Tora & Rut - 1 År

Galet att tänka att det gått ett helt år sen den där morgonen vi tog taxin till BB för att sen bara någon timma senare vara 3-barnsföräldrar. Barnmorskorna som tog emot oss vid dörren till BB såg i mammans ögon att det inte var långt kvar och vi fick genast ett rum och en undersökning. Den tänkta extrapersonalen som brukar vara standard vid tvillingförlossningar hann inte på plats. Men som tur var så skedde det hela mer eller mindre komplikationsfritt. Själva prestationen i sig - att föda 2 barn med 7 minuters mellanrum är ju ingenting att leka med, så trotts uteblivna problem var det såklart en enorm påfrestning för den fantastiske modern. Jag skulle aldrig klarat det utan dig mitt hjärta. Puss.

Ett helt år har nu gått och ingenting är sig likt. Nya tider. Ny vardag. Nytt hem. Ny bil. Ny vagn. Nya nätter. Nya utmaningar. Nya omöjligheter. Nya kollapser. Nya krafter. Nya prövningar. Nya lösningar. Nya behov. Nya perspektiv. Nya galenskaper. Nya upplevelser. Nya glädjetut. Nya skratt. Ny gråt. Nya skrik. Nytt pussel. Nya bitar. Nya vänner. Nya rutiner. Nya frustrationer. Nya älsklingar.

Alltihopa är fullkomligt galet och jag har fortfarande svårt att förstå att jag är en del i allt det här. Jag får inte ihop hur det gick till. Hur hamnade vi här? Misstänker att jag aldrig kommer få ihop dessa funderingar, men allt fortsätter ju ändå som tur är. Nu har vi klarat första året, nu ska vi väl klara ett till, och ett till, och ett till, och ett till...

Grattis Tora & Rut på 1års-dagen. Ni och Svante är det finaste och bästa vi har. Vi älskar er så. -Mamma & Pappa.

tobias.

Det går framåt

I fredags tog Rut sina första stapplande försök till att gå. Sen dess har hon övat mer och mer och tycker det är otroligt roande att utföra denna aktivitet. Än så länge går hon bara om någon lockar henne och hejar på. Hon har då siktet noga inställt och kör en något framåtlutad stil som alltid resulterar med att hon faller framåt i famnen på den som lockar. Men 10 steg lyckades hon få till idag utan att ramla. Bra jobbat Rut.

Tora verkar något frustrerad över Ruts framgångar och gläds väl inte riktigt lika mycket som vi andra i familjen. Hon har istället kontrat med att börja krypa på händer och fötter istället för händer och knän. Ser märkligt och lite jobbigt ut, men alla sätt är bra...

I morse hittade vi Rut uppe i vår soffa. Så nu har hon lärt sig klättra upp i den också. Kanske det roligaste hon vet just nu. Hon är där HELA tiden och klättrar. Väl uppe så ska hon givetvis stå och banka på väggen bakom, eller försöka nå lampan som står bredvid. Livsfarligt tycker vi föräldrar och grämer oss lite över att vardagsrummet nu blivit en plats där de inte kan vara obevakade mer än ett par sekunder. Suck. Hela hemmet börjar bli en sådan plats nu. Fast å andra sidan är det ju väldigt roligt att se deras framsteg. Nu ikväll lyckades även Tora ta sig upp i soffan, så vi vet ju bergsäkert vart de kommer hålla till under morgondagen.


Så här sött kan det se ut när det är middagsdags. Jag försökte hinna ta en bild när de båda satt med varsin hand i den andres mun matandes varandra. Istället fick jag en bild på när Tora avslutar matningsstunden genom att bita Rut i fingret, vilket Rut verkligen inte uppskattade. Gråt, tandagnissel och tillslut även något som måste varit en utskällning. För inte var det några snälla ord hon försökte få fram till sin syster. Det rådde det inga tvivel om.

-tobias.

2 olika aktiviteter på samma gång

Idag var Svante bjuden på kalas till en vän från hans nya dagis. Känns så bra. Han hade det jättekul och var efteråt mycket nöjd med dagen. Jag smygtog en bild på honom ett par timmar innan han skulle iväg. Kändes som han passade på att ladda lite för sig själv inne på sitt rum genom att sjunka in i en god bok. Han är vår lilla klippa.


På samma gång i rummet intill härjade systrarna på bäst de kunde. Rut har sen i fredags gett sig på några stapplande försök till att gå själv. Hon reser sig numera upp från golvet till stående och står länge och tittar. Sen har hon några gånger försökt ta ett par steg. Tror hennes rekord är 3 små snabba. Sen sätter hon sig på rumpan och skrattar.

-tobias.

Utdrag från en tisdag

En tisdagskväll kan se ut på många sätt. Ikväll såg den ut såhär. Tora och Rut i full färd med att häva sin välling och Svante iklädd skelettpyjamas, skyddsglasögon och motorsåg. Svante som för övrigt undrade om man kunde ringa tomten och ge honom önskelistan över telefon då han inte alls känner för att lära sig skriva sitt namn själv. Han är verkligen helt ointresserad av att slå sig ned med penna och papper och försöka skriva. Men han gillar att sudda. Han lägger inte heller ned sin själ i att rita några tekningar direkt. Han sitter en liten stund. Drar några streck och menar sen oftast att han hellre vill leka istället. Alla har vi ju våra intressen och Svante har absolut sina. Men att sitta och pilla med penna och papper hör inte dit. Som han själv uttrycker det: Jag vill inte lära mig det än.


Tjejerna lever livet och är allt som oftast riktigt glada och galna. Båda två klättrar på allt. Utforskar varje lite vrå de kommer åt. Triggar varandra till galna skrik och skrattar åt varandras upptåg och fyndigheter. Sen drar dom även varandra i håret och passar då och då på att klippa till syrran i bakhuvudet. Antingen med handen eller med något tillhygge ifrån kökslådorna. En slev, eller något liknande. Sen odlar dom tänder som aldrig förr. De har var sina 8 nu. Dessa tänder som även verkar bidraga till en oerhört aktiv ändtarm. Sjukt många bajsblöjor för tillfället.


Slänger in en bild till från dagen. Mamman lyckades fånga alla 3 på bild efter att Svante hämtats från dagis. Det är ju lite svårare att röra sig i overaller. Efter jul är det jag som ska vara hemma och reda ut röran. Undrar just hur det ska gå?

-tobias.

Vi kan öppna alla sorts skåp...

Det finns tydligen inget roligare och mer spännande än att öppna lådor och skåp. Sen ska det röjas runt med allt som finns att hitta. Sen kan man ju även se om man själv får plats. När man kommer på dom röjandes i förbjudna lådor och skåp tittar dom pillemariskt på en, viftar med fingret och säger nä, nä, nä, nä... Men bryr sig, det gör dom knappast.

-tobias.

Lite ont om plats månne?

Tjejernas vagn har länge känts feldimensionerad. Den var nästan för liten för att få plats med mjukliftarna när de var små. Sen var den för stor för dem när mjukliftarna var för varma och de var tvungna att sitta och ligga utan. Här om dagen prövade vi hur
dom skulle få plats iförda sina vinteroveraller. Som vi trodde... det här fungerar ju inte? Vi måste uppdatera oss.


Annars är det mest såhär det ser ut nu för tiden. Rut klättrar upp på saker och Tora hänger på, fast lite lugnare. Idag har Rut råkat ta nåt steg utan att hålla sig i något. Hon gjorde samma sak i alla fall 2 gånger. Men sen ramlade hon på rumpan och skrattade. Undrar om hon kommer börja gå innan hon fyller 1? För ett par månader sen var jag övertygade om det. Hon kändes så oerhört på. Nu vet jag inte. Bara vänta och se. Kanske är det Tora som chockar oss och blir först att stappla iväg.

Idag när vi åt middag lyckades Svante kläcka ur sig nåt alldeles extra. Mamman pratade om att hon var väldigt trött. Då sa han: - "När du lägger dig i sängen med dina röda ögon kommer det monster under sängen som hoppar upp och biter dig i snippan. Det kan vara krokodiler. " Detta sades utan minsta antydan till skratt eller andra tecken som skulle tyda på att han skojade. Vi skattade dock rätt länge åt hela grejen. Vart kommer allt ifrån?

Nog svamlat. Dags att bege sig till sängen. Imorgon börjar jobbet igen. 9 dagars ledighet är slut. Suck.

-tobias.