Bra och dåligt

Igår kändes det lite som våren var på väg. En underbar känsla verkligen. Det har varit roligt med en vit vinter. Pulkaåkning, snöskottning, snöänglar och nedgrävda barn. Sånt är man inte bortskämd med i skåneland. Men när det nu blev nån plusgrad och solen lyste igenom molnen. Då kändes det riktigt, riktigt bra. Denna dag spenderade vi genom att gå upp tidigt och komma iväg på utflykt. Först till Vellingeblomman. Det är ett av Mammans och Svantes favoritställen. Där handlade vi lite nya blommor till hemmet och tittade på deras ambitiösa påsklandskap. Det är ett mycket bra ställe att spendera lite tid tillsammans med barnen på. Får, lamm, marsvin och kaniner fanns också på plats att beskåda. Tora och Rut var oerhört uppspelta över detta. Dom hade ju också riktigt bra platser upp i kundvagnarna. 3 glada barn och 2 lika glada föräldrar. Bra utflykt, helt klart.


På hemvägen svängde vi förbi Ikea. Handlade lite nödvändigheter såsom ett efterlängtat barnlås till kylskåpet. Tyvärr Rut, nu är det slut på roligheterna där. Nu är det bara vitrinskåpet som är problemet. Jag känner inte för att skruva hål i det för att förhindra tjejernas inbrottsliga ådra. Men det kanske är det som behövs?

En tråkig sak som bekymrar oss är att Rut har börjat bitas. Det har inte inträffat så många gånger, men det räcker. Det händer ofta i samband med att hon och syrran vill åt samma sak. Går det då för hett till kan det komma ett bett. Tora skriker i högan sky och Rut får en mycket tydligt skyldig blick. Idag hände det och jag vi hörde Toras skrik från vardagsrummet. När jag frågade Rut om hon hade gjort någonting så pekade hon på Toras arm och sa: titta där... Mycket riktigt så var där ett tydligt bitmärke. Inget som gått igenom, men illa nog för att det lite senare skulle svullna upp och blir rött och fult. Det gjorde säkert jätteont och man lider med Tora. Men vi lider också med Rut som tyvärr väljer den vägen i vissa konflikter. Någon som vet vad man kan göra åt det? Detta vill vi ju komma ifrån så snart som möjligt.

-tobias.

Dags för lite kort...

Ikväll bjuds det på poker i hemmet för första gången sen flytten. Ett bra tecken på att livet då och då kan påminna lite grann om hur det en gång var. Detta trogna pokergäng som träffades 1 gång i veckan under många år ses nu allt mer sällan. Men då och då lyckas vi få ihop det och ikväll är just ett sånt tillfälle. Efter Tora och Ruts middagslur fann dom snabbt väskan med marker. Lycka. Svante är ju sedan länge invigd i pokerns ädla konst. Snart är det dags att ge systrarna deras första lektion. Men först får dom känna lite fritt på marker och kort...

-tobias.

2 nätter borta

I helgen har vi varit iväg och hälsat på hos mormodern i Ängelholm. Det var 1a gången vi var och sov över någonstans på väldigt länge. Absolut 1a gången sen tjejerna blivit så pass stora att dom inte kunde sova i sina mjukliftar till vagnen. En resesäng sen Svantes tid fanns i våra ägor och en till fyndade vi på Blocket. Helt klart en av mina favoritsidor på nätet. Tittar där minst 1 gång om dagen, inte sällan 2 eller fler. För det är då man kan hitta en så gott som oanvänd resesäng för 100 spänn. Det gillar jag.

Nu var det bara att hålla tummarna för att systrarna skulle gilla läget och sova gott även i dessa sängar. Och det visade sig inte vara några problem alls. Inte det minsta krångel eller stök och bök. Kändes så grymt skönt att det fungerade så bra. Nu vet vi att vi kan vara iväg över natten utan att det ska behöva bli galenskap och tokeri under nätterna. Det räcker liksom med det normala tokeritillståndet på dagarna. Vissa dagar har man verkligen ingen energi kvar alls när barnen väl slocknat.

När vi kom hem idag var det kul att se hur framför allt Tora och Rut verkade uppleva känslan av att komma hem igen. De strosade trivsamt omkring och kollade in rummen, sakerna och kändes nöjda. När väl tiden för läggning var inne var det inte mycket som behövdes innan alla 3 barn sov som stockar i sina egna sängar. Det är kul och spännande att vara borta och det tar på krafterna. Det lär nog snusas på rätt bra i natt. I hemmets alla sängar. För att inte nämna mormoderns.

-tobias.

Gårdagens tidning

En rubrik från gårdagens tidning får nu pryda vårat kylskåp. Den säger allt på något sätt och passar lite extra bra just på kylskåpet. Det är inget snack om att det vågas allt mer och mer på hemmaplan nu för tiden. Det finns ingenting att tveka på. Allt skall undersökas på ALLA sätt.

-tobias.

Förkrossade damer

Tror det här var den mest svettiga dagen hemma hittills. Från vi kommit hem efter att ha lämnat Svante på dagis till strax innan 14 ungefär var Rut i totalt upplösningstillstånd. Hon var så ledsen och förtvivlad och ingenting jag gjorde tycktes få henne att må bättre. Näsan fullständigt sprutade ut snor och ögonen skvätte av tårar. Tora tyckte väl inte heller att livet var så kul just då, men Rut fick ta så gott som all fokus. Men inte hjälpte det. Jag funderade på om hon hade ont i öronen, men nu med hela dagen som facit så har hon nog inte det. För hur som helst så blev det bättre där runt 14-tiden. De kom i säng som vanligt för sin middagslur runt 11:30 men sov bara 1 timma istället för sina vanliga 2. Vaknade tokledsna båda 2 och jag ville bara dela upp mig i 2 personer jag också. Men när vi tillslut satt tillsammans i soffan lyckades Tora blir på lite bättre humör. Hon klättrade ner och fick igång TVn (Toras specialitet) där det var nåt barnprogram som båda blev jätteglada av. Så helt plötsligt var det 2 riktigt glada och nöjda tjejer som började spatsera omkring hemma och hitta på roliga saker. Mycket bättre. Det är verkligen en känsla av hopplöshet när man är ensam hemma med 2 förkrossade små flickor. Då räcker man faktiskt inte till. För det duger inte att bära på 1 i taget och inte heller båda 2 samtidigt. Det enda som räknas är att båda 2 får 100% uppmärksamhet var hela tiden tills det känns bättre. Och där finns ju helt klart ett litet problem.

Eftermiddagen och kvällen var i alla fall betydligt bättre. Det vara bara sista minuten innan maten låg på tallrikarna som var otrevligt högljudd. Vilket fruktansvärt liv dom för när tålamodet tryter. Fruktansvärt. Det får mig att fullkomligt koka inombords medan man skyndar sig som en idiot för att få allting på plats. Men annars var allting frid och fröjd igen och inga mer tecken på öronont hos någon av tjejerna.

Strax innan de skulle i säng hörde jag hur Tora och Rut skrattade som bara den ute i hallen. Jag tittade till dom för att se vad dom sysslade med. Det visade sig att dom kommit igång med någon lite svårtydd lek som jag tror gick ut på att de sprang från var sitt håll rakt in i varann så att de föll omkull. Sen satt dom på golvet och skrattade som bara den en stund för att sen resa sig upp och springa in i varandra igen. Ett slags chicken race för 1-åringar. Det är oerhört roande att se dom leka och ha så roligt tillsammans. Vilken lek dom nu än tagit sig för.

-tobias.

En tur i tvättkorgen

I helgen small det till och sen var alla barnen dunderförkylda. Man kan undra vad som händer. Helt plötsligt så rinner snoret som Niagarafallen ur näsorna och ögonen är blanka och trötta. Svante inledde alltihop i fredags. Han sa att han hade ont i halsen och någon timma senare hade han knappt någon röst. Under lördagen hade han hosta och och var jättehes och allmänt smålåg. Tjejerna sov oroligt under helgens nätter. Vaknade och var ledsna. Svårt att somna om. Natten till måndagen lät de som små sågverk där de låg och snorsnarkade båda två. Så långtråkigt med dessa förkylningar. Det tar lite för mycket av deras energi och det blir allt för lätt gnälligt och tråkigt.

Idag har dom dock hållit fanan hyfsat högt och trotsat sina rinnande snokar. Humöret har varit helt OK även om det varit några stycken ihopbrytningar. Jag lyckades i alla fall få med dom till tvättstugan när jag behövde gå dit. Svante valde att vara ensam hemma en stund. Det tycker han är spännande. Och då vi bor vägg i vägg med tvättstugan känns det inte så värst allvarligt att låta honom stanna hemma själv den stund det tar att hänga upp lite tvätt och sätta igång nya maskiner. Han är alltid nöjd när man kommer genom dörren igen och han har varit hemma ensam. Systrarna fick idag åka med tvättkorgen då jag inte kom på något bättre sätt att få med mig både dom och tvätten. Det var som tur var inte så mycket i korgen denna runda så dom fick plats mer än väl. Hyfsat roade av åkturen var de också.

Jag tror Svante är redo för att gå till dagis i morgon igen. Det får morgonskicket avgöra. Han är fortfarande lite hes, men har varit pigg och glad hela dagen idag. När systrarna sov middag hjälpte han mig att sätta upp en lampa. Sånt tycker han är så kul. Då hämtar han sin värktygslåda med riktiga värktyg som jag får låna. Det är bra det, för jag har inte någon jättesamling av verktyg själv. Sen sökte vi på nätet efter ritningar till pappersflygplan. Det var lätt att hitta så vi skrev ut ett par stycken. Svante var så imponerad över hur skrivaren kunde kopplas till datorn och till och med skriva ut flygplansritningar. Och när man tänker på det så är det ju rätt så häftigt ändå vilken teknik vi har hemma och ser som så självklar. En skrivare är ju ingenting i vår teknikvärld. Men när en 4a-åring vill vika pappersplan och pappan inte lyckas något vidare så har vi en maskin hemma som kan fixa fram ritningar på bättre modeller. Det kan man gott bli lite imponerad av.

-tobias.

Gubba, Gubba.. Oboy, Oboy...

Det bubblas på som aldrig förr från systrarna. Tora är kanske mer verbal än Rut, eller? Det är svårt att säga. Men Tora har i alla fall några tydliga specialord som hon kör stenhårt på. Bland annat är det Gubba och C'mon. Vi vet inte riktigt vad de betyder för de används väldigt flitigt till det mesta. Däremot har både Tora och Rut enats om att fåglar heter Bovva och alla andra djur heter Vovva. Det går inte att ta miste på. De är grymt aktiva fågelskådare när de sitter vid matbordet och har fönstret rakt framför sig. Det missas inte en endaste Bovva där inte. Titt som tätt brukar det också komma ett Oboy, oboy, oboy... från Tora. Detta oftast i samband med att hon har byggt ihop två duplo-bitar eller liknande som hon stolt vill visa upp.

Rut dyker gärna upp mitt framför näsan på en med sitt eget lilla huvud på sned och säger titt ut. Detta gör hon både på sina syskon och på oss andra. Väldigt uppskattat och glädjespridande. De har båda 2 otroligt kul åt när jag ligger på rygg på golvet och snurrar omkring dom så de slår volter och gör kullerbyttor på min mage. En sån sak som Svante alltid har tyckt är lite för läskigt. Han vill gärna prova lite, men ångrar sig alltid när han hänger uppochner. Lite för otäckt för hans del. Men inte för dessa små tjejer.

Ikväll passade vi på att fira lite alla hjärtans dag i förskott då mamman ska iväg och jobba hela morgondagen. Tora och Rut fick var sina små gosedjur i form av en häst och en nyckelpiga. Trycker man på dom så låter dom exakt som Tora och Rut när de bubblar som mest. Mycket festligt.

Ikväll blir det att titta på melodifestivalen och hålla tummarna extra hårt för låten Manboy som är skriven av Evelinas man tillika tvillingarna Bastian och Milos pappa som finns att hitta på bloggen Tvillingar..what! underbart! som jag brukar byta erfarenheter med titt som tätt. All lycka till er alla.

-tobias.

Mitt-i-veckan-rapport

Upp på morgonen precis som vanligt. Strax innan 9 stod jag i hallen med 3 overallbeklädda barn beredda att ge oss av mot Svantes dagis. Då säger han att han mår konstigt i magen och känner sig nästan lite kräkig. Nej, inte kräkig. Allt annat men inte det - tänker jag. Tydligen hade någon på hans avdelning varit hemma på tisdagen på grund av denna eviga vinterkräksjuka. Så det kändes ju inte helt 100 att höra honom säga dessa ord. Det fick såklart bli att ringa till dagis och lämna återbud för denna dag och hoppas på att det bara var ett falskt alarm. Som tur är verkar det som just så är fallet. Nu har en hel dag gått och ingenting sjukligt har hänt. Skönt. Kanske behövde han bara en dag hemma och ta det lugnt. Så svårt att säga exakt vad det kan bero på. Svante har varken varit pigg eller hängig idag. Han har varit lugn och rofylld. Inget gnällande alls på varken uttråkighet eller trötthet. Så i morgon lär det bli dagis som vanligt igen så länge det inte brutit ut någon ny omgång av denna tröttsamma vinterkräka.

Efter tjejernas middagsvila gav vi oss ut en sväng. Vi tog oss ner till affären och köpte lite yoghurt och bananer för att sen ta mellanmålet utomhus. Det var nog snäppet för kallt, men inga större klagomål. Sen försökte vi leka lite grann på en rolig lekpark. Det var lättare sagt än gjort. Denna snö... rolig att leka i när man vill, men rätt besvärlig när man ska försöka göra något annat. Rut spatserade glatt omkring och föll i backen titt som tätt. Inga skador där inte. Bara ett flin och sen ett försök att ta sig upp på benen igen. Tora stod mest still och var emellanåt småsur över att behöva stå där och glo. Sen ramlade hon EN gång - skrapade upp näsan på "skaren" så det började blöda. Bara ett litet skrapsår, men ändå så typsikt. Då slår det mig att jag gått hemifrån utan deras nappar. Lite dumt. Jag vet ju att deras humör alltid börjar tryta på vägen hem efter man varit nere vid affären. Det är snäppet för lång promenad för att dom ska vara nöjda och glada i vagnen hela vägen fram och tillbaka. Det gick rätt OK ändå, även om den sista biten hem var rätt högljudd. Nu har Tora åter igen en sån där rödskrapad näsa. Ser så näpet ut.

Dagen avslutades som sig bör med pannkakor. Det är ju onsdag. Om Svante och jag är förtjusta i denna rätt så vet jag inte vad jag ska kalla systrarnas engagemang. De fullkomligt vräker i sig och nästan slänger tallriken på mig för att få mer när portionen är slut. Galet, men kul. Jag hinner knappt själv få i mig något när det ska serveras åt höger och vänster hela tiden. Festligt helt enkelt.

Nu är det i alla fall lugna gatan här och alla barn sover och frugan jobbar sent. Sällan det är så tyst och stilla nu för tiden. Det är inte alls dumt.

-tobias.

Galenskaper hela dagen

När katten är borta dansar råttorna på bordet. Eller som man också skulle kunna uttrycka det: När pappan försöker styra upp tågbanan med storebror och hans kompis, då dansar systrarna i kylskåpet.


Idag hade Svante med sig en kompis hem efter dagis. Det är nog första gången som en kompis följer med sådär på egen hand utan föräldrar i sällskap. Dom skulle såklart leka med tåg och jag behövde hjälpa igång dom. Tora och Rut stod sura och tittade på genom grinden in till brorsans rum. Men efter en stund gick dom därifrån. Jag skyndade mig så mycket jag kunde för att få till en bra bana på kort tid. Jag vet ju att de där tjejerna inte missar ett tillfälle för bus ett obevakat ögonblick. Jag såg inte vart de tog vägen och det var oroväckande tyst. Jag visste i alla fall att det var stängt in till badrum och såna lite "farliga" ställen så jag bestämde mig för att låta dom hållas tills vi var klara. Efter några minuter stod banan färdig och killarna satte igång att leka. Jag gick ut ur rummet för att leta rätt på de små busfröna. Varför jag inte gick till köket direkt begriper jag inte. Givetvis var det där dom satt, smaskandes på päron och kiwi nyplockade från den så omtyckta underdelen av kylen. Sjukt nöjda damer med munnen full av frukt. Jag kände mig på sitt sätt också rätt nöjd då de inte ställt till med något värre. Dom hade ju ändå plockat ut ketchupflaskan som också nu låg där på golvet. Fortfarande med stängt lock som tur väl var.

Det är fart på dom nu vill jag lova. Vissa stunder på dagen far de runt som två tornados och ger sig på alla saker som de bör låta bli. Idag har vårat rätt så stora vitrinskåp legat illa till. Skåpet har dessutom lite svåra dörrar att hitta en bra blockering för. Sen är det det där med gåvagnarna som numer endast lockar som någon form av skateboard. Fullkomligt livsfarliga när dom klättrar upp i dom och de far iväg med full fart. Som gjorda för att slå ihjäl sig på. Men stå i dom det ska man tydligen. Hela tiden. Idag fick jag plocka undan dom ett tag så dom helt enkelt kunde komma på andra tankar.


Svantes gamla motorcykel är också populär. Den är inte så farlig att åka på som tur är. Även om den har en stark tendens till att lätt kunna vippa bakåt. Märkligt hur de konstruerar leksaker ibland. Det borde väl inte vara så svårt att balansera upp den på något sätt så den inte tippar bakåt så fort man lutar sig lite tillbaka. Fast den har aldrig genererat till några bakhuvuden i golvet. Bara ett antal stjärtdunsar.

På tal om bakdelar så bjöd Svante ikväll på en alldeles speciell form av teater. Detta skedde strax efter att hans kläder klätts av och strax innan pyjamasen åkt på. Nu blir det teater säger Svante som gömmer sig bakom soffbordet. Kom och titta, man vet aldrig vilken slags teater det kommer bli... Sen dyker det upp en naken rumpa och ett tokfinss hörs från vår lille filur. Rumpteater!

Såhär ser en vardag ut här hemma numera. Man blir liksom aldrig överraskad över vad som kan ske. Eller är det kanske just vad man blir. Ständigt överraskad. Långtråkigt är det i alla fall inte.

-tobias.

Lugn måndag för mig i alla fall

Inget brutet och inga sprickor i någon rygg på vår vän som föll nedför trappan igår. Verkligen skönt. En ond och blå rygg dock, men tydligen inget allvarligt. Tänk vilken tur i all otur ändå. Vågar knappt tänka på alla riktigt otäcka scenarion som kunde utspelas vid det tillfället.

En helt annan sak var vi med om i lördags. Vi hade 2 säljare här för att demonstrera en rätt så känd städmaskin. Vi hade tackat ja till denna demonstration efter att ha blivit lovade att det absolut inte fanns någon köptvång eller andra hakar. Bara att vi skulle få en matta eller soffa tvättad under själva demonstrationen. Så blev också fallet. Inget köptvång och inga jobbiga krav på något sätt. Däremot lyckades vi få 2 mattor, 1 säng, 3 kuddar och en barnpuff i form av en igelkott rengjord. Allt på säljarens initiativ. Och jag är enormt imponerad hur mycket smuts maskinen lyckades få ur dessa grejer. Svårt att inte bli intresserad av att köpa en sån maskin när man inser hur mycket skit som sitter i mattor och madrasser som en vanlig dammsugare inte har en chans att få upp. Men 38 tusen spänn? Trodde dom verkligen att vi skulle köpa maskinen för så mycket pengar. Spelar ju ingen roll om man delar upp det på 3 år. Inte på 10 år heller som var deras sista förslag. Det lurigaste av alltihop är att vi nu upptäckt att priset de presenterade för oss inte var det samma som våra bekanta fick presenterat för sig några dagar tidigare. Och sen har några andra bekanta haft samma demonstration idag och fått ytterligare ett prisförslag. Är detta någon genomtänkt plan dom har? Att försöka räkna ut på förhand vilken typ av person man är med tanke på vart man bor och i vilken bostadsform och på så sätt försöka få ut så mycket pengar som möjligt? Om det nu är så, så räknade dom oerhört fel på vår familj. Men våra mattor, vår säng och våra kuddar blev riktigt fina och det tackar vi för.

Idag har jag varit på jobbet igen. Mycket trivsamt även denna dag. Hemma hade dock Tora och Rut agerat kamikazebarn från och till under hela dagen. Allt för trötta sen gårdagens strapatser har de snubblat omkring, ramlat omkring, klättrat omkring och slagit sig både här och där under hela dagen. Toras bula från gårdagen var helt borta i morse. Helt ofattbart. Men hon har såklart lyckats skaffa sig en ny lite mindre, på andra sidan pannan. Denna gång av egen maskin. Hon hade lyckats trassla in sig i en av Svantes koftor och ramlat handlöst in i altandörren. Rut har ett rött märke som ett rakt sträck mitt på pannan efter att ha klättrat upp i barnvagnen, vält den och tippat i backen. Eller kom märket efter att hon ramlat ner från sin egna lilla stol och hamnat med huvudet fast under skänken som stod intill? Svårt att säga, men mycket har dom lyckats med i alla fall. Sen har Svante lyckats svinga en sån där svart brioleksak (i form av en svart hund på röda hjul) i huvudet på Tora. Vid det tillfället började både han och Tora störtgråta av förtvivlan. Känns på något sätt rätt skönt att jag inte var hemma idag. Om jag ska se det hela ur ett rent egoistiskt perspektiv. Alla barnen somnade som stockar väldigt fort och i god tid ikväll. Hoppas dom är något mer utvilade i morgon så dagen blir någorlunda normal.

-tobias.

Man vet verkligen aldrig hur en dag kommer sluta...

Idag var vi bortbjudna till gamla vänner. Vi kom dit och fick en strålande god brunch med alla möjliga godsaker att ta för sig av. Barnen hade ett kärt återseende och Svante lekte med sin gamle vän på ett så fint sätt. Tora och Rut var trots utebliven middagslur på ett strålande humör. Vi vuxna (som jag förmodligen aldrig riktigt kommer kunna känna mig bekväm med att kalla mig själv) satt och pratade om allt möjligt och hade allmänt trevligt medan barnen trivdes på egen hand. På så sätt är det ju faktiskt inte alltid när man försöker umgås sådär familjevis. Det är inte alltid helt smärtfritt.

Nu visade sig att den här dagen inte skulle bli helt smärtfri den heller. Fast det blev en helt annan typ av smärta än den man kanske först tänker på i sådana här sammanhang. För när deras dotter sovit middag och mamman är på väg ner med henne från övervåningen händer det fruktansvärt otäcka. Hon halkar i trappan och faller rejält på rygg och åker ner för hela trappan med dottern i famnen. Antagligen av automatiskt inbyggda mammareflexer lyckas hon såklart hålla barnet framför sig så hon inte fick en skråma. Själv gjorde hon rejält illa sig i ryggen och som om det inte skulle räcka med otur. Nedanför trappen står Tora och håller i barngrinden och får den över sig när mamman kommer ramlandes nedför trappan. Tora får en ordentlig smäll i pannan, men hamnar på rumpan och lyckas undvika att slå bakhuvudet i stengolvet. Två glaslyktor som stod i trappan flyger iväg och splittras och mitt i allt detta ligger alltså en totalchockad mamma som skadat ryggen. Ett barn på mammans mage som bara tittar förstummat och undrar vad som hänt. En Tora med Skånes största och fulaste bula i pannan så man först knappt kunde se vad som hänt. Hon såg helt deformerad ut. Bulan gick dock snart tillbaks en hel del och Tora visade sig klarat sig riktigt bra så när som på bulan då.

Mamman kunde varken sätta sig eller lägga sig ner efter detta och fick tillslut hämtas av sjuktransport och föras till sjukhus för att undersökas. Min käresta följde med och vi pappor stannade hemma med barnen. Nu är vår familj hemma igen och vi väntar på att få något besked hur det gått på sjukhuset. Misstänker dock att hon fortfarande är kvar där. Det kan ju ta lång tid på akuten om man inte har livshotande skador. Hoppas verkligen att det inte är värre än en rejäl smäll med smärtor som snabbt kommer gå över. Men det kan tyvärr nog ha blivit tråkigare än så då fallet i trappan såg rätt illa ut. Men vi kan i alla fall hoppas.

Man vet som sagt aldrig vad som väntar. Från en sån lyckad dag till en sån otäck vändning på bara någon kort sekund. Men jag tror vi ska vara lite glada ändå över att det inte blev värre än det blev. Hur tråkigt det än nu blev.

-tobias.

Normalonsdagen

Normalt igen. Svante tillbaks på dagis och det känns som det brukar. Det innefattar en piggare Svante och mer lätttillfredställda systrar. Det är helt enkelt lite för mycket att ro i land när alla barnen är hemma hela tiden i för många dagar. Ingen blir riktigt nöjd. Men idag kändes det bra igen. Och när Svante är hämtad på dagis är det inga problem att vara hemma allihop. Då har vi ju inte nött på varandra sen tidig morgon.


Jag tror att jag och Svante har skapat en tradition. Den heter onsdagspannkakan. Eftersom mamman alltid jobbar sin 13-timmarsdag på onsdagar så har vi ju även hela kvällen för oss själva. Och både Svante och jag gillar ju pannkakor, vilket mamman också gör fast inte lika mycket. Så då passar vi på att steka pannkakor till kvällsmat på onsdagar. Ikväll fick även Tora och Rut vara med att ha pannkakor som självaste huvudrätt. Tidigare har dom bara fått smaka lite som efterrätt. Men inte idag. Så med mosad banan och blåbärspuré smaskade dom gladeligen i sig var sin rejäl omgång. När deras tallrik var tom sträckte dom den mot mig så jag skulle ladda om med en ny pannkaka. Ingen tid att förlora. Otåligt satt dom och tittade medan jag gjorde i ordning dom så snabbt jag bara kunde. Sen kalasades det vidare. Trevligt med onsdagspannkaka.


Och ännu en onsdagskväll där alla barn sover som stockar innan klockan slagit 20:00. Systrarna sa inte ett pip ikväll. Vi läste en liten bok, la ner dom i sängen, släckte lampan, sa god natt och gick ut. Inte ett pip. Sen var det bara att borsta tänder med Svante, läsa bok, hämta vatten, vänta och blunda medan han ska kissa, släcka lampan och gömma sig under täcket, pussa och krama, säga god natt. 1 minut senare så snarkar han. Underbart. I morgon kommer tjejernas kompisar på besök igen. Det ska bli trevligt.

-tobias.

En långtråkig dag

Det är fortfarande kräksjuka på Svantes dagis, så han är fortfarande hemma på dagarna. 6 dagar i rad utan den vanliga kompisstimulansen sätter sina spår. Han är oerhört uttråkad nu och det är så svårt att få honom tillfredsställd. Det går såklart att göra roliga saker då och då, men sen avbryts man och han börjar hänga direkt. Han blir trött och orkar inte göra någonting. Känns så trist. Hoppas han kan gå dit i morgon. Vi ringer till dagiset på morgonen och kollar läget helt enkelt. Igår hade det varit ett barn som kräktes på morgonkvisten igen. Då känns det bra att vara hemma en dag utöver det också. Men har det varit lugnt idag så får han nog gå dit i morgon. Innan han kreverar.

Det blev så ruskigt dåligt väder idag igen. Det gjorde att vi inte kom ut någonting alls idag. Det sätter också sina spår. Tora och Rut var i luven på varann många gånger idag. Uttråkade och på jävelhumör. Vid två tillfällen var dom riktigt förbannade på varann och drog i tröjan och håret, lappade till och storböla båda två. Jag fick liksom gå i mellan och dra isär dom. Så ska det ju inte va. Men så är det. Oftast har dom kul ihop och då är det nog underbart att vara två. Men när det är irriterat då är det riktigt irriterat och då är det inte underbart att vara två. Då är det fruktansvärt.

Morgondagen verkar väl inte bjuda på nåt fantastiskt uteväder heller. Får se till att hitta på något skoj ändå på något sätt. En hel dag utan något speciellt blir en alldeles för lång dag.

-tobias.

Jobb och Hem

Jag har varit och jobbat idag. Känns så annorlunda att jobba när man bara gör det 1 dag i veckan. Det är en sprängfylld dag med endast 20 minuters hål i schemat. Ändå känns det mest avslappnande och lustfyllt. Jag gillar mitt jobb skarpt, men visst kan man bli oerhört trött på det man sysslar med ibland. Men nu när jag bara är på plats 1 dag i veckan känns det väldigt inspirerande och tillfredsställande mest hela tiden. Ett lufthål från vardagen i övrigt. Även om den vanliga vardagen faller mig väldigt väl i smaken just som den är.

När jag väl kommer hem från jobbdagen har jag svårt att ställa om till hemmaväxeln. Man har just lyckats varva ner från en rätt ljudstark dag som musiklärare på gymnasiesärskolan. Och så är det såklart full rulle hemma precis som alltid. Fast man har själv inte varit i processen under dagen. Det är klurigt. En blandning av glädjen av att se alla igen och en längtan efter en stunds lugn och ro. Svår kombination att få till. Jag tycker nog det är lättare att orka med hela kvällen ut med barnen då jag varit hemma med dom under dagen. Då är man redan inne i racet från början. Så känns det i alla fall nu. Kanske kommer att ändra sig så småningom. Det lär väl märkas.

-tobias.