Sol, vind och kräkas

Helgen var vårig värre här nere i söder. Särskilt söndagen, så vi passade på att ta med oss lite fika och bege oss ut på promenad ner till Västra Hamnen. Väldigt trevligt helt enkelt och en hög dos av mersmak infann sig i kroppen. Svante var på strålande humör och kollade in lite vårtecken på egen hand. Nu vill vi inte ha något mera snöblandat regn och gråkalla dagar. Fast vi vet att det kommer komma flera stycken av just dom sorters dagarna. Det är ju så det fungerar. Men man får passa på att njuta när det bjuds. Nere vid bryggorna vaknade Rut till och fick vara med lite utanför vagnen en stund. Tora sov dock sig igenom hela utflykten.


Kanske vaknade Rut till för att hon inte är helt OK från sin öroninflamation än. Vi vet inte riktigt vad det är, men något är det i alla fall som inte är som vanligt. Orolig i sömnen och ganska gnällig under sin vakna tid. Ett malande Huuu,huuu,huuuuu... som nog kan få vem som helst att bli åtminstone halvgalen korta stunder. Tora verkar mer återhämtad, men sover oroligt i alla fall. Hon har ju inte visat några stabila sovartakter riktigt än. Men hoppet är väl det sista som lämnar än. Eller vad är det man säger? Hon har dock kollat in flyttkartongerna lite mer noggrant och inser väl hon också att vi snart ska flytta. Vilket pussel det är att få ihop nu med 3 små barn ständigt påtagliga. En flytt är krävande som den är bara i sig självt. Nu är det rena galenskapen. Men vi har ju i alla fall kommit igång i hyffsat god tid så vi hoppas reda ut även detta.


Idag (måndag) fick jag bege mig hem från jobbet 1 timma tidigare än planerat då AnnaKajsa ringde och var i upplösningstillstånd. Jag vet att det krävs ganska mycket för att hon ska be om något sådant så det var inte mycket att disskutera. Rut hade kräkts tokmycket i över 30 minuter och blev skogvild så fort hon lades ned på rygg. Tora var jätteledsen och ingenting fungerade. Svante skulle hämtas på dagis och allting var kaos. Jag begav mig hem och bytte av AnnaKajsa som fick gå iväg och hämta Svante. Rut fortsatte kräkas stora vita slemklumpar och Tora somnade tillslut av utmattning. Vi tog kontakt med vårdcentralen och fick en tid på kvällen för att se om Ruts öroninflammation inte hade lagt sig efter penicellinkuren. Men det såg bra ut, så det här är väl nåt annat. Förhoppningsvis bara en dålig dag, men vi får avvakta och se. Såna här dagar är 3-barnslivet ingen lek. Natten får avgöra om jag stannar hemma och VAB.ar i morgon eller inte. Det är ju betydligt lättare att fixa biffen tillsammans än på egen hand.

-tobias.

Sjuka, trötta, fina

Kom hem från jobbet idag och möttes av 4 väldigt fina men ack så trötta vänner. Svante var trött efter dagen på förskolan, Tora och Rut pga. sin förkylning och öroninflammation och frun min av den enkla anledningen att hon befinner sig mitt i alltihop hela dagarna. Jag är oerhört stolt över hur bra hon klarat av den här första tiden sen jag började jobba igen. Det är verkligen ingen självklarhet att reda ut en sån här vardag på egen hand. Våra barn kunde inte haft en bättre mamma och jag kunde inte haft en bättre fru.

Rut var oerhört ledsen och trött idag. Hon ville inget annat än att bli buren hela tiden. Satte man ner henne så resulterade det inte av ett besviket gnäll, utan av stora tårar och en förkrossad och ärligt ledsen lite tjej. Svårt att själv bli annat än hjärtekrossad i ett sånt läge. Just så hade stora delar av dagen sett ut och såna dagar är det svårt att känna sig tillräcklig hemma på egen hand vill jag lova. Den ena ledsen, men den andra bestört. Man kan bara trösta en i taget om nu den enda tröst som hjälper är att bära och hålla tätt intill.

Lite senare på kvällen fick vi ändå en mysig stund även med Rut, då hon vek sig för skrattet ett tag. Att sitta vänd mittemot en i knät och skoja på kvällen slår aldrig fel. Att sitta nära och mittemot sin syster är också alltid en hit. Skönt att se dom bägge två glada en stund innan det var dags för nattning. 21:45 låg båda två och sov i sina sängar denna kväll. Tora har dock vaknat till igen sen dess. Hon har mycket svårare än Rut av att finna ro i sin säng. Jag kunde åter igen få henne att somna om, men sen vaknade hon ännu en gång och då med ett oerhört skrik. Vi vet att penicellinkuren kan medföra magont och det är nog exakt vad som stör just nu. Men hur som helst så råder det i alla fall stunder av lugn även kvällstid nu för tiden och det är vi väldigt tacksamma för. Bara dom kan bli friska nu snart så kommer nog kvällarna se betydligt ljusare ut. Dom har vuxit till sig så, våra små.

-tobias.

24 mars = 4 månader

Ännu en månad har gått och idag är tjejerna redan 4 månader gamla. Detta firar dom tyvärr med öroninflammation, vilket känns lite orättvist. Varför ska man behöva stå ut med en sån sak när man är så liten. Vet inte hur det ligger till det där med öronbarn och ärftlighet men om dom ärvt det av någon så är det väl tyvärr av mig. Ber om ursäkt för denna 4-månaderspresent.

Annars så har dom vuxit på bra och Tora ligger nu bara 50 gram efter Rut. Det var 300 grams skillnad vid födseln så hon har jobbat på bra tycker jag. Dom har nyligen gått upp en storlek i kläder och numer är deras klädlådor fyllda med storlek 62. Det visade sig att dom fått många presenter med kläder i just den storleken så det var bara att fylla lådorna med nytt och fint. Tänk om det kunde vara så lyxigt varje gång man behövde uppgradera garderoben.

Dom har verkligen funnit varandra nu också. Skrattar och ler stort när de sitter brevid varandra och tittar. Dom sover i var sin säng och har börjat somna lite tidigare sen ett par veckor. Vi har ännu inte uppnåt målet i "operation 21:00", men vi jobbar på det. Vi har haft lite bättre framgångar med Rut än med Tora när det kommer till sovandet. Tora har svårare att komma till ro för egen maskin. Hon är helt enkelt en baddare på att hålla sig vaken kvällstid, tyvärr. Förkylningar och öroninflammation gör väl inte sovandet lättare men vi kämpar på.

-tobias.

Fyrtal i öron

BINGO! ...eller vad är det man ropar när man har 4 i rad? 4 vad för nåt? Jo, 4 inflammerade öron såklart. Både Tora och Rut har fått dubbelsidig öroninflammation och det känns inte längre så märkligt att dom är aningens gnälliga. Nu känns det snarare tvärt om. Vad glada dom är trots att dom har öroninflammation. Har vi tur så lider dom inte så mycket av det som man kan tro. Svante har haft öroninflammation ett antal gånger utan att han ens nämnt att det gör ont i örat. Vissa får tydligen inte nån jättesmärta, hoppas tjejerna tillhör dom. Som föräldrar kan vi nog i alla fall konstatera att det är goda odds för att vi lyckats skapa 3 små öronbarn. Vi upptäckte det i morse då Rut hade nån svagt röd sörja på sin kudde. Aj, aj, aj... det där har vi sett förut. Sen ser vi att Tora tar sig vid örat titt som tätt och efter ett kvällsbesök på vårdcentralen är det hela bekräftat. Så nu väntar 5 dagars penicillinkur.

På vårdcentralen drog tjejerna uppmärksamhet till sig. Dom gör gärna det märker vi. Många tycker det är kul med tvillingar helt enkelt. En mycket märklig kvinna nånstans i 40-50-årsåldern slog sig ner intill oss för att prata lite. Hon hade själv tvillingtjejer. Dom var 17 år nu men hon visste vad vi gick igenom sa hon. Efter lite snack hit och dit ville hon ge oss ett tips. Hon hade lagt märke till att våra tjejer hade lika dana overaller och ville då tipsa om att försöka klä tjejerna helt olika redan från början. Försök hålla dom ifrån varandra så mycket som möjligt, olika skolor, olika vänner osv. Låt dom bli egna individer. Det är visst en tänkvärd tanke och självklart vill vi låta våra tjejer bli egna individer, men när hon sen la fram sina bevis varför det hela var så viktigt kändes allt bara lite för bra, typ? Hon hade nämligen själv undrat över om hon gjort rätt när hon haft detta som grund i barnens uppfostran. Men hon hade hört en intervju med en man som själv var tvilling och som hela livet hade upplevt en så otrolig konkurrens mellan sig och sin bror att han en dag hade skjutit honom. Hans enda råd till tvillingföräldrar var just detta; se till att göra dom till egna individer. Gör dom inte till lika dana som sen ska tävla om allt i resten av livet. Nä, vi ska göra vårt bästa tänkte jag. Vi vill ju inte att dom ska skjuta varandra bara för att vi satt på dom lika dana overaller. Jag kommer höra den här förmaningen i mina drömmar i natt. Med lite tur kanske jag åtminstone slipper höra det på bred malmöskånska.

Annars har jag och Svante hunnit vara en sväng i Lomma på genomgång av vårt nya hem. Vi tänkte att det var ett perfekt läge att ta med Svante så han kunde få en förhandstitt på den kommande lyan, sitt nya rum och sin nya omgivning. Vi har pratat mycket om flytten och vi har tittat på bilder men han har inte varit med på plats förrens idag. Han var mycket uppspelt och gick in och ut ur sitt rum flera gånger. Han hade dock lite svårt att inse att de möbler som stod där nu inte ska stanna kvar. Där är min TV, sa han med ett allvar i rösten. Vi har snackat om det där nu och det återstår väl att se om han greppat det eller inte. Vi avslutade Lommabesöket med matsäck och lek på en lekpark. Mycket mysigt trots regn.




-tobias.

Dags för förändring.

Det dreglas och snoras hos våra små tjejer för tillfället. Dom blir snabbt otillfredsställda och gnäller mer eller mindre högljutt. Efter att klockan slagit 18:00 är dom extremt trötta, men ändå oerhört svårsövda. Men en förändring ska ske. Nu börjar operation "sova 21:00". Nu ska vi göra allt i vår makt för att få dessa små liv att sova när de ändå är så pass trötta som de är vid den tiden. Efter 21 är det som om de gått in i andra andningen och blir bara piggare för varje minut. Ikväll har vi än sålänge i alla fall Rut fortfarande liggandes i sin säng sen utsatt tid och klockan har nu hunnit bli hela 22:15. Jag är dock väldigt försiktig med att ta ut någon seger i förskott. Det brukar verkligen inte löna sig. Tora däremot är fortfarnade inte i sin säng. Men kanske är en sak i taget gott nog?

Klockan har hunnit bli 23:18 och Rut sover ännu gott. Tora har kämpat väl och ännu en gång lyckats hålla sig vaken trotts trötta ögon. Hon får nattas via ett amningsmål även denna natt. Det är något vi önskar komma ifrån, men det är lättare sagt än gjort. Varför går det så bra på dagtid men inte på kvällstid? Det är väl ändå märkligt?


Helgen har annars rullat på som vanligt. Eller tuffat på, om man frågar Svante. Han och sin bäste vän Thomas Tåg har åkt mil efter mil på rälsen som slingrar sig genom hela Svantes rum. Vad vi än pratar om relaterar han för tillfället till detta tåg. Och ibland när han sagt något själv tillägger han efter en kort paus; sa Thomas. Undrar just hur länge denna fas kommer hålla i sig. Fast värre faser kan man ju tänka sig - trotts t.ex.

Idag när vi kom hem efter en promenad och ställde ner tjejerna i vardagsrummet möttes vi av den här synen. Den säger ju en del. Dom är ändå inte ens 4 månader, men dom märks av på rätt många plan. Vi är dessutom verkligen i behov av ett lite större hem. Men den saken är ju snart avklarad.


-tobias.

Bestyr och tågfrossa

Klockan är 00:18 och jag och Tora sitter uppe och glor. För en stund så sov hon nästan, men kämpade sig liksom igenom det hela och kom ut som segrare. 1-0 Tora VS sömnen. Nu sitter hon lutad mot en kudde i fåtöljen och skrattar åt mig och själv är jag svinigt trött, men kan inte rå för att bli glad av hennes pigga uppsyn. Snart vinner nog tröttheten även över henne och vi kan båda gå och lägga oss. Men jag hinner nog skriva ett par rader först.

Det är mycket fix inför flytten. Bara en sak som att få ordning på telefon och internet till den nya adressen tog en halv kväll med inte mindre än 8 samtal. Då vill jag tillägga att det inte är jag som är dum i huvet, utan snarare var det en massa krångliga turer med diverse operatörer och telefonsupportrar som var problemet. Nu är det i alla fall fixat och det ska bli spännande och se om det fungerar lördagen den 2 maj då vi flyttar in i nya lyan i Lomma. Sen har vår nuvarande hyrersvärd gjort ett strålande jobb. Efter att vi gett dom namn efter namn på trevliga, skötsamma personer som velat ta över vår lägenhet i samband med vår flytt så ger dom vår lägenhet till en familj i Stockholm som givetvis inte kan flytta in i början av maj. Detta efter att de lovat att göra sitt bästa för att hitta någon som kan flytta in just till början av maj. Tack för hjälpen, skönt att se hur ni sliter ihjäl er för att verkligen göra ert bästa. Den månadshyran kunde man ju fått ut lite vettigare saker av känner jag. Vi har en sista förhoppning på en eventuell förhandlig då vi vet att de tänkt renovera kök och badrum till de nya hyresgästerna. Kanske kan vi förhandla lite med dom om majhyran där?

Svante har totalt snöat in på tåg. Det är Thomas Tåg på DVD och det är briojärnvägen på rummet och det är järnvägsmuséet hos mormor i Ängelholm. Hela familjen går oavbrutet och nynnar på signaturmelodin till Thomas och vännerna, inte minst Svante. Det roliga med det är att han sjunger den riktigt fint trots en rätt klurig melodi med många knepiga intervall. Han är riktigt duktig på att sjunga och är imponerande tonsäker. Men bara när han själv vill. Det är svårt att locka ur honom sången om han inte själv är på humör. Hoppas innerligt att det är ett intresse som kommer stanna och växa med honom. Det blir väl antingen så att det gör det, eller helt tvärt om: En revolt mot musikerföräldrarna - amerikansk fotboll och motorsport, eller nåt? Vi får väl se, musikalisk är han i alla fall. Det är redan bevisat. Nu ligger Tora och ammar och jag ska pallra mig själv i säng. Hoppas det blir en natt då de sover tugnt och rofyllt, nu när de väl somnat. Känns tyvärr tveksamt.

-tobias.

Vardagsrullen

Veckorna rullar på i en väldans fart tycker jag. Dagarna går fort för tillfället. Det är upp på morgonen, lämna Svante på förskolan, vidare till jobbet och sen raka vägen hem. Hemma väntar de andra 4 och när väl maten är lagad och äten är det dags för Svantes kvällsbestyr. Vi turas om att läsa för honom innan det är dags att sova. Ibland vill han hellre leka någonting på rummet istället för att läsa. På sistone har vi börjat ställa en klocka på ringning efter en lagom lång stund (10-15 min) och när den ringer är det dags att hoppa i säng. Detta tycker Svante är kanon och föreslår gärna själv att vi ska använda klockan. Jag misstänker att det är tydligheten som tilltalar. Inget flummigt i stil med: vi kan leka en stund, eller nåt liknande. Utan 100% lek tills det ringer och då är det dags att avsluta och lägga sig. Tydligt och klart, inget att diskutera. Uppskattat av liten som stor.

Tjejerna har nu sovit i var sina sängar sen i söndags och det har slagit väl ut. Inte så att dom helt plötsligt har börjat sova hela natten lång och vill somna klockan 19:00, men ändå. Dom verkar i alla fall trivas med att ha lite mer utrymme och friheten att kunna kränga omkring utan att väcka varandra. Om en av dom sover lite sämre en natt, betyder inte det att den andra automatiskt vaknar av oroligheterna. Men jag kan inte neka till att jag verkligen ser fram emot den kvällen dom vill somna lite tidigare. Det borde väl vara dags snart?

-tobias.

En delvis bättre söndag

Som om bihålorna lider av penicellinskräck så försvann trycket under lördagseftermiddagen och har sedan dess inte känts av. En oerhörd lättnad och jag hoppas det hela är påväg bort för gott. Kanske var det lite extra vila som behövdes. Inte för att vi fått nån överdriven dos av just den varan denna helg, men lite mer än vanligt har det åtminstone blivit.

Tora har tyvärr inte kryat på sig. Snarare tvärt om. Riktigt snorigt och hängigt är vad det är. Glansiga, matta ögon. Ändå är hon ofta väldigt glad och skrattar och ler när man pratar med henne. Det är en oerhörd tjusning att ta upp dom efter dom vilat på dagen. Först möts man av den enes jätteleende för att sen direkt efter få samma glada mottagande av den andre. Just dom stunderna betyder tvillingar verkligen dubbel glädje. Det finns många tillfällen som passar in på dom orden, men det dubbla dyker ju även upp i andra mindre festliga sammanhang också såklart. Dubbel gråt, dubbel kräk, dubbel kvällspigg osv. Men allt sånt vägs ändå lätt upp mot just stunder som strax efter middagssömn och liknande.

Tjejerna har mycket pågång nu känns det som. Dom har börjat ta tag och hålla i saker på ett helt nytt sätt. Dom jobbar hårdare i babygymet och har inte långt kvar tills de vänder sig från rygg till mage. Inte som det verkar i alla fall. Rut verkar tycka att allt som finns strax ovanför och bakom henne är det mest spännande som finns. Så här ser hon ofta ut i sin babysitter nu för tiden.


Idag har vi tagit ner Svantes gamla spjälsäng från vinden och möblerat om i vårat redan trånga sovrum så tjejerna nu har var sin säng. Det ska bli intressant och se om det kommer göra någon skillnad på deras nattro eller ej. Lite skillnad tycker jag det borde göra nu när de kan böka runt hur som helst utan att sparka på varandra. Tydligen har Ikea ändrat måtten på den här modellen sen Svantes tid. Hans gamla säng är betydligt mindre än den vi köpte ny till tjejerna i höstas. Inte undra på att den gamla madrassen kändes så liten i den nya sängen. Nu har vi fått rätt madrass i rätt säng och dessutom snart ett barn i var säng. I natt ska de debutsovas. Hoppas jag.


Innan dess får vi se klart på en textad Beck-film. Ståendes eller sittandes, det återstår att se.

-tobias.

Förkylt och lågenergiskt

En dryg veckas rejäl förkylning verkar dessutom ha satt sig i mina bihålor. Igår (fredag) fick jag lämna walk over och stanna hemma från jobbet. Svårt att känna när det är dags att göra det om man inte har någon feber eller så. Men just nu känns det som om huvudet är påväg att explodera och hela kroppen blir matt alldeles för lätt. På måndag bär det av mot vårdcentralen för att kolla upp det hela lite mer noggrant. Verkar som en penicillinkur är vad som krävs för att bli av med det hela. Frågan är om även Tora har fått en släng av samma slev? Hon hojtar och gapar som aldrig förr just nu. I några dagars tid har hon varit enormt högljudd. Inte alltid ledsen, men ändå väldigt högljudd. Förhoppningsvis har hon bara hittat ett nytt sätt att uttrycka sig på. Ett sätt som i så fall just nu håller på att undersökas grundligt. Ett väldans liv på damen kan jag säga.

Rut har inte samma ljudvolym. Hon har däremot börjat röra sig på ett helt nytt sätt. Hon vill inte sitta eller ligga still längre, utan åmar sig och kränger som bara den. Möjligtvis är det väl en vändning pågång. Ett evigt bökande på henne är det i alla fall. Detta verkar dessutom göra att hon kräks enormt mycket. Har man ryggen emot henne kan man höra hur det helt plötsligt plaskar till. När man då vänder sig om finner man Rut med en lätt skärrad min och dessutom helt genomblöt. Det är klädombyte flera gånger om dagen. Man kan fråga sig om hon behåller någonting alls av det hon får i sig under dagen? Tydligen är det i alla fall varken farligt eller så vidare ovanligt, men det är rätt jobbigt. Rut verkar inte bry sig så jättemycket, men själv blir man ju nerspydd så fort man bara tittar på henne, nästan. Det är därför att rekomendera att titta på henne uppifrån och inte tvärt om. Precis som Tora gör här.

Svante tillbringar helgen hos sin mormor. Detta ger oss här hemma en lite lugnare helg. Inte för att Svante direkt stökar omkring, men vi behöver endast koncentrera oss på att uppfylla våra egna och tjejernas behov. En femtedel mindre att rå om. Vi ska försöka få lite gjort. Få upp en till spjälsäng så de kan börja sova i var sin nu. Det är på tiden känner vi. Nu har dom blivit stora nog för att störa varann på ett sätt dom inte tidigare gjort. Frågar är bara hur vi ska få plats. Dom är större än man tror de där spjälsängarna. Sen är det dags att införskaffa en hel drös med flyttkartonger och börja packa. Bara en och en halv månad kvar nu tills det bär av mot Lomma komun. Jag var i kontakt med kösamordnaren för förskolan i Lomma här om dagen. Det verkar inte vara några problem att få in Svante där från augusti månad. 3 stycken förskolor finns i närheten av vår nya adress. 1 som verkar satsa lite extra på musik, bild och teater. 1 där språkutvecklingen ligger i fokus och 1 där miljö- och naturtänkandet får lite mer plats. Alltihop verkar ju bra i alla fall. Bara hoppas att vi hittar en plats där Svante kommer trivas och där förhoppningsvis också tjejerna kommer passa in så småningom. Även om vi varit glada och nöjda med Svantes förskola här i Malmö, så kan man ju inte neka till att det ska bli skönt att komma ifrån innerstadens miljö. Vågar knappt tänka på vilken skillnad på luftrenlighet det kommer bli. Som tur är, är ju förändringen bara positiv i och med flytten. Vi ser verkligen fram emot dagen då allt är klart.

-tobias.

Levande sköldpaddor

Igår var det dags för Svante att få träffa lite levande sköldpaddor. Vi begav oss till Folkets park för att besöka terrariet. Ett överraskande stort utbud med både ormar, ödlor, fåglar, krokodiler, sköldpaddor, kängurur, apor och lite annat smått och gott. Ännu mer överraskande var det kanske att finna en massa döda möss och marsvin inne hos flertalet av ormarna och ödlorna. Middagsdags minsann. Det vände sig i min mage, men det hela var nog ändå en rätt bra terapi för mig - Att vara där tillsammans med Svante och därför tvingas behärska mig och bete mig som folk. Svante i sin tur verkade inte speciellt illa berörd av det hela utan konstaterade mest att det var en stor mus som ödlan försökte svälja. Inga mardrömmar fick han under natten heller. Dom väntar väl på mig den dagen jag sover tillräckligt normalt för att kunna uppleva att jag drömmer över huvud taget. Lyckat var det i alla fall och efter att vi tittat länge och väl på alla möjliga mer eller mindre läskiga djur så var det ändå just sköldpaddorna som han uppskattade mest. Det är ju rätt sköna djur, helt klart.

Idag var AnnaKajsa på återbesök hos barnmorskan som tog hand om oss under graviditeten. Tjejerna var med och tanken var väl att dom skulle sova sig igenom hela besöket. Men icke då. Dom vaknade i samma stund som de anlände och efter en stund var hela personalstyrkan involverade i dessa små liv. Ganska kul ändå vilken uppmärksamhet dom kan dra till sig utan att ens vara medvetna om vad som händer.

Ikväll har de tillbringat en stund liggandes brevid varandra och hållt handen. Oerhört sött. Dom har nu båda börjat uppmärksamma varandra på riktigt. Dom skrattar och ler när dom har varann inom synhåll.


Nu är klockan 23:08 och det är dags att lägga in stora sövarstöten. Nu för tiden är dom oftast båda två sovandes runt 00-slaget och det är ju faktiskt en förbättring med 2 timmar sen knappt en månad tillbaka. Inte illa.

-tobias.

Ledig Lördag

Helgen började lite skakigt då Svante var uppe under natten med dålig mage. Ajajaj... magsjuka, inte kul. Men det verkar som tur är inte vara någon fara med honom. Inget mer på det temat under resten av dagen i alla fall. Kanske är det bara något dom ätit på förskolan under fredagen. Viss mat rör ju till det i kistan på vem som helst. Vi beslöt oss i alla fall för att stanna hemma under dagen för säkerhets skull. Man vill varken riskera kräk- och bajsanfall utanför husets väggar eller riskera att smitta någon annan med rusket. Men det verkar som sagt bara varit ett falskt alarm och det tackar vi ödmjukast för. Tack, kräk- och bajsguden.

Så dagen har spenderats inomhus lyssnandes på helikoptrarna som vakar över ett lite oroligt Malmö. Under eftermiddagen kom Ruts fadder tillika morbror på besök. Han har varit i USA och hade med sig en NYPD-tröja åt Svante. Den tyckte han var tuff. Saker ska ju vara tuffa för tillfället enligt lillmannen. Tuffa, snabba och häftiga. Så medan Svante kände sig tuff och snabb passade systrarna på att hänga lite i soffan. Det är ju ändå lördag.


-tobias.

Dagens namn: Tora

Tora är en glad liten tjej. Snackar inte hela tiden, utan är snarare lite eftertänksam och pratar endast när hon har något att säga. Gillar att titta på folk. Gör många tappra försök att få sin systers ögonkontakt och uppmärksamhet med blandat resultat. Hon har sen i lördags två fina faddrar med namn Linus och Caroline. Dagens namnsdag firades förkyld i sitt första plagg i storlek 62. Flera gratulationer har kommit via moderns mobiltelefon, vykort och hälsningar. Tack för all uppvaktning.

-tobias.

Sköldpaddor och Pingviner

Efter helgens dop och släktkalas har vardagen nu återvänt och med den även en tråkig förkylning. 3 av 5 i familjen har än så länge drabbats, men det vore väl oerhört märkligt om inte resterande 2 snart hänger på. Lite lustigt är det ändå att det är Svante och Rut som än så länge är friska. Svante med alla sina dagisbakterier borde ju ligga i täten kan man tycka och Tora borde väl smittat Rut osv. Vi får väl se vart hän det bär. Helst inte längre än hit om jag får önska.

I lördags fick Svante ett ägg av sin farbror. Detta skulle man lägga i ett glas vatten och ur ägget skulle det sen kläckas en sköldpadda. Detta skulle ta ett par dagar, men ägget började sakta spricka redan efter ett par timmar och Svante har vaktat, väntat och längtat efter sin sköldpadda sen i söndags morse. Och idag, äntligen hade ägget spruckit tillräckligt mycket och djuret kunde ta sig loss. Oj, så omtyckt denna lilla padda blev med en gång. Jag hörde Svante prata med den och säga saker som: Jag ska lära dig prata. Du ska få träffa min mamma. Du är min bäste vän... Väldigt sött men jag önskar väl ändå nånstans att det där med bästisen inte var helt sant. Åtminstone önskar jag att paddan får dela 1a-platsen med någon lite mer levande varelse, typ en människa i Svantes omgivning. Men om en låtsassköldpadda för tillfället är hans bästa vän, så må så vara. Bara han är glad och nöjd. Nu sover de i alla fall gott tillsammans i Svantes säng. Sov sött.


För att gå vidare på djurtemat så kan jag nu meddela att alla våra 3 barn har en stark gemensam nämnare när det kommer till humor. Alla 3 finner det väldigt roande när vi föräldrar pratar Pingu. Detta innebär kort och gott att vi (far och mor) gör vårt bästa för att försöka låta som Pingu. Väldigt uppskattat måste jag säga. Tora och Rut blir på väldigt gott humör och skrattar och pratar tillbaks så mycket det bara går. Vilket i sin tur påverkar oss att prata ännu mer Pingu eftersom det är så himla kul när de små tjejerna snackar och skrattar. Svante har sen rätt lång tid tillbaka visat intresse för denna underhållning, så vi är rätt vana Pinguimitatörer vid det här laget. Vad gör man inte för att glädja sina kära?

-tobias.

Dop och nytt bo

Helgen är över och mycket har vi hunnit med. I lördags var det Tora och Ruts dop och det blev riktigt trevligt och lyckat hela tillställningen. Tora och Rut skötte sig som små änglar och Svante som självaste Jesus. Han var så medveten om vad som skulle hända denna dag. Vi har pratat så mycket om det och han tog dagen på fullaste allvar. Tillsammans med sin farbror (tillika Toras ena fadder) hällde han upp vattnet i dopfunten. På fikat efteråt stämde han (tillsammans med mig) upp i En sockerbagare så att alla gäster sjöng med, precis som han själv önskat. Tjejerna var oerhört söta i sina fina dopklänningar och hättor sydda av deras farmor. Bilder på det hela kommer så småningom. Vi hade ju själva inte nåt jätteläge att sitta och fota. Tack för all fin uppvaktning och för att ni ville dela denna dag med oss.

Sen kom söndagen och det var dagen med stort D. Äntligen är allt klart och vi har skrivit kontrakt på en bostadsrätt i Lomma. Äntligen ska vi ner på markplan och slippa hissar, trapphus, rusningstrafik och all galenskap som fullkomligt omringar detta hus vi nu bor i. Utan barn bor vi bra, men som det är nu är det hopplöst. Det ska bli så himla skönt. Och det kan ju inte finnas nån bättre tid att flytta till ett sånt ställe som nu till våren. Efter flytten kommer jag ha runt 6 veckor kvar att jobba innan det är dags för 8 veckors ledigt till sommaren. Helt enkelt underbart. Hamnen och stranden bara en promenad bort. Lekplatser, basketplan och dylikt alldeles runt knuten. Så oerhört skönt nu när allt är skrivet och klart och man slipper fundera på om det kommer bli av eller inte. Nu är det spikat.

På vägen hem från mäklaren hände en märklig, men lite kul grej. Vid ett rödljus stannade en bil jämsides med oss. Dörren på passagerarsidan öppnas och ut kommer ett huvud som lägger av en spya, stänger dörren och åker vidare. Svante frågar: Var det mjölk? Nja, det vet jag inte menar AnnaKajsa. Vad var det då fortsätter Svante och AnnaKajsa finner inget riktigt bra svar. Men mjölk var det nog inte.

Det var en lång och händelserik helg. Lyckad men aningens slitsam. Tycker man kan se spår av det på den här bilden.


Men tjejerna verkar vid gott mod andå. Dom verkar ju tåla hur mycket som helst.


-tobias.