Ledighet och inte så lata dagar

En veckas ledighet har aldrig suttit bättre. Fast med 3 barn, varav 1 haft 4års-kalas vet i sjutton hur mycket ledigt det egentligen har varit. Men ledigt från jobbar-jobbet har det i alla fall varit och det är inte illa det.

Svante har som sagt haft kalas och släktbesök och allt vad det innebär med att fylla 4. Han verkar mycket nöjd med hela grejen och numer äger han en smärre förmögenhet investerat i tågprylar. Den dagen han bestämmer sig för att sälja av sin samling blir han en rik liten man.

Tora och Rut har vuxit så mycket det sista. Det är full fart hela dagen lång. De sover för det mesta rätt bra nu för tiden. Men hjälp vilken fart de har när de är vakna. Rut klättrar på allt som går att klättra på. Alltifrån en bok liggande på golvet till lägre bord och stolar. Nästan maniskt ger hon sig på uppgiften att ta sig upp på allt som kommer i hennes väg. Det kommer bli oerhört svettigt när hon börjar gå. Vilket nog inte lär dröja så länge till känns det som.

Tora tar det något lugnare. Hon klättrar också, men inte fullt lika mycket. Hon är mer ivrig i att peka på allt hon ser och brista ut i ett totalt hänfört "titta" eller "titta här". Hon har ett sådant titta-runt-behov att hon knappt kan komma till ro när hon ska sova. Även om ögonen går i kors av trötthet.

Här om dagen hade vi på en konsert-DVD med allas vår så äskade Winnerbäck. Svante studerade noga alla instrument och Tora och Rut visade tydligt vilken plats de kommer ha i publiken den dagen de är stora nog att vara med på riktigt. Dagen efter kommenterade Svante att hans BRIO-färja också har ett ankare målat på sig. Vadå också?, undrade jag. -Ja, som Lars Winnerbäck har, sa Svante. Han fick förövrigt en riktig gitarr i 4års-present (Svante alltså), så snart ska vi börja lira tillsammans han och jag. Det blir grejer det.


-tobias.

24 oktober - 11 månader

Även om bloggen har gått ifrån svårt haltande till stendöd den senaste tiden så måste ju åtminstone flickornas 11-månadersdag uppmärksammas. Hu, snart är dom 1 år. Mitt livs hittills mest prövande år. Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om. 1000-tals funderingar, men på tok för få formuleringar. Antagligen en kombination av för mycket i huvudet i förhållande till energi. Tråkigt tycker jag. Men samtidigt svårt att hitta någon motivation till att få ut nåt i skriftlig form.

Har haft målet att hålla TvillingTur vid liv tills tjejerna fyllt 1 år. Hade dock tänkt mig att jag skulle hålla igång rätt så aktivt hela tiden. Nu verkar de sista månaderna hållits vid liv endast med hjälp av respirator vilket känns misslyckat. Inget är tråkigare än en ouppdaterad blogg. En ouppdaterad blogg är till och med tråkigare än en blogg som endast går ut på att visa foton på vad man klätt sig i under dagen - vilket är utan tvekan det näst tråkigaste i bloggsammanhang. Så om inget mirakel sker, eller om inspirationen inte slår ner som en blixt så kommer TvillingTur endast återstå ytterligare en oinspirerad månad till och sen läggas ner. Eller så tar den ett lite längre break och återuppstår till jul när jag går på föräldraledighet och lägger jobbet åt sidan i drygt 7 månader. Kanske kommer motivationen åter då. Eller så visar det sig att föräldraledigheten innebär noll chans att sitta vid en dator över huvud taget. Vi får väl se.

I skrivande stund har klockan gått över 00:00 och dagens datum har plötsligt blivit 25 oktober. Detta innebär något helt annat. Något lite fantastiskt. I alla fall för oss här hemma. Svante fyller 4 år. Detta har firats idag med lite vänner från trakten och kommer firas i morgon av släktingar från olika håll. Lördagen var intensiv och jag misstänker att söndagen kommer gå loss rätt bra den med. Lördagen började dock med en överraskningspresent. Ett besök på brandstationen tillsammans med vår granne som är brandman. Mycket lyckat. Svante fick provsitta både 1, 2 och 3 olika brandbilar både framme vid ratten och i baksätet. Han fick även hålla vattenslang, prova brandhjälm, testa ficklampor och titta på alla olika verktyg som brandbilarna är utrustade med. Stooora ögon och allvarlig min på vår lille kille. Det besöket kommer han nog minnas ett tag tror jag. Avslutar med ett litet collage från brandstationsbesöket.


-tobias.

2 listor

Under dagen som gått har några funderingar slagit mig. Inga som kommer belönas med några priser kanske, men lite utrymme här kan dom dock få. Det hela får sammanfattas i listform.

Som tvilling- / flersmåbarnsförälder borde man erbjudas sponsring av:

• blöjor
• tvättservetter
• hushållspapper
• tvättmedel
• soppåsar
• hörselskydd
• psykolog

Som tvilling- flersmåbarnsförälder borde man automatiskt få kunna doktorera inom:

• Tålamod
  
• Uthållighet
• Sömnlöshet
• Koordination
  
• Tinnitus
• Idioten (spring- & konditionsövning)
  
• Tidsbrist
  

Det var det hela.

-tobias.

24 September - 10 månader

Tora till vänster och Rut till höger helt enkelt. Börjar bli riktigt stora på nåt sätt, våra små flickor.

-tobias.

Randiga Rackare

En storebror som älskar sina systrar och verkar stå ut med nästan vad som helst. Det är inte fy skam det. Jag tycker det är smått otroligt att han har det tålamod han har och orkar med hela situationen som han gör. Visst blir han ibland irriterad på dom när de envisas med att ta hans saker och riva hans byggen. Men även då brukar han ändå alltid erbjuda ett annat alternativ. Går iväg och hämtar någonting som han tycker dom kan leka med istället. Jag tror kanske grinden till hans rum gett honom den frizon han behöver för att sedan kunna ha tålamod med nästan vad som helst. Tack Svante för att du är världens finaste kille.

Natten till idag var förövrigt historisk. Vi har tänkt oss bakåt i tiden så mycket vi bara kan och fastslagit att det denna natten var första gången som bägge systrarna samtidigt sov sött utan minsta oro från läggning (19:30) till morgonen (06:10). En underbar känsla som vi hoppas få uppleva många gånger nu framöver. Inget krångel vid läggning. Båda sovande i sina sängar på 5 minuter och sen inte ett pip. Det är ju så det ska vara. Facit helt enkelt.

Tora har lugnat ner sig med sitt galna skrikande och krypet har kommit igång riktigt bra. Rut går längs väggar och bord mest hela dagarna. Tror inte det finns en outforskad del av hemmet för hennes del. Hennes färdigheter på 2 ben skänker även glädje till övriga i familjen. Här om dagen fick Tora ta en sväng i Ruts taxi. Uppskattat av många.

-tobias.

The soundtrack of our lives

I väntan på Lars Winnerbäcks nya album har första singeln "jag får liksom ingen ordning" rullat rätt många varv i cd-spelaren. Hela familjen håller herr Winnerbäck varmt om hjärtat. Svante har snappat upp ett och annat citat från tidigare skivor som han vid oväntade tillfällen överraskat oss föräldrar med. En kväll för drygt 1 år sen satt vi och pratade lite under kvällsmaten. Jag minns inte om vad, men ordet tröst var i alla fall något som nämndes och Svante tillade snabbt med allvar i rösten: "min helande tröst" - vilket den insatte vet är en av låttitlarna på förra plattan Daugava. Senaste singeln har berikat honom med uttrycket "pundigt", som han tycker låter roligt. Redan efter ett par lyssningar undrade han över vad just pundigt betyder - Dumt och trögt - fick bli min förklaring. Jag tror han nöjde sig med det svaret. Han tycker också det är roligt att berätta vilka olika instrument som spelar vad. Trummor, elgitarr, synt och fiol... Låten har liksom ett bra upplägg för såna funderingar.


Rut visar sin uppskattning över musiken på annat sätt. Ta en titt på det lilla filmklippet så ser ni vad jag menar.

Tora visar sin uppskattning av musik på annat sätt. Skivorna i CD-hyllorna ligger risigt till nu för tiden. Väl medvetna om att det är förbjuden mark tar både hon och Rut varje tillfälle i akt att våldföra sig på så många skivor som möjligt. En positiv sak som uppstått ur detta beteende är att vi ibland låter oss inspireras av deras skivfångst och lägger på just den nyfångade plattan i stereon. På så sätt har en hel del gamla kära återseenden uppstått. Skivor vi inte spelat på åratal. Rätt kul faktiskt.

Något annat som vi glädjer oss över är flickornas positiva känsla för sitt egna rum. Dom tycker verkligen om att vara där inne och och styra och ställa. Särskilt Tora kan på egen hand tillbringa långa stunder med sina saker inne på rummet. Rut är lite mer törstig på att socialisera med oss andra och brukar komma utkrypandes efter en stund. Men Tora kan som sagt finna sig riktigt väl till ro där inne. Här om kvällen lekte vi lite i en plastback. Jag fick små flashbacks från dagarna på BB där de mest låg och sov i sin lilla plastlåda. Tror kanske inte Tora och Rut hade samma minnen, men vem vet? Roligt hade dom i alla fall.


-tobias.

Lomma Blodbad * 09-09-09 *

En inte så hemskt välkänd händelse i historian, men en rätt så hemsk händelse just i stunden. Det var när Rut igår tappa greppet om soffbordet och föll in med munnen först i bordsskivan. Inte en helt unik manöver för en nyfiken person i hennes ålder, men inte mindre hemsk för det. Just när det skedde såg det inte värre ut än alla andra gånger hon snubblar ner på rumpan efter en av sina alla promenader längs soffbordet. Men när jag lyft upp henne för att trösta henne ser vi blod på mattan, blod på Rut, blod på mig, blod på det mesta kändes det som. Munnen har ju en tendens att kunna frambringa stora mängder blod när olyckan är framme, så det var så gott som omöjligt att avgöra vart hon skadat sig och hur illa läget var. Efter ett par minuter hade vi dock fått stopp på det värsta och kunde konstatera ett jack över de övre framtänderna i tandköttet. Efter ytterligare en stund verkade läget inte så allvarligt och Rut hävde sin flaska välling precis som vilken kväll som helst. Lite orolig sömn under natten, men inte mer än så. Skulle det av nån anledning börja se illa ut igen får vi ta och ringa tandläkaren. Men det verkar inte behövas. Idag var allt som vanligt.



Annars är favoritsysslorna nu för tiden att hänga utanför storebrors rum eller gunga. Tora har idag även visat att hon kan det där med krypandet och att ta sig upp sittande från liggande. Kanske kan detta få henne lite mer i balans och även lugna ner hennes stämband lite inom en närmare framtid. Vi hoppas, vi hoppas.

-tobias.