gick. Han gör nämligen det varje morgon. Han vinkar i alla fönster längs de 3 sidor av huset som vi går längs när vi lämnat honom. Ibland har han en smått manisk blick för att fort hinna till nästa fönster och vinka där med. Själva springandet mellan fönsterna är mycket viktigare än själva vinkandet. När vi väl vinkat vid sista fönstret ser han alltid helnöjd ut och beger sig in i lekrummet för att börja sin dagisdag på riktigt. Själv ser man antagligen lika glad ut när man spatserar vidare där ifrån.

Det är lite svårt för systrarna att få sova tillräckligt länge på dagen när storebror är hemma. När tjejerna sover vill man ju passa på att göra någonting extra kul med Svante. Deras rum ligger vägg i vägg och det är väldigt lyhört. Och man kan ju inte leka och ha skoj samtidigt som man hela tiden ber honom att försöka vara tyst. Eller visst kan man, men det känns ju helt fel. Schhhh... skratta lite tyst. Och tjejerna kan visst sova med ljud omkring sig men vaknar ändå till lite för lätt när det kommer plötsliga höga ljud som t.ex. uppspelta skratt eller legobackar som vänds upp och ner. Så är det ju bara. Men idag hoppas jag dom kan få sova sina 2 timmar för då är dom som allra goast när de vaknar. Fnissiga och nöjda.

I natt kände jag mig aldrig trött. Det var som om all sängliggande tid under kräksjukan hade gett mig ett överskott av sömn och nu kunde jag inte sova. Efter ett tag var det bara att gå upp. Jag satt och rensade lite bland en massa bilder i datorn och så gick jag och la mig vid kl 2 igen. Låg fortfarande och snurrade. När jag väl börjat bli trött då vaknar Rut. Det gör hon så gott som aldrig nu för tiden. Hon måste haft en mardröm eller nåt liknande för hon var hemskt upprörd och hade jättesvårt att komma till ro igen. Så när hon väl somnat om på riktigt var klockan nästan halv 5 och hela natten hade nästan gått. Sjukt segt att ta sig upp när klockan ringde vid halv 7. Det blev lite stressigt, men vi kom ändå iväg till slut och nu är allt precis som vanligt igen. En helt vanlig dag. Skönt.

-tobias.