Roligt i Röran

Vardagen har börjat på allvar. Jag är igång på jobbet, eller åtminstone så är jag på jobbet och försöker vara igång. I torsdags lyckades jag banne mig tappa huvudet en sekund och nicka till mitt under en lektion som jag höll i. Är du trött? Frågade en elev och jag kunde ju knappast påstå något annat. Tur att jag inte undervisar i lugna stillasittande diskussionsämnen mer än 1 timma i veckan. Tacka vet jag musiksalens ljudnivå och tempo. Där är det svårsomnat.

Mitt i röran händer det ju faktiskt en hel del roligt. Flickorna har börjat skratta. Eller åtminstone le. Med hela munnen och med tindrande ögon. Då och då, sen i fredags händer det att de bränner av ett leende när man skojar lite med dom. Väldigt uppskattat av föräldrarna som tycker om positiv respons. Svante har lyckats tilltalat sin mamma: lilla stumpan, vilket roade oss väldigt mycket. Han (som de flesta barn) har en god förmåga att snappa upp det mesta han hör. Denna gång hade han lyckats suga åt sig vad hans mamma då och då kallar småsystrarna för.

Natten mellan lördag och söndag vaknade tjejerna för att äta vid 5-tiden. Efter amningsstunden somnade Rut om rätt så fort medan Tora totalvägra att ens försöka verka lite trött. Efter någon timma började hon slokna lite och somnade till när jag bar omkring på henne. Men så fort jag försökte lägga ner henne i sängen vaknade hon direkt och gapskrek. Detta hände flera gånger under närmaste timmen och jag kände att jag blev mer och mer knäpp under tidens gång. Jag ville verkligen inget annat än att själv få somna om. När klockan hade passerat 06:30 och Tora fotsatte envisas med att somna bärandes och vakna liggandes började tankar likt feberflum fara runt i mitt huvud. Jag drog hela tiden parallerer från lördagkvällens avsnitt av "Stjärnor på slottet" som vi hade tittat på. Jag tyckte Tora höll sig med divafasoner likt både Kerstin Dellert och Jonas Gardell, som (enligt mig) båda två då och då tappar fotfästet en aning. Men vad har detta med stackars Tora att göra? Inte vet jag, men just då tyckte jag tanken var hyfsat logigsk. Jag hoppas slippa sådana surrealistiska tankegångar den närmaste framtiden. Det kan ju inte vara hälsosamt.

-tobias.

Att klaga, eller att inte klaga?

Finns det nån anledning att klaga och gnälla över hur livet och dagarna ter sig? Givetvis är det inte helt lätt att orka med allt som vanligt när man nu förtiden inte sover en bråkdel av vad man är van vid. När man inte har en bråkdel av den tid för sig själv som man är van vid. När en annars så pass enkel sak som att plocka i ordning lite i hemmet, tvätta veckans tvätt eller laga en enkel middag helt plötsligt blir ett nästan omöjligt uppdrag. Då känner man sig helt klart matt och slutkörd. Det är emellanåt oerhört svårt att få ihop sin vardag när man har två 7-veckors tjejer som inte går med på något annat än att bli burna och ompysslade. Lägger man dessutom till en 3-årig kille som ber än leka och umgås och då och då säger saker som: jag skulle behöva en vuxen på mitt rum, då vill man ibland bara gråta. Just i sådana tillfällen när man inte får ihop det är det lätt att bli sur, irriterad, ledsen, arg och känna sig utmattad och svag. Men så kommer plötsligt de minsta till ro och somnar gott i sin säng. Man har plötsligt båda armarna fria och kan pusta ut en sekund. Man hinner fixa tvätten, småplocka och laga mat samtidigt som man även får tid att leka och busa med storebror. Det mesta ordnar till sig och allt känns betydligt trevligare. Bättre humör, trevligare ton, gladare familj.

Några timmar går och tjejerna vaknar igen. Nu har vi andra hunnit fixa det mesta som var tänkt att fixas och flickorna är glada och nöjda. Man har till och med hunnit äta, nästan. Dom vaknar ju alltid just när det är dags att sätta sig till bords. Men i alla fall är man lite mer i fas och har hunnit samla lite nya krafter. Man har till och med hunnit börja sakna de små. Det hela är väldigt märkligt och stundtals omöjligt att förstå. Dagarna går på som i en bergochdalbana. En blandning av lugna stunder i stilla lunk och sjukt skarpa kurvor, branta backar och illamåendeframkallande loopar. Och när dagen väl är slut och man själv kan lägga sig och sova, vet man att man snart kommer väckas av hungriga tvillingsystrar. Men det är så det är. Inte så mycket att orda om. Vi visste det innan, även om vi inte riktigt kunde föreställa oss det helt och hållet. Är det värt att klaga och gnälla? Nä, jag tycker nog faktiskt inte det. Inget blir ju bättre av gnäll. Men visst gnäller man lite ändå titt som tätt. Man måste ju ventilera för att orka köra vidare. Men det är ju såhär livet är just nu och så kommer det också att vara ett tag framöver. Men sen blir det annorlunda. Sen kommer andra bekymmer och annan glädje. Och mitt i allt ihop är man dessutom så jäkla glad över att man hamnat där man hamnat. Vi har världens finaste barn och är världens stoltaste föräldrar. Trötta, slutkörda och förbannat lyckliga.

-tobias.

Tänkvärda TreårsTankar

Känner att jag helt enkelt måste dela med mig av dagens goa tankar från vår fina 3-åring Svante. När AnnaKajsa idag hämtade upp honom på dagis berättade en av pedagogerna vad Svante pratat om under dagens matstund. Eftersom Svante (liksom vi andra i familjen) är vegetarian äter han ofta inte exakt samma mat som de andra barnen. Idag funderade han lite på varför han inte hade samma mat på sin tallrik och frågade således vad alla andra åt, och varför inte han åt samma sak? Vi äter pyttipanna med kyckling och det äter ju inte du, svarade en av fröknarna. Svante frågar då: Äter ni små fåglar? Detta resulterade i att ingen av pedagogerna kunde äta upp sina kycklingbitar. Efter det så sa fröken: Du funderar en hel del du... och Svante svarar: mm, jag funderar mycket. Som pappa och som vegetarian sen 15 år tillbaka blir man allt lite stolt.

-tobias.

Nya tider

Eldprovet har startat. Tror jag? I alla fall så har jag börjat jobba och AnnaKajsa och tjejerna har påbörjat sina vardagar för sig själva hemma på egen hand. Och det hela började riktigt, riktigt bra. Personligen lyckades jag ta mig upp i morse och få iväg Svante till dagis. Hittade sen hela vägen till skolan där jag jobbar och hade en riktigt trevlig studiedag tillsammans med mina kollegor.

Hemma gick det tydligen också väldigt bra. 10:59 surrade det till till i mobilen med följande sms: "Båda har ätit, bajsat, skrikit o nu sover de i babysitterna. Jag har t.o.m. ätit frukost o ska göra mig i ordning. Det känns bra. Peppar, peppar." 11:00 surrar det till igen och jag läser: "Det är inte sant. Där vaknade Tora." Fast det ordnade upp sig det med och min kära fru var så glad och nöjd när jag kom hem från jobbet. Själv är jag lika glad och dessutom väldigt stolt över mina fina barns mamma. Svante var på topphumör och hade haft en rolig dag på dagis. Dessutom hade en av hans pedagoger ringt upp rektorn och fixat så Svante får fortsätta gå på fulltid tills vi fått svar på vår ansökan om han får gå vidare på fulltid till sommaren eller inte. Nu är den postad och det är bara hoppas på att de som bestämmer håller med oss om vad som vore det bästa för Svante.

I morgon bär det av till jobbet igen och då kommer även alla mina elever. Det ska bli riktigt kul att träffa dom igen. Har ju inte sett dem sen fredagen den 21 november innan Tora och Rut hitta ut och jag saknar dom faktiskt. Ska dock bli intressant att se hur tålamodet mitt kommer påverkas av min nya (lite ostabilare) dygnsrytm. Det får framtiden utvisa.

Dagens namn: Rut

Rut är en pigg och glad tjej med en positiv syn på livet. Många intressen, såsom att kika runt en stund innan det är dags för att äta och bajsa. En duktig lagspelare med god samarbetsförmåga men gillar även att ta egna initiativ, som till exempel att kräkas en stund efter maten. Med nästan hela 6 veckors livserfarenhet ger hon ett tryggt intryck med ett fast handslag och en hyfsat stadig blick. Får hon en stund över tar hon gärna en sväng i vagnen med syrran tätt intill. Grattis på namnsdagen.

-tobias.

Nattens formuleringar

Klockan är 01:15 och tjejerna verkar kommit till ro och sover snart snött, hoppas jag. Dom är alltid överpigga efter 22-tiden och får sedan alltid tokont i magen runt 00-snåret. Sen blir dom lugna och får sitt sista mål och brukar komma till ro av egen maskin mellan 00:30-01:00. På många sätt börjar det likna en hyfsad nattrutin nu. Nästa projekt är väl bara att tidigarelägga det hela. Kanske lättare sagt än gjort dock. Men, men, dom är faktiskt inte ens 6 veckor gamla. Vi hinner nog få ordning på det där med. En vacker natt.

Dagen har spenderats hemma. "AmmaKajsa" vaknade upp med en tråkig och ond mjölkstockning. Ett par riktigt varma vändor i duschen plus god hjälp av en rejält hungrig Tora fick till slut ordning på elendet och det hela gick så gott som över. Märkligt vad som kan hända med en kropp. Märkligt med mycket. Att vi nu har två tvillingtjejer i familjen till exempel. Jag tycker fortfarande det känns overkligt många gånger. Det var så svårt att inse under graviditeten och det är inte mycket lättare att inse nu heller. Det kanske oxå kommer med tiden. Insikten och verklighetsförankringen.

Innan jag intar horisontelt läge ska jag snabbt ner till tvättstugan igen. Tvättid i morgon bitti egentligen, men vi har tjuvstartat lite. Som vanligt. Hinner aldrig få allt tvättat och torrt annars. Alla 14 pyjamasar till exempel. Rut är en hejare på att kräkas. Tora ligger en bit efter på den grejen. Vi är helt ovana på det där med kräkande bäbisar. Svante var lyckligt befriad från hela det projektet. Han verkar förövrigt lida lite av äckelmage då han inte ens vill ta i en handduk som använts till att torka av en nykräkt syskonmun. Dessutom började han klökas när han spanade in en rejält nerbajsad blöja här om dagen. Han kunde inte sluta titta, samtidigt som han inte heller kunde sluta klökas. En smått roande syn. Han lär vänja sig. På alla andra sätt fullkomligt avgudar han annars sina systrar. Det är så skönt att se honom ge dom en sån fin omsorg och kärlek. Dagen till ära dessutom; alla tre syskon i samma mönster. Fina små traktorbarn.



-tobias.

Nyår i Ängelholm

2009 kunde inte börjat finare. I alla fall inte vad det gäller vädret. Nyårsdagen i Ängelholm bjöd på klarblå himmel, vindstilla och ett knippe minusgrader. Perfekt promenadväder med andra ord. Det tog vi givetvis till vara på. Systrarna snusade gott i vagnen och Svante altererade mellan ståbräda och stavgång. Vi lider inte av nåt snökaos här i skåneland, men å andra sidan ger ju det möjlighet till ett pass fotboll även en dag som 1 januari.

Vi firade alltså nyårsafton hos barnens mormor i Ängelholm. Det är en helt ny grej att komma på besök nu för tiden. 5 personer, varav 2 som kräver sin mat när dom vill ha den och som minsann sover när dom sover men inte annars. Men det fungerade ändå rätt bra tycker jag. Tjejerna har dessutom bjudit på ovanligt mycket sömn de senaste nätterna. Jag hoppas det är en ihållande trend. Så god mat i mängder och en skål i bubbel vid 12-slaget i Ängelholm fick bli årets nyårsfirande. Vi lyckades aldrig fånga båda tjejerna på nån bra bild i deras fina nyårsklädsel. Men Tora fastnade på en medan hon tog en lur i soffan. Ni kan kanske själva föreställa er Rut. Hon såg ju faktiskt ungefär lika dan ut.

Snart ska vardagen dra igång igen. Jag ska börja jobba, AnnaKajsa och tjejerna ska vara hemma själva på dagarna och Svante på förskolan. Vi ska ansöka om dispens för Svante att fortsätta gå heltid på dagis. När man får syskon är det så att man annars måste gå ner till endast 15 timmar i veckan, vilket innebär 9-15 varannan dag. Vi hoppas kunna låta Svante få fortsätta som vanlig på sitt dagis då hans storebrorsituation faktiskt skiljer sig från en mer normal variant. Det känns varken rimligt eller schysst att låta Svante få stå vid sidan och visa så mycket hänsyn här hemma då småsyskonen faktiskt tar enormt mycket tid och plats. Att han dessutom ska riskera att komma lite åt sidan även på sitt dagis genom att inte få vara med så mycket som han brukar känns inte rätt. Får vi igenom att han kan fortsätta på heltid så kan vi anpassa hans dagistider helt själva. Jag jobbar inte några sena dagar och hämtar honom såklart alltid påväg hem från jobbet, så han lider ju inte direkt av att vara borta för mycket från sitt hem. Jag hoppas som sagt vi får igenom detta. Det skulle kännas väldigt bra för oss, särskillt för Svante. Han måste få leka med sina vänner och få vara 3 år och liten oxå. Inte bara 3 år och stor.

-tobias.