Mitt-i-veckan-rapport

Upp på morgonen precis som vanligt. Strax innan 9 stod jag i hallen med 3 overallbeklädda barn beredda att ge oss av mot Svantes dagis. Då säger han att han mår konstigt i magen och känner sig nästan lite kräkig. Nej, inte kräkig. Allt annat men inte det - tänker jag. Tydligen hade någon på hans avdelning varit hemma på tisdagen på grund av denna eviga vinterkräksjuka. Så det kändes ju inte helt 100 att höra honom säga dessa ord. Det fick såklart bli att ringa till dagis och lämna återbud för denna dag och hoppas på att det bara var ett falskt alarm. Som tur är verkar det som just så är fallet. Nu har en hel dag gått och ingenting sjukligt har hänt. Skönt. Kanske behövde han bara en dag hemma och ta det lugnt. Så svårt att säga exakt vad det kan bero på. Svante har varken varit pigg eller hängig idag. Han har varit lugn och rofylld. Inget gnällande alls på varken uttråkighet eller trötthet. Så i morgon lär det bli dagis som vanligt igen så länge det inte brutit ut någon ny omgång av denna tröttsamma vinterkräka.

Efter tjejernas middagsvila gav vi oss ut en sväng. Vi tog oss ner till affären och köpte lite yoghurt och bananer för att sen ta mellanmålet utomhus. Det var nog snäppet för kallt, men inga större klagomål. Sen försökte vi leka lite grann på en rolig lekpark. Det var lättare sagt än gjort. Denna snö... rolig att leka i när man vill, men rätt besvärlig när man ska försöka göra något annat. Rut spatserade glatt omkring och föll i backen titt som tätt. Inga skador där inte. Bara ett flin och sen ett försök att ta sig upp på benen igen. Tora stod mest still och var emellanåt småsur över att behöva stå där och glo. Sen ramlade hon EN gång - skrapade upp näsan på "skaren" så det började blöda. Bara ett litet skrapsår, men ändå så typsikt. Då slår det mig att jag gått hemifrån utan deras nappar. Lite dumt. Jag vet ju att deras humör alltid börjar tryta på vägen hem efter man varit nere vid affären. Det är snäppet för lång promenad för att dom ska vara nöjda och glada i vagnen hela vägen fram och tillbaka. Det gick rätt OK ändå, även om den sista biten hem var rätt högljudd. Nu har Tora åter igen en sån där rödskrapad näsa. Ser så näpet ut.

Dagen avslutades som sig bör med pannkakor. Det är ju onsdag. Om Svante och jag är förtjusta i denna rätt så vet jag inte vad jag ska kalla systrarnas engagemang. De fullkomligt vräker i sig och nästan slänger tallriken på mig för att få mer när portionen är slut. Galet, men kul. Jag hinner knappt själv få i mig något när det ska serveras åt höger och vänster hela tiden. Festligt helt enkelt.

Nu är det i alla fall lugna gatan här och alla barn sover och frugan jobbar sent. Sällan det är så tyst och stilla nu för tiden. Det är inte alls dumt.

-tobias.

Galenskaper hela dagen

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: När pappan försöker styra upp tågbanan med storebror och hans kompis, då dansar systrarna i kylskåpet.


Idag hade Svante med sig en kompis hem efter dagis. Det är nog första gången som en kompis följer med sådär på egen hand utan föräldrar i sällskap. Dom skulle såklart leka med tåg och jag behövde hjälpa igång dom. Tora och Rut stod sura och tittade på genom grinden in till brorsans rum. Men efter en stund gick dom därifrån. Jag skyndade mig så mycket jag kunde för att få till en bra bana på kort tid. Jag vet ju att de där tjejerna inte missar ett tillfälle för bus ett obevakat ögonblick. Jag såg inte vart de tog vägen och det var oroväckande tyst. Jag visste i alla fall att det var stängt in till badrum och såna lite "farliga" ställen så jag bestämde mig för att låta dom hållas tills vi var klara. Efter några minuter stod banan färdig och killarna satte igång att leka. Jag gick ut ur rummet för att leta rätt på de små busfröna. Varför jag inte gick till köket direkt begriper jag inte. Givetvis var det där dom satt, smaskandes på päron och kiwi nyplockade från den så omtyckta underdelen av kylen. Sjukt nöjda damer med munnen full av frukt. Jag kände mig på sitt sätt också rätt nöjd då de inte ställt till med något värre. Dom hade ju ändå plockat ut ketchupflaskan som också nu låg där på golvet. Fortfarande med stängt lock som tur väl var.

Det är fart på dom nu vill jag lova. Vissa stunder på dagen far de runt som två tornados och ger sig på alla saker som de bör låta bli. Idag har vårat rätt så stora vitrinskåp legat illa till. Skåpet har dessutom lite svåra dörrar att hitta en bra blockering för. Sen är det det där med gåvagnarna som numer endast lockar som någon form av skateboard. Fullkomligt livsfarliga när dom klättrar upp i dom och de far iväg med full fart. Som gjorda för att slå ihjäl sig på. Men stå i dom det ska man tydligen. Hela tiden. Idag fick jag plocka undan dom ett tag så dom helt enkelt kunde komma på andra tankar.


Svantes gamla motorcykel är också populär. Den är inte så farlig att åka på som tur är. Även om den har en stark tendens till att lätt kunna vippa bakåt. Märkligt hur de konstruerar leksaker ibland. Det borde väl inte vara så svårt att balansera upp den på något sätt så den inte tippar bakåt så fort man lutar sig lite tillbaka. Fast den har aldrig genererat till några bakhuvuden i golvet. Bara ett antal stjärtdunsar.

På tal om bakdelar så bjöd Svante ikväll på en alldeles speciell form av teater. Detta skedde strax efter att hans kläder klätts av och strax innan pyjamasen åkt på. Nu blir det teater säger Svante som gömmer sig bakom soffbordet. Kom och titta, man vet aldrig vilken slags teater det kommer bli... Sen dyker det upp en naken rumpa och ett tokfinss hörs från vår lille filur. Rumpteater!

Såhär ser en vardag ut här hemma numera. Man blir liksom aldrig överraskad över vad som kan ske. Eller är det kanske just vad man blir. Ständigt överraskad. Långtråkigt är det i alla fall inte.

-tobias.

Lugn måndag för mig i alla fall

Inget brutet och inga sprickor i någon rygg på vår vän som föll nedför trappan igår. Verkligen skönt. En ond och blå rygg dock, men tydligen inget allvarligt. Tänk vilken tur i all otur ändå. Vågar knappt tänka på alla riktigt otäcka scenarion som kunde utspelas vid det tillfället.

En helt annan sak var vi med om i lördags. Vi hade 2 säljare här för att demonstrera en rätt så känd städmaskin. Vi hade tackat ja till denna demonstration efter att ha blivit lovade att det absolut inte fanns någon köptvång eller andra hakar. Bara att vi skulle få en matta eller soffa tvättad under själva demonstrationen. Så blev också fallet. Inget köptvång och inga jobbiga krav på något sätt. Däremot lyckades vi få 2 mattor, 1 säng, 3 kuddar och en barnpuff i form av en igelkott rengjord. Allt på säljarens initiativ. Och jag är enormt imponerad hur mycket smuts maskinen lyckades få ur dessa grejer. Svårt att inte bli intresserad av att köpa en sån maskin när man inser hur mycket skit som sitter i mattor och madrasser som en vanlig dammsugare inte har en chans att få upp. Men 38 tusen spänn? Trodde dom verkligen att vi skulle köpa maskinen för så mycket pengar. Spelar ju ingen roll om man delar upp det på 3 år. Inte på 10 år heller som var deras sista förslag. Det lurigaste av alltihop är att vi nu upptäckt att priset de presenterade för oss inte var det samma som våra bekanta fick presenterat för sig några dagar tidigare. Och sen har några andra bekanta haft samma demonstration idag och fått ytterligare ett prisförslag. Är detta någon genomtänkt plan dom har? Att försöka räkna ut på förhand vilken typ av person man är med tanke på vart man bor och i vilken bostadsform och på så sätt försöka få ut så mycket pengar som möjligt? Om det nu är så, så räknade dom oerhört fel på vår familj. Men våra mattor, vår säng och våra kuddar blev riktigt fina och det tackar vi för.

Idag har jag varit på jobbet igen. Mycket trivsamt även denna dag. Hemma hade dock Tora och Rut agerat kamikazebarn från och till under hela dagen. Allt för trötta sen gårdagens strapatser har de snubblat omkring, ramlat omkring, klättrat omkring och slagit sig både här och där under hela dagen. Toras bula från gårdagen var helt borta i morse. Helt ofattbart. Men hon har såklart lyckats skaffa sig en ny lite mindre, på andra sidan pannan. Denna gång av egen maskin. Hon hade lyckats trassla in sig i en av Svantes koftor och ramlat handlöst in i altandörren. Rut har ett rött märke som ett rakt sträck mitt på pannan efter att ha klättrat upp i barnvagnen, vält den och tippat i backen. Eller kom märket efter att hon ramlat ner från sin egna lilla stol och hamnat med huvudet fast under skänken som stod intill? Svårt att säga, men mycket har dom lyckats med i alla fall. Sen har Svante lyckats svinga en sån där svart brioleksak (i form av en svart hund på röda hjul) i huvudet på Tora. Vid det tillfället började både han och Tora störtgråta av förtvivlan. Känns på något sätt rätt skönt att jag inte var hemma idag. Om jag ska se det hela ur ett rent egoistiskt perspektiv. Alla barnen somnade som stockar väldigt fort och i god tid ikväll. Hoppas dom är något mer utvilade i morgon så dagen blir någorlunda normal.

-tobias.

Man vet verkligen aldrig hur en dag kommer sluta...

Idag var vi bortbjudna till gamla vänner. Vi kom dit och fick en strålande god brunch med alla möjliga godsaker att ta för sig av. Barnen hade ett kärt återseende och Svante lekte med sin gamle vän på ett så fint sätt. Tora och Rut var trots utebliven middagslur på ett strålande humör. Vi vuxna (som jag förmodligen aldrig riktigt kommer kunna känna mig bekväm med att kalla mig själv) satt och pratade om allt möjligt och hade allmänt trevligt medan barnen trivdes på egen hand. På så sätt är det ju faktiskt inte alltid när man försöker umgås sådär familjevis. Det är inte alltid helt smärtfritt.

Nu visade sig att den här dagen inte skulle bli helt smärtfri den heller. Fast det blev en helt annan typ av smärta än den man kanske först tänker på i sådana här sammanhang. För när deras dotter sovit middag och mamman är på väg ner med henne från övervåningen händer det fruktansvärt otäcka. Hon halkar i trappan och faller rejält på rygg och åker ner för hela trappan med dottern i famnen. Antagligen av automatiskt inbyggda mammareflexer lyckas hon såklart hålla barnet framför sig så hon inte fick en skråma. Själv gjorde hon rejält illa sig i ryggen och som om det inte skulle räcka med otur. Nedanför trappen står Tora och håller i barngrinden och får den över sig när mamman kommer ramlandes nedför trappan. Tora får en ordentlig smäll i pannan, men hamnar på rumpan och lyckas undvika att slå bakhuvudet i stengolvet. Två glaslyktor som stod i trappan flyger iväg och splittras och mitt i allt detta ligger alltså en totalchockad mamma som skadat ryggen. Ett barn på mammans mage som bara tittar förstummat och undrar vad som hänt. En Tora med Skånes största och fulaste bula i pannan så man först knappt kunde se vad som hänt. Hon såg helt deformerad ut. Bulan gick dock snart tillbaks en hel del och Tora visade sig klarat sig riktigt bra så när som på bulan då.

Mamman kunde varken sätta sig eller lägga sig ner efter detta och fick tillslut hämtas av sjuktransport och föras till sjukhus för att undersökas. Min käresta följde med och vi pappor stannade hemma med barnen. Nu är vår familj hemma igen och vi väntar på att få något besked hur det gått på sjukhuset. Misstänker dock att hon fortfarande är kvar där. Det kan ju ta lång tid på akuten om man inte har livshotande skador. Hoppas verkligen att det inte är värre än en rejäl smäll med smärtor som snabbt kommer gå över. Men det kan tyvärr nog ha blivit tråkigare än så då fallet i trappan såg rätt illa ut. Men vi kan i alla fall hoppas.

Man vet som sagt aldrig vad som väntar. Från en sån lyckad dag till en sån otäck vändning på bara någon kort sekund. Men jag tror vi ska vara lite glada ändå över att det inte blev värre än det blev. Hur tråkigt det än nu blev.

-tobias.

Normalonsdagen

Normalt igen. Svante tillbaks på dagis och det känns som det brukar. Det innefattar en piggare Svante och mer lätttillfredställda systrar. Det är helt enkelt lite för mycket att ro i land när alla barnen är hemma hela tiden i för många dagar. Ingen blir riktigt nöjd. Men idag kändes det bra igen. Och när Svante är hämtad på dagis är det inga problem att vara hemma allihop. Då har vi ju inte nött på varandra sen tidig morgon.


Jag tror att jag och Svante har skapat en tradition. Den heter onsdagspannkakan. Eftersom mamman alltid jobbar sin 13-timmarsdag på onsdagar så har vi ju även hela kvällen för oss själva. Och både Svante och jag gillar ju pannkakor, vilket mamman också gör fast inte lika mycket. Så då passar vi på att steka pannkakor till kvällsmat på onsdagar. Ikväll fick även Tora och Rut vara med att ha pannkakor som självaste huvudrätt. Tidigare har dom bara fått smaka lite som efterrätt. Men inte idag. Så med mosad banan och blåbärspuré smaskade dom gladeligen i sig var sin rejäl omgång. När deras tallrik var tom sträckte dom den mot mig så jag skulle ladda om med en ny pannkaka. Ingen tid att förlora. Otåligt satt dom och tittade medan jag gjorde i ordning dom så snabbt jag bara kunde. Sen kalasades det vidare. Trevligt med onsdagspannkaka.


Och ännu en onsdagskväll där alla barn sover som stockar innan klockan slagit 20:00. Systrarna sa inte ett pip ikväll. Vi läste en liten bok, la ner dom i sängen, släckte lampan, sa god natt och gick ut. Inte ett pip. Sen var det bara att borsta tänder med Svante, läsa bok, hämta vatten, vänta och blunda medan han ska kissa, släcka lampan och gömma sig under täcket, pussa och krama, säga god natt. 1 minut senare så snarkar han. Underbart. I morgon kommer tjejernas kompisar på besök igen. Det ska bli trevligt.

-tobias.

En långtråkig dag

Det är fortfarande kräksjuka på Svantes dagis, så han är fortfarande hemma på dagarna. 6 dagar i rad utan den vanliga kompisstimulansen sätter sina spår. Han är oerhört uttråkad nu och det är så svårt att få honom tillfredsställd. Det går såklart att göra roliga saker då och då, men sen avbryts man och han börjar hänga direkt. Han blir trött och orkar inte göra någonting. Känns så trist. Hoppas han kan gå dit i morgon. Vi ringer till dagiset på morgonen och kollar läget helt enkelt. Igår hade det varit ett barn som kräktes på morgonkvisten igen. Då känns det bra att vara hemma en dag utöver det också. Men har det varit lugnt idag så får han nog gå dit i morgon. Innan han kreverar.

Det blev så ruskigt dåligt väder idag igen. Det gjorde att vi inte kom ut någonting alls idag. Det sätter också sina spår. Tora och Rut var i luven på varann många gånger idag. Uttråkade och på jävelhumör. Vid två tillfällen var dom riktigt förbannade på varann och drog i tröjan och håret, lappade till och storböla båda två. Jag fick liksom gå i mellan och dra isär dom. Så ska det ju inte va. Men så är det. Oftast har dom kul ihop och då är det nog underbart att vara två. Men när det är irriterat då är det riktigt irriterat och då är det inte underbart att vara två. Då är det fruktansvärt.

Morgondagen verkar väl inte bjuda på nåt fantastiskt uteväder heller. Får se till att hitta på något skoj ändå på något sätt. En hel dag utan något speciellt blir en alldeles för lång dag.

-tobias.

Jobb och Hem

Jag har varit och jobbat idag. Känns så annorlunda att jobba när man bara gör det 1 dag i veckan. Det är en sprängfylld dag med endast 20 minuters hål i schemat. Ändå känns det mest avslappnande och lustfyllt. Jag gillar mitt jobb skarpt, men visst kan man bli oerhört trött på det man sysslar med ibland. Men nu när jag bara är på plats 1 dag i veckan känns det väldigt inspirerande och tillfredsställande mest hela tiden. Ett lufthål från vardagen i övrigt. Även om den vanliga vardagen faller mig väldigt väl i smaken just som den är.

När jag väl kommer hem från jobbdagen har jag svårt att ställa om till hemmaväxeln. Man har just lyckats varva ner från en rätt ljudstark dag som musiklärare på gymnasiesärskolan. Och så är det såklart full rulle hemma precis som alltid. Fast man har själv inte varit i processen under dagen. Det är klurigt. En blandning av glädjen av att se alla igen och en längtan efter en stunds lugn och ro. Svår kombination att få till. Jag tycker nog det är lättare att orka med hela kvällen ut med barnen då jag varit hemma med dom under dagen. Då är man redan inne i racet från början. Så känns det i alla fall nu. Kanske kommer att ändra sig så småningom. Det lär väl märkas.

-tobias.