Bakåtsteg

Nytt försök ikväll med nya nattningsmetoden. Började grymt bra. Rut sov efter 15 minuter och Tora var vaken men lugn och sansad i sin säng. Sen började hon gala och skrika som en tok. Vi var inne då och då och la ner henne, men hon fortsatte skrika. Efter att Rut ändå lyckats sova i drygt 30 minuter vaknar hon tillslut och blir galet ledsen. Sen tog det hela totalt 2 timmar från den stund vi la dom i sängen. Alltså en försämring sen igår. Trist. Men det började som sagt betydligt bättre. Men ingen kan väl sova sött med en dånande siren 2 meter bort, eller? Fast Rut gjorde ju faktiskt det. Åtminstone i 30 minuter. Så kanske är det nåt man kan vänja sig vid. Även efter 1 års ålder. Men förhoppningsvis ska väl ingen av de 2 behöva göra det, utan istället lära sig att somna lugnt och behagligt. En vacker kväll, kanske.

-tobias.

Framsteg i dubbel bemärkelse

Idag åkte vi till Ängelholm och lämnade Svante för några dagar hos sin mormor. Han var som alltid lika nöjd över att få spendera några dagar på sitt favorithotell. Det känns genast tomt i huset när man kommer hem. Känns på samma gång både aningens vemodigt och väldigt roligt att han är iväg på "egen hand" sådär. Mest roligt förstås. Den där svaga vemodskänslan är av högst egoistisk natur.

Tora har idag tagit sina första minipromenader på eget initiativ. Från en stol till en vägg eller från en vägg till en mamma osv. Det rör sig om små turer på 3-10 steg. Men det är tydligt att hon idag kommit på att hon inte kan köra på backhopparstilen med 45 graders framåtlutning med överkroppen. Nu har hon börjat sträcka på sig lite och får såklart oerhört mycket bättre balans. I morgon lär vi nog se mer gång för hennes del. Skoj.

Ikväll tog vi även tjuren vid hornen och bestämde oss för att natta dom i sina sängar och inte på något sätt (läs: bärandes eller knäsittandes). Vi började med att låta dom försöka komma till ro själva med någon form av 5-minutersmetod. Med jämna mellanrum gick vi in för att lägga ner dom i sängen och försöka få dom lugna och sovsugna. Först var Tora rätt lugn och tyckte läget inte var helt kass ändå. Rut däremot skrek och grät så det sprutade om henne. Vi försökte att inte vara inne på rummet så länge när vi gick in, utan klappa lite och lägga dom ner och försöka gosa till det lite för dom. Men det gick inget vidare. Efter 35 minuter bestämde vi oss för att stanna kvar i rummet en stund. Jag hos Tora och mamman hos Rut. Rut lugnade sig och somnade efter en stund totalt utmattad. Tora lugnade sig inte. Hon blev tokmammig och var inte alls intresserad av mitt sällskap. Så när Rut väl sov (trots Toras skrikandes 2 meter bort) tog mamman plats bredvid hennes säng och lyckades lugna ner henne. Efter ca 15 minuter tog jag över. Fast då var hon redan så gott som sovande även om hon inte stängt sina ögon riktigt. Jag behövde inte mer än klappa lite på henne och sen gick jag ut. Allt som allt tog det 1 timma och kanske 10 minuter. Längre än så har vi hållit på många gånger förr trots bärande. Kanske inte lika mycket gråt då bara. Fast det kommer bli lugnare i morgon. I alla fall om jag ska tro på tidigare erfarenheter. Känns i alla fall jättebra att dom kunde somna tillsammans på rummet i sina sängar ungefär samtidigt. Ett stort steg åt rätt håll och värt att fortsätta jobba på.

-tobias

En fin dag med 3

Har idag haft en mycket trevlig start på min drygt 7 månaders föräldraledighet. Hade alla barnen hemma då Svantes dagis har julstängt den här veckan också. Och det blev en sån fin dag. Alla barnen på kanonhumör. Kanske inte exakt hela tiden, men absolut den mesta av tiden. De lekte tillsammans. Och vi lekte tillsammans. Vi åt mat ihop och alla var nöjda och glada. Vi känner att tjejerna står och väger mellan att behöva vila 1 eller 2 gånger per dag nu. De har haft sovpass på för- och eftermiddagen fram tills nu. Men nu känns det som det räcker med ett lite längre pass efter maten sådär vid 12-tiden ungefär. Tora är lite tröttare än Rut på förmiddagen, men jag tror nog även Tora fixar att skippa förmiddagssömnen. Man får helt enkelt hitta på tillräckligt roliga saker för att det ska fungera. Men det är alltid lite lurigt just under tiden man ska rucka på väl invanda rutiner. Fast det brukar kännas bra när det väl är gjort.

I morgon ska Svante på lite semester hos sin mormor i ett par dagar. Då ska vi även passa på att ta tag i systrarnas nattningsvanor. Hittills lyckas vi inte få dom att somna själva i sina sängar utan vi nattar dom genom att bära dom. Det kan gå fort. Det kan ta en evighet. Man vet aldrig innan de väl sover. Detta bidrar till att vi inte kan lägga alla 3 barnen om vi är själva hemma. Vi kan lägga Svante medan Tora och Rut fortfarande är vakna. Han är som vanligt familjens klippa och har inga problem med att somna i sin säng själv inne på sitt rum. Bara vi går igenom alla nattningsrutiner först. Borsta tänderna - Läsa eller Leka - Dricka pyttelite vatten - Kissa - Gömma sig under täcket - Släcka lampan - Puss & Kram - Sen är det klart. Men om man ska natta Tora genom att bära omkring på henne i lite lugn och ro betyder det att man måste lämna Rut oövervakad och tvärt om. Det går ju inte alls. Det tar ju bara nån minut innan första galenskapen drar igång. Antingen blir den "lämnade" ledsen och börjar storgråta. Eller så är det knäpptyst och nåt farligt bus på gång. Man vet aldrig riktigt vad, men nåt är det alltid. Så nu måste de lära sig att bli lagda i sina sängar och lyckas somna på egen hand. Det är hög tid. Så för att Svante ska slippa ligga i rummet intill tumulten tycker vi det passar bra att han åker på mormor-spa och vi tar fighten om enklare kvällar.

Jag fick en sån härlig stund med tjejerna på deras rum ikväll. Till min stora glädje lyckades jag hämta kameran och få en en bit av det på film. Alla har vi våra dansstilar. Även Rut och Tora. Rut på 2 ben. Tora på 4.

-tobias.

Namnsdag och Babyboom

Idag har Rut åter igen namnsdag. Tänk att hon redan lyckats hinna med 2 namnsdagar. Senaste namnsdagen passade jag på att beskriva henne lite som person. Så här skrev jag då:

Rut är en pigg och glad tjej med en positiv syn på livet. Många intressen, såsom att kika runt en stund innan det är dags för att äta och bajsa. En duktig lagspelare med god samarbetsförmåga men gillar även att ta egna initiativ, som till exempel att kräkas en stund efter maten. Med nästan hela 6 veckors livserfarenhet ger hon ett tryggt intryck med ett fast handslag och en hyfsat stadig blick. Får hon en stund över tar hon gärna en sväng i vagnen med syrran tätt intill. Grattis på namnsdagen.

Idag beskriver jag henne istället såhär:

En glad och utåtriktad person med enorm energi. Spiller inte många sekunder av den vakna tiden till att sitta och såsa. Här ska det hela tiden upptäckas saker, prövas nya grejer, spexa inför alla som vill se och höra, skoja inför Tora så att systern kiknar av skratt, för att i stunden efter passa på att klippa till henne. Allt hon gör gör hon väldigt mycket. Ska hon öppna skåp - då öppnar hon skåp vare sig de går att öppna eller inte. Känner hon för att kasta omkring med mat och muggar - då flyger det mat och muggar i hela köket. Bestämmer hon sig för att säga pappa - då säger hon pappa om och om igen i en halv dag ungefär. Men nästan alltid är hon på riktigt glatt humör. Så länge hon är mätt och belåten och har sovit den sömn som hon behöver så är hon strålande glad och en riktigt liten showare. Du gör oss glada och matta Rut. Vad vore livet utan dig. Grattis på namnsdagen.


Dagen till ära var vi hembjudna till några nya vänner här i byn. Vi lärde känna dom när vi skolade in Svante på hans nya dagis här i början av hösten. De har ett tvillingpar i Svantes ålder som skolades in på avdelningen samtidigt. Nu har de även ett nytt tvillingpar på 2 månader och har alltså lyckats bli en 6-mannafamilj. De har lite att bita i vill jag lova. Men med mycket kärlek, svett och en knippe anhöriga i närheten så verkar dom reda ut det beundransvärt bra. Tänk att vi var där i dag. En familj som hälsade på en annan och vi var inte mindre än 7 barn och 4 vuxna. De bjöd dessutom på våfflor. Vad ska man säga?

-tobias.

Utveckling

Sen nyårsafton har Tora börjat pröva på att gå. Rut har inte gjort något annat än gått de senaste 6 veckorna. Hon småspringer fram här hemma nu för tiden. Men Tora har tagit det lugnare. Det har hon gjort med det mesta. I alla fall vad det gäller lite "farliga" grejer. Rut testar och slår sig, testar och slår sig tills hon lyckas. Tora spanar in Rut och tar det säkra före det osäkra. Men nu verkar även Tora känna sig mogen för att börja använda sig av den tvåbenta stilen när hon tar sig fram. Det lär nog ta nån vecka till innan hon går mer än hon kryper. Men nu är hon i alla fall pågång och det är roligt.

Rut verkar ha så mycket roligare sen hon började gå. Hon kan ägna långa stunder till att bara gå eller småspringa runt mellan olika rum och mellan olika spännande saker att titta på. Hon är näst intill manisk när det kommer till att bestiga Svantes tripp trapp-stol eller att öppna diskmaskinen, klättra in i kylskåpet eller utforska sophinken under vasken. Hon tar varje chans att utforska dessa platser om och om igen.


Ett annat favoritintresse som väckts hos Rut är att riva fram olika klädesplagg ur lådor som hon sen vill ha på sig. Allt som går att sätta på huvudet är underbart roligt, men även Svantes gallonhängslebyxor har blivit ett favoritplagg. När hon väl hittat något att klä sig i springer hon stolt runt och visar upp sig. "Titta här"... eller "kolla" är flitigt använda ord.

När det gäller tjejernas prat så är dom väldigt jämbördiga. Tora är möjligtvis lite före med nya ord eller läten. Dom bubblar numer oavbrutet och verkar ha oerhört mycket att berätta. Långa upprörda utlägg med stora gester och ivrigt pekande. Ska bli kul sen när man förstår dom lite bättre. Kul och svettigt har jag en känsla av. Det är inga små blyga flickor vi fått. Det här är riktiga kRutpaket.

-tobias.

En udda uppladdning för ett Nytt År

En vecka innan julafton gick vi igenom en liten test i familjen. Testet gick ut på att se hur vi skulle klara ut nästan en hel veckas magsjuka. Inte bara 1 av oss. Inte heller 2, utan alla 5 såklart. På något överlevnadsinstinktivt sätt lyckades vi parera varandras toppar och liksom sicksacka oss igenom varandras katastrofer. När mamman mådde som sämst lyckades jag hålla flaggan hyfsat uppe. Svante och jag hann att komma iväg och köpa julgran och lagom hem för jag sen någon timma senare skulle tappa all färg i ansiktet. Vi hann precis natta tjejerna och jag sprang direkt ut från deras nedsläckta rum mot närmaste toalett för att sen spendera resten av kvällen till sängs. Svante och mamman klädde granen. Det var mammans tur att hålla båten flytande. Nån gång runt 12-tiden den natten vaknade både Svante och Tora. Svante skrek inne på sitt rum och Tora likaså. Vi rusade upp och tog hand om var sin. Tora rapade och släppte sig så det låg dimmor i rummet. Svante hade just kräkts i hela sin säng, på sin vägg och sitt golv. Så där stod vi kräksjuka mitt i natten och torkade och torkade. Bäddade och tröstade. Bar och klöktes. Hemska natt. I det tillfället var man ändå glad att Rut sov. Alltid nåt.


Allt detta bidrog till att vi var så illa tvungna att hålla en rätt låg profil i vårt julstökande. Vi gjorde verkligen vårt yttersta för att ha det så trevligt och mysigt tillsammans i familjen som vi bara kunde. Och mitt i allt detta så hade det fallit mer snö utanför fönstret än det tidigare gjort här under mina år i Skåne. En förmiddag tog vi modet till oss och gick ut för att låta Svante få åka lite pulka. Det var bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Måtte magarna hålla sig i skinnet i någon timma i alla fall. Det gick bra och det var riktigt mysigt. Efteråt var vi dock som vrak igen och Svante åkte på ännu en omgång kräk. Hela vårt hem luktade skumt. Inte alls kanel och pepparkakor som det borde. Men dagen innan självaste julafton var vi alla åter på benen och mådde förhållandevis bra. Smått skakiga och ett par kilon lättare, men bra.


Julafton blev mycket lyckad och alla trivdes. Tomten dök upp och klappar delades ut. Svante var i sitt esse. Oj vad en 4a-åring kan vara glad i paket.

Sen har dagarna rullat på och igår var det Nyårsafton. Tjejerna kom i säng hyfsat i tid och Svante fick för första gången vara med hela kvällen. Vid 12-slaget var han salig och beundrade alla fyrverkerier med hela sin kropp. -Jag kan knappt tro mina ögon, utbrast han flera gånger. Han var så uppfylld av detta. Väldigt roligt att se. Misstänker att det kommer pratas en del om denna natt ett tag framöver. Idag ligger vi på lågvarv och tar det lugnt. Mamman är inte längre föräldraledig, men är såklart ledig från jobbet idag ändå. Nu är det min tur att ta hand om vardagen här hemma. Det kommer bli spännande på många sätt. Jag ska göra mitt yttersta för att dela med mig av dagarna här på TvillingTur. Gott Nytt År alla.

tobias.

Efter några tappra försök att få till ett riktigt fint julkort på 3 tindrande barn samtidigt gav vi upp. Collage fick det bli. Ett collage som speglar verkligheten på ett betydligt mer verklighetstroget sätt. Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer under året och alla fina gratulationer av flickornas 1-årsdag. Efter en välbehövlig bloggpaus kommer
TvillingTur att återuppstå 1 januari. Då går viå in i akt 2 - pappaledigheten. Hoppas ni följer med på bloggen då, för då blir det nya friska tag med skrivandet. Tills dess önskar vi alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Ses 2010.