Kaffe med dop

Klockan är 00:12 och AnnaKajsa har just plockat ut den fjärde och sista tårtbottnen ur ugnen medan jag själv fyllt varenda tänkbart hängställe i lägenheten med tvätt som inte hann torka klart i torkrummet tidigare idag. I morgon är det Tora och Ruts dopdag och vi har efter bästa förmåga försökt förbereda det som skall förberedas. Men det tar en oerhörd tid nu för tiden. Bara det att ugnen fick stå på i drygt 2 timmar i väntan på en nästa gräddning och att en smet blev döbakad då den fått stå och vänta förlänge innan den kom i formen och in i ugnen. Allt för att Tora och Rut ägnade sig åt att nästan somna, men bara nästan såklart. Men nu är det färdigbakat och färdigstökat här hemma för idag. Och stökigt har det blivit vill jag lova. En väldans tur att vi inte ska vara här hemma med några gäster i morgon över huvud taget. Det skulle vi bara inte klarat av.

Det kommer bli en händelserik helg i alla fall. En lång dag i morgon och på söndag ska det förhoppningsvis bli klart för vår planerade flytt. Men eftersom man aldrig ska ropa hej innan man kommit över bäcken, så tänker jag inte ta ut nånting i förskott. Men jag skulle bli rasande förbannad om nåt skit skulle inträffa och sätta käppar i hjulet nu. Mer om det på söndag, antar jag.

Nu ska jag göra allt jag kan för att ta emot min sömn så fort som möjligt. Låt resten av familjen vara vänligt inställda till två trötta föräldrars behov. God natt.

-tobias.

24 februari = 3 månader

Idag har Tora och Rut hunnit bli 3 månader gamla. Vad har hänt den senaste månaden då? Vad har dom lärt sig? Hur ser dom ut? Jo, dom har fortsatt växa och nu kommit upp i vikter som 5380g (Tora) och 5610g (Rut). Tora är dock 1 cm längre med sina 58cm mot Ruts 57cm. Om vi jämför med Svante när han var 3 månader gammal så vägde han mer än 1 och ett halvt kilo mer och var drygt 3 cm längre än Tora. Han föddes ju mer eller mindre den dagen han var beräknad, medan tjejerna kom knappt 3 veckor för tidigt. Kanske har skillnaden med det att göra, eller också är dom bara en storlek mindre helt enkelt?

Den senaste månaden har det annars hänt rätt mycket tycker jag. Dom har blivit oerhört mer sociala och vakna. Dom skrattar och ler den mesta av deras vakna tid, förutom under kvällsgnället vid 8-hugget då. De senaste dagarna har dom båda funnit sina händer och finner sig väldigt roade av att undersöka och kika på dom titt som tätt. Tora har även börjat kika en del på Rut, men Rut undviker oftast hennes blickar genom att titta bort. Detta påminner om hur Svante var vid den åldern. Han undvek alltid ögonkontakt när man tittade på honom på nära håll. På lite avstånd tyckte han det var kul, men inte när man var för nära. Sån är han fortfarande. Han har en stor integritet och uppskattar inte när folk tränger sig på för nära utan hans godkännande. Vuxna som barn.

Igår vaccinerades tjejerna mot en massa saker, bland annat mot hjärnhinneinflamation. Det sista är något som är så pass nytt att Svante inte fick den sprutan vid den åldern. Den gör tydligen riktigt ont den rackarn. Något som till och med framställarna gått ut med och om jag förstått det hela rätt så tyckte även Tora och Rut att det var just vad den gjorde. AnnaKajsa hade en riktig pärs då hon var själv med tjejerna på BVC. Nästa gång är det läge för mig att ta ledigt från jobbet och vara med. Man känner sig något för ensam när man har 2 otröstliga tjejer på samma gång.

Annars så intresserar sig Rut lite mer för babygymet än Tora, medan Tora är strået vassare på sudoku.

-tobias.

Tjock-TV, Platt-TV eller Stå-TV

Vid 20-tiden på kvällen är oftast det tillfälle då nånting hyfsat bra visas på TV. Det är väl den bästa TV-tiden i tablån misstänker jag. Vid den tiden sover Svante sen knappt en timma tillbaka och själva börjar vi tackla av allt mer för var minut som går. Men alltid lagom till det program man vill se börjar, börjar också någonting annat. Småtjejerna blir oroliga och smågnälliga. Det slår aldrig fel. Detta innebär att vi så gott som alltid tillbringar kl 2o-TV-tiden ståendes. Det måste se underligt ut från våra grannars synvinkel. Dom mittemot alltså. Men det är vår enda chans att kunna höra vad som sägs i programmet helt enkelt. För när man står och bär är det nästan alltid frid och fröjd. Men så fort man ens tänker på att sitta ner en stund är det klippt. Jag kan även tillägga att text-tv.s möjlighet att texta det mesta som sänds är en oslagbar service. Speciellt när det kommer till svenska filmer som alltid har ett luddigt och lite dovt komprimerat ljud på talet. Det låter snyggt och så, men är emallanåt himla svåruppfattat. Speciellt när man har två smågnällare till sällskap. Men som sagt, textat och stående så funkar det alldeles prima.

Vill inte avslöja något om flickornas framgångar på sovfronten för då går det ju alltid åt skogen. Men om ni läser lite mellan raderna kanske ni lyckas uppfatta en viss framgång i alla fall. Men säg inget till nån, snälla.

-tobias.

Ett pass i gymet

Vet inte, men kanske har Rut nåt pågång? En helt oväntad karriär i så fall. Men dom här tjejerna har ju bjudit på oväntade överraskningar förr. Inte minst när de visade sig första gången där på ultraljudet en dag i våras...

-tobias.

Väder, vind, kriget och lite småbarnsliv

Snön fortsätter att falla över Malmö på ett sätt jag inte alls känner igen. På vägen hem från dagens pulkatur hamnade vi i sällskap med en gammal man som sa någonting om snön och pulka till Svante. Jag uppfattade inte riktigt vad han exakt sa, men det var i alla fall någonting på vädertemat. Då jag kommenterade att jag inte direkt kände igen det aktuella vädret i stan fick jag ett inte helt medållande svar av mannen. -Under krigsåren var det allt rejält med snö även här ska jag säga dig. Det var rejäla mängder under alla de åren faktiskt. OK, det säger ju ändå en del tänkte jag, om man nu behöver gå så långt tillbaka i tiden för att prata snöminnen i Malmö. Nu har det väl säkerligen funnits lite mer snörika vintrar här omkring inom närmre räckhåll än så, men ändå...

Härom kvällen hade jag en vän på besök. Vi skulle snacka lite skit, lyssna på musik och dricka nån öl. Det var i alla fall vår ambition, fast vi visste nog båda två att det kanske var lättare sagt än gjort. Visst hann vi med vad vi tänkt till slut, men en sak är säker. Ingen kommer hit och hälsar på utan att få agera nån slags barnvakt åtminstone en liten stund. Inte så att vi lämnar våra vänner i sticket och drar iväg och tar en bit mat, men det dyker ju alltid upp nån situation där ett extra par armar kommer väl till pass. Den här gången blev det (faktiskt helt oplanerat) en perfekt hjälp då vi hade tvätt på gång nere i tvättstugan och tjejerna var inte på sitt bästa humör. En sån enkel sak som att gå ner i källaren och hänga en maskin tvätt kan ibland leda till att det är värsta kaoset när man väl är tillbaka i lägenheten igen. Kvällarna är inte alltid deras bästa tid. Men som sagt, denna gång var det Mårten som fick rycka in och hjälpa till. Han som var på besök av en helt annan anledning. Tack för det. Våra små underbart söta och goa flickor har ju såklart inte bara glada miner på läpparna. Då och då ser det ju även ut såhär.


Just då är man inte alltid överväldigad över vad man ställt till med. Men så snart det värsta lagt sig är allt snabbt förlåtet och man har inte en endaste negativ tanke om de små liven. Det är lite lustigt, men säkert helt perfekt uträknat av naturen på nåt sätt. Tänk om det vore så att man hade gett upp var gång man stöter på patrull. Då skulle man inte kommit så långt här i livet.

-tobias.

Två dagar pulka i år...

Jag minns faktiskt inte när sportlov och snö slog till på samma vecka sist? Här i Malmö alltså. Förra året var det så ont om snö att vi hann aldrig riktigt hann utnyttja den på något vettigt sätt. För två år sen låg snön i 2 dagar totalt sett under hela vintern. Då hann vi i sista sekunden få tag på en pulka och dra runt Svante en sväng i en närliggande park. Den här veckan har vi lyckats få fram pulkan två dagar i rad nu. Premiär för Svante att åka i backe och oj vad kul han tycker det är. Gårdagen bjöd på ett fantastiskt väder och solen lyste tokigt skönt på oss medan vi gnodde i en av de små pulkabackar som Pildammsparken bjuder på.


Hoppas den lilla snön som nu ligger får ligga kvar ett tag till så vi får några turer till i backen. En sväng till skridskobanan ska vi väl också hinna med hoppas jag. Det är ibland oerhört svårt att komma ut i god tid, men ut kommer vi tillslut. Idag hade vi tänkt komma iväg redan på förmiddagen, men så drog det ut på tiden och snart var det ändå nästan dags för middag. Sen dök det upp en massa små grejer som gjorde att vi inte kom iväg förrens vid 16-tiden. I morgon får vi väl satsa på att vara ute innan frukost för att möjligen komma iväg till lunch.

Jag slänger även in en film på en nöjd storebror som just funnit lyckan i att ta sig nedför och uppför en liten backe med snö. Jag var faktiskt rätt nöjd själv just över det faktum att han även gillade att dra upp pulkan för egen maskin.

-tobias.

Bra start

Det är ju så man börjar bli skrockfull. Givetvis blev det ingen natt av lugn och ro. Men jag tänker inte orda mer om det. Bättre att lägga allt sånt åt sidan och hoppas på det bästa. Det finns roligare saker att tänka på.

I förmiddags var jag och frugan på ett riktigt trevligt möte. Vår BVC-sköterska hade bokat in en tid hos en psykolog som jobbar med familjeterapi och liknande grejer. Inte på grund av att vi har någon familjekris eller är i något vidare behov av terapi. Det var snarare ett riktigt bra pep talk fullt med en massa klockrena tips om hur man kan få ihop vardagen på ett bra sätt. Hur man kan minskar problemen och stressen med små enkla medel. Vi kände båda att vi kunde ta till oss allt hon sa och ser fram emot att pröva knepen. Det kostar ju absolut ingenting att prova och hjälper det till att reda upp lite i röran är det ju kanon.

Utöver det så har veckan börjat på bästa tänkbara sätt. Återkommer med detaljerna vid senare tillfälle.

-tobias.