En helg i raketfart

Söndag kväll, igen. Veckorna går rysligt fort ibland. Speciellt en sån här vecka när hela helgen varit fullbelagd med en massa saker. I lördags var jag iväg hela dagen och spelade in. Jag och en kollega på jobbet har slagit oss ihop och håller på med en inspelning som börjar kännas riktigt trevlig. Fast det tar enormt lång tid att få någonting klart nu för tiden. Det finns ju liksom nästan ingen tid över till sånt. Sakta men säkert börjar det nu i alla fall låta lite fint om vår musik och det ska bli kul när inspelningen är så pass färdig att den kan bli offentlig. Om nån månad kanske?

I förmiddags var jag iväg och hade ett gitarrkomparjobb. Det är ett roligt extraknäck. Spela tillsammans med begåvade musiker och dessutom tjäna pengar på det. Stimulerande. Sen, väl hemma igen strax efter lunch så var det frugans tur att åka och jobba. Så vi har inte sett mycket av varandra denna helg. Så kan det vara ibland. Istället har vi haft solotid med barnen och det är inte fy skam det heller. I eftermiddags var vi ute och skottade snö jag och Svante. Tora och Rut var också med. Tora ägnade mesta tiden till att leka staty, medan Rut gjorde motsatsen och försökte ta sig så långt hemifrån hon kunde innan hon blev tillbakaburen. Efter snöskottningen grävde vi ner Svante i snön. Det var skoj tyckte alla. Sen kändes det som att det var dags och gå in och tina upp igen.


Jag vet inte hur många gånger Rut hamnade i den här positionen idag. Men inte en sur min för det. Snarare tog hon det som ett perfekt tillfälle att smaka lite på snön. Skillnaden på systrarnas upptäckarådra, nyfikenhetsbegär eller äventyrslusta är många gånger tydlig. Ruts overall var inte direkt torr efter dagens utepass. Toras däremot såg knappt ut som den varit utanför dörren. Men när det kommer till inomhusklättring då är det inget fel på Toras initiativförmåga. Hur många gånger per dag ska man behöva hämta ner en drygt 1 år gammal tjej från hörnbord egentligen?

-tobias.

Ett lätt beslut

Den besökande farmodern tog idag Svante till dagis. Väl framme möts dom av en massa overallbeklädda barn och en fröken som lotsade ut barn på barn från avdelningen. Anledningen var att ett barn hade börjat kräkas där inne strax innan. Vinterkräksjukan - Stanna hemma ni som kan. För alla andra är det utedag som gäller. För vår del var valet ganska lätt. Svante och farmor vände på klacken och gick hem igen. Har man möjligheten att välja mellan att vara hemma några dagar nu med friska barn eller några dagar lite senare med kräksjuka barn så är valet mycket enkelt. Tack för att det hela bröt ut innan vi hunnit lämna vår lille klimp. Jag tror det besparade oss mycket tråkigt.

Istället har vi haft en jättefin dag hemma allihop. Inte mamman förstås, hon har fullt upp med att komma tillbaks till sitt jobb efter ett och ett halvt år därifrån. Med besök i huset blir dagen aldrig tråkig. Alla barnen kör rätt så hårt på charmoffensiven och det mesta går så lätt så lätt. Ska bli intressant att se hur morgondagen kommer se ut. Nu när farmorn sitter på tåget hem kanske vardagstristessen kryper sig på igen. Eller inte? Det ska som sagt bli kul att se. Hoppas såklart på en finfin dag hemma med alla 3 imorgon igen. För något dagis för Svantes del, det blir det inte.


Här sitter Rut till vänster och Tora till höger på sina små stolar som dom älskar att klättra upp och sitta på. Inte lika kul att bara nästan kunna klättra ner igen. Det resulterar oftast i att de står och gnäller tills man hjälper dom, eller att de landar på backen med näsan först. Men upp är kul att klättra. Rut har även klätt sig stiligt i en liten rosa ryggsäck och håller ett fast grepp om en erövring från storebrors rum - ett kalejdoskop.

-tobias.

Skojare

Glada och busiga. Så har systrarna varit idag. Och brodern med för den delen även om han varit på dagis halva dagen. Barnen har sin farmor på besök och sånt livar ju alltid upp. En ny person att skoja med helt enkelt. Det roliga tycker jag är att det är Tora som har varit mest på skämtarhumör. Det brukar vara Rut som spexar mest och Tora som söker ett knä att sitta i och en famn att bli buren i. Men idag har Tora skrattat och stått i hela dagen. Rut har också varit på ett riktigt gott humör, men Tora har liksom legat i täten. Skönt att se att det inte alltid är Rut som kör på och Tora som hänger med. Det kan alltså även vara tvärt om.

Vi har hållit oss inne nästan hela dagen då det är någon form av en lindrigare snöstorm här. Det har inte blåst några stormvindar i våra kvarter idag dock, men det har snöat rejält hela dagen. Vi tog oss dock ut allihop för att hämta Svante på dagis. Snön yrde omkring oss och det blåste tillräckligt för att det inte skulle vara bara njutbart att vara ute. Det räckte gott och väl med utetid denna dag för de små. Fast de stördes inte så märkbart av snöyran. Jag trodde nog dom skulle bli betydligt kinkigare. Men overallerna var väl knäppta och luvorna på. Så eskimåkostymen gjorde väl sitt.

Dom leker med varandra mer och mer för varje dag nu. Det är härliga stunder när de finner sig till ro på egen hand inne på sitt rum. När de gör det försöker jag låta dom vara i fred så länge det går och inte störa dom. Så hör man hur dom skrattar och tjoar tillsammans och man bara måste smyga dit och se vad de sysslar med. Bland annat så har jag sett dom rulla omkring på sin lurviga matta för att ibland krocka med varann och brista ut i skratt. Jag har även lyckats se hur Rut sittandes kittlade Tora (som stog upp) genom att knipa henne i låret och samtidigt låta nåt i stil med bhaaäää..... Tora skrattade så hon kiknade. Det är ren lycka att se dom så tillsammans.


Ett evigt spexande nu för tiden. Och hittar den ena på något så dröjer det inte länge förens den andra hänger på. De har givetvis börjat göra high five med varann. En sak som när det kommer till vuxna kan kännas rätt krystat och oftast rätt fånigt. Men våra 3 små gryn dom älskar det och tvekar inte en sekund när det kommer till att klappa näven...

-tobias.

Medvetenhet

Det känns som om Tora och Rut har börjat förstå så otroligt mycket mer nu för tiden. Som om de har en mycket tydligare bild av hela sammanhanget. Att det ena ger det andra och att de själva kan påverka sin omgivning på ett sätt som de tidigare varit helt omedvetna om. Och det känns som denna utveckling har gått i raketfart. Tanken på att man skulle fortsätta att utvecklas i samma hastighet hela livet är rolig. Snacka om att det skulle få delas ut ett och annat nobelpris eller liknande utmärkelser till alla genier som skulle finnas överallt. Fast å andra sidan skulle väl ingen uppmärksamma det hela eftersom det skulle anses som fullkomligt normalt.

Härom kvällen när jag tog fram nytvättade pyjamasar till tjejerna lät jag Tora välja vilken hon vill ha. Hon valde den ena och fick den på sig. Rut fick ta den andra. Strax efter satt vi vid matbordet och någon av oss kommenterade att Tora hade på sig den pyjamas som Rut brukar ha. Då tar Rut på Toras pyjamas för att sen peka på sig själv som att bekräfta vad vi just sagt. Det kanske inte känns som nån storslagen handling, men det var så tydligt att hon lyssnat på vad vi pratat om och att hon faktiskt begripit alltihop. Och att hon faktiskt förmedlade det vidare till oss. Det är ändå något nytt och rätt så avancerat. Inte alls i stil med "var är lampan?" och så pekar hon på lampan. Det här är ändå lite mer än så.

Vi kan också be dom lägga saker på något visst ställe och så gör dom det. Inte alltid, men ganska ofta. Eller be den ena att ge någonting till den andra och sen se hur det faktiskt också sker. Glädjen hos tjejerna när de märker att de förstått rätt och lyckats göra det man bett dom om är väldigt tydlig. Rut blir så glad över sina egna lyckade prestationer att hon ofta bjuder på en liten steppdans till fnisset. Både Tora och Rut har även fått kläm på namnet Tora. Fast det låter mer som Ovah när de säger det. Tora säger det ofta och pekar på sig själv. Rut ropar gärna på sin Ovah när det är nåt hon vill visa. Sött som socker. Vi har dock aldrig hört något ens i närheten av Rut. Lite överraskande kan jag tycka. Nåt i stil med Ut borde de väl kunna klämma till med?

-tobias.

Smoothie & Sugrör

Just nu är det bästa som finns att få dricka nymixad smoothie med sugrör. Det uppstår en salig stämning i köket och aldrig är de så tysta, koncentrerade och nöjda som just då. Och aldrig är det sådana högljuda protester som när det underbara tagit slut och det är dags att duka av. Det fina i kråksången är att hela kalaset bara består av nyttigheter. Så man behöver ju inte snåla av den anledningen.

-tobias.

Skitsnack

Redan innan frukost börjar tydliga tecken visa sig att Rut behöver bajsa. Efter frukost dröjer jag lite extra med att gå iväg med dom och handla så hon får chansen att hinna göra vad hon ska. Ingenting händer. Vi går ut och hinner hem igen utan att hon hunnit utföra sina behov. Fortfarande tydliga tecken på att det är dags. Det liksom osar. Vi fixar mat och äter. Jag låter dom springa omkring lite efter maten för det brukar alltid hjälpa lite. Men självklart ingenting i blöjan. Det är dags för middagslur så jag byter på dom till nya blöjor. Sen tar det väl inte ens 1 minut så har Rut nya blöjan full. Varför är det alltid så?

Kanske av samma anledning som att jag själv inte finner något som helst nöje i att sätta mig ner i godan ro på en inte helt fräsch toalett? Klart man vill skita snyggt.

-tobias.

Luchrapport

Åter i vardagen på riktigt. Svante tillbaka på dagis och allting är som det brukar så här i vardagslunken. Han var glad när vi pulsade dit i pulkan i morse. Glad när han vinkade i alla fönster när jag gick. Han gör nämligen det varje morgon. Han vinkar i alla fönster längs de 3 sidor av huset som vi går längs när vi lämnat honom. Ibland har han en smått manisk blick för att fort hinna till nästa fönster och vinka där med. Själva springandet mellan fönsterna är mycket viktigare än själva vinkandet. När vi väl vinkat vid sista fönstret ser han alltid helnöjd ut och beger sig in i lekrummet för att börja sin dagisdag på riktigt. Själv ser man antagligen lika glad ut när man spatserar vidare där ifrån.

Det är lite svårt för systrarna att få sova tillräckligt länge på dagen när storebror är hemma. När tjejerna sover vill man ju passa på att göra någonting extra kul med Svante. Deras rum ligger vägg i vägg och det är väldigt lyhört. Och man kan ju inte leka och ha skoj samtidigt som man hela tiden ber honom att försöka vara tyst. Eller visst kan man, men det känns ju helt fel. Schhhh... skratta lite tyst. Och tjejerna kan visst sova med ljud omkring sig men vaknar ändå till lite för lätt när det kommer plötsliga höga ljud som t.ex. uppspelta skratt eller legobackar som vänds upp och ner. Så är det ju bara. Men idag hoppas jag dom kan få sova sina 2 timmar för då är dom som allra goast när de vaknar. Fnissiga och nöjda.

I natt kände jag mig aldrig trött. Det var som om all sängliggande tid under kräksjukan hade gett mig ett överskott av sömn och nu kunde jag inte sova. Efter ett tag var det bara att gå upp. Jag satt och rensade lite bland en massa bilder i datorn och så gick jag och la mig vid kl 2 igen. Låg fortfarande och snurrade. När jag väl börjat bli trött då vaknar Rut. Det gör hon så gott som aldrig nu för tiden. Hon måste haft en mardröm eller nåt liknande för hon var hemskt upprörd och hade jättesvårt att komma till ro igen. Så när hon väl somnat om på riktigt var klockan nästan halv 5 och hela natten hade nästan gått. Sjukt segt att ta sig upp när klockan ringde vid halv 7. Det blev lite stressigt, men vi kom ändå iväg till slut och nu är allt precis som vanligt igen. En helt vanlig dag. Skönt.

-tobias.